Jag gjorde det!

Jag tog mig iväg på träningen igår! Det vanliga hederliga cirkelträningen, med olika stationer för både styrka, balans och smidighet.
 
Och vilket pass! Jag var mycket starkare än jag trodde!
 
Jag gick armgång, i alla fall en gång fram och tillbaka. Andra omgången gjorde det för ont i axeln. Men då hängde jag i bommen och lyfte benen och gjorde lite annat. Jag höll även ut 3 x 30 sekunder plankan. Jobbigt men helt klart genomförbart.
 
Hur kan jag vara så stark? Blir man det av dans och skidåkning? Och lite sjukgymnastik hemma?
 
Kanske det är alla diskbackar jag lyft under höstterminen. Tur att jag börjat på cirkelträningen nu då eftersom jag inte är i köket lika ofta längre. 
 
Tjoho!
 

Stadssväng

Skjutsade Mannen till flyget idag. På vägen hem for jag in vid Lillänge och smet in på Lindex för att kolla om dom hade några billiga tumvantar. Faktum är att jag gick in på Skopunkten först och blev brydd över att Lindex börjat med skor också. Men så var det inte. Det var jag som var virrig och gick in genom fel dörr. Men jag kikade lite på skor medan jag ändå var där, det kan ju aldrig skada. Jag vill ju ha snyggskor med låg klack, ni minns? Och jo, jag köpte ju dom där flådiga lackskorna innan jul men det kanske finns annat roligt att ha på fötterna? 
 
Jodå, jag hittade ett par kul kängor. I vinröd sammet! Med sidenband som skosnören. Helfräckt. Fanns bara ett par kvar, i storlek 38. Och dom passade. Dom var till och med lite stora i fotdelen. Men jag köpte dom inte. Jag har ju inga pengar den här månaden och ska inte shoppa kläder. Fast kängorna var nersatta till 150 kr så det var inga stora pengar det var frågan om men det var rätt grov sula på dom, mer som vinterkängor än som snyggskor och det var mest det som gjorde att jag ställde tillbaka dom. Men jag fick i alla fall ett nytt uppslag om hur snyggskor kan se ut. Kolla in på på länken här:https://feetfirst.se/vox-boots-roda-309877 
Mjaa, lite ångrar jag mig......
 
Jag gick in på Lindex istället, genom den rätta dörren, och kollade på vantar. Det fanns tumvantar, jodå, men dom kändes så smala tyckte jag. Jag gillade dom inte. Däremot gillade jag en kavaj som hängde där på rean. Eller gillade var nog ett för svagt ord. Det stod "GUN" på hela plagget. Ja, jag var "tvungen" att prova den. En svart kjol åkte med till provhytten också. 
 
Kjolen var för stor. Men kavajen satt perfekt. När jag kom till kassan visade det sig att det var 25% rabatt på reapriset. Kavajen hade kostat 699 kr och jag betalade 262 kr. Fynd! Och inte bara fynd utan SNYGGT också. Jag vet att jag inte ska hålla på och fynda men den här gången blev det ju BRA. Fast några vantar blev det inte. 
 
Men kolla. Kavajen är blå. Jag gillar ju inte blått? 
 
 
 
 
Rörde till ordenligt i garderoben när jag letade kläder att stajla kavajen med så där har jag att städa sen. Kanske jag bara krånglar till det. Kanske det inte är så noga vad jag har till? Men jag har nån slags inre idé om vad som är snyggt, klart jag vill testa hur det ser ut. Snyggast blev nog ändå dom blåa jeansen till tycker jag. Ja, dom är blå, ja, jeansen. Och visst passar jag i den BLÅ kavajen? 
 
 
Blå och guld. Känner mig som en karolin. Eller som Jimi Hendrix. Har även gått och sjungit på Seargent Pepper Lonley Hearts Club Band ikväll. Undrar varför? 
 
 
 
 

Lakritskvinnan lever

Ja, det är sant. Hon lever och hon mår bra. Tack vare det ymniga snöandet har jag åkt skidor tämligen regelbundet och jag kör mitt träningsprogram från sjukgymnastiken varje dag (nästan). Och på måndag börjar gymnastikföreningens träning! Redan! Och det är fortfarande DANS på måndagar, hurra! 
 
På onsdagar ska det tydligen vara både kondition och Soma move och på torsdagar cirkelpass och det där andra som jag inte minns vad det heter (och som jag inte har testat). Just nu känns det som att både konditionen och cirkelpassen skulle kunna vara nåt att komma iväg på. Inte bara dansen. Jag känns redo för mer nu. Det gör inte lika ont i benet och axeln längre och jag känner LUST att träna. 
 
