alias Kvasthilda

Lakritskvinnan tittade in en sväng imorse när jag satt med mitt kaffe och inte var sugen på nån frukost (va?!). Hon fick mig att dra på träningskläderna och ge mig ut och springa 2 km, göra 50 situps, 20 armhävningar och 5 burpees. Det var inte illa. Oj, vad hände liksom. Jag är fortfarande förvånad.

 

Fast springa och springa, lufsa är nog det korrekta ordet. Men det duger åt mig. Jag har KOMMIT IGÅNG. Yes! Vaddå? "En gång är ingen gång"? Nä en gång är faktiskt MER än ingen gång, så det så! 

 

SEN var jag sugen på frukost. Det blev äggröra, yoghurt med honung och några överblivna jordgubbar från igår. Och mera kaffe.

 

Det här är banne mig den godaste yoghurt jag har ätit! Men varför dom måste ha gamla gubbar och gummor på yoghurtförpackningarna förstår jag inte. Var det inte kefir man skulle äta för att bli gammal? Eller är det kanske en ekologisk gubbe som står bredvid kossan?

 

Endorfinerna studsar runt i min skalle. Svammel svammel. Tjohej! Nähä, nu måste jag ta och fixa matdosa så jag har nåt att äta på eftermiddagen. Det var egentligen bra att det blev sen frukost idag. Igår åt jag normal tid så när jag kom till jobbet klockan 12 hann jag bara jobba nån timme så var jag hungrig igen. Diskussionen om soppor som vi hade gjorde ju inte saken bättre! Det var inte bara jag som beklagade mig över ökad aptit.

 

På tal om nåt helt annat: Kläderna från Haléns kom förra veckan. Jackan passade utmärkt!

 

Kollar på kläder. Skulle vilja ha åtminstone några nya toppar, kanske en huvtröja eller jacka. Nåt somrigt. Tycker det är svårt att hitta nåt jag gillar. Funderar vilken stil jag har. Hur brukar jag se ut när jag har kläder som jag känner mig som mig själv i?

 

Kanske det är så att det jag gillar inte är modernt? Vore inte första gången i så fall. 

 

Försöker framför allt undvika brunt för det är ingen sommarfärg tycker jag. Ja grönt gillar jag, det vet ni, men kanske jag skulle haft nåt helt annat? Den här var fin tycker jag. Finns på Haléns. Turkos har jag haft som accentfärg ett längre tag nu. Mina naglar är oftast turkosa. Men en hel huvtröja? Lade ut en fråga på Facebook igår och fick bland annat svaret att jag som är så färgstark skulle visst passa i den. Ok då! Jag testar!

 

Igår funderade jag var min balans när det gäller maten tagit vägen. Fick ett par uppmuntrande tillrop. Tack för det. Känns redan bättre. Och idag har jag ätit äggröra, jordgubbar, melon och vaniljkvarg till frukost och har redan planerat lunchen. Bra! *klappar mig själv på axeln*

 

Medans jag ändå håller på kan jag ställa en fråga till: Vart har min STIL tagit vägen? Tänkte på det när vi skulle klä oss "somrigt" till konserten utan att frysa (vilket jag ju misslyckades skändligen med) och jag tänkte på det i lördags när vi skulle på grillfest och sedan på cruising. Då hade jag fortfarande ont i kroppen och var dörädd att frysa. Det blev gröna jeans, den blommiga koftan och senare en grön tröja på det och den grön- och vitrutiga halsduken. Och dom vita gympadojjorna. Ständigt dessa vita gympadojjor...... Jag tror dom snart växer fast på fötterna......

 

Grönt, grönt, grönt. Min trygghetsfärg. Och jeans. Ända sedan jag "växte i" mina gamla byxor plus dom jag fick av syrran har jag använt jeans, jämnt och ständigt. Fast det är klart, det har varit för kallt för kortbyxor och kjol. Hm, dålig ursäkt. Man kan har leggings under kjolen. 

 

Jag som har brukat klä upp mig till cruisingen! Dock har det varit mer 60-tal än 50-tal eftersom Paddan är från 60-talet. Jag gillar ju sånt. Att klä ut mig, att få till en stil "på riktigt". Till nästa år ska jag banne mig sy en 50-talsklänning och göra en total nostalgimakeover! Jag vägrar köpa mig en färdig klänning. Dels för att jag KAN sy, dels för att jag inte vill se ut som alla andra. Dom flesta verkar ha samma prickiga klänning med tyllunderkjol och sen är det bra med det. Ja möjligen har dom fixat håret lite. Inte tycker jag det passar med skinnjacka eller jeansjacka till 50-talsklänningen heller. Det blir som nån slags 50-talspinups70talshårdrocksraggare. En kofta eller kappa skulle passa bättre tycker jag. Jag funderar om det är för att dom är rädda för att se tantiga ut? Men man såg ju ut så på den tiden. Jag ser hellre tantig ut och är tidsenligt klädd än crossdressar mellan årtiondena.

