Dagens Hilda: Husmoderns röst


Men nu blir det ju fel!

Om Hilda Kvast ska husera här kan jag ju inte kalla bloggen "Kvasthilda - en snäll häxa". En SNÄLL häxa - inte är hon det. Inte på utsidan i alla fall. Hon är lat och sur och arg. Vresig och självisk. Varför? För att det är mycket roligare..... :) Men hon sköter om sina hushållsmedlemmar, lagar mat och pysslar om dom (fast hon skriker på dom ibland). Hon vill inte bli av med dom för vem skulle då städa och handla? Hilda? Tror inte det va!

Om jag döper om bloggen så måste jag göra en ny header. Stackars mig då. :)





Insåg en sak imorse: Jag har stulit. Men det var inte medvetet!! Kan vi kalla det för "att bli inspirerad av"?

Kolla:

Här är den upprörda Hilda.



Och här är Cecilia Torudds "Ensamma mamman".

 



Och den bilden har jag lånat förut till bloggen. För den är ju SÅ BRA! Den låg väl i bakhuvudet igår när jag ritade, kan jag tro. Och exakt lika är dom inte (väl?) så man kanske inte kan kalla det för att stjäla?

 


Födslovåndor. Men nu är det klart!

Det var inte lätt det här!!! Hilda vill komma ut men jag ska minsann inte imbilla mig att det ska gå utan besvär!

Började skissa på kafferasten men.....hur ska hon se ut? Ska hon vara smal? Tjock? Långhårig? Korthårig? Ung? Gammal?



Det sista löste jag fort: Eftersom hon faktiskt är en del av mig så blir hon naturligvis ungefär lika gammal (eller ung?) Dessutom är hon tecknad, det kanske inte är så viktigt med åldern.

Efter middagen satte jag mig ner och började kladda på allvar, hann liksom inte bli uppvärmd på rasterna: Hårfärgen blir RÖD av samma anledning som ovan, att hon är mitt alter ego, samt att det passar hennes karaktär. Rött spret. Lite småmullig. Hon blev rätt lik mig ändå till slut (fast bara till utseendet. MEST till utseendet....hoppas jag).

Tadaaa! Här är hon!



Får jag presentera Hilda Kvast, the disco dancer! (Ursäkta bildkvaliten, det är bara blyertsteckningar än så länge och jag ville få in dom på bloggen ikväll.)

Sur-Hilda....... (ja hon röker. Tror jag.)



En lite lätt upprörd Hilda...typ.



Och en överraskad.



Hilda har en katt förstås. Än har den inget namn och den kommer förmodligen att vara svart sen.



Och så klart en Puke och en Mjölkhare. (Jag vet inte varför Mjölkharen är gothic lolita, det bara blev så.....hon är väl tonåring kan jag tro).



Hilda kommer troligen att få en kompis senare som hon kan interagera med. Puke och Mjölkharen är ju hennes fosterbarn och hon kan behöva en utomstående vuxen att relatera till. Rent berättarmässigt alltså, själv anser hon att hon inte behöver nån....

Nu tänker jag göra kväll för jag är riktigt trött nu. Det tar på krafterna att föda barn.

Hilda begins

Jag har funderat på en sak. Varför lånar jag bilder till min blogg? Jag kan ju rita själv. Egna foton har jag men ibland lånar jag dom med. Konstigt kan man tycka.

Jag tror det är så här: Innan jag sätter mig och skriver så har jag en idé om ämnet, ingen färdig text i huvudet. Texten blir till medan jag skriver. Sen ser jag kanske att det där blev mycket text, jag måste peta in nån bild så det blir lite luft eller så vill jag ha nåt som illusterar ämnet. Och det vill jag ha NU. På en gång. Alltså letar jag rätt på nåt som passar istället för att sätta mig och rita och sen ska det scannas/fotas och så läggas in i datorn och läggas på bloggen......Pust!

Vad dumt! Så klart jag ska rita själv! Och vem kan vara mer lämpad att illusterar mina inlägg än Hilda herself?

Häxan Hilda som varit med mig så länge på bloggen, klart hon måste få vara med på riktigt! Hon började ta form igår när jag höll på med ordlekar om "husmoderns röst" (som var titeln på ett inlägg). Under dagens gång fick hon både karaktär och hushållmedlemmar och dåliga vanor. Men - jag har inte tecknat nåt än! Allt finns bara i mitt huvud! Så idag stoppade jag ner pennfodralet i arbetsväskan (skissblocket ligger alltid där) så jag kan skissa på rasterna och om allt går vägen så kommer Hilda att göra sitt premiärframträdande här på bloggen IKVÄLL!

Måste erkänna att jag blev lite inspirerad av den här sidan också: http://n.puhcomix.se/

Ibland uppstår situationer i livet som skulle platsa i en serie men jag är så rädd för att ledsna om det blir för ambitiöst. Då är ju det här formatet perfekt! Inga pretationer, bara kul - precis som det ska vara.

Hur ska det gå med min otålighet då? Ja jag får väl ha ett lager Hildabilder att ta av så jag slipper specialrita varje gång. Jag har ju mitt skissblock med mig varje dag. Jag får fixa ett speciellt pennfodral att ha i väskan (ett LITET ett). Köpa tuschpenna (kan bli lite slabbigt att ha med sig flytande tusch och pensel jämnt...). Planera lite för att kunna vara spontan.

Stay tuned!






RSS 2.0