Länge leve Lakritskvinnan!
 
 
 
 

Svart, vitt, rött

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig imorgon på konserten. Kanske tänker du nu: men är det så viktigt då!? Ni ska ju inte sjunga med kläderna!
 
Nej. Vi ska inte sjunga med kläderna - men om folk kom dit bara gör sångens skull kunde vi väl lika gärna spela upp en inspelning av våra sånger,? "Bäst of ReMix" typ. Tror ni det skulle funka? Tror ni folk går på julkonsert för att bara höra sång?
 
Nej! Här ska levereras! Vi ska sjunga och vi ska vara snygga och vi ska ordna julstämning! Jag står ju dessutom på första raden, klart jag vill känna mig snygg! 
 
Ska jag alltså inte ha dom röda byxorna jag köpte? Jag vet inte. Jag funderar på om jag ändå ska ha svart nertill. Dom röda brallorna kommer jag att använda ändå så det var inget köp förgäves. Men jag vet inte riktigt vad jag ska ha till. Allt är så trångt just nu.
 
Så här ser brallorna ut. Här med tunikan jag tänkte ha först. Men den är i bomull och faller inte så fint. Lite oformlig. Och inte så glammig direkt. Inte åt paljettbyxhållet om man säger så. Inte skorna heller. 
 
 
Här har jag ett svart glansigt linne och en svart långkofta med fint fall. Känns genast snyggare. Och sandaletter med paljetter! Men kan man ha sandaletter på vintern?
 
 
Kanske jag ska ha svarta långkjolen istället. Känns festligare och finare med kjol (om det nu är en kjol). Det största bekymret är egentligen vad jag ska ha på fötterna. Jag som har så mycket skor! Och ändå inga att ha, nu när jag har ont. Jag behöver ett par lågklackade snyggskor. 
 
Det blir till att prova kläder och fundera ikväll. Inte kan jag rusa iväg och köpa nytt hur som helst heller. Budgeten och utbudet är begränsat. Ibland önskar jag att man hade en kostym. Som Herman sa när han fick sin: man behöver inte tänka, man tar kostymen när man ska vara snygg. 

Vintersport!

Jag har åkt skidor! Ja, det är sant! P hade dragit spåret i fredags så på lördagen åkte jag två varv, så bra gick det. Två varv till igår. Heja mig!
 
 
 
 

Röda ben

Det blir inga glittriga tights till julkonserten. Det blir röda jeans med skimmer istället. Vi sa visserligen röda detaljer men jag ska ha en svart tunika och svarta skor så då måste man väl kunna räkna benen som detaljer, va?
 
Igår efter jobbet gick jag först in på Stööks för att se om dom hade paljettsneakers. Det hade dom inte. I ärlighetens namn hade jag inte räknat med det heller men jag tänkte att NÅT glittrigt och blingigt kanske dom har? Men det var glest med blinget där. 
 
Jag gick till Jensens istället för att kolla efter glittriga tights. Eller röda då om det inte fanns glittriga. Jag hann knappt fråga efter leggings innan min blick fastnade vid en hög med byxor. Röda byxor. Inte signalröda utan mer dämpat röda och tyget liksom skimrade. Jag blev kär. Jag var tvungen att prova dom.
 
Dom satt ok. Hade gärna tagit en storlek större men det var stretch så det funkade ändå. Jag ändrade genast planerna för klädseln på julkonserten. Dom här byxorna måste jag ha!
 
Efter maten satte jag igång och kolla garderoben vad jag skulle ha till och hittade till slut igen en tunika jag köpte för flera år sen, en svart med röda och vita broderier upptill. Det blev ju perfekt!
 
Vad jag ska ha på fötterna har jag inte riktigt bestämt än. Kanske dom svarta sandaletterna med paljetter. Dom är hyfsat bekväma men känns kanske lite malplacerade på en julkonsert? Fast det är ju som sagt paljetter på dom....
 
Dom röda byxorna är väldigt rock'n'roll så snyggast vore ett par svarta boots men det har jag inga. Jag tänker inte köpa några heller. Det tillåter inte budgeten. Och det är inte direkt tomt på skor hemma. 
 
 

Frissan fixar

Frissan löste det. Jag berättade mitt dilemma: att jag vill ha både kort och långt hår. Kort på grund av att jag trivs i det, långt på grund av lockarna. Så hon föreslog en frisyr. Fast den kräver lite tillväxt av håret så det blev inte den frisyren igår. Men vi har en plan. 
 