 

 

Nåja, man gör som man vill. Själv hade jag som sagt gröna jeans och grön tröja. Inte så uppklätt direkt. Håret ska vi inte tala om. Det långa börjar bli för långt och det korta är fortfarande för kort för ett frisörbesök. Delvist urblekt och delvist ofärgat. Kanske jag bara behöver färga på det lite för att bli på bättre humör?

 

Tror det är att jag "går hemma" som gör att jag tappar stilen lite. Vem ska jag vara snygg för liksom? Mannen? Ja men han tycker alltid att jag är snygg (såvida jag inte klär ner mig jättemycket med flit) och förresten låter han mig klä mig som jag själv vill. En sån inställning kan man ju inte beklaga sig över direkt. Nej, jag behöver få vara "officiell" också ibland känner jag. Vardagssnygg. 

 

En annan orsak till stillösheten kan vara att jag rensade ur garderoberna rejält ifjol och inte har kommit ikapp med inköpen än. Jag skulle behöva både det ena och det andra men kassan tillåter inga utsvävningar och jag skulle förresten behöva lite smakråd också. Jag tror jag får be nån som känner till min stil att följa med till stora staden och shoppa nån gång. En personal shopper, det vore nåt. 

 

Idag ska jag till Döda fallet en sväng och hämta några saker. Ett ypperligt tillfälle att vara åtminstone LITE officiell. Men hur ska det gå? Jag har ju ingenting att ha på mig!

 

Känns som jag tappat balansen. Varför är det så svårt? Varför kan man inte bara bestämma sig för att äta vettiga saker på vettiga tider och sen hålla sig till det? Och så godis och kakor i undantagsfall. Ska jag verkligen behöva skriva upp allt och räkna dessa förbannade kalorier för att hålla vikten?? Jag vill ju vara snäll mot min kropp!

 

 

 

Idag har vi inte ätit nån lunch. Frukost, ja, men sen har det bara blivit småätning. Nån macka, lite vaniljkvarg och banan, mer macka hos farmor. Bara slarv.

 

Jag gillar ju mat, egentligen. Laga mat, äta mat. God mat, nyttig mat. Vad är det med mig? Varför är det plötsligt så tråkigt att laga mat?

 

Jag behöver nåt motiverande. Säg nåt uppmuntrande så jag hamnar på rätt spår igen! Snälla! 

 

Ikväll blir det falukorv till middag. Det är väl inte heller nån hälsokost men man kan ju äta bra saker till, inte sant? Det finns en massa bra saker i grönsakslådan och i frysen. Morötter, sallad, paprika, broccoli, gröna bönor, grönkål etc etc.

 

Jag kanske bara är trött. Blev sent igår på cruisingen. Och tidigare i veckan var det körövningen och konserten som krävde sitt. Jag kanske bara behöver vila upp mig. 

 

Nu är jag hungrig känner jag. Dags att gå och slå lite i skåpluckorna.

 

 

 

.

Den där sommarutmaningen som Lakritskvinnan kom dragandes med, jag undrar hur det blev med den. Först åkte vi till Turkiet och sen blev jag förkyld och så har det varit kallt och regnat och......

 

Nåja. I Turkiet promenerade vi en del varje dag även om det kanske inte var långt. Simmade gjorde vi ju faktiskt också och en morgon var jag ute och sprang innan frukost. Jo, det är sant! Men när vi kom hem blev jag förkyld som sagt. Hosta hosta harkla. Då ska man inte träna. 

 

Men nu då? Nu har ju hostan nästan gått över, sjukdomskänslan är definitivt borta och solen skiner och det är över tio grader ute, ja till och med varmt. Det finns inget att skylla på förutom Latmasken och han ska vi väl ändå inte lyssna på?

 

Nä, det handlar inte om att vara duktig på nåt sätt. Det handlar om min hälsa. Kolesterolvärdet, blodtrycket, VÄLMÅENDET, för tusan! Nu när jag inte går på styrketräning regelbundet protesterar kroppen och rätt vad det är hugger det till i ryggen, axlarna känns onda och stela och jag är mycket tröttare än i våras. Mycket mer LESS. Min kropp vill ha smidighet, rörlighet, styrka och ENDORFINER! Behöver jag säga att jag väger mer nu än i våras? Så här kan vi inte ha det.

 

Hur löser vi det här då? 

 

Ja, det är väl inget att diskutera. Bara fortsätta sommarutmaningen där jag avbröt den. Kör man i diket får man se till att ta sig upp på vägen igen. Idag blir det skidspåret. Gå lunka löp som det brukar heta. Sen blir det bonuspromenad till kören ikväll eftersom Passathel**et fortfarande är trasigt. Javisst ja, jag ska byta däck på Volvon, fick inte lös bultarna i helgen. Jamen då har vi dagens styrketräning klar då! 

