alias Kvasthilda

Idag känner jag att jag har muskler. Var på träning igår. Igår igen, ja. Eftersom herrarnas söndagspass har blivit ett mixat pass och damernas pass är på måndagar så blir det träning två dagar i rad för mig hädanefter. Plus torsdag förstås, men det är inte orättvist för herrarnas pass är på onsdagar så dom får också träna två dagar i rad. Lyllos dom, inte sant?

 

Ikväll är det ingen kör och då brukar jag ju passa på att gå på latin fusion men det vete fanken om jag ska det. Kanske benmusklerna borde få vila? Känns som jag behöver ta det lugnt och äta upp mig idag istället. Nej, jag har inte ätit för lite dom andra dagarna (jag äter ALDRIG för lite!) men jag blir alltid hungrigare dagen efter träning. 

 

Tyckte det gick bra ändå igår men visst var det jobbigare än vanligt, speciellt vid vissa övningar. Benen känns det i och i sidan av ryggen. Den muskeln använder man bland annat när man lägger i växlar i bilen, om ni inte visste det. 

 

Ska känna efter framåt eftermiddagen hur det känns. Det ÄR ju som kul att dansa också och visst är det väl mest kondition, va? Visst? Benen och axlarna får visserligen sitt också men det är ju kul. Och det händer ju inte varje vecka....... ska fundera.......

 

Istället för att göra nåt vettigt (som att sy änglar till exempel) sitter jag och kollar frisyrer. Nästa gång blir det inte bara klippning hos frissan utan färg och slingor också. Och jag vill göra nåt kul, nåt som syns ordentligt! Inget brunt. Jag är less på brunt nu. Det ska vara RÖTT!

 

Har tänkt att stå ut ända till slutet av februari för att frissan ska få lite mer material att jobba med. Då blir jag i alla fall snygg tills jag fyller år. Kanske inte klippa så superkort som hon brukar få göra utan utnyttja lockarna som vill bryta fram så fort det blir fuktigt. I somras lyckades hon ju klippa fram mina lockar så jag såg ut som Erik Hassle när jag vaknade på morgonen. Det var faktiskt lite kul. När jag väl hade vant mig och när jag hade köpt en paddelborste så jag kunde välja om jag ville vara slätstruken eller wild and crazy.

 

Idag mutade jag mig själv att gå ut och gå. Jag lovade mig själv att börja på en ny talbok: Rörgast av Johan Theorin. Och jag får ENDAST lyssna på bok när jag är ute och går eller springer (eller hur...) eller möjligen i undantagsfall om det är nåt jättetråkigt hushållsarbete jag utför. Trots mutan blev det bara drygt två kilometers promenad, med broddar på istäckt skogsväg. Jaja, det är bättre än noll kilometer....

 

Lakritskvinnan verkar ha tagit långledigt. Jag har inte sett till henne på länge.

 

Men jag ska berätta nåt för er. På måndag börjar träningen igen. Ja! Det är sant! Måndagar, torsdagar och, hör upp nu, även söndagar! Förut hade damerna måndag och torsdag och herrarna onsdag och söndag. Nu blir det blandade pass torsdagar och söndagar, alltså ett pass till i veckan om man vill (och det vill man förstås). Yes!

 

Om nån ser till Lakritskvinnan, hälsa henne att på måndag är hennes jullov slut. Då kör vi igen!

 

 

Undrar när jag ska börja räkna kalorier igen? Vän av Ordning säger då kanske: Vi visste inte ens att hon slutat räkna kalorier. När skedde detta?

 

Nej jag har inte slutat. Bara pausat. Och det skedde förra veckan när födelsedag följde på födelsedag och Aladdinask efter Aladdinask och kladdkaka på kladdkaka avverkades. Och så var det nästan jul. Vad gör man på jul? Jo äter.

 

Jag orkade inte. Jag tog en paus och åt som det föll mig in. Det gör jag fortfarande. 

 

Men nån gång måste man ju rycka upp sig igen annars är jag snart tillbaka på min gamla vikt (och mina gamla kolesterolvärden!). Konstigt nog visar vågen samma nu som för två veckor sen. Ja det är ju bra förstås. Om det nu inte är så att jag tappat muskler och lagt på mig fett. Men det vet jag inte. Så mycket träning blir det inte heller nu eftersom det är juluppehåll. Lakritskvinnan har tagit jullov och ersatts av Chokladkvinnan. Undrar när träningen drar igång igen? I januari hoppas jag. 