Under tiden får jag se ut så här och det är ju inte så pjåkigt. 
 
 
Observera snyggnacken.
 
 
Medan hon fixade ögonbrynen lade hon i en färginpackning. Det är samma som jag har hemma men frissan är väl lite noggrannare än jag och det fick verka en bra stund. Jag vet inte om jag behöver färga håret faktiskt. Ska fundera på saken. Nån färg hos frissan blir det ändå inte förrän tidigast nästnästa gång. Nån gång i slutet på mars räknade jag ut.
 
Men nu är jag snygg till konserten och till jul. Och till på fredag när vi har julfest med jobbet!  Temat är "glitter och glamour". Jag har lite klädidéer men helst skulle man ju haft en långklänning. Eller dom där röda paljettbyxorna jag utan framgång föreslog för kören. Såna har jag inte heller. 

Hår hördu

Just ja. Jag ska till frissan idag. Direkt efter jobbet blåser jag till Sollefteå och blir fin(are). Dock blir det ingen färgning som jag hade tänkt, jag var för sent ute med min tidsbokning. Man kan ju inte ta vilken tid och dag som helst när man har 7 mil att åka. Nej, det fanns ingen tid på Hammarn heller. Jag har kollat.
 
Vill bli fin inte bara till jul utan till julkonserten nästa vecka. Ja, ReMix egen julkonsert! Torsdag den 7 december i Ragunda kyrka, skriv upp det i almanackan. Ta med pengar också, till insamlingen för Cancerforskningsfonden i Norrland.
 
Först att återgå till min egen fåfänga - jag har köpt hårfärg och ska färga själv tänkte jag. Inte lika kul men det dög ju förr. Fast frissan gör det mycket bättre. Hon kan lägga slingor och färga partier. Gör jag det själv får jag nöja mig med enfärgat.
 
Frågan är vilken frisyr jag ska få idag. Jag är återigen sugen på lite längre för jag tycker det är kul nu när lockarna börjar dyka upp. Fast jag vet hur det brukar bli med mitt tjocka hår. Fotboll. Mr Spocks okända halvsyster. En känsla av att vara oklippt och ofriserad. Men jag gillar heller inte känslan av att vara helt avskalad.
 
Jag vill ha nåt som är både kort och långt. Nej, jag är inte kinkig alls. 
 
 

Onsdag

Vet ni hur det känns att hosta när man har huvudvärk? Det känns som att huvudet utvidgas vid varje hostning. "Nästa gång sprängs det" tänker man.
 
Så kändes det i morse när jag vaknade. Nu är det bättre, mest tack vare värktablett. Men faktiskt känner jag mig piggare idag. Inte frisk och full fart framåt på något vis men piggare. Huvudvärken lurar i bakgrunden som en möjlig migrän men jag känner mig inte så där matt längre. 
 
Däremot känner jag mig godissugen. Godis piggar upp, det är väl därför tänker jag. Men tji får jag för det finns inget godis hemma. Glass finns och blockchoklad och sånt men jag är ju egentligen mätt, jag åt nyss lunch. Köttbullar och potatis, grönpepparsås och kokta morötter. Nej, det är godis jag är sugen på och finns det inget får det vara. Hah! 
 
Jag dricker för mycket kaffe också. Beror säkert även det på att jag vill bli piggare. Och på att jag inte gör så mycket just nu. Kaffedrickandet blir en sysselsättning, precis som småätandet. 
 
Nej, mindre kaffesörplande och mer vettig sysselsättning idag. Jag skulle ju rita, var det inte så? 
 

#färgförfan

Det har blitt nåt fel på mig. Jag är färgberoende tror jag. Undrar om det är farligt. Måste jag ta en vit vecka tro? Eller en svart?! Nej, fan heller. Ös på med färg bara.
 
Idag var postlådan full sa Herman när jag kom hem. Mitt paket från Hjärta Hertzman hade kommit! Och inte bara det, det var två till paket. Två traderafynd. Jag som skulle sluta fynda där. Men jag är nog en fynd-o-holic också.
 
 
Det första paketet innehöll också det ett fynd. En stuvbit på två meter av en jersey jag suktat efter länge. Nu fanns den plötsligt som stuvbit! Det ska bli en tunika eller en kortare klänning har jag bestämt (vad är det för skillnad egentligen?). Och medan jag ändå höll på beställde jag en mössa, också den i ett tyg jag dreglat över. Snygg, va? Nej, den är inte virkad, det är en jersey med tryck!
 