 

Nu kör vi! 

 

 

Man har inte speciellt höga krav nuförtiden. Det är 13 grader ute och jag tycker det är ganska skönt. Och varmare ska det bli tydligen. Och inte lovar dom nåt regn idag heller. Hoppas det fortsätter hela veckan. Jag är lite brydd på vad jag ska ha på mig på konserten på torsdag annars. Stickad ylleklänning?

 

Jag har faktiskt en stickad klänning som jag köpte för lite och ingenting på rea på Ellos i vintras, dock ej i ylle utan i akryl och polyamid. Den har en tendens att bli full av statisk elektriciitet och klibba sig runt kroppen, trots underklänning. Blekt lila är den, nästan grålila. Egentligen är färgen en aning för urvattnad för mig men med ett färgstarkare linne som lyser upp i halsringningen och genom spetsmönstret så funkar den. Själva modellen är perfekt. Fast jag vet förstås inte om jag har lust att ha den på en sommarkonsert.....

 

Det lutar nog åt den grön-blåa långklänningen. Dom få (två stycken) som har yttrat sig om mina klänningsbryderier har röstat på den. Och jag känner mig väldigt somrig och fin i den klännigen. Men jag kommer ju att frysa sönder om det ska vara sånt här väder! Visserligen rör vi oss på scen men kanske inte riktigt så mycket att det motiverar ärmlöst och urringat. Men man kan ju ha strumpbyxor under. Långkalsonger kanske? En snygg kofta eller en tjusig sjal upptill? Har haft den leopardmönstrade koftan till klänningen förut, det är så pass olik och omatchande att det funkar. En ljus, glittrig kofta har jag också. Och sjalar finns det. Jag kanske ska ta stora yllesjalen.

 

Jag får väl prova mig fram till olika alternativ och sen klä mig efter väder när det väl är dags. Inget stoppar en ReMixare!

 

"Svensk sommar" är det alltid nån som måste påpeka när man klagar över kallväder. Jag tycker inte ens det är det, det är sju grader och regn just nu. Huvvva! Det var ett bra beslut att klippa gräsmattan redan igår. Dom verkar lova uppehållsväder till imorgon i alla fall. Fast jag vill ju att det ska vara VARMT också. Jag blev nog bortskämd i Turkiet. Tänder ljus idag. VÄRMEljus.

 

Förresten, på tal om sommar och sommarkläder - igår kom haremsbyxorna jag beställde. Och det är precis samma modell som jag sydde, fast det skiljer på några detaljer. Istället för en kanal med resår vid "fothålen" är det en "manchett" med smock och upptill på byxorna, på linningen, är det en fastsydd resår. Resåren är tyvärr väldigt tajt på mig (jag som har så smal midja...??) så möjligen kommer jag att sprätta upp den, sy en kanal och trä i en ny resår. Vi får se. Det är även ett band isytt framtill som man kan knyta om halsen ifall man vill ha byxorna som byxdress istället.

 

Jag gick genast ut och sprättade lite på mina egensydda brallor och trädde i en resår upptill på dom med. Då slipper jag frillkanten som sticker ut och bögglar sig när man har en tajt topp. Finns ordet "bögglar" i SAOL tro?

 

Så här ser dom ut. Dom är en aning större än dom jag sydde själv och det är inte till nån nackdel tycker jag. Ska mäta sömmen för att se hur mycket jag behöver lägga till om jag ska sy fler. Visst är dom snygga? Och tyget är så mycket JAG! 

 

Jag är sjuk. Det började med heshet, småhosta och att jag var lite trött. Har gått på halvfart ett par dagar. Igår när jag var på kören blev det plötsligt jättejobbigt. Jag fick hämta en stol och sätta mig. Ja man kan faktiskt sitta ner och sjunga. Det jag nu kunde sjunga. Rösten ville inte så högt upp och då får det faktiskt vara. Man ska lyssna på kroppen. Men det var väldigt olika på vilken sång det var. Vissa fungerade förvånandsvärt bra, vissa knöt sig bara stämbanden på. 

 

Vaknade flera gånger i natt av det kändes som jag inte kunde andas. Hela halsen var uttorkad. Imorse halv sex när klockan ringde kändes det på riktigt som att det här går inte, jag kommer inte att kunna vakna. Klev upp och väckte Herman men huvudet sov. Ont gjorde det också. Baddade ögonen med kallt vatten och sedan jag druckit en kopp kaffe så försvann i alla fall huvudvärken. Skönt eftersom jag var lite rädd att det var migrän, det kändes som så. Det var tydligen bara sömnbrist och förkylning.

 

När även Haqvin åkt till skolan så gick jag och lade mig i sängen och läste Cellbes reklamutskick. Surfade lite på telefonen. Lyssnade på regnets droppade på tvättstugetaget. Skulle det inte bli sol och fint väder idag? Jag kanske minns fel. Det var skönt att ligga ner i alla fall. Jag ska nog ta det lugnt idag. Förkylningen sitter mest i luftvägarna med hosta och slem och heshet. Ja och så är jag trött som sagt. Vila och varm dryck.