 

I´ll be back!                                Ok, jag tar över så länge. 

Ska jag vänta tills nyåret är avklarat innan jag börjar skriva ner allt jag äter igen? Nystart på nya året, som så många gånger förr. Gamla löften, nya tag.

Först farsdags-fika hos B och B eftersom farfar var här. Sen åkte dom hem - kram och hejdå och kör försiktigt. Sen farsdagsfika här hemma. Nå, jag kokade några ägg däremellan att stoppa i magen så vi inte skulle hamna i sockerkoma totalt (vilket jag nästan gjorde ändå). Det blir farsdagsmiddag ikväll också och blommor har han fått och så en present av barnen: strumpor. Fniss.

 

Nu är det slutfikat på ett tag. Basta! I fredags tacos med godis till efterrätt. Igår middag hos H och T med lax och grejer och så kladdkaka med grädde till efterrätt. Idag tårta två gånger. Nej det här går inte. Nu är det grönsaker och frukt, nötter och älgkött som gäller till veckan. Och motion!

 

Kära blodkärl, frukta icke, Lakritskvinnan kommer till undsättning igen! 

 

Köpte Proviva igår för att se om det blir nån ordning på magen. Jag har fortfarande ont. Egentligen har magen varit knasig ända sen jag åt penicillin för över en månad sen. Den behöver verkligen hjälp att hitta rätt balans igen. Hittade inga shots som jag hade tänkt, dom hade inga såna längre tydligen. Men jag hittade Proviva med 50% mindre socker! Fast då var det sötningsmedel i.... Nähä, jag tar väl vanlig då..... Jag får dra ner på nåt annat så jag håller kaloribudgeten. Som vad då? Jag dricker varken saft eller juice. Suck.

När jag kom hem hade hjärnan bearbetat informationen klart och det tändes en lampa ovanför mitt huvud. D-vitamin-tuggtabletter? T-u-g-g-t-a-b-l-e-t-t-e-r. Vad är det i dom då? Fram med burken och läsa. Jamen så klart innehåller dom också sorbitol....... Jäklar. Och hur är det med mina fluortabletter? Sorbitol! Ok ok....... Det kanske räcker med att jag slutar med D-vitaminerna och fluortabletterna?? Inte för att jag äter några stora mängder men det kanske är för mycket ändå för min bråkiga mage?  

 

Så får det bli. En Probi Mage kapsel (inte tuggtablett!) varje dag och uppehåll med fluortabletter och D-vitaminer för mig. Håll tummarna.

Det blev hårfärgning igår. Jag frågade rörmokaren och det var länge tills han skulle börja skruva inne så det var bara att elda. 

 

Bra blev det också. Inte knallrött utan en fin rödbrun färg. Blev lite mer drag framtill i luggen, förmodligen beroende på dom gamla slingorna som var kvar. Eller så var det för att jag lade på färgen först där. Färgmedlet är uppdelad i två flaskor framkallningsmedel och en tub färg, man ska alltså tillsätta halva tuben i en av flaskorna. Men eftersom mitt hår är så kort och jag är snål just nu tog jag en halv flaska och en fjärdedel av tuben och blandade i en liten glasslåda (frissan har sagt förut att jag kan göra så, så det så....). Dumsnål kanske, det räckte preciiiis till hela håret, fick kamma igenom allt flera gånger för att vara säker på att det var färg överallt. Men det gick bra. Den här gången. 

 

Svårt att få rätt färg på fotot men jag är nöjd med resultatet. 

 

Vad jag har gjort? Tränat. Man blir lite vimsig och varm efter träningen. Svag i benen. Ett bra pass var det, omväxlande och jobbigt. Spriten? Den använder vi till att göra ren redskapen med efteråt.

 

Jag vet var målarmusklerna sitter i alla fall. I armar och axlar. Det var jobbigt att träna dom kroppsdelarna ikväll, jobbigare än vanligt. Jag har förresten sysslat med styrketräning tidigare idag, vi slängde ju skräp på återvinningen. Jäklar vad grov jag ska bli över axlarna nu!