 
Traderafynden fick godkänt. Först en topp i färgglatt mönster. Från Indiska (of course). 
 
 
Sen en omlottklänning som jag kikade på flera gånger på Indiskas webbshop men inte beställde. Ångrade mig så klart. Nu när den dök upp på Tradera så slog jag till! Herman sa spontant att han tyckte mönstret på tyget var snyggt - han som föredrar diskreta plagg, gärna svart och grått. Där ser man! Själv har jag som ni vet inga som helst ambitioner att vara diskret.
 
 
Undrar om det är det hemska som hänt så nära oss som gör att jag behöver färgerna. Liva upp tillvaron lite. Vi övade med kören ikväll inför "En fest för livet" som är nu på lördag. Det gick bättre än förra tisdagen. Då blev det en väldig massa känslor, både tårar och skratt. Ikväll var det faktiskt mer skratt än tårar. Men E-s plats i altstämman gapade fortfarande tom. Det är för jävligt.
 
Vi får väl se hur det går på lördag. Det blir som det kan. Det är bara att bryta ihop och gå vidare som en vis man sa.

Livin' la vida loca!

Jag förväntar mig träningsvärk framåt kvällen eller senast imorgon.
 
Förra måndagen var vi på föräldramöte så då missade jag dansmixen men igår! Igår dansade jag som en tok. Yeah! Och jag kom ihåg en hel del på dom danser J körde på allra första passet för två veckor sen, då när hon och K blandade sina pass så det blev både dansmix och latin fusion. Fantastisk. Men ofta är det väldigt bra koppling mellan musiken och rörelserna och då fastnar det fort hos mig. 
 
Eller så är det för att kroppen har längtat. Vad härligt det var att röra på sig! Bara bula ut sig, vräka sig, ta plats! Upside inside out! 
 
 
 
 
 

Fikatur och för tunna kläder

Hur kommer det sig att man kan vakna kvart i sju på en söndag och vara pigg men när alarmet går igång prick sju på en vardag, då är man jätteseg?
 
Jag har ätit frukost och tagit det lugnt. Funderat på kallväder och yllestrumpbyxor och lasagne till middag. Vi har gott om makaroner i skafferiet och jag köpte köttfärs i fredags, både på ica och konsum för det var extrapriserbjudande på båda ställena. Har ni tänkt på vad ofta det står "max 2 per kund" nuförtiden? Jag tycker det har blivit vanligare. Härom veckan hade dom kyckling billigt, "max ett köp per kund". Vad är det för vits med det? En enda kyckling. Jag vill ju bunkra upp i frysen när det är billigt. 
 
Igår var det lördag. Då tog vi paddan och sen hämtade vi upp L och O och åkte till Sollefteå och åt räckmacka på Café Petter. Man kan säga att det var "tack för hjälpen-fika". L och O har hjälpt Mannen med renoveringen av paddan och det är guld värt. Efter fikat tog vi en sväng till traktormuséet i Helgum. 
 
 
 
När vi kom hem var jag genomkall. Jag hade klätt mig för dåligt. Det var därför jag funderade på yllestrumpbyxor i morse. Jag har inga kvar nämligen. När jag städade garderoben i början på sommaren åkte dom sista två paren jag hade kvar i soporna. Dom hade stora hål på insidan av låren. Inte särskilt värmande. Nu funderar jag på var jag ska köpa nya. Jag brukar köpa Pierre Roberts tjockstrumpor på våra vanliga livsmedelsbutiker men jag har inte sett några ännu, bara tunnstrumpor. Men man kan skicka efter. Dock var det dåligt med stora storlekar nu när jag kollade. Jag vill ju få plats med både rumpa och lår utan att brallorna kasar ner. Finns det nåt mer irriterande än när strumpbyxorna hänger i grenen och ner på halva rumpan? Förmodligen finns det det men det är ändå irriterande. Kläderna ska sitta på plats! 
 
 
Förra lördagen när Hacke och jag var till Sollefteå och hämtade ut hans nyrepade mobil var jag in på Lindex och köpte två par leggings och DOM satt verkligen högt upp i midjan. Nästan ända upp till bh-n. Så skönt! Dock är ju inte bomull och elastan speciellt värmande när höstvindarna börjar vina men dom funkar inomhus. Jag köpte dom för att ha på jobbet bland annat. Men - nu ska vi få arbetskläder, har ni hört va!? Jag ska till och med få arbetskläder i köket. Tänk, då kan jag ju använda leggingsen från Lindex och tunikorna jag köpte på Butik New Me privat istället. Och alla andra kläder jag har använt på jobbet. Jag är förundrad. Och glad. Man undrar ju vad det blåser för vindar när sånt kan ske. Höstvindar kanske?
 