 

Kanske ska sätta mig i ateljén idag och försöka få nån inspiration. Var ut igår och letade i mina mönstertidningar efter mönster på harembyxor och hittade faktiskt ett par stycken i olika modell. Hittade även ett mönster på en byxdress med smock upptill och pös på byxorna. Egenligen behöver jag inte sy några haremsbyxor för jag gick in på Tradera och kollade och där fanns det massvis. Skrev till H och frågade var hon köpt sina. "För en billig peng på Tradera" svarade hon. Ja, det ante mig, dom på Tradera såg ut precis som hennes. Och med frakt blev det 123 kr. Ja, vad är det att fundera på, liksom. Det blev ett par i grönt och gult. Spanade in ett par i turkosa nyanser först men när jag väl hade bestämt mig för dom så var dom redan sålda. Men grönt funkar ju. Så klart.

 

Att jag köpt ett par innebär ju inte att jag inte kan sy ett par också. Tror inte det är så svårt. Det verkar finnas en hel del tutorials på internet på olika byxmodeller. Jag vill ha en med pös, inte bara mjukisbrallor med häng i grenen. Det ger mer kjolkänsla än blöjbyxkänsla. Jag har ett viscosetyg som skulle passa utmärkt. Ja det är faktiskt köpt för att bli ett par haremsbyxor en gång i tiden, i slutet på 80-talet eller början på 90-talet. Kanske måste kolla på det mönstet först innan jag börjar trixa själv, det kan ju hända att det är precis såna jag är ute efter.

 

 

 

 

Nähä, det var ingen som hade nåt förslag på frisyr åt mig tydligen. Inga kommentarer på gårdagens inlägg. Nåja, jag väljer ju ändå den frisyr jag själv vill ha. Funderar ändå på en undercut för jag gillar kontrasten mellan långt och kort. Inte exakt som på bilderna men visst är dom snygga?

 

Igår bestämde jag mig. Jag ska klippa mig innan vi åker till Turkiet. Det fanns nämligen EN klipptid kvar hos min frissa den veckan igår när jag kollade på bokningssidan. Då blir det visserligen bara 6 veckor sedan jag klippte mig sist och jag brukar försöka snåla genom att dra ut på det till sju-åtta veckor i alla fall men det blir ju mitt i semestern.

 

Tänkte först vänta med klippningen tills vi kommer fram till resmålet, kanske det finns nån billig och bra frisör där nere? Fast då måste man ju leta rätt på en frisör och jag vet inte om jag har lust med det (och troligen inte resten av familjen heller!) och hur ska man förklara hur man vill ha det klippt och tänk om det inte blir bra!? "Snålheten bedrar visheten" heter det. Och störst av allt är fegheten.

 

Ett annat snålalternativ är att vänta till efter semestern. Men då kommer jag inte att känna mig lika snygg när vi åker bort. Och snygg vill man ju vara. inte sant? Solbränd och fräsch och kortklippt går hon med sviktande steg längs med stranden, spanande mot horisonten. 

 

Tvekar fortfarande. Ska jag behålla klipptiden? Håret hänger visserligen över öronen men är ju inte SÅ långt just nu.....

 

Fast jag vet hur det brukar bli. Nästa vecka kommer det att kännas JÄTTELÅNGT, jag kommer att ångra att jag avbokade tiden och håret kommer att hänga platt i den turkiska värmen. Nä, jag SKA klippa mig innan vi åker. 

 

Jag vill ha en sommarfrisyr. Nånting extra snyggt, nånting coolt. Mycket av färgen kommer tyvärr att försvinna denna gång men det får bli så. Jag tänker inte färga igen förrän till hösten eftersom det ändå bleks i solen. Jag kan fylla på med färgbomben, då får jag i alla fall lite kräm i det röda som är kvar. 

 

Kort ska det vara så klart. Ja det kan ju vara svårt att klippa det längre förstås.... Men gärna rejält snaggat på nåt ställe så det blir kontrast till resten. Kanske lämna längden som den är mitt på huvudet? Viktigt med kort vid öronen och i nacken, annars känner jag mig inte nyklippt. Och frisyren ska hålla för sol och bad och vara lätt att fixa till. Fast ingen tantsnagg. Vad en tantsnagg är? Jag tror det är en väldigt kort, praktiskt frisyr som man inte riktigt passar i eller ser tråkig ut i. Eller gammal. Fast det är ju egentligen inget fel med att vilja ha en praktisk frisyr. Det vill ju jag med. Men inte jämnkort över hela huvudet, det är väl det jag är emot. På mig själv, alltså. Jag vill se ut som JAG. Och så vill jag ha en MODERN frisyr så klart!