 

 Dags att sluta svamla, hoppa in i duschen och sen är det kväll. Gonatt!

 

 

Plötsligt var hon bara där igen! 

 

I måndags ett kämpigt crossfit-pass med 4 stationer, 2 övningar på varje 2 X 45 sekunder där både upphopp och burpees ingick, sen avsluta med ett tabatapass för magen och sist en konditionslåt som vi fick välja. Det blev Tingaliin - alltså ännu mer för benen. Jag fick kramp i vaderna efter halva låten! Men sen när man varvat ner och stretchat kändes man nästan redo för ett nytt pass. Märkligt vad fort man återhämtar sig.

 

Igår var det ingen kör så då passade jag på att gå på latin fusion. Jäklar vad kul det är! Dansa och svänga på rumpan och försöka hänga med i alla steg och armrörelser. Träning för alla delar av kroppen plus hjärnan. Och svetten den rann. Vi avslutade med en bollywood i rasande tempo. Skitkul! Det är så synd att det krockar med kören annars hade jag gått varje vecka. 

När jag kom hem var jag mjuk i alla leder och trött i benen och svettig och glad! Jag räknar med saftig träningsvärk i eftermiddag, speciellt i vader och axlar. 

 

Sen har jag även lyckats promenera dom här två dagarna, fastän jag vetat att jag ska på träning på kvällen! Annars har det varit lätt att välja bort det. "Äh jag ska ju träna i kväll, jag behöver inte promenera". Men nu har jag tänk att jag går ut bara för att det är skönt att vara ute.

 

Igår klev jag av den vanliga stigen strax ovanför vårt hus och gick åt vänster istället. Hittade en annan liten stig som jag följde, kom ut nertill på hygget istället och där såg jag nästan ända upp till Colldéns. Så kom jag fram till bäcken som slingrade sig fram i ett hav av lummer. Jag tror aldrig jag sett så mycket lummer nån gång! Jag följde bäcken en bit uppåt, hittade stigen som går ner från Colldéns och följde den upp. Där satte jag mig och drack kaffe. Sen gick jag hem. Inte blev det nån långpromenad men det var solsken och det var trivsamt att traska omkring i skogen. Ett svampställe hittade jag också fast trumpetsvamparna var mjuka och "övermogna" men jag ska komma ihåg platsen till nästa år. 

 

Jag borde väl ha vilodag idag eftersom jag tränat två dagar i rad men en kaffe på skogen blir det!

Men hallå! Vart har Lakritskvinnan tagit vägen? Jag har inte sett henne på länge? Har hon rymt? Övergivit mig? 

 

Det skulle förklara varför jag har kommit av mig i promenerandet och springandet och tränandet. Fast nu är jag ju förkyld förstås. Men innan förkylningen. Jodå, jag har ju varit med på träningen måndagar och torsdagar ända sen den drog igång igen. Men det där tänket att jag måste röra på mig varje dag, vart tog det vägen? Jag måste se efter var hon har gömt sig, den svartklädda superhjältinnan!

 

Igår ropade skogen på mig. Jag kände verkligen att nu SKA jag ut och gå! Snorig eller icke snorig, ut ska jag! Och det gick bra. Jag tog det lugnt. Gick upp på hygget (nähä??) och njöt av utsikten. Förbannade mig själv för att jag inte tog med mig rätta kameran för dimman låg på ett utsökt läckert sätt över älven. Kanske ska tala om att det var åtta-tio plusgrader igår. Rena värmböljan! Funderade ett tag på att gå hem och hämta kameran och sen gå ner till gamla kyrkan, där har man fin utsikt över dalgången, men nej, jag orkade faktiskt inte.

 

Förkylningen pågår ungefär som dom brukar göra. Jag är inne i nysa-snora-fasen fortfarande - fast nog tycker jag det rinner LITE mindre än för två dagar sen. Det kan vara önsketänkande också. Jag vill bli frisk (friskare) till imorgon för då ska vi in på Bluesfestivalen. Men jag är ju pigg så det ska väl inte vara nåt problem. Jag får komma ihåg pappersnäsdukarna och låta bli att nysa på folk. 

