Jag kan sy! Jag är inte rädd!

Jag KAN sy! Jaså, visste ni redan det? Vad bra. Men jag hade börjat tvivla, ser ni. Jag kom ju aldrig till skott. Kunde inte förmå mig att sätta saxen i tyget och passera The point of no return så att säga. 
 
Jo, jag började förstås på den där kjolen i velour men den blev ju så konstig. Passade inte. Jag sydde inte ens klart den, så less blev jag.
 
Men i torsdags när det var Kristi himmelsfärd och helgdag mitt i veckan bestämde jag mig. Jag SKA sy nåt, oavsett vad det blir! Jag måste komma förbi den mentala förstoppningen, fokusera, få UT åtminstone EN av alla idéer jag har. Och inte lessna för att det inte blir som jag tänkt mig, för att jag måste sprätta, för att jag måste börja om.
 
Och kolla här hur det gick. Tada! Ett par leggings! 
 
 
Dom är lite för små, jodå. Och lite för låg i midjan, jag vill att leggings ska sitta ända upp. Men det är ett par leggings och jag har sytt dom!
 
Jag har sytt med tvillingnål för första gången i mitt liv. Och det gick utmärkt! Symaskinen har ju instruktionsbok, vet ni. Man måste tänka att man inte kan kunna allt från början utan man får läsa på och öva, öva, öva. Lätt att glömma det.
 
 
Tyvärr gick en nål av, precis när jag sydde dom sista stygnen på linningen. Jag vet fortfarande inte om jag ska kalla det tur eller otur.
 
 
Så jag måste köpa en ny tvillingnål eftersom jag ju måste fortsätta sy, nu när det gick så bra! Kruxet är att på sidorna där dom säljer symaskinsnålar, där har dom tyger också. Och ska man ändå skicka efter och betala frakt kan man ju passa på att beställa nåt snyggt tyg.....
 
Javisst ja. Jag skulle ju sy av det jag har hemma först. Fast då skulle jag behöva en tvillingnål för det blev så snyggt. Äsch så besvärligt det blev.
 

Mer byxfunderingar

Kan det vara den antågande sommaren och den medföljande avklädningen som gör mig mer medveten om min kropp och stil? Igår om leggings som byxor och idag funderingar som väcktes redan förra veckan och som jag även hade för flera år (sen men inte gjorde nåt åt då).
 
Det som hände förra veckan var att ett av dom minsta flickebarnen kom till dagis klädd i svarta strumpbyxor och jeansshorts. Hur gulligt som helst ju! Strax efter frukost kom en mamma och lämnade sitt barn - och den mamman hade också svarta strumpbyxor och jeansshorts. En gammal längtan blossade plötsligt upp.
 
Jag gillar ju den stilen, tänkte jag. Varför klär jag mig inte så? Jag skrev ju om det på bloggen vill jag minnas. En snabb sökning och jag hittade inlägget:  http://aliaskvasthilda.blogg.se/2011/august/shorts-och-leggings.html
 
 
Tvåtusenelva?!?? Är det SÅ länge sen? Herregud, vad sitter det i? 
 
Jo, jag vet. Lårmedvetenheten. Bland annat. Men jag ser ju andra damer som visar lår och magar och klär sig PRECIS SOM DOM BEHAGAR. Se där, det rimmade. Kanske jag ska skriva en dikt? Om kroppspositivism, om att vara vän med sig själv, om att inte gömma sig. 
 
 
Men först ska jag skaffa mig ett par shorts. Har kollat runt på nätet efter jeansshorts och hittat en del snygga. Byxbenen får inte vara smala för även om jag accepterar mina lår måste dom ju få plats. Och shortsen får inte vara för korta för rumpan måste också rymmas utan att den hänger ut nedanför kanten. Fickpåsarna får heller inte hänga ut. Huvva vad styggt.
 
Men vet ni vad det största problemet är? Alla stora storlekar är "slut i lager".
 
Detta går att tolka på två sätt.
 
1. Dom har låtit sy upp färre av dom större storlekarna. Inte omöjligt. 
 
2. Det finns en stor efterfrågan på jeansshorts i stora storlekar. Dvs en massa brutala babes med rumpa i min storleksklass kommer att gå omkring i jeansshorts i sommar!
 
