#färgförfan

Det har blitt nåt fel på mig. Jag är färgberoende tror jag. Undrar om det är farligt. Måste jag ta en vit vecka tro? Eller en svart?! Nej, fan heller. Ös på med färg bara.
 
Idag var postlådan full sa Herman när jag kom hem. Mitt paket från Hjärta Hertzman hade kommit! Och inte bara det, det var två till paket. Två traderafynd. Jag som skulle sluta fynda där. Men jag är nog en fynd-o-holic också.
 
 
Det första paketet innehöll också det ett fynd. En stuvbit på två meter av en jersey jag suktat efter länge. Nu fanns den plötsligt som stuvbit! Det ska bli en tunika eller en kortare klänning har jag bestämt (vad är det för skillnad egentligen?). Och medan jag ändå höll på beställde jag en mössa, också den i ett tyg jag dreglat över. Snygg, va? Nej, den är inte virkad, det är en jersey med tryck!
 
 
Traderafynden fick godkänt. Först en topp i färgglatt mönster. Från Indiska (of course). 
 
 
Sen en omlottklänning som jag kikade på flera gånger på Indiskas webbshop men inte beställde. Ångrade mig så klart. Nu när den dök upp på Tradera så slog jag till! Herman sa spontant att han tyckte mönstret på tyget var snyggt - han som föredrar diskreta plagg, gärna svart och grått. Där ser man! Själv har jag som ni vet inga som helst ambitioner att vara diskret.
 
 
Undrar om det är det hemska som hänt så nära oss som gör att jag behöver färgerna. Liva upp tillvaron lite. Vi övade med kören ikväll inför "En fest för livet" som är nu på lördag. Det gick bättre än förra tisdagen. Då blev det en väldig massa känslor, både tårar och skratt. Ikväll var det faktiskt mer skratt än tårar. Men E-s plats i altstämman gapade fortfarande tom. Det är för jävligt.
 
Vi får väl se hur det går på lördag. Det blir som det kan. Det är bara att bryta ihop och gå vidare som en vis man sa.

Livin' la vida loca!

Jag förväntar mig träningsvärk framåt kvällen eller senast imorgon.
 
Förra måndagen var vi på föräldramöte så då missade jag dansmixen men igår! Igår dansade jag som en tok. Yeah! Och jag kom ihåg en hel del på dom danser J körde på allra första passet för två veckor sen, då när hon och K blandade sina pass så det blev både dansmix och latin fusion. Fantastisk. Men ofta är det väldigt bra koppling mellan musiken och rörelserna och då fastnar det fort hos mig. 
 
Eller så är det för att kroppen har längtat. Vad härligt det var att röra på sig! Bara bula ut sig, vräka sig, ta plats! Upside inside out! 
 
 
 
 
 

Fikatur och för tunna kläder

Hur kommer det sig att man kan vakna kvart i sju på en söndag och vara pigg men när alarmet går igång prick sju på en vardag, då är man jätteseg?
 
Jag har ätit frukost och tagit det lugnt. Funderat på kallväder och yllestrumpbyxor och lasagne till middag. Vi har gott om makaroner i skafferiet och jag köpte köttfärs i fredags, både på ica och konsum för det var extrapriserbjudande på båda ställena. Har ni tänkt på vad ofta det står "max 2 per kund" nuförtiden? Jag tycker det har blivit vanligare. Härom veckan hade dom kyckling billigt, "max ett köp per kund". Vad är det för vits med det? En enda kyckling. Jag vill ju bunkra upp i frysen när det är billigt. 
 
Igår var det lördag. Då tog vi paddan och sen hämtade vi upp L och O och åkte till Sollefteå och åt räckmacka på Café Petter. Man kan säga att det var "tack för hjälpen-fika". L och O har hjälpt Mannen med renoveringen av paddan och det är guld värt. Efter fikat tog vi en sväng till traktormuséet i Helgum. 
 
 
 
När vi kom hem var jag genomkall. Jag hade klätt mig för dåligt. Det var därför jag funderade på yllestrumpbyxor i morse. Jag har inga kvar nämligen. När jag städade garderoben i början på sommaren åkte dom sista två paren jag hade kvar i soporna. Dom hade stora hål på insidan av låren. Inte särskilt värmande. Nu funderar jag på var jag ska köpa nya. Jag brukar köpa Pierre Roberts tjockstrumpor på våra vanliga livsmedelsbutiker men jag har inte sett några ännu, bara tunnstrumpor. Men man kan skicka efter. Dock var det dåligt med stora storlekar nu när jag kollade. Jag vill ju få plats med både rumpa och lår utan att brallorna kasar ner. Finns det nåt mer irriterande än när strumpbyxorna hänger i grenen och ner på halva rumpan? Förmodligen finns det det men det är ändå irriterande. Kläderna ska sitta på plats! 
 