 

Nu ska jag skjutsa Herman till bussen, han har sovmorgon på torsdagar. Ska spana efter Lakritskvinnan på vägen. Se ya!

 

Ska boka tid för klippning och försöker bestämma mig. Ska jag boka för enbart klippning och färga själv eller ska frissan få både färga och klippa? Det är stor skillnad på pris. Jag borde spara pengar. Varför kan jag inte bara bestämma mig för det? "Nej, du har inte råd, det blir bara klippning den här gången!" Men jag vill ju HA rött hår..... Inte mörkbrunt, ljusbrunt och rödaktigt som det är nu. Min egen hårfärg på det korta håret och så mörkbrunt och rött som är kvar sen jag färgade det i juli. Hos frissan.....

 

Jag färgade ju själv förut och det gick bra. Vad är det med mig!? Varför detta vankelmod??

 

 

Jag tror jag är bortskämd efter att ha färgat hos frissan i ett par år nu. Jag är van att det blir perfekt. Att nån annan sköter det, nån som kan. Ett proffs! Och jag har heller inte hittat nån "hemmafärg" som matchar mina ideal! Jag har till och med varit in på Shock och kollat men där är det mest knalliga röda färger, inte koppriga. 

 

 

Dom färger jag körde med för flera år sen finns så klart inte kvar. Hårtoning, sån där som tvättas ur allt eftersom, finns nästan inte alls. Och det verkar finnas tjugo nyanser av brunt men oftast bara en röd nyans: Mahogny. Min stora skräck. Jag ska INTE ha mahogny! Jag vill ha kopparkopparkoppar!

 

 

Nej, nu ska jag kolla på allvar på nätet om det finns nån färg att köpa. Sen ska jag sova på saken och imorgon bitti ska jag bestämma mig och boka tid. För vad det nu blir. 

 

 

Eftersom det finns morotskaka och vinbärskaka i frysen tänker jag inte baka några kanelbullar. Inte tänker jag köpa några degiga, sötsliskiga bake off-bullar heller. Jag vill inte ha. Och det är inte "surt sa räven" - dom är inte goda! Hembakta kanelbullar är mums, speciellt när dom är nygräddade och just har svalnat! Men jag orkar inte baka. Och jag vill inte ha sånt hemma. Jag VILL inte. 

 

Det går inget bra med viktnedgången. Inte med det hälsosamma levernet heller. Visst, jag har börjat träna igen två gånger i veckan men jag borde även gå ut och gå varje dag. Inte så mycket för kaloriåtgångens skull utan mest för att jag mår bra av det. Igår och i förrgår lyckades jag faktiskt ta mig upp på berget. Gjorde kaffe och tog med kameran. Och fint väder var det! Och igår hittade jag trumpetsvamp. Inga mängder men nu vet jag att dom finns där, nu går dom inte säker längre!

 

Vart tog min motivation vägen? Nu när blodfetterna sköter sig så är det som att jag tappat stinget. Och det är ju dumt. Jag drar faktiskt runt på en del övervikt fortfarande. OCH jag mår bättre om jag äter mindre slisk och rör på mig mer. Har inte hållit kalorimålet på flera veckor. Jo, nu i måndags. Men inte resten av veckan. Och idag är det fredag. Kan nån sparka mig i baken, tack? 

 

 

Idag ska jag faktiskt ut och gå en långpromenad. M-K och jag ska gå från Döda fallet till hängbron. Frisk luft, solsken, motion, höstfärger, fika. Det blir bra.

Jag gick in på Jensens i fredags för att köpa vita strumpor åt Mannen att ha till sina Lederhosen. Där hittade jag en täckajacka. Jättesnygg. Satt jättebra. Men har jag råd? Jag har betalat för 60 kg älgkött och handlat en hel del till Oktoberfesten. Tål mina finanser ett jackköp?

 

På lördagen for jag ner och köpte den. Hur det går med finanserna den kommande månaden låter jag dock vara osagt..........

 

Jag skulle behöva en ny jacka. Svarta kappan är bara tunnfodrad och jag vet inte om jag vill ta fram yllekappan än. Provade ett par jackor på Stadium. Jag har ett presentkort att lösa in där och det var visserligen tänkt att delfinansiera ett par nya längdskidor men jackbehovet är ju mer akut än behovet av nya skidor..... Jag vet faktistk inte om jag har råd med nya skidor ändå...... suck.... 