Jag väljer att tro på punkt två. Jag väljer även att ta det som en direkt uppmaning: kan dom så kan jag!
 
 
Frågan är då: varifrån ska jag få tag på shorts i min storlek? Har jag några jeans jag kan offra? Njae, dom jeans jag har som passar är jag rädd om och dom som är trasig bortom all räddning är oftast slitna på, ja, precis - rumpa och lår! Särskilt insida lår är utsatta ställen. 
 
Jag får kolla på Kupan. Tradera kanske. Förresten, jag kan väl ha shorts i annat tyg än denim? Dom där gröna jag skrev om i blogginlägget vet jag tyvärr inte var jag gjorde av, annars hade dom kunnat stå i tur för mina stilexperiment. Och man behöver så klart inte ha svarta strumpbyxor heller.
 
Idag var det förskolans dag och hade vi maskerad på jobbet. Även några av pedagogerna var utklädda. På eftermiddagen hade T tagit av sig sin Elsa-mundering och kom ombytt tillbaka efter rasten, klädd i - just det - jeansshorts och leggings.
 
Ni ser!?
 
 
 

Den som inga byxor har?

Vad larvig man kan vara.
 
I måndags for jag till jobbet iklädd svarta leggings, töjbara "jeanskjolen", en topp och en lite längre kofta. Strumpor också förstås. Igår klädde jag mig likadant tyckte jag. Fast när jag hade jobbat några timmar upptäckte jag att jag hade glömt ta på mig kjolen.
 
Jag hade alltså topp, leggings och långkofta. Inget konstigt med det, va? Helt normalt. Ingen som påpekat ens att kjolen saknades. Ändå kändes det plötsligt som om jag gick med rumpan bar.
 
 
Varför? Jag går ju i löpartajts utan att känna mig naken? Och smala stretchjeans! Jag hade ju dessutom kofta som hängde ner en bit. Rumpan var inte alls bar. 
 
Jag som trodde jag hade kommit över det här. Att jag hade blivit vän med hela min kropp, även rumpa och lår. Men jag kände mig obekväm. Byxlös liksom. Fast jag var ju egentligen kjollös, inte byxlös. Fast det gick över ganska snabbt. Andra människor har ju leggings på sig. Utan kjol, utan långtröja eller tunika. Leggingsen var inte ens söndernötta på insidan låren som dom ofta är (då kan man komma undan genom att ha kjol eller långtröja) utan hela och rena. Det fanns inget att dölja! 
 
Tydligen finns det lite att jobba med fortfarande. Jag som använt skrikigt batikmönstrade leggings ska väl kunna gå i svarta, enkla leggings utan att känna mig oklädd?
 
 
Idag lät jag helt enkelt bli att ta på mig kjolen. For på jobbet i leggings, topp och kofta, sneakers och oknäppt vårkappa och med en färggrann sjal runt halsen. Nu är det vår! Och sluttramsat tycker jag. Mer ben åt folket. Och lår och rumpa! 

Gah...

Dumma dumma kropp och dumma dumma vårtrötthet! Varför är det så här varje år!? Nej, jag tänker inte ringa vårdcentralen och beställa tid för provtagning IGEN. Dom hittar ju aldrig nåt. Fast det kanske jag ska vara glad för egentligen. 
 
Jag tänkte att jag skulle ut och gå efter middagen och få lite frisk luft och motion för även om det var kallt så sken i alla fall solen - men nej, jag blev kvar i soffan. Lyckades efter ett tag masa mig upp och ut med soppåsen till soptunnan och sen ut i ateljén för att kolla en sak. Funderade en kort sekund på att sätta mig och sy men jag orkade inte....
 
Huvudet känns som mos. Hjärnan har stängt butiken. Verksamheten har upphört. Som om jag skulle behöva sova. Ja, jag behöver antagligen sova men inte halva dagarna, va? Förmiddagarna är ok men efter lunch vill jag inte vara med längre. Tiden rinner fram som sirap. Jag gäspar och gäspar.
 
Kan man bli trött av pollenallergi? Har jag frågat det här förut? Jag minns inte... 
 