 

 

Jag cyklade igår. Måste ju se till att cykeln är funktionabel inför lördagens cykelfest. Invigde därmed också mina cykelbyxor som jag köpte ifjol sommar och aldrig kom mig för att använda då. Dom är halvlånga och det var 5 plusgrader igår kväll när jag kom på att jag skulle ut och cykla. Lite svalt kanske. Jag drog på mig skidkläderna som översta lager. Himla praktiska kläder det där! Lakritskvinnans åretruntutstyrsel.

 

Pumpade cykeln och drog iväg neråt Rasan. Vid Boback fick jag syn på skylten där det står "Högforsen 2 km". Jamen jag cyklar väl dit då, tänkte jag, på tiden att jag kollar hur det ser ut. Mannen har sagt att dom byggde ett "utegym" där för nåt år sen, där man kan gå armgång och sånt. Kan ju vara ett alternativ för sommarens träning tänkte jag.

 

Fanns visst en artikel om det: http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/lasartext-nytt-utegym-pa-plats

 

Jag hittade då inget gym. Och när jag stod där i Högforsen, i skogen, i skymmningen, kom jag plötsligt ihåg att nån sett en björn där dagen innan. Hmmm.... Fast vi har ju björn hemma också, i skogarna runt skidspåret och jag har aldrig haft några problem med att vistas där. Nåväl, jag tog och cyklade hem istället. Nästan 1,5 mil blev det. Jag var både svettig och kall på samma gång när jag kom hem så det var riktigt skönt att få krypa ner i ett varmt bad. 

 

Cykeln funkade skapligt men växlarna är lite tröga. Kedjan måste smörjas också. Kan det påverka växlarna? Jag vet inte, jag kan inte sånt där. Men jag kan väl lära mig. Jag ska googla på "serva cykel" tänkte jag, det är på tiden att den får lite kärlek och omsorg. Nån ny cykel har jag inte råd med och riktigt så mycket cyklar jag inte att jag behöver en ny cykel tycker jag. Fast det kanske är ett bakvänt resonemang? Om man har bra grejer så är det ju roligare. 

 

Nå, vi får se hur mycket cykling det blir i sommar. Vi börjar lite försiktigt med lördagens cykelfest. Ska se till att ladda telefonen innan och köra Runkeeper så man ser hur långt det blir!

 

Jag har glömt att berätta att jag fick besked om proverna redan strax efter påsk. Alla prover såg bra ut. Jag är "laboratoriefrisk" som en bekant inom vården uttryckte det. Känns ju bra.

 

Är jag pigg då? Tja, lite piggare än i vintras är jag nog. Tror det är ljuset som gör det. Nu är det så ljust så det blir svårt att lägga sig på kvällen istället och jag får för lite sömn och blir trött av det istället. Fast det är en annan sorts trötthet tycker jag. Inte den där bedövande dvalan som jag befann mig i i vintras.

 

Nu skiner solen. Nu ska jag gå och hämta posten och känna på vädret. Det ser lovande ut må jag säga.

 

 

Jag har lovat mig själv att motionera VARJE dag. Ännu viktigare nu när det inte är nån träning med gymnastikföreningen. Det kan alltså vara allt från en halvtimmes promenad till tung styrketräning (hur jag nu ska lösa det här hemma). 

Fast igår sket det sig. Ingen promenad. Jag promenerade visserligen mellan huset och uthuset en massa gånger och det är ju också en slags motion. Vi har börjat elda med spån nu och pannan slocknade flera gånger. Men jag tror vi har lyckats justera in den nu, det brann då i morse i alla fall. Det blev i alla fall några vändor mellan hus och pannrum igår.

 

Jag var ut i förrådet och letade skor efter Herman som jag trodde kanske Haqvin kunde ha nu. Hittade inte just dom skorna men två par andra som passade utmärkt. Plötsligt har han jättemånga skor. Vad bra. Jag bar ut några jackor som hängde i tvättstugan, jag bar in skor åt mig med. Bar ut saker i ateljén, bar in två kassar med garner som jag hittade uppe i förrådet. Fram och tillbaka. Ok, det blev väl lite motion igår då. Men inget pulshöjande. 

 

Idag har jag lovat att köra ett lass med ved. Sen ska jag se till att planera middagen så jag kan promenera till kören. Många bäckar små. Och lite planering kan göra underverk.

 

Försökte börja räkna kalorier igår igen. Det sket sig vid lunch ungefär. Jag vill inte! Det känns inte sunt! Nä nu tänker jag köra med "handregeln" PÅ RIKTIGT och jag tänker vara BENHÅRD. Har ni glömt den? Ok, här kommer en uppfräschning: En knytnäve kohydrater (potatis, pasta, ris, bröd), två knytnävar grönsaker (och då pratar jag inte sallad och gurka) och handflatans storlek och tjocklek i protein. Ett enkelt sätt att mäta - handen har man ju alltid med sig.

