Happy happy happy happy!

Tjatigt det här kanske men - jag var på kören igår och det kommer att bli SÅ BRA! Man tror alltid att det ska vara svårare än vad det är. Man tänker för mycket. Sen lyckas man slappna av och upptäcker plötsligt att det går utmärkt att röra på sig och sjunga samtidigt. Vilken show det kommet att bli! Missa den inte!
 
Snygga kommer vi att vara också. Mer än så kan jag inte avslöja. Men vill ni ha en försmak av vad konserten i juni kommet att bjuda på tycker jag att ni ska ta er till Helenes Fik & Musik i Bispgården nästa tisdag den 19 maj klockan 18. Då ska vi sjunga för er.

Världens bästa kör

Ikväll har jag varit på skratt-terapi. Nähä, var det inte, var det KÖREN? Hahahahahahaha!

Vi var alla lite trötta på slutet av repet. När man dessutom ska försöka sätta nya sånger med nya stämmor som kanske inte ens är klara än, då kan man se en aning konfunderad ut när Stina ber en sjunga på ett visst sätt. Och eftersom hon var tröttast av alla tror jag så hade hon hejdlöst kul åt våra miner. Och när man inser att man är på väg att börja på fel sång - då går det inte ens att sjunga längre.....

Sen körde vi klappleken från förra gången. Ännu en anledning att skratta:

"Left - left - I left my heart in New Orleans
with thirtyfive kids and a can of beans
and I thought it was right - right - right for my country."

Och så den andra, där man ska sjunga och klappa olika så man hamnar i en utsökt otakt. Svårt att förklara. Men där skärpte vi till oss ordentligt, inte nog med att vi klarade hela utan fel, vi började inte skratta heller. Fantastiskt!

"Listen to the beat
Can you feel the beat?
Now you´ve got the beat.
Stop the beat and count to one."

Ave Maria

Jag har fått Ave Maria i skallen. Hör den hela tiden och borde lyssna på den för att "bli av" med den. Om jag VILL bli av med den förstås, det är frågan.

Det är en av mina gråtlåtar. Blir jättekänslosam när jag hör den, det knyter sig i bröstet och tårarna vill börja rinna. Räcker nästan med att jag känner igen pianointrot. Vi sjöng den faktiskt i min förra kör men då berörde den mig inte lika mycket så det gick bra. Eller så var man så koncentrerad på att lära sig, jag vet inte. Jag skulle vilja sjunga den nu med men hur ska man kunna sjunga och grina samtidigt? Fast min syster berättade en bra sak som någon sagt till henne: Om man har en sån där gråtlåt och man ska sjunga den så ska man lyssna på den hemma och bara låta det komma, ända tills man grinat färdigt. Sen går det bra. Det låter vettigt tycker jag.

Jag tror att Discovery är lite skyldig till att jag har den i huvudet. Dom kör en trailer för Mythbusters nu där dom spelar Ave Maria. Fast DEN går bra att lyssna på utan att grina. Kanske för att det är ett annat sammanhang, kanske för att dom klippt i den? Jag vet inte.

Jag vet inte ens varför man börjar grina av en låt. Konstigt egentligen. Det är ju bara musik. Fast musik är inte väl så bara. Och förresten kanske det är nyttigt att gråta till musik, precis som en bra filmgråt?


Tjohohooo!

Fortfarande hög på körsång sitter jag här och tänker: Fan vad vi är bra! Vi gjorde det! När vi började med den förra repet såg vi ut som hej kom och hjälp mig när Stina började sjunga - men nu kan vi den! Ja så klart ska det tränas mer och det ska läggas till och sättas ihop men ändå.

"Vilken DÅÅÅ?!?" undrar du nu.

Jo den här:



Vi får nog ha träningskläder på nästa konsert. Träningskläder med paljetter på kanske, finns det?

Förresten fick vi kanelbullar i pausen. H hade bakat åt oss. Det är ju kanelbullens dag!

Det börjar bli jobbigt nu....

Månne kören börjar igen nästa vecka? Jag har abstinens så det skriker om det (eller "så det sjunger om det" kanske, haha). Igår när stökade på i köket lyssnade jag på Spotify och svassade runt, tog danssteg, klappade händerna, sjöng med. Tur jag var ensam, det kan verka som ett lite märkligt beteende när utomstående inte hör musiken i lurarna.