 

Kan ha varit färgen också. Jag kanske inte ska ha rosa. Men jag VILL ha färg! Jag behöver färg! Provade en annan jacka i mer fritidsmodell, utan dun och täckjacksbubblor. Orange och ceriserosa. Coola färgkombinationer! Den satt väl så där tyckte jag. Medium var för snäv över höfterna och large kändes för stor upptill utan att för den skull sitta riktigt bra över höfterna.För rak modell alltså. Det största felet var dock prislappen. Nästan FEMTUSEN?? För en jacka?? Nej, jag sa inte så till försäljaren, jag bara tänkte. Han kanske tyckte jag såg rik ut.

 

Jag gillar min svarta tunna kappa och jag gillar min vinterkappa i ylle. Dom sitter bra upptill och svänger ut nertill så hela min kroppsform får plats. Men jag skulle så gärna vilja ha nåt mer färgglatt och nåt som inte är en kappa men inte allt för fritidsbetonat heller. Ja jag tror faktiskt att det är en täckjacka jag vill ha. Nåt varmt och gosigt att dra på sig nu när nordanvinden viner, nåt man kan vika upp kragen ordentligt på och fälla upp huvan på för ännu mer skydd mot isvindarna. Dessutom måste den passa min budget. Och min kropp!

 

Jaha, det är väl bara att börja jaga.

Det var frost på gräsmattan när jag skjutsade Herman till bussen. Fick till och med skrapa rutan. Dags att plocka fram kupévärmaren alltså. Var den nu är. Varenda höst är det likadant - var ställde jag kupévärmaren? Man hinner glömma mycket på ett halvår.

 

Får man plocka fram sitt höstjag nu? Nu när det faktiskt är kallt om nätterna och inte sommarväder ens om dagarna utan soligt och friskt höstväder. Slipper man hålla fast i sommarjaget nu? Får jag plocka fram svarta kappan, använda tantskorna istället för gympadojjorna, dra på mig kjol och strumbyxor?

 

Ska till stan och följa med Herman på röntgen. Ja, jag tror det är dags att ömsa skinn till Höst-Hilda idag. 

 

Hittade ett par kort på mobilen som jag nog tänkt lägga ut här men tydligen har det inte blivit av. Ett par fina bilder på mitt sommarjag. 

 

 

 

 

Nu vet jag var dansmusklerna sitter: utsidan och baksidan av låren samt i vaderna. Jag har faktiskt lite träningsvärk sen i lördag. Men all träning är bra träning. Och inte fick jag ont i fötterna heller, trots att jag inte hade träningsskor utan gula sandaletter med träklackar. Bra sandaletter tydligen. Och roligt som fan var det. 

 

 

Om en vecka kör gymnastikföreningens träning igång igen. Yes! Tillbaka till ordningen. Jag behöver det. Bara promenader räcker inte. Kroppen behöver mer. Och själen! Själen behöver bli skriken åt: "Jaaa! Du klarar det!"

 

Jag tänker ändå promenera idag. Solen skiner - nu igen! Hur ska jag kunna låta bli att gå ut då? Men jag vet inte riktigt var jag ska promenera än. Känns "onödigt" att gå ner på Hammarn när jag ändå vet att jag ska ner och hämta Herman vid bussen, då kan jag lika gärna handla på en gång. Jag skulle kunna promenera med kameran men jag skulle behöva lite nya vyer känner jag. Jag skulle kunna promenera utan kamera också. Kanske springa lite. Jag vill ta mig tillbaka till löpningen. 

 

Matmässigt så gick förra veckan riktigt skapligt förutom fredagen som blev godisdag (kväll) som vanligt, fastän jag visste att vi skulle på kalas på lördagen. Men det var mitt eget beslut. Nu är det måndag igen och det blev gröt med aprikoser, blåbär och proteinpulver till frukost. Och eftersom det inte alls är äckligt är det frågan om det är nån uppoffring att äta nyttigt egentligen? 

 

 

 

Idag SKA jag promenera! Jag har liksom kommit av mig i motionerandet dom senaste veckorna och jag vet inte varför. Plocka bär är väl ingen motion? Sprungit har jag inte gjort sen maj tror jag.