 
Förra lördagen när Hacke och jag var till Sollefteå och hämtade ut hans nyrepade mobil var jag in på Lindex och köpte två par leggings och DOM satt verkligen högt upp i midjan. Nästan ända upp till bh-n. Så skönt! Dock är ju inte bomull och elastan speciellt värmande när höstvindarna börjar vina men dom funkar inomhus. Jag köpte dom för att ha på jobbet bland annat. Men - nu ska vi få arbetskläder, har ni hört va!? Jag ska till och med få arbetskläder i köket. Tänk, då kan jag ju använda leggingsen från Lindex och tunikorna jag köpte på Butik New Me privat istället. Och alla andra kläder jag har använt på jobbet. Jag är förundrad. Och glad. Man undrar ju vad det blåser för vindar när sånt kan ske. Höstvindar kanske?
 
Igår när vi kom hem hackade jag tänder. Jag tog av mig alla kläder och drog på mig woolpowerstället och ett par yllesockor. Sen satte jag igång att laga portergryta. Att sätta på mig woolpowerstället och gå omkring inomhus och göra saker är det bästa sättet att bli varm på. Jag fick till och med byta till svalare kläder innan middagen var klar, så effektivt är det. Och portergrytan blev jättegod. 

Lite ljus i höstmörkret

Tjo flöjt. Det är fredag - nu igen! Och det har varit fint väder hittills i veckan (fast lite kallt på morgonen) men idag är det grått och jag tror det regnar. 
 
Men vad gör väl det när man har en så fin höstjacka som jag! Köpte den i söndags när vi skjutsade Haqvin till Sundsvall. Bara tunnfodrad men man kan ju ha en tröja under på morgonen om det behövs. 
 
Jag blir glad av färgen. Gul är kul!
 
 

Kläddags, städdags

Jag lovar att skriva om norgesvängen men inte idag. Idag ska jag skriva om kläder och stil. Ett återkommande tema i mitt liv. 
 
Vad är det som gör kläderna till ett sånt problem emellanåt? Och stilen? En orsak är min kropp. Jag går upp och ner i vikt. Nu är jag på väg in i klimakteriet också gissar jag för kroppsformen har förändrats. Det har tillkommit en mage som inte fanns där förra gången jag vägde så här mycket. Hullet har blivit lösare också. Alla kläder sitter inte lika bra längre.
 
 
En annan orsak är väl att jag inte har lika många tillfällen att klä mig snyggt. På jobbet vill jag ha arbetskläder och hemma blir det gärna mjukisbrallor och t-shirt. Fastän jag tycker inte det är snyggt. Men det är skönt. Jag har kommit in i nån känslig period verkar det som, när ingenting får skava eller sitta åt. Mina stretchjeans som jag köpte i fjol sommar använder jag visserligen men så fort jag kommer hem sliter jag av mig dom. Aaah, så skönt att släppa ut kroppen! Och det är ju dumt. Varför ska man gå omkring i kläder man inte trivs i? 
 
Jag har i alla fall städat bland kläderna dom senaste dagarna, både i garderoben i sovrummet och i den förhatliga klädkammaren. Nej, jag tycker inte om klädkammaren. Den är trång och mörk och jag vet knappt vad jag har där. Och det som inte syns, det finns inte. Jag upptäckte att jag har väldigt många kavajer. Jag som sällan använder kavaj. Bruna och svarta är dom. Varför? Brun och svart är inte speciellt roliga färger. Men det är som mitt tyglager, det är också mycket brunt. Brunt och olivgrönt. Ja, jag har en grön kavaj faktiskt, en i smalrandig manchester, men sist jag använde den var när jag var påskhare på jobbet....
 
 
När jag städade garderoben i sovrummet konstaterade jag att jag saknar en långkjol. Det skulle vara snyggt och trevligt att ha nu på sommaren. Idag när jag istället gick igenom kläderna från klädkammaren upptäckte jag att jag visst har en långkjol. Den här gamla omlottskjolen i linne. Den är ju jättefin! Och skön är den. Varför använder jag inte den? Jo, därför att den hänger i klädkammaren och jag inte ser den och därför så finns den inte.....
 