Kollade i arkivet på bloggen, på maj månad ifjol och då var jag till vårdcentralen och tog prover, precis som jag mindes det, och dom hittade inget, som jag sa. Distriktssköterskan föreslog stress som orsak. Jag skulle hitta tid för återhämtning. 
 
Men jag gör ju inget! Jag jobbar heltid så klart men dom enda aktiviteter jag har på vardagkvällar är dansen på måndagar och kören på tisdagar. Förresten är det sista dansen för terminen nu på måndag. Jag kommer att sakna det.
 
Jag har i alla fall köpt antihistaminer. Jag har faktiskt snorat i några veckor utan att det bryter ut nån förkylning. Jag kanske är pollenallergisk ändå? Det skulle ju förklara varför jag blir så trött varje vår. Jag började ta dom igår och glömde dagens tablett så jag kan ännu inte säga nåt om resultatet men jag tycker det är värt ett försök. 
 
Imorgon är det fredag. Skönt. Önskar att jag inte kände så men det är så det är just nu. Inget inbokat i helgen. Och jag öppnar så helgen börjar halv tre redan! Då ska jag banne mig promenera och lyssna på pod. Sen ska jag göra pizza. 

Fredagsfys???

Fredagsslö. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag öppnade idag. Och tack vare detta slutade jag tidigt så jag borde haft tid att promenera innan middagen. Men det blev inget av med det. Det är bara nån plusgrad ute och det BLÅSER. Usch. Jag var inte alls sugen på nån promenad. 
 
Dessutom hade jag dåligt med ström i telefonen. Men jag sätter väl i laddaren och så promenerar jag efter middagen istället, ok? 
 
Nä. Jag plockade ihop resterna av fredagstacon (räcker till lunch imorgon, mums), plockade in disken och sen blev det inte så mycket mer. Det blåser fortfarande på ett otrevlig sätt där ute. 
 
Men - tänk att klockan är åtta och det är fortfarande ljust. Jag älskar det. Imorse när jag for på jobbet strax innan sex var det också ljust. Härligt!
 
Vi får väl se hur länge jag orkar hålla mig vaken ikväll. Det kanske blir en tidig kväll och revelj i gryningen imorgon. Då kan jag ju passa på att gå ut och gå istället för kvällens inställda promenad. Lakritskvinnan aproves.

Dansa dansa

Igår var jag på dansmix, som vanligt på måndagar. Det var alldeles alldeles underbart. Som vanligt. 
 
Man börjar mjukt och försiktigt i början av passet och när dom sista låtarna spelas är man så hög på endorfiner och adrenalin att man kastar med håret (fast det är kort) och vevar med armarna och mungiporna är på väg att mötas bak i nacken. 
 
Varför kan inte all träning vara så här kul? Varför kan det inte vara dans flera gånger i veckan? Jag skulle gå varenda gång. Ja, inte om det var kör samma kväll eller möte med jobbet - men alla andra kvällar.

Nytt och coolt

Jag fick ju presentkort på Butik New Me (fd Dress like Marie) i födelsedagspresent och jag hade nästan glömt bort att jag hade lagt undan ett plagg där. Jag hade tänkt på det ända sen jag provade det när jag var där efter jul och kände att jag ville nog ha det ändå. Skrev och bad M lägga undan det om det fanns kvar. Det gjorde det. Men det var den veckan jag var sjuk och då kunde jag ju inte gå dit. Veckan efter var det full aktivitet med tacos och badtunna, kvällsmöten, tårtbakning och dubbla födelsedagar. 
 
Men nu i veckan tog jag mig själv i kragen och gick till butiken. Och den fanns kvar! Tänkte kanske att hon hade gett upp hoppet om mig och hängt ut den i butiken igen men nejdå, hon plockade fram den åt mig när jag kom dit.
 
Undrar ni varför jag skriver "plagget", "det" och "den"? Jo, ser ni, jag vet inte vad jag ska kalla plagget för annars. I texten till fotot där jag såg det första gången så stod det "haremsbyxa". Fast när man har det på sig så känns det mera som en kjol. Visst är den frän!? Försökte få fram på fotona hur den är skuren. Hoppas ni fattar. Tillsammans med det svarta linnet jag har på bilden ser det nästan ut som en långklänning. 
 