Igår när vi kom hem hackade jag tänder. Jag tog av mig alla kläder och drog på mig woolpowerstället och ett par yllesockor. Sen satte jag igång att laga portergryta. Att sätta på mig woolpowerstället och gå omkring inomhus och göra saker är det bästa sättet att bli varm på. Jag fick till och med byta till svalare kläder innan middagen var klar, så effektivt är det. Och portergrytan blev jättegod. 

Lite ljus i höstmörkret

Tjo flöjt. Det är fredag - nu igen! Och det har varit fint väder hittills i veckan (fast lite kallt på morgonen) men idag är det grått och jag tror det regnar. 
 
Men vad gör väl det när man har en så fin höstjacka som jag! Köpte den i söndags när vi skjutsade Haqvin till Sundsvall. Bara tunnfodrad men man kan ju ha en tröja under på morgonen om det behövs. 
 
Jag blir glad av färgen. Gul är kul!
 
 

Kläddags, städdags

Jag lovar att skriva om norgesvängen men inte idag. Idag ska jag skriva om kläder och stil. Ett återkommande tema i mitt liv. 
 
Vad är det som gör kläderna till ett sånt problem emellanåt? Och stilen? En orsak är min kropp. Jag går upp och ner i vikt. Nu är jag på väg in i klimakteriet också gissar jag för kroppsformen har förändrats. Det har tillkommit en mage som inte fanns där förra gången jag vägde så här mycket. Hullet har blivit lösare också. Alla kläder sitter inte lika bra längre.
 
 
En annan orsak är väl att jag inte har lika många tillfällen att klä mig snyggt. På jobbet vill jag ha arbetskläder och hemma blir det gärna mjukisbrallor och t-shirt. Fastän jag tycker inte det är snyggt. Men det är skönt. Jag har kommit in i nån känslig period verkar det som, när ingenting får skava eller sitta åt. Mina stretchjeans som jag köpte i fjol sommar använder jag visserligen men så fort jag kommer hem sliter jag av mig dom. Aaah, så skönt att släppa ut kroppen! Och det är ju dumt. Varför ska man gå omkring i kläder man inte trivs i? 
 
Jag har i alla fall städat bland kläderna dom senaste dagarna, både i garderoben i sovrummet och i den förhatliga klädkammaren. Nej, jag tycker inte om klädkammaren. Den är trång och mörk och jag vet knappt vad jag har där. Och det som inte syns, det finns inte. Jag upptäckte att jag har väldigt många kavajer. Jag som sällan använder kavaj. Bruna och svarta är dom. Varför? Brun och svart är inte speciellt roliga färger. Men det är som mitt tyglager, det är också mycket brunt. Brunt och olivgrönt. Ja, jag har en grön kavaj faktiskt, en i smalrandig manchester, men sist jag använde den var när jag var påskhare på jobbet....
 
 
När jag städade garderoben i sovrummet konstaterade jag att jag saknar en långkjol. Det skulle vara snyggt och trevligt att ha nu på sommaren. Idag när jag istället gick igenom kläderna från klädkammaren upptäckte jag att jag visst har en långkjol. Den här gamla omlottskjolen i linne. Den är ju jättefin! Och skön är den. Varför använder jag inte den? Jo, därför att den hänger i klädkammaren och jag inte ser den och därför så finns den inte.....
 
 
Hittade även den här blommiga klänningen. Väldigt söt och romantisk och lite väl kort för mig. Men om nånting är för sött kan man väl balansera upp det med nåt tufft? Ett par svarta, glansiga leggings och ett par högklackade sandaletter med svarta paljetter på gjorde susen. Fast nån vardagsutstyrsel är det kanske inte. Svarta, höga snörkängorna och en lång kofta till då? Då kan man ha den till hösten. 
 
 
Eller med en kavaj kanske? Höhö.... Nej, jag är nog mer koftmänniska än kavaj. Jag har inte ens hängt in kläderna i klädkammaren än just på grund av kavajerna. Vad ska jag göra med alla? Ska dom bara hänga där? Ja, jag vet inte. Jag vill inte göra mig av med dom ännu. Har några jackor i brunt också. Varför brunt? Ja, jag använde mycket brunt förut antar jag. Men nu vill jag ha färg! Tänk er en gul jacka istället. Eller en korallröd! 
 