 
Hittade även den här blommiga klänningen. Väldigt söt och romantisk och lite väl kort för mig. Men om nånting är för sött kan man väl balansera upp det med nåt tufft? Ett par svarta, glansiga leggings och ett par högklackade sandaletter med svarta paljetter på gjorde susen. Fast nån vardagsutstyrsel är det kanske inte. Svarta, höga snörkängorna och en lång kofta till då? Då kan man ha den till hösten. 
 
 
Eller med en kavaj kanske? Höhö.... Nej, jag är nog mer koftmänniska än kavaj. Jag har inte ens hängt in kläderna i klädkammaren än just på grund av kavajerna. Vad ska jag göra med alla? Ska dom bara hänga där? Ja, jag vet inte. Jag vill inte göra mig av med dom ännu. Har några jackor i brunt också. Varför brunt? Ja, jag använde mycket brunt förut antar jag. Men nu vill jag ha färg! Tänk er en gul jacka istället. Eller en korallröd! 
 
Jag vill ha fler långa, slamsiga koftor, såna där som gör att man känner sig som en superhjälte med mantel när man sveper genom rummet. Som faller fint och draperar sig när man står still och är snygg. Har ju den gröna med fransar jag köpte på Hammarn och den svarta i bambufiber jag köpte på Syfestivalen. Dom gillar jag verkligen. Den svarta är så mjuk och skön. Tänk om den funnes i fler färger. Då hade jag köpt. Ännu en favorit är den röda jag köpte till julkonserten. Den är inte lång men röd och fin och med mjukt fall. Dessutom har den en virkad kant och flätade snoddar med små tofsar på. Sånt ger pluspoäng hos mig. 
 
 
Kom på att jag inte är riktigt klar med städningen än. Jag har hyllan med sjalar och halsdukar kvar. Jösses. Där måste det verkligen städas. Och hur gör jag för att se vad jag har där då? Så att jag använder grejerna? Om jag inte ser dom så finns dom inte.....
 
Samtidigt vill jag inte ha dom hängade framme. Jag gillar när det är rent och tomt i rummet. Speciellt i sovrummet där man ska komma till ro, där vill jag inte ha en massa sjalar och kläder framme (det lyckas jag med ändå ska ni veta).
 
Kanske jag ska ha en veckoutmaning? För att få rotation på kläderna och för att få idéer till nya outfits.Låta hjärnan få jobba!
 
Måndag: Välj en sjal ur skåpet istället för att ta den som hänger i hallen.
Tisdag: Välj ett plagg ur klädkammaren istället för ur sovrumsgarderoben.
Onsdag: Välj en nederdel du inte använt på minst en månad. 
Torsdag: Välj en överdel du inte använt på minst en månad.
Fredag: Fredagsfoto! Fixa snyggaste outfiten och posera på. 
Lördag: Visst, var gärna bekväm men var snygg också. 
Söndag: Vilodagen. Klä dig som du känner dig bekväm med. 
 
Typ så? Då kanske det blir lite ruljangs i garderoben. Får väl dokumentera med Instagram och lägga upp på bloggen sen. Kanske man ska göra en hel månadsutmaning och lägga ut? 
 

Jag kan sy! Jag är inte rädd!

Jag KAN sy! Jaså, visste ni redan det? Vad bra. Men jag hade börjat tvivla, ser ni. Jag kom ju aldrig till skott. Kunde inte förmå mig att sätta saxen i tyget och passera The point of no return så att säga. 
 
Jo, jag började förstås på den där kjolen i velour men den blev ju så konstig. Passade inte. Jag sydde inte ens klart den, så less blev jag.
 
Men i torsdags när det var Kristi himmelsfärd och helgdag mitt i veckan bestämde jag mig. Jag SKA sy nåt, oavsett vad det blir! Jag måste komma förbi den mentala förstoppningen, fokusera, få UT åtminstone EN av alla idéer jag har. Och inte lessna för att det inte blir som jag tänkt mig, för att jag måste sprätta, för att jag måste börja om.
 
Och kolla här hur det gick. Tada! Ett par leggings! 
 
 
Dom är lite för små, jodå. Och lite för låg i midjan, jag vill att leggings ska sitta ända upp. Men det är ett par leggings och jag har sytt dom!
 