Haqvin har börjat spela igen på skolan berättade han häromdagen. Dom spelar i grupp nu. "Vi fick spela, äh, jag visar!" sa han och försvann in i sal´n. Så hördes en basgång som lät misstänkt likt AC/DC-s TNT. Tänk vilken utmärkt smak dom har på den skolan! ;-) . Jag minns en gång på ett musikcafé när en av lärarna presenterade nästa låt med orden: "Inget musikcafé på Kullsta utan en hårdrockslåt". Då var det Paranoid dom spelade. Jag hoppas dom ska ha musikcafé i år igen, det är så kul att se och höra dom. Dom är så duktiga!

Vi ska väl ha lite nya sånger till Remix också nu till hösten. Har fått lite idéer i sommar när jag lyssnat på musik men man ska skriva upp dom, annars glömmer man.... Jag kanske måste skriva en låtlista på alla vi redan har också kom jag på. Vi använder så sällan noter. Och så skulle jag kanske gjort en liten film med klipp från videon pappa gjorde? En teaser att lägga ut på YouTube. Det var visserligen filmat i sittande läge, man ser inte scenen så bra men man kan väl klippa in lite andra bilder kanske? Förutsatt att man knäpper andra bilder. ;)

Music music music!


Sommarnatt på hembygdsgården

Igår var vi på hembygdsgården. Det var "Sommarnatt". Underhållning och aktiviteter från kl 18 till kl 06. Men vi for hem vid tretiden. :)

Jag var med Forsgillet och lärde ut lite folkdans. I stora salen där fikabordet står mitt i......... Vi klämde in vår dansring i ena änden av salen och trasslade in oss i mattorna när vi snurrade. Bort med mattorna! Till slut dansade vi runt bordet istället, då gick det bättre. Jo vi fick några av besökarna att dansa. Och jag lärde Per Bervall dansa schottis, det ni! Han var väl tvungen att föregå med gott exempel kan jag tro.

Det var aktiviteter överallt. Berättarvind där bland annat Sven Wolter talade, musik på lagårdsbotten, musik ute, kollbullar, fika, släktforskning, ja det fanns mycket att välja på. Mysigt! Men.......skitväder. När jag gick ner vid åttatiden så började det åska och regnet strilade. Sen avlöste skurarna varandra under hela kvällen och natten. Synd, det hade nog kommit fler om vädret varit fint. Jag tycker ändå det går bra att vara ute så där bara man tar sig iväg och bara man har regnkläder, det var ju inte kallt.

Det var härligt att få en stor portion musik att mota bort abstinesbesvären med. ReMix har semesteruppehåll. Till efter älgjakten säger Lennart. Hm, jag tror vi får diskutera det där........

Landstrom spelade.




Bottleneck John spelade deltablues



Nu ska jag köpa mig en ny kamera. Jag får inte till dom bilder jag vill och då är det bara att göra nåt åt saken!

Nationaldagen 2011

Vilket väder!

Solsken och varmt, vinden fläktade, kjolarna fladdrade. Man fick ha lite koll där. Marilyn Monroe ni vet.

ReMix kom, sjöng och segrade. Jag solade i solen. Sverige, Sverige, älskade vän.

Oh happy day!


Jämrans, jag misslyckades.......

Jag som svarade "jodå, jag kommer på dansen, nu när det är sista träningen innan sommaren, jodå, jag ska nog orka ta mig dit".

Nu när det blev dags kände jag: Jag orkar inte, jag vill inte, jag orkar inte, jag vill inte.........

Jag skulle skjutsa Hackelibacken till en kompis på Hammarn och tänkte: Jag känner efter när jag släppt av honom om jag inte ska fara ändå. Fast när vi åkte från gården insåg jag att jag inte tagit med dansskorna........ Så.....då vill jag alltså inte. Jag skjutsade och jag åkte hem igen.

Nu sitter jag här med en kopp te och en huvudvärk på lur (den har lurat på mig hela dagen förresten) och tänker DISKA och TVÄTTA istället för att DANSA. Hur fan är man funtad?