 
Jag köpte ett par leggings att ha under också. Dom syns inte så bra på dom här bilderna men kolla på senaste fredagsfotot, där syns dom bättre. Leggingsen är i mesh så dom blir inte alls för varma att ha under (min stora skräck just nu är att vara för varmt klädd) och dom är mönstrade och färgglada och blir en snygg detalj när dom sticker fram ur slitsarna. Coolt!
 
Jag kommer att vara så snygg i sommar att jag inte kommer att våga tilltala mig själv.
 
 
 

Lakritskvinnan friskar på

Det går bra nu. Förutom en lat torsdag så har jag rört på mig ordentligt en hel vecka i sträck. Bra jobbat! 
 
Lördag: 4 km längdskidor 
Söndag: 8 km längdskidor 
Måndag: dansmix 1 timme
Tisdag: 30 minuter promenad 
Onsdag: 8 km längdskidor 
Torsdag: soffan 
Fredag: 8 km längdskidor 
Lördag: 8 km längdskidor 
 
Mycket skidor blev det. Kanske inte så konstigt att det känns lite i benen? Imorse när jag vaknade tyckte jag det liksom kröp i dom. Klart det måste kännas när man plötsligt börjar använda dom mycket mer. Säkert andra muskler än vid promenad och dans också. Musklerna på baksidan av axlarna känner jag också av. Staka staka!
 
Idag blir det ett eller två varv igen. Måste köra på när jag kan och medan snön ligger kvar. Solen tar bra på dagarna nu och det ska tydligen bli plusgrader till veckan. Hm, nu när vi äntligen fick snö. 
 
 

Friskvård

Igår blev träningen mycket riktigt endast en promenad på rasten. Men det var en härlig promenad, trots att det blåste kallt om kinderna. Solen sken och luften var skön att andas. Mitt huvud behövde både friskluften och ljuset. Har varit trött den här veckan, trots att det är sportlov och lite barn. 
 
Idag hann jag med friskvård innan jobbet, minsann. Fyra kilometer skidor blev det. Inte så raskt som i söndags för det hade snöat några centimeter så det blev mer finåkning i skogen än Vasaloppet. Men skönt var det.
 
Ikväll har jag varit lat men det kan man väl få lov att vara när man redan gjort ett pass längdskidor, va? Behövde inte ens laga middag. Jag åt ärtsoppa från frysen och dom andra hade åkt skoter på eftermiddagen och käkat kolbulle så dom var inte alls lika hungriga som jag, inte samtidigt med mig i alla fall. 
 
Få se vad det blir imorgon. Promenad på rasten kanske och så skidor på fredag? Jag öppnar på fredag så då gör jag helg tidigt. Då hinner jag åka skidor efter jobbet. Förresten, det är ju ljust jättelänge nu. Tänkte på det häromdagen när jag slutade halv fem och det inte hade mörknat än. Visst är det fantastiskt! Samma känsla varje vår. Samma förundran över att det blir ljust igen.
 
Hoppas snön tänker ligga kvar nu så man hinner träna upp några skidåkarmuskler i rygg och axlar!
 

Rött och kort

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår. Nej, det var inget ovanligt eller jättespännande men det var lika trevligt som det brukar vara: Jag var till frissan. 
 
Skulle bara klippa mig men när vi skulle tvätta frågade hon om hon fick testa ett nytt balsam med kopparfärg på mig. Så klart hon fick. Och medan det verkade undrade hon om hon skulle fixa ögonbrynen. Ok! Jag är så lättledd ibland. Men det BLIR snyggt med fixade ögonbryn. Speciellt med kortare lugg och ny färg på håret för balsamet var riktigt bra. Jag köpte en flaska. Lättledd som sagt.
 
Färgbomben jag har hemma är nästan slut så det var ändå dags att investera i ny färg. Det här balsamet tog lite på det ofärgade håret också så då kan jag använda det istället för att beställa tid för färgning nästa gång det är dags för klippning. Det blir nämligen i början på maj och det känns ju dumt att färga precis när vårsolen börjar ta. Sen blir det sommar och den dyra rödfärgen bleks bort ännu mer. Nej, då är det bättre att fylla på färgen med balsamet och sen ta nya tag till hösten. Då brukar man ändå vilja förnya sig. Billigare blir det också, i alla fall just nu.
 
Resultatet? En snygging!
 