Jag har sytt med tvillingnål för första gången i mitt liv. Och det gick utmärkt! Symaskinen har ju instruktionsbok, vet ni. Man måste tänka att man inte kan kunna allt från början utan man får läsa på och öva, öva, öva. Lätt att glömma det.
 
 
Tyvärr gick en nål av, precis när jag sydde dom sista stygnen på linningen. Jag vet fortfarande inte om jag ska kalla det tur eller otur.
 
 
Så jag måste köpa en ny tvillingnål eftersom jag ju måste fortsätta sy, nu när det gick så bra! Kruxet är att på sidorna där dom säljer symaskinsnålar, där har dom tyger också. Och ska man ändå skicka efter och betala frakt kan man ju passa på att beställa nåt snyggt tyg.....
 
Javisst ja. Jag skulle ju sy av det jag har hemma först. Fast då skulle jag behöva en tvillingnål för det blev så snyggt. Äsch så besvärligt det blev.
 

Mer byxfunderingar

Kan det vara den antågande sommaren och den medföljande avklädningen som gör mig mer medveten om min kropp och stil? Igår om leggings som byxor och idag funderingar som väcktes redan förra veckan och som jag även hade för flera år (sen men inte gjorde nåt åt då).
 
Det som hände förra veckan var att ett av dom minsta flickebarnen kom till dagis klädd i svarta strumpbyxor och jeansshorts. Hur gulligt som helst ju! Strax efter frukost kom en mamma och lämnade sitt barn - och den mamman hade också svarta strumpbyxor och jeansshorts. En gammal längtan blossade plötsligt upp.
 
Jag gillar ju den stilen, tänkte jag. Varför klär jag mig inte så? Jag skrev ju om det på bloggen vill jag minnas. En snabb sökning och jag hittade inlägget:  http://aliaskvasthilda.blogg.se/2011/august/shorts-och-leggings.html
 
 
Tvåtusenelva?!?? Är det SÅ länge sen? Herregud, vad sitter det i? 
 
Jo, jag vet. Lårmedvetenheten. Bland annat. Men jag ser ju andra damer som visar lår och magar och klär sig PRECIS SOM DOM BEHAGAR. Se där, det rimmade. Kanske jag ska skriva en dikt? Om kroppspositivism, om att vara vän med sig själv, om att inte gömma sig. 
 
 
Men först ska jag skaffa mig ett par shorts. Har kollat runt på nätet efter jeansshorts och hittat en del snygga. Byxbenen får inte vara smala för även om jag accepterar mina lår måste dom ju få plats. Och shortsen får inte vara för korta för rumpan måste också rymmas utan att den hänger ut nedanför kanten. Fickpåsarna får heller inte hänga ut. Huvva vad styggt.
 
Men vet ni vad det största problemet är? Alla stora storlekar är "slut i lager".
 
Detta går att tolka på två sätt.
 
1. Dom har låtit sy upp färre av dom större storlekarna. Inte omöjligt. 
 
2. Det finns en stor efterfrågan på jeansshorts i stora storlekar. Dvs en massa brutala babes med rumpa i min storleksklass kommer att gå omkring i jeansshorts i sommar!
 
Jag väljer att tro på punkt två. Jag väljer även att ta det som en direkt uppmaning: kan dom så kan jag!
 
 
Frågan är då: varifrån ska jag få tag på shorts i min storlek? Har jag några jeans jag kan offra? Njae, dom jeans jag har som passar är jag rädd om och dom som är trasig bortom all räddning är oftast slitna på, ja, precis - rumpa och lår! Särskilt insida lår är utsatta ställen. 
 
Jag får kolla på Kupan. Tradera kanske. Förresten, jag kan väl ha shorts i annat tyg än denim? Dom där gröna jag skrev om i blogginlägget vet jag tyvärr inte var jag gjorde av, annars hade dom kunnat stå i tur för mina stilexperiment. Och man behöver så klart inte ha svarta strumpbyxor heller.
 
Idag var det förskolans dag och hade vi maskerad på jobbet. Även några av pedagogerna var utklädda. På eftermiddagen hade T tagit av sig sin Elsa-mundering och kom ombytt tillbaka efter rasten, klädd i - just det - jeansshorts och leggings.
 
Ni ser!?
 
 
 

Den som inga byxor har?

Vad larvig man kan vara.
 
I måndags for jag till jobbet iklädd svarta leggings, töjbara "jeanskjolen", en topp och en lite längre kofta. Strumpor också förstås. Igår klädde jag mig likadant tyckte jag. Fast när jag hade jobbat några timmar upptäckte jag att jag hade glömt ta på mig kjolen.
 