Saken är den att hade det varit kören det gällt så hade jag släppt allt och åkt. Jag vill bara sjunga. Sjunga sjunga sjunga. Jag har abstinensbesvär. Jag fick lov att lyssna på inspelningar med kören eftersom vi inte hade nån övning förra veckan, allt för att stilla det värsta begäret. Träffade vår körledare Stina på festen i lördags kväll och hon sa "skönt att det är kör på tisdag, jag har abstinensbevär!" Se där, det är inte bara jag! Vi fick till och med till lite skönsång ute på bron vid tvåtiden på natten, hon och jag och två till, en liten kvartett. Till och med Proud Mary fick vi till.

Ja dansat blev det ju också i lördags. Hela kvällen. Jag har träningsvärk i ryggen. Hur kan man få det av dans??

Nä bäst att sätta fart med hushållsarbetet så jag kan SJUNGA lite sen. Fattas bara nån att sjunga stämsång med.

Tur det är kör imorgon.


Från hopplöshet till heavy metal.

Hoppade över boxträningen pga magont ikväll och extrem håglöshet. Jag spelade ukulele istället.

Irriterade mig på att vissa toner blir orena. Banden tar i där dom inte ska. Kan man höja strängarna tro?

Blev osäker på ett ackord och var tvungen att kolla på pianot. Stämde om ukulelen till C istället för D men det lät sämre tyckte jag och stämde tillbaka.

Kom till en låt där jag inte kunde ackorden på ukulelen och spelade den på pianot istället. Spelade en till. Och en till. Sjöng lite.

Haqvin stängde ner sitt dataspel och kom och satte sig med basen och jag tog gitarren (det är inte alla hans låtar som går i D-dur...) och så spelade vi. Hammarstrandslåten ("Country roads" för er som inte sett Allt för byn) och Metallicas "The unforgiven II". Luskade ut några ackord men inte alla så vi fick leta fram text och ackord på internet och så låten på Youtube förstås. Den får vi nog träna lite mer på tror jag. Och mitt gitarrspel behöver uppdateras.

Och håglösheten försvann, kan man tänka sig va!


Dagens visa: En vårvisa.

Melodi: Den blomstertid nu kommer.

Den geggatid nu kommer
när snön den smälter ner
och gården fylls av sörja
och allt blir bara ler
och skorna dom blir dyngig
och barnen drar in grus
och katten drar runt lera 
i hela vårat huuuus.......


Tillfälligt avbrott

Undrar om vi har nåt bredband när jag kommer hem. Igår hade vi varken tv, internet eller telefon. Fast mobilerna fungerade. Lite omväxling förnöjer ju, förra gången var det mobilnätet som krånglade.

Jag tror dom har grävt av en kabel......igen!

En kväll utan varken tv eller intenet - vilken kväll! Så klart man kan spela dataspel och tv-spel ändå men när det var slutspelat så satte sig Hackebacken och jag och spelade på riktigt istället: Dragspel och elbas.

Det blev lite allt möjligt, mest på skoj. Herman tyckte jag skulle spela Hardrock halleluja på dragspelet men det var svårt.... däremot gick Lady Gagas Bad romance bra och Kiss I was made for loving you. Haqvin testade dragspelet också - han såg knappt över det.......men ljud kom det ändå.

Ingen kör denna vecka. Men nästa tisdag - då är det dags!


Man måste inte veta allt

Jag har länge stört mig på människor som måste tala om vad låttexter egentligen handlar om, dvs vad textförfattaren tänkte och vad han/hon varit med om som gjorde att låten blev som den blev. Men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som stör mig. 

Det är inte det att dom måste briljera med sina kunskaper. För så klart kan det vara just som dom säger. Och det är ju kul att få vara lite smart ibland. Men det har på nåt sätt känts som överflödig information.

Igår kväll kom jag på det.

Det är därför jag stör mig. Det är överflödigt. Det behövs inte. Precis som det är fullständigt ointressant för dig varför jag målar en viss tavla och vad jag tänkte när jag gjorde det. Det viktiga är vad DU känner när du ser den, vad den säger till dig. Samma med musik. Du tycker inte om en låt för att du begriper precis vad textförfattaren menade. Du tycker om den för att den passar in på DITT liv. Den väcker en känsla i dig. Och troligen inte alls inte samma känsla som han/hon hade som skrev den. Men det spelar ju ingen roll!