 
 

Kvasthilda hon svänger sina lurviga ben

Rapport från Lakritskvinnan:
 
Igår fick jag äntligen gå på dansmix igen. Jag har ju inte varit väg på två veckor. Först var jag sjuk och sen hade vi gäster. Nej, det blir till och med tre veckor, inte sant? 
 
Jäklar vad kul det var! Och jag kände mig skärpt till skillnad från senaste gången för tre veckor sen. Jag var väl på väg att bli sjuk redan då tänker jag. Den här gången hängde jag med, till och med på den nya dansen hon hade lagt till: Emergency med Icona Pop. En favorit! 
 
Idag får vi se vad det blir för träning. Jag känner mig lite sliten i kroppen men en promenad på rasten kanske? Efter jobbet vet jag inte om jag hinner träna för då ska jag iväg och göra en annan sak. Jodå, ni ska få veta vad det är när det är klart! 

Lakritskvinnan rapporterar: 8 km längdskidor

Jäklar anamma vad bra det gick att åka skidor idag!
 
Var det fästvallan jag drog på innan jag åkte?
Var det för att jag åt ägg till frukost? 
Var det Vasaloppet som inspirerade? 
 
Jag kände mig glad och stark. Ok, lite inspirerad av Vasaloppet var jag nog för jag stakade mycket mer än jag brukar. I vanliga fall stakar jag mest när det går utför men nu gjorde jag det på släta marken också. I alla fall i korta intervall för jäklar vad det tog på axlarna. Hur klarar dom att staka sig igenom ett helt lopp? 
 
Nu jäklar ska det åkas skidor framöver, så länge det finns snö kvar! Och imorgon är det dans! Jag som inte varit på dansen på två veckor, jag längtar. 
 
Tätare rapportering från Lakritskvinnan kommer det också att bli framöver har jag bestämt. Jag känner mig peppad. Det måste vara vårljuset som gör det. Eller så är det endorfinerna efter skidåkningen.

Heja heja!

Det har snöat till och från hela veckan och det är så vintrigt och fint ute. När man var på väg att ge upp hoppet om vintern och hade börjat tänka att det lika gärna kunde bli vår - då kom snön minsann. 
 
Igår sken solen och snön lyste vit på marken. Då vill man vara ute. Då vill man - ja, man vill ju åka skidor så klart! Undrar om nån kört upp spåret? Jag chansade. Drog på mig skidkläder och pjäxor och tog skidor och stavar och gick till Plassen. 
 
Spåret VAR uppkört. Jättefint var det. Men det gick trögt i början då det är flackt uppför. Det är bara en vecka sen jag låg för ankar i influensa. Det var bakhalt och det gjorde ont i armarna att ta i. Jag fick peppa mig själv: "Det är ju det här du vill! Åka skidor! Heja! Snart blir det utför!"
 
Och det blev det ju. Då gick det bättre. Inte jättefort men bättre. Och jag har ju inga höghastighetsambitioner med skidåkningen. Jag vill åka skidor helt enkelt. 
 
Körde bara ett varv. Huvudet var sugen på ett varv till men kroppen sa ifrån. Kanske bäst att ta det lugnt i början. 
 
Idag ska jag åka två varv. Nu har solen kommit fram ur molnen och spåret ropar på mig hör jag. Men först ska jag se på målgången i Vasaloppet. Heja heja!

Kroppens år: rörelse

Bra början på det nya året. Mannen och jag for upp till buan igår med skidorna i bagaget. Åkte spåret som dom drog upp häromdagen. 8,8 km blev det för mig, lite drygt milen för Mannen som tog ett extra varv runt Knussan. Skönt att vara ute i friska luften. 
 
Sen blev det kaffe, tunnbrödstut och clementin i stugan. Vi tände upp innan vi for så det var ganska behaglig temperatur inne där. 
 
 

Gröna vågen

Köpte en väldig massa mjölk innan helgen så jag skulle slippa fara på affären. Det var tillräckligt med handlande dom sista dagarna innan julafton tycker jag! Idag tömde vi dock sista paketet så då var det bara att ta tjuren vid hornen och masa sig iväg på affären. 
 