Jag hade alltså topp, leggings och långkofta. Inget konstigt med det, va? Helt normalt. Ingen som påpekat ens att kjolen saknades. Ändå kändes det plötsligt som om jag gick med rumpan bar.
 
 
Varför? Jag går ju i löpartajts utan att känna mig naken? Och smala stretchjeans! Jag hade ju dessutom kofta som hängde ner en bit. Rumpan var inte alls bar. 
 
Jag som trodde jag hade kommit över det här. Att jag hade blivit vän med hela min kropp, även rumpa och lår. Men jag kände mig obekväm. Byxlös liksom. Fast jag var ju egentligen kjollös, inte byxlös. Fast det gick över ganska snabbt. Andra människor har ju leggings på sig. Utan kjol, utan långtröja eller tunika. Leggingsen var inte ens söndernötta på insidan låren som dom ofta är (då kan man komma undan genom att ha kjol eller långtröja) utan hela och rena. Det fanns inget att dölja! 
 
Tydligen finns det lite att jobba med fortfarande. Jag som använt skrikigt batikmönstrade leggings ska väl kunna gå i svarta, enkla leggings utan att känna mig oklädd?
 
 
Idag lät jag helt enkelt bli att ta på mig kjolen. For på jobbet i leggings, topp och kofta, sneakers och oknäppt vårkappa och med en färggrann sjal runt halsen. Nu är det vår! Och sluttramsat tycker jag. Mer ben åt folket. Och lår och rumpa! 

Gah...

Dumma dumma kropp och dumma dumma vårtrötthet! Varför är det så här varje år!? Nej, jag tänker inte ringa vårdcentralen och beställa tid för provtagning IGEN. Dom hittar ju aldrig nåt. Fast det kanske jag ska vara glad för egentligen. 
 
Jag tänkte att jag skulle ut och gå efter middagen och få lite frisk luft och motion för även om det var kallt så sken i alla fall solen - men nej, jag blev kvar i soffan. Lyckades efter ett tag masa mig upp och ut med soppåsen till soptunnan och sen ut i ateljén för att kolla en sak. Funderade en kort sekund på att sätta mig och sy men jag orkade inte....
 
Huvudet känns som mos. Hjärnan har stängt butiken. Verksamheten har upphört. Som om jag skulle behöva sova. Ja, jag behöver antagligen sova men inte halva dagarna, va? Förmiddagarna är ok men efter lunch vill jag inte vara med längre. Tiden rinner fram som sirap. Jag gäspar och gäspar.
 
Kan man bli trött av pollenallergi? Har jag frågat det här förut? Jag minns inte... 
 
Kollade i arkivet på bloggen, på maj månad ifjol och då var jag till vårdcentralen och tog prover, precis som jag mindes det, och dom hittade inget, som jag sa. Distriktssköterskan föreslog stress som orsak. Jag skulle hitta tid för återhämtning. 
 
Men jag gör ju inget! Jag jobbar heltid så klart men dom enda aktiviteter jag har på vardagkvällar är dansen på måndagar och kören på tisdagar. Förresten är det sista dansen för terminen nu på måndag. Jag kommer att sakna det.
 
Jag har i alla fall köpt antihistaminer. Jag har faktiskt snorat i några veckor utan att det bryter ut nån förkylning. Jag kanske är pollenallergisk ändå? Det skulle ju förklara varför jag blir så trött varje vår. Jag började ta dom igår och glömde dagens tablett så jag kan ännu inte säga nåt om resultatet men jag tycker det är värt ett försök. 
 
Imorgon är det fredag. Skönt. Önskar att jag inte kände så men det är så det är just nu. Inget inbokat i helgen. Och jag öppnar så helgen börjar halv tre redan! Då ska jag banne mig promenera och lyssna på pod. Sen ska jag göra pizza. 

Fredagsfys???

Fredagsslö. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag öppnade idag. Och tack vare detta slutade jag tidigt så jag borde haft tid att promenera innan middagen. Men det blev inget av med det. Det är bara nån plusgrad ute och det BLÅSER. Usch. Jag var inte alls sugen på nån promenad. 
 
Dessutom hade jag dåligt med ström i telefonen. Men jag sätter väl i laddaren och så promenerar jag efter middagen istället, ok? 
 