"Whish you were here" med Pink Floyd. Den fick mig att ta fram gitarren igen.


Rock on!

Min kollega J insåg för en stund sedan att kollegan A är ledig. Och vad det innebär.

Det innebär att vi får spela HÅRDROCK! Hurra!

Nu är det Ozzy som rullar.

Nu jobbar vi inte på Back office längre utan på Black office!



(Ja vi får säkert sänka volymen när U kommer tillbaka från mötet - men inte ska vi låta det grumla vår lycka nu!)

 


Så där ja - nu är det gjort.

Nu har jag köpt biljetter. Nu känner jag mig lugn. Lugnare i alla fall. Har ju inte sett biljetterna än. Men jag har fått bokningsbekräftelse per mail och dom ska komma med posten i rekommenderat brev så jag känner tillförsikt.

Jag vaknade halv åtta i morse av en jobbig dröm: Jag skulle resa utomlands och vi skulle samlas allihopa i en lägenhet. Det var en massa klasskompisar med. Hon som jag skulle åka med till flyget bestämde sig i sista stund att vi skulle ta bussen istället. Jag hade min packning i hennes bil och fick ta hennes bilnyckel och gå ner och hämta mitt bagage. Men först hittade jag inte bilen! Jag kunde inte minnas hur den såg ut. Sen kom hon och ett par andra och hon pekade ut bilen åt mig. Det visade sig vara en svart BMW (vilket hon inte har. För övrigt letade jag efter en röd Passat...). Jag kämpade med att hinna få ut alla väskor medans jag såg hur bussen kom runt hörnet....... då vaknade jag. Jag kunde inte somna om, så upprörd var jag.

Jag behöver ingen hjälp med att tolka den drömmen. Jag startade datorn efter frukost och letade rätt på biljetterna. Jag tänker inte missa bussen.



I natt tror jag inte att jag kommer att besväras av stressande drömmar.

Jag vill, jag vill, jag vill!

Jag vill gå på AC/DC. Globen 20 och 22 februari. Men gud så dyrt det är. Å andra sidan, jag har aldrig varit på rockkonsert. Kan man räkna alla dom åren tillgodo? Förresten, på tal om år: jag fyller 40 i mars. Nog är jag värd en konsert?

Det är nog dags att bestämma sig innan biljetterna tar slut.

Grattis, Berit!!

Berit vann P4 Jämtlands bluespris!

Lyssna här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=2397990

Jag är såååå stolt!

Kram Berit!

Åh jag vill också!

Jag har youtubat lite ikväll:

Riverdance! Ja jag vill, jag vill! Nån som kan lära mig? Och helst ett gäng till förstås, annars blir det inte lika coolt. Det här blir man GLAD av!



(Om nån vill ta med mig på en föreställning med riverdance så går det bra det med. Det är inte samma som att dansa själv men det är helt ok!)

Nu skall jag förtälla hurusom det dansades polska i söndags

Vi skulle dansa som tredje par, Birger och jag, vilket inte var så tokigt på flera sätt. Dels var det inte så mycket folk som hade kommit den tiden, det var ju dans kvällen innan och folk ville väl ha sovmorgon! Dels hann vi inte gruva oss så mycket. Men Christer, den fulingen, hade ju sagt att man bara behövde dansa en eller ett par repriser men dom spelade minsann hela låtar! Fast det gjorde inget, tänk på dom stackars spelmännen om dom ska tvingas avbryta sina låtar hela tiden, det skulle nog vara rätt tråkigt. Jag tyckte det var strongt gjort ändå av dom att sitta i tre dagar och spela polskor. Det var två spelmanslag som bytte av varandra men ändå. Och det blev nog trevligare för publiken också.

Det var nervöst. Men det gick bra. Inget snubbel, inget trampande på tårna i omdansningen. Birger lyckades få in "skoputs-steget" i gammelpolskan, allt gick i takt. Fast jag var väldigt torr i munnen när vi skulle dansa den, det var tredje och sista polskan vi skulle visa. Sen när vi var klara kändes det riktigt bra. Vi hade gjort vårt bästa och sen kunde vi inte göra nåt mer.