Julmat är ju inte direkt känd för att vara kalorisnål och fiberrik. Choklad är inte heller magert. Magen och resten av kroppen har mått därefter. Och som vanligt vid den här tiden på året infinner sig tankarna: jag borde äta nyttigare och bättre. 
 
Trogna läsare kanske har noterat att jag inte skrivit om min vikt på länge. Det beror på följande: jag vill inte att det här ska vara nån slags bantarblogg. Jag vill inte framstå som nån som tycker det är viktigt att vara smal. Det finns tillräckligt av sånt ute på nätet. Vi är människor allihopa. Tjock, smal, lång, kort, kvinna, man och allt däremellan. Vill man gå ner i vikt - visst, gör det. Men det är inte det som definierar mig som person. Jag är fortfarande Gun, vad jag än väger. 
 
Kroppen är ett färdmedel genom livet. Gör vad du vill med den. Och tänk på att du fortfarande är lika mycket värd som människa, vad du än väljer att göra.
 
Jag tänker alltså inte rapportera löpande om nån vikt. Vikt är oviktigt (höhö). Däremot kommer ni säker att få rapporter om Lakritskvinnans bravader i framtiden också. Jag gillar nämligen att röra på mig och kan det inspirera nån är det bra. Jag inspirerar mig själv genom att skriva om det. Det inspirerar MIG att andra "skryter" om sin träning. Vissa blir irriterande, jag vet. Men man måste inte läsa allt som finns på intörnettet.
 
Det blev lite vimsigt det här.Jag kom visst ifrån det jag började blogginlägget med - mathandlingen. Äta nyttigare. Jo, det vill jag ju göra. Under december och hela julhelgen har jag kapitulerat för tårtor och julkakor och alladdinaskar. Ingen mening att försöka motstå (resistance is futule) men ingen mening att beklaga sig heller. Det är ju gott att äta.
 
Apelsiner, avokado, äpplen, broccoli, sommargrönsaker och gröna ärtor köpte jag idag. Fibrer och vitaminer och fräscha smaker. Det längtar jag efter nu när julmaten börjar ta slut i skåp och skafferi. Idag blev det klimpsoppa och grönkålsgratäng till middag. Det tyckte magen om.
 
 

Klädprovning

Jag vann! Jag vann ett par strumpbyxor från Dress like Marie! Dom har en adventskalender på Facebook och vissa dagar är det tävling och nu var det tydligen min tur att vinna! 
 
Gick in dit idag efter jobbet och mathandlingen för att inkassera min vinst. Så klart begriper jag att man har såna där tävlingar för att folk ska komma till butiken och att det är svårt att låta bli att kolla på annat när man väl är där - men det är kul ändå att vinna! Fanns gröna, petrol, vinröda och roströda strumbyxor att välja mellan. Mitt självklara val hade varit vinröda men jag tänkte att jag vill testa nåt annat den här gången. Så då blev det roströda istället. Fast jag funderar om inte petrol hade varit snyggt också....
 
Om jag provade kläder? Jajamen! Det var ju inte riktigt meningen eftersom jag inte kan köpa nåt innan jag får lön men jag var medveten om riskerna när jag började. Det finns ju så mycket snyggt och roligt där! Jag provade bland annat en stor, härlig, skogsgrön tröja i tunnstickad ull, med huva och polokrage, eller hur man nu ska beskriva den. Den var nästan skuren som en cape. Under hade jag ett långt rostrött linne med spets nertill som stack fram lite snyggt nedanför tröjan. Tyvärr hade jag dom bruna gamla jobbarjeansen på mig och dom gjorde inte outfiten riktigt rättvisa. Men snyggt ändå. Det var ju det där med pengar då. Jag sa att jag måste vänta till på fredag då jag (kanske?) får lön. "Jag kan hänga undan den om du vill för det finns bara den här plus en lila." Va?! Finns det bara den?! Ja, då fick hon hänga undan den. På fredag ska jag klä mig lämpligare, med strumpbyxor, och åka och prova den igen och bestämma mig för om jag ska ha den eller ej. Plus det roströda linnet som hon också hängde undan.
 