Nä. Jag plockade ihop resterna av fredagstacon (räcker till lunch imorgon, mums), plockade in disken och sen blev det inte så mycket mer. Det blåser fortfarande på ett otrevlig sätt där ute. 
 
Men - tänk att klockan är åtta och det är fortfarande ljust. Jag älskar det. Imorse när jag for på jobbet strax innan sex var det också ljust. Härligt!
 
Vi får väl se hur länge jag orkar hålla mig vaken ikväll. Det kanske blir en tidig kväll och revelj i gryningen imorgon. Då kan jag ju passa på att gå ut och gå istället för kvällens inställda promenad. Lakritskvinnan aproves.

Dansa dansa

Igår var jag på dansmix, som vanligt på måndagar. Det var alldeles alldeles underbart. Som vanligt. 
 
Man börjar mjukt och försiktigt i början av passet och när dom sista låtarna spelas är man så hög på endorfiner och adrenalin att man kastar med håret (fast det är kort) och vevar med armarna och mungiporna är på väg att mötas bak i nacken. 
 
Varför kan inte all träning vara så här kul? Varför kan det inte vara dans flera gånger i veckan? Jag skulle gå varenda gång. Ja, inte om det var kör samma kväll eller möte med jobbet - men alla andra kvällar.

Nytt och coolt

Jag fick ju presentkort på Butik New Me (fd Dress like Marie) i födelsedagspresent och jag hade nästan glömt bort att jag hade lagt undan ett plagg där. Jag hade tänkt på det ända sen jag provade det när jag var där efter jul och kände att jag ville nog ha det ändå. Skrev och bad M lägga undan det om det fanns kvar. Det gjorde det. Men det var den veckan jag var sjuk och då kunde jag ju inte gå dit. Veckan efter var det full aktivitet med tacos och badtunna, kvällsmöten, tårtbakning och dubbla födelsedagar. 
 
Men nu i veckan tog jag mig själv i kragen och gick till butiken. Och den fanns kvar! Tänkte kanske att hon hade gett upp hoppet om mig och hängt ut den i butiken igen men nejdå, hon plockade fram den åt mig när jag kom dit.
 
Undrar ni varför jag skriver "plagget", "det" och "den"? Jo, ser ni, jag vet inte vad jag ska kalla plagget för annars. I texten till fotot där jag såg det första gången så stod det "haremsbyxa". Fast när man har det på sig så känns det mera som en kjol. Visst är den frän!? Försökte få fram på fotona hur den är skuren. Hoppas ni fattar. Tillsammans med det svarta linnet jag har på bilden ser det nästan ut som en långklänning. 
 
 
Jag köpte ett par leggings att ha under också. Dom syns inte så bra på dom här bilderna men kolla på senaste fredagsfotot, där syns dom bättre. Leggingsen är i mesh så dom blir inte alls för varma att ha under (min stora skräck just nu är att vara för varmt klädd) och dom är mönstrade och färgglada och blir en snygg detalj när dom sticker fram ur slitsarna. Coolt!
 
Jag kommer att vara så snygg i sommar att jag inte kommer att våga tilltala mig själv.
 
 
 

Lakritskvinnan friskar på

Det går bra nu. Förutom en lat torsdag så har jag rört på mig ordentligt en hel vecka i sträck. Bra jobbat! 
 
Lördag: 4 km längdskidor 
Söndag: 8 km längdskidor 
Måndag: dansmix 1 timme
Tisdag: 30 minuter promenad 
Onsdag: 8 km längdskidor 
Torsdag: soffan 
Fredag: 8 km längdskidor 
Lördag: 8 km längdskidor 
 
Mycket skidor blev det. Kanske inte så konstigt att det känns lite i benen? Imorse när jag vaknade tyckte jag det liksom kröp i dom. Klart det måste kännas när man plötsligt börjar använda dom mycket mer. Säkert andra muskler än vid promenad och dans också. Musklerna på baksidan av axlarna känner jag också av. Staka staka!
 
Idag blir det ett eller två varv igen. Måste köra på när jag kan och medan snön ligger kvar. Solen tar bra på dagarna nu och det ska tydligen bli plusgrader till veckan. Hm, nu när vi äntligen fick snö. 
 
 

Friskvård

Igår blev träningen mycket riktigt endast en promenad på rasten. Men det var en härlig promenad, trots att det blåste kallt om kinderna. Solen sken och luften var skön att andas. Mitt huvud behövde både friskluften och ljuset. Har varit trött den här veckan, trots att det är sportlov och lite barn. 
 