Jag vill ha fler långa, slamsiga koftor, såna där som gör att man känner sig som en superhjälte med mantel när man sveper genom rummet. Som faller fint och draperar sig när man står still och är snygg. Har ju den gröna med fransar jag köpte på Hammarn och den svarta i bambufiber jag köpte på Syfestivalen. Dom gillar jag verkligen. Den svarta är så mjuk och skön. Tänk om den funnes i fler färger. Då hade jag köpt. Ännu en favorit är den röda jag köpte till julkonserten. Den är inte lång men röd och fin och med mjukt fall. Dessutom har den en virkad kant och flätade snoddar med små tofsar på. Sånt ger pluspoäng hos mig. 
 
 
Kom på att jag inte är riktigt klar med städningen än. Jag har hyllan med sjalar och halsdukar kvar. Jösses. Där måste det verkligen städas. Och hur gör jag för att se vad jag har där då? Så att jag använder grejerna? Om jag inte ser dom så finns dom inte.....
 
Samtidigt vill jag inte ha dom hängade framme. Jag gillar när det är rent och tomt i rummet. Speciellt i sovrummet där man ska komma till ro, där vill jag inte ha en massa sjalar och kläder framme (det lyckas jag med ändå ska ni veta).
 
Kanske jag ska ha en veckoutmaning? För att få rotation på kläderna och för att få idéer till nya outfits.Låta hjärnan få jobba!
 
Måndag: Välj en sjal ur skåpet istället för att ta den som hänger i hallen.
Tisdag: Välj ett plagg ur klädkammaren istället för ur sovrumsgarderoben.
Onsdag: Välj en nederdel du inte använt på minst en månad. 
Torsdag: Välj en överdel du inte använt på minst en månad.
Fredag: Fredagsfoto! Fixa snyggaste outfiten och posera på. 
Lördag: Visst, var gärna bekväm men var snygg också. 
Söndag: Vilodagen. Klä dig som du känner dig bekväm med. 
 
Typ så? Då kanske det blir lite ruljangs i garderoben. Får väl dokumentera med Instagram och lägga upp på bloggen sen. Kanske man ska göra en hel månadsutmaning och lägga ut? 
 

Jag kan sy! Jag är inte rädd!

Jag KAN sy! Jaså, visste ni redan det? Vad bra. Men jag hade börjat tvivla, ser ni. Jag kom ju aldrig till skott. Kunde inte förmå mig att sätta saxen i tyget och passera The point of no return så att säga. 
 
Jo, jag började förstås på den där kjolen i velour men den blev ju så konstig. Passade inte. Jag sydde inte ens klart den, så less blev jag.
 
Men i torsdags när det var Kristi himmelsfärd och helgdag mitt i veckan bestämde jag mig. Jag SKA sy nåt, oavsett vad det blir! Jag måste komma förbi den mentala förstoppningen, fokusera, få UT åtminstone EN av alla idéer jag har. Och inte lessna för att det inte blir som jag tänkt mig, för att jag måste sprätta, för att jag måste börja om.
 
Och kolla här hur det gick. Tada! Ett par leggings! 
 
 
Dom är lite för små, jodå. Och lite för låg i midjan, jag vill att leggings ska sitta ända upp. Men det är ett par leggings och jag har sytt dom!
 
Jag har sytt med tvillingnål för första gången i mitt liv. Och det gick utmärkt! Symaskinen har ju instruktionsbok, vet ni. Man måste tänka att man inte kan kunna allt från början utan man får läsa på och öva, öva, öva. Lätt att glömma det.
 
 
Tyvärr gick en nål av, precis när jag sydde dom sista stygnen på linningen. Jag vet fortfarande inte om jag ska kalla det tur eller otur.
 
 
Så jag måste köpa en ny tvillingnål eftersom jag ju måste fortsätta sy, nu när det gick så bra! Kruxet är att på sidorna där dom säljer symaskinsnålar, där har dom tyger också. Och ska man ändå skicka efter och betala frakt kan man ju passa på att beställa nåt snyggt tyg.....
 
Javisst ja. Jag skulle ju sy av det jag har hemma först. Fast då skulle jag behöva en tvillingnål för det blev så snyggt. Äsch så besvärligt det blev.
 

Mer byxfunderingar

Kan det vara den antågande sommaren och den medföljande avklädningen som gör mig mer medveten om min kropp och stil? Igår om leggings som byxor och idag funderingar som väcktes redan förra veckan och som jag även hade för flera år (sen men inte gjorde nåt åt då).
 