 

Ja, jag vet, jag har gått igenom det här förut. Resonerat, planerat, BESTÄMT mig. Men vet ni? Man FÅR börja om hur många gånger som helst. Och jag skiver om det här på bloggen för att peppa mig själv. 

 

Jag måste också fundera på VARFÖR jag vill detta. Man måste ha nåt som motiverar en för "viktnedgång" är tydligen alldeles för diffust för mig. Vaddå "bli snygg"?? Vad är snyggt? Fast visst är det kul när folk säger att det syns att jag blivit smalare och att musklerna har växt....... Jo, jag har väl nån slags kroppsideal jag med, antar jag....

 

Hälsoskäl verkar funka bättre på mig än utseendeskäl. Beviset är att när jag fick veta att mina blodfetter hade gått ner till fina nivåer så stannade viktnedgången av.....  

 

Men ok, here we go: Jag vill äta bra mat och röra på mig för att hålla mig frisk, känna mig stark och vara glad!

 

 

 

 

Låt oss tala om mat. 

 

Hur går det med "frukt till frukost"-kampanjen? Jodå, jag äter min fruktsallad varje morgon. Olika kombinationer av banan, päron, honungsmelon, äpple, hallon och blåbär. En stor sked vaniljkvarg till det och en nypa nötfröblandning på toppen. Men det är onödigt mycket socker i kvargen tycker jag, 16%. Igår var det dessutom slut på Lindahls vaniljkvarg på Konsum så jag fick ta Coop-varianten och den var mycket fetare, 7,5 % jämfört med 0,5%. Fast tänker man efter så är väl inte 7,5% speciellt mycket. Nåväl, jag löste det imorse med att ta mindre kvarg och fylla på med keso istället. Smakade helt ok. Men Lindahls kvarg är godare. 

 

 

I snart två veckor har jag petat i mig min frukt till frukost. Ok, en morgon åt jag tunnbrödmacka med kaviar och ost istället men då kändes det som om det saknades nåt. Jag var inte nöjd. Jag tog en frukt på förmiddagen istället. Magen mår bra också. Frukt innehåller vattenlösliga fibrer och det är tydligen vad som har saknats. 

 

Nu kommer säkert nån att tänka att "man kan faktiskt äta för mycket frukt också!" Fast det gör jag inte. Jag lever inte på frukt. Jag äter kanske ett päron, en halv till en banan och en halv deciliter bär på morgonen. 

 

Ibland äter jag ägg till också. Igår blev det äggröra. 

 

Jag har inte slutat äta bröd helt. Jag brukar äta en liten macka till kaffet på förmiddagen. Igår fick jag dessvärre syn på pannkakorna som var kvar så då slank det ner en sån istället. Det var kanhända lite onödigt men nu har jag frysit in resten så jag slipper se dom. Jag stekte extra mycket pannkakor den här gången för Herman äter gärna ett par till frukost och det tycker jag passar perfekt åt honom. Han behöver energi så han klarar skoldagen. Fick tips igår om att blanda i fullkornsdinkel i smeten. Det ska jag testa. Jag har bakat kladdkaka med fullkornsdinkel nån gång och det blev gott. Borde funka i pannkakor också.

 

Till lunch piffade jag upp resterna från dagen innan. Blev en kryddstark wok till chiliostbiffarna. Det är praktiskt att ha frysta grönsaker på lut i frysen men nån vidare variation tycker jag inte att det är på sortementet. Det är väldigt mycket morötter i alla blandningar och morötter har jag redan i grönsakslådan i kylen. Jaja, jag får väl skära mina grönsaker själv då, sluta gnäll! Det var ju gott. Ät och håll truten (hur nu det ska gå till).

 

På eftermiddagen slog sömnbristen undan benen på mig och saboterade min hälsokost. Jag har inte varit trött på kvällarna den här veckan och lagt mig alldeles för sent, har inte somnat förrän efter elva. Sen upp halv sex varje morgon. Jag borde ha lagt mig och sovit middag igår istället för att äta glass. Nä, man behöver inte vara nyttig jämnt men glass ska man äta för att det är gott, inte för att man är trött. 

 

Middagen blev en helt fantastiskt god kycklinggryta. Jag hade köpt kycklingfilé för en gång skull och skar upp den och stekte i ugnen. "Stekte".... Det var ju därför jag inte gillar kycklingfiléer kom jag på, dom blir ju inte stekta. Bitarna ligger där och kokar i sitt eget "spad". Eller det är det ju inte, deras eget. Det är insprutat. Jaja, själva grytan blev god i alla fall. Kunde ha varit mer grönsaker till dock.

 

Vad ska jag hitta på idag då? 