Sen provade jag en kusin till snygga tunikan jag köpte förra gången. Den här kände jag igen från skyltfönstret innan julskyltningen, då tillsammans med "min" gröna kofta med fransar och en slokhatt. På den här gick applikationerna mer åt turkos och den hade inga ärmar. Jag gillar nog egentligen mer när det finns ärmar. Fast resten satt snyggt. Provade också några andra plagg men dom satt inte lika bra eller var inte riktigt min stil. Leggings borde jag egentligen ha provat men klockan började bli mycket och mitt blodsocker gick neråt, trots att jag fyllt på med en skumtomte ur en skål på disken. När jag kom hem kom jag på att jag borde kollat på linnen också. Aaargh! Den som ändå hade ett välbetalt jobb och barn som försörjde sig själv! Fast nu är det ju som det är. Jag får anpassa mun efter matsäcken.
 
Sen funderar jag på när jag i så fall ska använda alla kläder. Fast tunikan och koftan jag köpte har jag använt jättemycket! Köpte dom i början av november och jag hade dom redan på byfesten lördagen efter. Senaste gången var på julbordet. Då var det två andra som också hade tunikan, fast i rött/orange och blått! Tyvärr blev det inget gruppfoto taget. Jag tror ju att gillar man kläderna så använder man dom. Det finns alltid en anledning då. 
 
Det bästa med kläderna i den här butiken, vet ni vad det är? Man känner sig så o-tjock i dom!
 
 

Grönt är skönt

Inte handla. Jag. Jomen tjena. 
 
Fast jag förstod att jag skulle hitta nåt. Jag visste vad jag gav mig in på. Faktiskt. Jag har ju dreglat över bilderna på Facebook. 
 
Jag var in på Dress like Marie, äntligen. Dom har nyss öppnat butik på Hammarn så igår eftermiddag slank jag in där. Och det fanns hur mycket roliga kläder som helst. Jag var tvungen att behärska mig. Man kan bara göra en sak i taget. Har jag hört....
 
Men den här outfiten slog jag till på! Svart tunika med gröna grejsimojer på och grön långkofta i jersey med svängiga fransar nertill. Jag brukar inte gilla fransar, annat än på sjalar, men det här kände jag mig snygg i!
 
 
Jag fick en sjal på köpet också. Ni får bild på den senare.
 
När ska jag vara så här snygg då? Ja, jag får väl passa på så fort jag kan. Jag glömmer bort emellanåt att jag gillar att vara snygg eftersom jag kutar runt i urtvättatröja och frasiga jeans och mjukisbrallor på jobbet. Och hemma blir det också mjukisbrallor. Jag vill ju egentligen vara snyggt klädd hela tiden! Helst bekvämt också. Dom här kläderna är det. Både tunikan och koftan är i jersey och så har jag leggings till (som tappat formen upptäckte jag när jag hittade dom i garderoben. Måste alltså köpa nya.) Mjukis OCH snygg.
 
Men inte vill jag ha det här nyinköpta på jobbet heller! Det blir som med dom nya stretchjeansen. Tror ni att jag har dom på jobbet? Nä... Dom är ju nya....
 
Jag måste hitta en utväg. Få vara snygg och bekväm på jobbet och samtidigt praktiskt klädd. Kläderna ska passa under skoterstället nu i vinter. Förresten funderar jag på att köpa en fodrad overall istället. Finns bland arbetskläderna på bland annat Jula. Men det är också en investering. Jag FATTAR inte att vi inte kan få arbetskläder!
 
Nej, nu pratar vi om nåt trevligare istället. Jag hämtade ut ett paket igår. Med två nyanser av hud, en mönstrat jersey och en mönstertidning. 
 
 
Beställde både beige och aprikos eftersom det är svårt att se på en webbsida vilken nyans det egentligen är. Och det var tur det för den beiga jerseyn var ganska mörk. Den aprikosa var mer den nyansen jag var ute efter. Men det finns ju som sagt många nyanser av "hudfärgad" så jag får säkert användning av båda tygerna i min häxgärning. Den mönstrade jerseyn ska bli en klänning tror jag. Såg ett mönster i tidningen på en omlottsklänning som skulle passa.
 
Ja, det fanns många bra mönster i tidningen. Den här kimonon till exempel. Kanske man skulle sy sig ett par tre såna och ha på jobbet? I nåt material som tål gröt och lim och ketchup och många tvättar. Bara att slänga på sig vid lunch eller när barnen ska pyssla. 
 