Det som hände förra veckan var att ett av dom minsta flickebarnen kom till dagis klädd i svarta strumpbyxor och jeansshorts. Hur gulligt som helst ju! Strax efter frukost kom en mamma och lämnade sitt barn - och den mamman hade också svarta strumpbyxor och jeansshorts. En gammal längtan blossade plötsligt upp.
 
Jag gillar ju den stilen, tänkte jag. Varför klär jag mig inte så? Jag skrev ju om det på bloggen vill jag minnas. En snabb sökning och jag hittade inlägget:  http://aliaskvasthilda.blogg.se/2011/august/shorts-och-leggings.html
 
 
Tvåtusenelva?!?? Är det SÅ länge sen? Herregud, vad sitter det i? 
 
Jo, jag vet. Lårmedvetenheten. Bland annat. Men jag ser ju andra damer som visar lår och magar och klär sig PRECIS SOM DOM BEHAGAR. Se där, det rimmade. Kanske jag ska skriva en dikt? Om kroppspositivism, om att vara vän med sig själv, om att inte gömma sig. 
 
 
Men först ska jag skaffa mig ett par shorts. Har kollat runt på nätet efter jeansshorts och hittat en del snygga. Byxbenen får inte vara smala för även om jag accepterar mina lår måste dom ju få plats. Och shortsen får inte vara för korta för rumpan måste också rymmas utan att den hänger ut nedanför kanten. Fickpåsarna får heller inte hänga ut. Huvva vad styggt.
 
Men vet ni vad det största problemet är? Alla stora storlekar är "slut i lager".
 
Detta går att tolka på två sätt.
 
1. Dom har låtit sy upp färre av dom större storlekarna. Inte omöjligt. 
 
2. Det finns en stor efterfrågan på jeansshorts i stora storlekar. Dvs en massa brutala babes med rumpa i min storleksklass kommer att gå omkring i jeansshorts i sommar!
 
Jag väljer att tro på punkt två. Jag väljer även att ta det som en direkt uppmaning: kan dom så kan jag!
 
 
Frågan är då: varifrån ska jag få tag på shorts i min storlek? Har jag några jeans jag kan offra? Njae, dom jeans jag har som passar är jag rädd om och dom som är trasig bortom all räddning är oftast slitna på, ja, precis - rumpa och lår! Särskilt insida lår är utsatta ställen. 
 
Jag får kolla på Kupan. Tradera kanske. Förresten, jag kan väl ha shorts i annat tyg än denim? Dom där gröna jag skrev om i blogginlägget vet jag tyvärr inte var jag gjorde av, annars hade dom kunnat stå i tur för mina stilexperiment. Och man behöver så klart inte ha svarta strumpbyxor heller.
 
Idag var det förskolans dag och hade vi maskerad på jobbet. Även några av pedagogerna var utklädda. På eftermiddagen hade T tagit av sig sin Elsa-mundering och kom ombytt tillbaka efter rasten, klädd i - just det - jeansshorts och leggings.
 
Ni ser!?
 
 
 

Den som inga byxor har?

Vad larvig man kan vara.
 
I måndags for jag till jobbet iklädd svarta leggings, töjbara "jeanskjolen", en topp och en lite längre kofta. Strumpor också förstås. Igår klädde jag mig likadant tyckte jag. Fast när jag hade jobbat några timmar upptäckte jag att jag hade glömt ta på mig kjolen.
 
Jag hade alltså topp, leggings och långkofta. Inget konstigt med det, va? Helt normalt. Ingen som påpekat ens att kjolen saknades. Ändå kändes det plötsligt som om jag gick med rumpan bar.
 
 
Varför? Jag går ju i löpartajts utan att känna mig naken? Och smala stretchjeans! Jag hade ju dessutom kofta som hängde ner en bit. Rumpan var inte alls bar. 
 
Jag som trodde jag hade kommit över det här. Att jag hade blivit vän med hela min kropp, även rumpa och lår. Men jag kände mig obekväm. Byxlös liksom. Fast jag var ju egentligen kjollös, inte byxlös. Fast det gick över ganska snabbt. Andra människor har ju leggings på sig. Utan kjol, utan långtröja eller tunika. Leggingsen var inte ens söndernötta på insidan låren som dom ofta är (då kan man komma undan genom att ha kjol eller långtröja) utan hela och rena. Det fanns inget att dölja! 
 