 

Jag är sugen på att baka. Nej, jag är inte sarkastisk, jag har faktiskt inte bakat på flera veckor. Jag vill ju inte äta "en massa mackor" så jag har tänkt att om jag köper bröd så äter jag inte lika mycket eftersom köpebrödet inte är lika gott. En riktigt tankevurpa. Så klart jag ska baka bröd, jag som KAN. En macka med smör och ost är ju tusen gånger bättre till kaffet än en skål med glass. 

 

Vad ska jag baka då? Inget surdegsbröd. Det är för sent att börja med det och det är för segt för Herman som har fått sin tandställning nu. Jag vill ju inte att hans tänder ska lossna. Matildabröd? Det har jag rutin på och det är gott. Eller havregrynstekakor? Det var längesen. Eller nåt alldeles nytt, nåt jag inte gjort förut?

 

#pepparmigsjälv

 

Ok. Det blev tråkigt att leva helt utan godis. Igår var det fredag och då struntade jag helt enkelt i min utmaning "inga sötsaker innan påsk". Sitta ensam en fredagkväll och så inte ens få äta lite godis, nä, det gick jag inte med på. Jag köpte lite godis till mig själv när jag handlade barnens. Choklad och banoffiefudge och häxvrål. Åt och sen mådde jag lite illa. Rätt åt mig. Jag kunde ha ätit långsammare och jag kunde ha hållit mig till enbart choklad för det är det jag gillar bäst (och mår bäst av). Men det var gott så länge det varande. 

 

Och två veckor var jag utan tillsatt socker. Det var rätt "duktigt" ändå tycker jag. Man ska nog inte överdriva åt nåt håll.

 

 

Dagens göromål: att äta. Det känns så när jag tränat två dagar på raken. Äta, äta, äta är det min kropp vill. Jamen vad bra, då funkar den ju som den ska! Jag ligger numera på ett rejält minus dom dagar jag tränar, tack vare sockerstoppet. Jag har slutat kompensera i förväg *rodna*.... Förut kunde jag tänka att det inte gjorde nåt om jag tog nåt extra, jag skulle ju träna på kvällen. Nu äter jag ikapp dagen efter istället. Mat och bra fika. Ja kanske inte alla dagar men i alla fall inga bullar och kakor. 

 

Men det är inte lätt. Det var jobbigast i fredags när jag köpt nötblandning åt mig och Mannen satt och mumsade ur godispåsen. AAARGH! Jag vill också ha! Till slut rev jag åt mig påsen och tänkte ta EN bit, bara EN ENDA. Men då hade han redan ätit upp den lilla choklad som fanns där. Äsch! Så det blev inget godis. Jag skulle tydligen inget ha. Hah!

 

Igår hade jag en jävulsk mensvärk med huvudvärk som ackompanjemang. Då var det riktigt synd om mig. Då var jag MILLIMETER från att köpa en chokladbit när jag var på affären. Stod och höll i den (den var liten, jag lovar...) men sen lade jag tillbaks den i hyllan, gick till kassan och betalade och for hem och åt en macka istället. Det var inte samma sak som choklad men det gjorde nytta ändå tydligen för jag mådde bättre. 

 

Men, men, för det mesta går det bra tycker jag. Jag äter mig mätt och det är inget synd om mig för att jag inte äter gotta. Jo, lite grand. Det är gott med godis. 

 

Men det är snart påsk. Då ska jag baka en morotskaka.

 

 

Jag ska berätta varför man ska träna.

 

Man blir stark i kroppen.

Musklerna håller uppe koppen, det visste du va? Och om du tränar musklerna så blir dom starkare och håller upp din kropp bättre och det är mindre risk att du får ont. Du kan även använda dom där musklerna till att bära tunga matkassar till bilen och ösa flis och hugga ved och sånt där annat man gör i vardagen. Och även om du sitter på en kontorsstol hela dagen så ska du väl ha nåt som håller din kropp uppe, va?

 

Man blir stark i själen. 

När du märker att du orkar, att du känner dig STARK, så får du bättre självförtroende, även i situationer som inte har med träningen att göra. Du blir snygg också och det beror inte så mycket på ditt utseendet, även om det låter konstigt, utan det beror på det som händer i ditt HUVUD. Du kollar i spegeln och ser en stark, självsäker människa som orkar ta sig an vardagens problem. 

 

Man blir frisk i kroppen.

Kroppsrörelse gör att blodet pumpas runt i dina ådror och sköljer ren dom från plack och annan skit. Ditt blodtryck sjunker, dina kolesterolvärden normaliseras. Jo det är sant, det funkar. Jag sänkte mina kolesterolvärden genom att åka skidor nästan dagligen i fjol vinter. 

 

Man blir frisk i själen.

Endorfiner är bra skit. Man blir glad, man blir lycklig, man känner sig bäst i världen. Skitsamma att andra springer om mig eller gör fler armhävningar. Jag är lycklig ändå när jag tränar! Det är faktiskt ingen tävling...