Idag hann jag med friskvård innan jobbet, minsann. Fyra kilometer skidor blev det. Inte så raskt som i söndags för det hade snöat några centimeter så det blev mer finåkning i skogen än Vasaloppet. Men skönt var det.
 
Ikväll har jag varit lat men det kan man väl få lov att vara när man redan gjort ett pass längdskidor, va? Behövde inte ens laga middag. Jag åt ärtsoppa från frysen och dom andra hade åkt skoter på eftermiddagen och käkat kolbulle så dom var inte alls lika hungriga som jag, inte samtidigt med mig i alla fall. 
 
Få se vad det blir imorgon. Promenad på rasten kanske och så skidor på fredag? Jag öppnar på fredag så då gör jag helg tidigt. Då hinner jag åka skidor efter jobbet. Förresten, det är ju ljust jättelänge nu. Tänkte på det häromdagen när jag slutade halv fem och det inte hade mörknat än. Visst är det fantastiskt! Samma känsla varje vår. Samma förundran över att det blir ljust igen.
 
Hoppas snön tänker ligga kvar nu så man hinner träna upp några skidåkarmuskler i rygg och axlar!
 

Rött och kort

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår. Nej, det var inget ovanligt eller jättespännande men det var lika trevligt som det brukar vara: Jag var till frissan. 
 
Skulle bara klippa mig men när vi skulle tvätta frågade hon om hon fick testa ett nytt balsam med kopparfärg på mig. Så klart hon fick. Och medan det verkade undrade hon om hon skulle fixa ögonbrynen. Ok! Jag är så lättledd ibland. Men det BLIR snyggt med fixade ögonbryn. Speciellt med kortare lugg och ny färg på håret för balsamet var riktigt bra. Jag köpte en flaska. Lättledd som sagt.
 
Färgbomben jag har hemma är nästan slut så det var ändå dags att investera i ny färg. Det här balsamet tog lite på det ofärgade håret också så då kan jag använda det istället för att beställa tid för färgning nästa gång det är dags för klippning. Det blir nämligen i början på maj och det känns ju dumt att färga precis när vårsolen börjar ta. Sen blir det sommar och den dyra rödfärgen bleks bort ännu mer. Nej, då är det bättre att fylla på färgen med balsamet och sen ta nya tag till hösten. Då brukar man ändå vilja förnya sig. Billigare blir det också, i alla fall just nu.
 
Resultatet? En snygging!
 
 
 

Kvasthilda hon svänger sina lurviga ben

Rapport från Lakritskvinnan:
 
Igår fick jag äntligen gå på dansmix igen. Jag har ju inte varit väg på två veckor. Först var jag sjuk och sen hade vi gäster. Nej, det blir till och med tre veckor, inte sant? 
 
Jäklar vad kul det var! Och jag kände mig skärpt till skillnad från senaste gången för tre veckor sen. Jag var väl på väg att bli sjuk redan då tänker jag. Den här gången hängde jag med, till och med på den nya dansen hon hade lagt till: Emergency med Icona Pop. En favorit! 
 
Idag får vi se vad det blir för träning. Jag känner mig lite sliten i kroppen men en promenad på rasten kanske? Efter jobbet vet jag inte om jag hinner träna för då ska jag iväg och göra en annan sak. Jodå, ni ska få veta vad det är när det är klart! 

Lakritskvinnan rapporterar: 8 km längdskidor

Jäklar anamma vad bra det gick att åka skidor idag!
 
Var det fästvallan jag drog på innan jag åkte?
Var det för att jag åt ägg till frukost? 
Var det Vasaloppet som inspirerade? 
 
Jag kände mig glad och stark. Ok, lite inspirerad av Vasaloppet var jag nog för jag stakade mycket mer än jag brukar. I vanliga fall stakar jag mest när det går utför men nu gjorde jag det på släta marken också. I alla fall i korta intervall för jäklar vad det tog på axlarna. Hur klarar dom att staka sig igenom ett helt lopp? 
 
Nu jäklar ska det åkas skidor framöver, så länge det finns snö kvar! Och imorgon är det dans! Jag som inte varit på dansen på två veckor, jag längtar. 
 
Tätare rapportering från Lakritskvinnan kommer det också att bli framöver har jag bestämt. Jag känner mig peppad. Det måste vara vårljuset som gör det. Eller så är det endorfinerna efter skidåkningen.

Heja heja!