 

Är inne på sista litern mjölk så då får jag väl PROMENERA ner och handla, inte sant? Jag har ju till och med en shoppingvagn så jag slipper bära. Sist skulle jag ha både mjölk, mjöl och socker och det kändes lite väl att kånka på så då tog jag bilen. Men idag har jag inget att skylla på. Inte ens att det är för varmt att gå i solen för idag är det mulet.  

 

Heja heja heja! Jag KAN! 

Det gäller att bestämma sig. Göra kloka val. Röra på sig så fort man får en chans. Och en liten promenad är bättre än ingen promenad! 

 

Nu ska vi på en liten semestertripp till helgen så jag behöver peppas. Inte slappna av FÖR mycket. Inte äta allt jag ser. Eller i varje fall bara lite grand av det. Tur vi inte ska till Italien denna gång, med pasta, glass, gott vin och andra frestelser. Ja pasta, glass och gott vin finns i Sverige också men dom har jag ju tillgång till hela året. Jag ska packa med gympadojorna också. 

 

Min kropp är värd motion. Min kropp är värd riktigt mat. Mat som bygger upp den, som ger ork, som ger kraft. 

 

Det är augusti nu. Inte långt tills gymnastikföreningens träning drar igång igen. Skönt!

 

 

 

Tänkte att nu är det nog. Nu ska jag skärpa till mig och äta enligt mitt kalorimål och ta dom där sista kilona. Har "haft semester" ett bra tag nu. Lite glass här, ett glas vin där, grillat och gott. Har visserligen inte gått upp nåt men inte ner heller. Nej, nu är det måndag och nya tag! Några fem kilo innan augusti är slut är frågan om det blir men ett par stycken ska jag väl lyckas klämma tycker jag. 

 

Gick bra hela dagen. Vettig frukost, smoothie med proteinpulver till lunch, hårdmacka till fikat. På eftermiddagen hade jag kvar så det skulle räcka både till en normal middag och en liten kvällsfika. Då ringer Mannen: "H fyller 30 år idag". Jamen just ja, det visste jag ju! 

 

Och ja, jag vet att man själv bestämmer vad man stoppar i munnen. 

 

Filkakan var jättegod, likaså marängtårtan med vinbär och flarnen med citronsmörkräm. Ett glas champagne blev det också. Skål och grattis!

 

Nåja. Det är bara att ta nya tag imorgon. Fast då ska vi till Sollefteå och besikta husvagnen. Och äta lunch ute. Hmmm.....

 

Nu är jag fin i håret! Blev mörkare än jag tänkte mig innan men jag sa "ja, det blir bra!" när V föreslog hur vi skulle göra. En rejäl sidecut och mörkare färg på den sidan, i botten och under luggen, kraftigare röd färg ovantill där lite av slingorna är kvar vilket gör att det blir olika nyanser. Det är så ROLIGT när frissan hittar på tycker jag! :-D

 

Nu slipper jag klaga på att alla jeans på affärerna är smala i benen. Jag har plötsligt 5 par jeans. I rätt modell.

 

Ena syrran skickade sina "urvuxna" jeans till mig i höstas (hon har "växt" åt samma håll som jag gör just nu). Tänkte när jag fick dom att "hur ska det gå till, jag kommer aldrig att komma i dom här". Tog faktiskt fram lådan i slutet på april, då när jag hade klädprovning och bland annat kom i mina gamla gröna byxor. Fast jag kunde inte ha jeansen då. För trånga. Äsch.

 

Igår slamsade jag omkring här hemma i mina blåjeans, dom där som jag hittade i syrummet och lagade, dom som var "rätt storlek" men som hänger ganska löst nu, och kom plöstligt att tänka på dom där jeansen jag fick. Kanske dags att prova dom igen? 

 

Hurra! Alla jeansen passade! Hur är det möjligt?? Har kollat mina vikttabeller och, ja det är faktiskt tre kg sen jag provade dom sist. Kan tre små ynka kilo göra så mycket?

 

Nu har jag två par blåjeans, ett par svarta manchesterjeans och två par gråsvarta - som inte hänger och inte klämmer och smiter åt utan håller in alldeles lagom! Jag är rik!