 

Det är inte att vara bättre än andra som är grejen. Det är att vara bättre än man själv var förut. Sen måste man göra det efter sina egna förutsättningar. Alla vill väl inte göra pullups (jag kan inte men jag jobbar på det), alla kanske inte kan gå armgång (NU kan jag!), men alla mår bra av att röra på sig. På ett eller annat sätt.

 

Ikväll ska jag iväg igen. I´m loving it.

 

 

Det här går inte längre. Jag äter alldeles för mycket sötsaker. Jag längtar till fredagen då jag får äta godis och vissa fredagar slarvar jag hela dagen med maten och fikat. Det jag äter på fredagar (och ibland resten av helgen) "äter upp" kaloriunderskottet tidigare i veckan. Ibland slarvar jag under veckan också. Det blir för mycket "undantag". Så kan vi inte ha det.

 

NEJ! Nu gör jag slut med efterhängsen mat, som dom säger i reklamen. Fast inte med mat, utan med SÖTSAKER (och det ÄR ju faktiskt sötsaker i reklamen. Inte mat.).

 

En utmaning: Fram till påsk ska jag inte äta vare sig godis, kakor, glass eller nåt annat med en massa socker i. 

 

Nån som hänger på?

 

Varför till påsk? Varför inte en hel månad? Nej, det är inte påskgodiset som hägrar utan det faktum att det är stort kalas på påskafton. Och tänk om det blir tårta? Troligen blir det tårta. Och det vill jag äta, när det är kalas.

Påskafton är den 19 april, den 19 mars var i onsdags. Det blir NÄSTAN en hel månad. 

 

 

Imorse åt jag havregrynsgröt med aprikoser och proteinpulver utrört i mjölken. Jag kände mig så duktig! Och det VAR ju gott. Hur kunde jag glömma det? Nu kan jag äta gröt istället för macka på morgonen, där spar jag in på både ost och smör och jag slipper fundera på om jag ska äta skinka eller ej.

 

Fast jag bakade nyss. Hamburgerbröd eftersom jag hittade hamburgare i frysen och förresten behövde vi matbröd också. Jättegott bröd blev det. Utgick från Matildas grahamsbröd och modifierade det lite för att få hamburgerbrödkänslan. Vi får väl se imorgon bitti om jag kommer ihåg att gröt är gott eller om det nybakade brödet segrar......

 

 

Äntligen har jag gjort det. Jag har skrivit ett mail till Womans Health om innehållet i deras tidning. För det var ju trots allt inte den tidningen jag betalade för!

 

"Hej.

Igår var jag på kören. Det var jobbigare än jag trodde. Jag är nog inte riktigt frisk än..... Jättejobbigt att stå upp länge, svårt att ta i när vi sjöng. Jag blev lite yr till och med när jag försökte kräma på. På slutet gick det inte alls så då var det bara att sluta försöka och sjunga det lilla jag kunde. Överhuvudtaget var kören ovanligt stillsam igår, jag var inte den enda med hosta och harkel. Stina tyckte vi var tysta. 

 

 

Idag har jag inte hunnit känna efter riktigt hur jag mår. Lite trött är jag i alla fall, minns att jag vaknade inatt och behövde gå på toa och trodde det var morgon snart. Kollade på klockan. Bara halv två. Varför kan jag inte få sova HELA natten för? Jag funderar på att skaffa en sån där sömnapp för att se hur jag egentligen sover. Såg på Vetenskapens värld igår om det här med att kolla sig själv via diverse appar och apparater istället för att sjukvården ska göra det. Det är nåt som tilltalar mig, funktionsnörd som jag är. Dom testade att få igång ett gäng damer som jobbade tillsammans genom att ge dom en stegräknare och en sömnapp. Minst 10 000 steg per dag ska man gå. Det funkade, dom blev aktivare eftersom dom SÅG hur aktiva dom varit. Nu funderar jag på att leta fram min gamla stegräknare. Jag vet att det finns stegräknarappar för telefonen men då måste man ju bära den på sig hela dagen och riktigt så liten är den inte.

 

Jag vill träna. Jag vill inte ta det lugnt. Jag är rädd att kolesterolet ska stiga igen samtidigt som siffrorna på vågen gör det. Nej det kanske inte händer för att jag inte tränat på en endaste vecka, jag vet...... Men jag är rädd att tappa det! Tappa farten! Jag får lita på att mina träningskompisar drar igång mig om det skulle hända. Snälla?

 

Kände att jag var tvungen att göra nåt för att hitta igen kroppen igen. Kropp och själ ska ju vara en enhet, så känns det inte nu när jag varit sjuk. Just nu kokar sinnet över medans kroppen inte orkar nåt. Eftersom jag aldrig varit på yoga fick det bli en egen variant: jag körde våran vanliga efter-träningen-stretch. Resultat: jag blev lugn och glad och lite mjukare i kroppen. Och fick fullt med skräp på kläderna. Salsmattan behöver dammsugas. Det var den mindfulnessen det. 

 

Carpe diem på er.