Vi tog och hällde i oss mer vatten,  sen gick vi och satte oss för att kolla på dom andra paren. Vid det laget hade spänningen släppt och det fullkomligt ÅNGADE om mig. Jag fick ta av mig strumpor och skor för att kyla av mig, nån mer avklädning gick ju inte an där vi satt på läktaren.

En del danser är mer underhållande än andra. Ett par som dansade "gammalvänster från Oviken" gillade jag. Kavaljeren hade dräkt med hatt. I en av turerna innan omdansningen, där kavaljeren ska trixa lite, gav han hatten åt damen, ställde sig på händerna, slog i hop klackarna, kom ner på fötterna, fick tillbaka hatten och satte den på huvudet. Och alltihop utan stress såg det ut som. Mycket skoj!

När alla hade dansat upp var det dags för lunch. Sen var det dags för avslutning. Strax innan gick jag på toa och där stod en av våra damer och bytte till dräkt. Hon muttrade nåt om att sjalen inte var bra, den var för stor! En annan dam där började greja med sin sjal. "Sitter den rakt?" Jag började fixa med mössan. Jag insåg då att "vi är nog lite nervösa".......

Så började avslutningen. Efter mycket prat och avtackande och annat "onödigt" så började dom läsa upp dom som var godkända för bronsmärket. Gissa om jag blev förvånad när dom läste upp mig bland dom första. Och GLAD!!! Jag var så hispig att jag inte visste vilken hand man skulle skaka. Och jag tror inte han jag fick märket av fick nån kram heller, jag minns faktiskt inte, men han som delade ut diplomet tog om mig i alla fall, annars hade jag nog missat där med. Jag tror jag är förlåten, det måste vara fler innan mig som blivit vimsig när dom klarat bronsmärket!

Sen var det silvermärkets tur och sen alla diplom som skulle delas ut till dom som inte klarat sig samt dom som dansade för bygdedansdiplom. Det blev lite utdraget, det var trots allt över 100 par som dansade..... Och sist delades stort silver ut. 

Efteråt  samlade vi alla jämtar i vinterträdgården och ställde upp oss för fotografering. Tyvärr hade inte min hjärna klarnat än så jag tänkte inte på att lämna fram min telefon men jag blev lovad ett kort så vi får se om jag kan sätta ut det senare.

Yes, yes, yes!!!


För mycket lindy är bara bra!

Jag var på kurs i lindy hop i helgen. Igen. Fredag kväll och lördag fram till tre. Jädrar vad det är kul! Fast det var ju ett tag sen sist och inte har jag övat nåt (vem ska jag öva med? Mig själv?). Man trodde man skulle komma ihåg men det tog ett tag för kroppen att minnas.

Sen när man fått till det man lärde sig förra gången så ska det naturligvis tjorvas till och göras på annat vis. Det är det som kalla utveckling, tror jag. Vi har hittills dansat på "åttor" dvs när det gått åtta taktslag så börjar stegen om. Nu skulle vi lära oss att dansa på "sexor". "HUR ska det gå", tänkte jag, "då stämmer det ju inte med musiken!" Men...det gick över förväntan. Och eftersom kroppen kände igen det där på nåt sätt så var jag tvungen att räkna lite i huvudet.....jodå, foxtrot dansar man också på sexor! Hah! Jag förstod väl det!  Men nog tycker jag det är lättare att dansa på åttor.....

Nåväl, det gick bra med sexorna också. Värre var det när man skulle blanda.... Först börja med åttor, så köra lite sexor, och sen åttor igen. Uj uj uj..... men det gick det med. Med lite planering kan man lägga in en åtta så man kommer i takt med musiken. Nu är det ju inte jag som för, tyvärr, men.....

När dansen var slut vid tretiden så var vi vingliga i benen allihopa (utom möjligen kursledarna!). Det är märkligt att man inte märker att man är trött förrän man slutar ha roligt! Nu har vi tänkt att köra som studiecirkel så vi inte tappar våra nyförvärvade kunskaper. När det blir vet jag inte riktigt men om det är fler som vill hänga på så går det bra. Hör av er!

Nu ska jag åka och träna för polskdansmärket - för mycket dans är bara bra!

Tidigare inlägg




RSS 2.0