Det har snöat till och från hela veckan och det är så vintrigt och fint ute. När man var på väg att ge upp hoppet om vintern och hade börjat tänka att det lika gärna kunde bli vår - då kom snön minsann. 
 
Igår sken solen och snön lyste vit på marken. Då vill man vara ute. Då vill man - ja, man vill ju åka skidor så klart! Undrar om nån kört upp spåret? Jag chansade. Drog på mig skidkläder och pjäxor och tog skidor och stavar och gick till Plassen. 
 
Spåret VAR uppkört. Jättefint var det. Men det gick trögt i början då det är flackt uppför. Det är bara en vecka sen jag låg för ankar i influensa. Det var bakhalt och det gjorde ont i armarna att ta i. Jag fick peppa mig själv: "Det är ju det här du vill! Åka skidor! Heja! Snart blir det utför!"
 
Och det blev det ju. Då gick det bättre. Inte jättefort men bättre. Och jag har ju inga höghastighetsambitioner med skidåkningen. Jag vill åka skidor helt enkelt. 
 
Körde bara ett varv. Huvudet var sugen på ett varv till men kroppen sa ifrån. Kanske bäst att ta det lugnt i början. 
 
Idag ska jag åka två varv. Nu har solen kommit fram ur molnen och spåret ropar på mig hör jag. Men först ska jag se på målgången i Vasaloppet. Heja heja!

Kroppens år: rörelse

Bra början på det nya året. Mannen och jag for upp till buan igår med skidorna i bagaget. Åkte spåret som dom drog upp häromdagen. 8,8 km blev det för mig, lite drygt milen för Mannen som tog ett extra varv runt Knussan. Skönt att vara ute i friska luften. 
 
Sen blev det kaffe, tunnbrödstut och clementin i stugan. Vi tände upp innan vi for så det var ganska behaglig temperatur inne där. 
 
 

Gröna vågen

Köpte en väldig massa mjölk innan helgen så jag skulle slippa fara på affären. Det var tillräckligt med handlande dom sista dagarna innan julafton tycker jag! Idag tömde vi dock sista paketet så då var det bara att ta tjuren vid hornen och masa sig iväg på affären. 
 
Julmat är ju inte direkt känd för att vara kalorisnål och fiberrik. Choklad är inte heller magert. Magen och resten av kroppen har mått därefter. Och som vanligt vid den här tiden på året infinner sig tankarna: jag borde äta nyttigare och bättre. 
 
Trogna läsare kanske har noterat att jag inte skrivit om min vikt på länge. Det beror på följande: jag vill inte att det här ska vara nån slags bantarblogg. Jag vill inte framstå som nån som tycker det är viktigt att vara smal. Det finns tillräckligt av sånt ute på nätet. Vi är människor allihopa. Tjock, smal, lång, kort, kvinna, man och allt däremellan. Vill man gå ner i vikt - visst, gör det. Men det är inte det som definierar mig som person. Jag är fortfarande Gun, vad jag än väger. 
 
Kroppen är ett färdmedel genom livet. Gör vad du vill med den. Och tänk på att du fortfarande är lika mycket värd som människa, vad du än väljer att göra.
 
Jag tänker alltså inte rapportera löpande om nån vikt. Vikt är oviktigt (höhö). Däremot kommer ni säker att få rapporter om Lakritskvinnans bravader i framtiden också. Jag gillar nämligen att röra på mig och kan det inspirera nån är det bra. Jag inspirerar mig själv genom att skriva om det. Det inspirerar MIG att andra "skryter" om sin träning. Vissa blir irriterande, jag vet. Men man måste inte läsa allt som finns på intörnettet.
 
Det blev lite vimsigt det här.Jag kom visst ifrån det jag började blogginlägget med - mathandlingen. Äta nyttigare. Jo, det vill jag ju göra. Under december och hela julhelgen har jag kapitulerat för tårtor och julkakor och alladdinaskar. Ingen mening att försöka motstå (resistance is futule) men ingen mening att beklaga sig heller. Det är ju gott att äta.
 
Apelsiner, avokado, äpplen, broccoli, sommargrönsaker och gröna ärtor köpte jag idag. Fibrer och vitaminer och fräscha smaker. Det längtar jag efter nu när julmaten börjar ta slut i skåp och skafferi. Idag blev det klimpsoppa och grönkålsgratäng till middag. Det tyckte magen om.
 
 

Tidigare inlägg




RSS 2.0