Tydligen finns det lite att jobba med fortfarande. Jag som använt skrikigt batikmönstrade leggings ska väl kunna gå i svarta, enkla leggings utan att känna mig oklädd?
 
 
Idag lät jag helt enkelt bli att ta på mig kjolen. For på jobbet i leggings, topp och kofta, sneakers och oknäppt vårkappa och med en färggrann sjal runt halsen. Nu är det vår! Och sluttramsat tycker jag. Mer ben åt folket. Och lår och rumpa! 

Gah...

Dumma dumma kropp och dumma dumma vårtrötthet! Varför är det så här varje år!? Nej, jag tänker inte ringa vårdcentralen och beställa tid för provtagning IGEN. Dom hittar ju aldrig nåt. Fast det kanske jag ska vara glad för egentligen. 
 
Jag tänkte att jag skulle ut och gå efter middagen och få lite frisk luft och motion för även om det var kallt så sken i alla fall solen - men nej, jag blev kvar i soffan. Lyckades efter ett tag masa mig upp och ut med soppåsen till soptunnan och sen ut i ateljén för att kolla en sak. Funderade en kort sekund på att sätta mig och sy men jag orkade inte....
 
Huvudet känns som mos. Hjärnan har stängt butiken. Verksamheten har upphört. Som om jag skulle behöva sova. Ja, jag behöver antagligen sova men inte halva dagarna, va? Förmiddagarna är ok men efter lunch vill jag inte vara med längre. Tiden rinner fram som sirap. Jag gäspar och gäspar.
 
Kan man bli trött av pollenallergi? Har jag frågat det här förut? Jag minns inte... 
 
Kollade i arkivet på bloggen, på maj månad ifjol och då var jag till vårdcentralen och tog prover, precis som jag mindes det, och dom hittade inget, som jag sa. Distriktssköterskan föreslog stress som orsak. Jag skulle hitta tid för återhämtning. 
 
Men jag gör ju inget! Jag jobbar heltid så klart men dom enda aktiviteter jag har på vardagkvällar är dansen på måndagar och kören på tisdagar. Förresten är det sista dansen för terminen nu på måndag. Jag kommer att sakna det.
 
Jag har i alla fall köpt antihistaminer. Jag har faktiskt snorat i några veckor utan att det bryter ut nån förkylning. Jag kanske är pollenallergisk ändå? Det skulle ju förklara varför jag blir så trött varje vår. Jag började ta dom igår och glömde dagens tablett så jag kan ännu inte säga nåt om resultatet men jag tycker det är värt ett försök. 
 
Imorgon är det fredag. Skönt. Önskar att jag inte kände så men det är så det är just nu. Inget inbokat i helgen. Och jag öppnar så helgen börjar halv tre redan! Då ska jag banne mig promenera och lyssna på pod. Sen ska jag göra pizza. 

Fredagsfys???

Fredagsslö. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag öppnade idag. Och tack vare detta slutade jag tidigt så jag borde haft tid att promenera innan middagen. Men det blev inget av med det. Det är bara nån plusgrad ute och det BLÅSER. Usch. Jag var inte alls sugen på nån promenad. 
 
Dessutom hade jag dåligt med ström i telefonen. Men jag sätter väl i laddaren och så promenerar jag efter middagen istället, ok? 
 
Nä. Jag plockade ihop resterna av fredagstacon (räcker till lunch imorgon, mums), plockade in disken och sen blev det inte så mycket mer. Det blåser fortfarande på ett otrevlig sätt där ute. 
 
Men - tänk att klockan är åtta och det är fortfarande ljust. Jag älskar det. Imorse när jag for på jobbet strax innan sex var det också ljust. Härligt!
 
Vi får väl se hur länge jag orkar hålla mig vaken ikväll. Det kanske blir en tidig kväll och revelj i gryningen imorgon. Då kan jag ju passa på att gå ut och gå istället för kvällens inställda promenad. Lakritskvinnan aproves.

Dansa dansa

Igår var jag på dansmix, som vanligt på måndagar. Det var alldeles alldeles underbart. Som vanligt. 
 
Man börjar mjukt och försiktigt i början av passet och när dom sista låtarna spelas är man så hög på endorfiner och adrenalin att man kastar med håret (fast det är kort) och vevar med armarna och mungiporna är på väg att mötas bak i nacken. 
 
Varför kan inte all träning vara så här kul? Varför kan det inte vara dans flera gånger i veckan? Jag skulle gå varenda gång. Ja, inte om det var kör samma kväll eller möte med jobbet - men alla andra kvällar.

Tidigare inlägg




RSS 2.0