 

Avdelning "vill ha"

Nej, det blev inget bättre så nu är jag hemma. Hosta, slem, huvudvärk. Usch.
 
Men kan man inte träna så kan man väl kolla på träningskläder? Jag har visserligen en hel låda full men det är inte mycket där som sitter bra på min kropp. Det mesta är för smalt och för litet. En del kläder börjar dessutom bli gamla och tappa karuschan. Dom borde jag slänga känner jag. Jag ska nog ta och göra en rensning i lådan nån dag.
 
Om, jag säger om, jag skulle köpa nytt så skulle jag vilja ha lite roligare kläder. Inte svart. Och det är inte bara för att svart är lite för tråkigt, lite för safe. Det är också för att jag inte är nån ungdom längre och mina ögon funkar därefter. Det går ju inte att hitta nåt i en hög med svarta kläder! Speciellt om det är lite dålig belysning. Jag behöver bra belysning och kontraster för att urskilja dom olika plaggen. Inte fyra nyanser av svart.
 
Jag tog och googlade och kolla här vad jag hittade! Dom här tightsen vill jag ha! 
 
 
Och kolla här: adidasränder på sidorna! Snyggt! 
 
 
Finns bland annat en t-shirt och en jacka samma mönster. Det kanske blir för mycket? Eller så blir det coolt!
 
 
Nå. Jag har just lovat mig själv att inte handla så mycket. Tycker aldrig jag får några pengar över nuförtiden, fastän jag jobbar heltid. Ja, jag var ju som sagt sjuk både i augusti och september så jag fick ju bokstavligen mindre pengar, det är sant. Och nu är jag sjuk igen...suck. 
 
Men det är inte så långt till jul. Jag kanske får önska mig kläderna i julklapp. 

Jaha?!

Det är väl själva f-n ändå. Jag bestämde mig ju, peppad av långpromenad på söndagen och dansen igår, att ta tag i motionerandet nu. Ingen kör på tisdagskvällar, jamen då kan jag ju promenera en sväng istället. Och på onsdag kväll är det cirkelträning. Det blir bra.
 
Igår efter dansen fick jag huvudvärk. Så brukar det inte vara men jag fikade och gick och lade mig. Imorse vaknade jag ur konstiga drömmar med hosta och segt slem i luftrören. Sen byggdes det på under dagen med trötthet och huvudvärk. Jag kände hur irriterad jag blev på saker som annars inte skulle varit så farligt. 
 
Varför ska man alltid bli förkyld när man bestämt sig för att träna?! Jag har ju inte ens kommit igång!
 
Tredje förkylningen den här terminen. Jag brukar inte bli sjuk så här ofta. Fast jag klarade mig faktiskt hela oktober och med tanke på hur dom snorar på jobbet, dom små, är det bra gjort. 
 
Nåväl, jag vet inte ännu om jag blir hemma imorgon. Det verkar inte speciellt lovande just nu, har gått omkring här hemma och kännt mig frusen och har ont i huvudet igen. Men jag ska sova en natt och imorgon ska jag känna efter vilket håll det lutar åt. 
 
Godnatt!

Hej hopp

Hösttröttheten har som vanligt jagat Lakritskvinnan på flykten också. Det är bara latin fusion-passet på måndagkvällar jag lyckas ta mig iväg på. Och det har jag inte missat en enda gång!
 
Men nu är det slutsjunget på tisdagskvällar ett tag framöver så nu kanske jag orkar ta mig iväg på träningen på onsdagar istället? Vi hade vår avslutning nu i tisdags på hotellet, med konsert och insamling till Musikhjälpen och så middag efteråt. Jag åt hamburgaren och sen tog vi alla chokladfondant till efterrätt. Mmmmums. 
 
Igår gick jag i alla fall fem kilometer. Det är ju bra. Kanske berodde på att solen tittade fram mellan molnen. Det blir liksom lite lättare då. Fast jag vet ju att jag MÅR BRA bara jag sätter igång, vare sig det gäller promenad, styrketräning eller dans. Piggare och gladare. Frisk, stark och glad. Var det inte så vi sa?
 
Upp och hoppa! Rör på fläsket! Lakritskvinnan, here I come! 
 
 

Tidigare inlägg




RSS 2.0