alias Kvasthilda

Vi skulle dansa som tredje par, Birger och jag, vilket inte var så tokigt på flera sätt. Dels var det inte så mycket folk som hade kommit den tiden, det var ju dans kvällen innan och folk ville väl ha sovmorgon! Dels hann vi inte gruva oss så mycket. Men Christer, den fulingen, hade ju sagt att man bara behövde dansa en eller ett par repriser men dom spelade minsann hela låtar! Fast det gjorde inget, tänk på dom stackars spelmännen om dom ska tvingas avbryta sina låtar hela tiden, det skulle nog vara rätt tråkigt. Jag tyckte det var strongt gjort ändå av dom att sitta i tre dagar och spela polskor. Det var två spelmanslag som bytte av varandra men ändå. Och det blev nog trevligare för publiken också.

Det var nervöst. Men det gick bra. Inget snubbel, inget trampande på tårna i omdansningen. Birger lyckades få in "skoputs-steget" i gammelpolskan, allt gick i takt. Fast jag var väldigt torr i munnen när vi skulle dansa den, det var tredje och sista polskan vi skulle visa. Sen när vi var klara kändes det riktigt bra. Vi hade gjort vårt bästa och sen kunde vi inte göra nåt mer.

Vi tog och hällde i oss mer vatten,  sen gick vi och satte oss för att kolla på dom andra paren. Vid det laget hade spänningen släppt och det fullkomligt ÅNGADE om mig. Jag fick ta av mig strumpor och skor för att kyla av mig, nån mer avklädning gick ju inte an där vi satt på läktaren.

En del danser är mer underhållande än andra. Ett par som dansade "gammalvänster från Oviken" gillade jag. Kavaljeren hade dräkt med hatt. I en av turerna innan omdansningen, där kavaljeren ska trixa lite, gav han hatten åt damen, ställde sig på händerna, slog i hop klackarna, kom ner på fötterna, fick tillbaka hatten och satte den på huvudet. Och alltihop utan stress såg det ut som. Mycket skoj!

När alla hade dansat upp var det dags för lunch. Sen var det dags för avslutning. Strax innan gick jag på toa och där stod en av våra damer och bytte till dräkt. Hon muttrade nåt om att sjalen inte var bra, den var för stor! En annan dam där började greja med sin sjal. "Sitter den rakt?" Jag började fixa med mössan. Jag insåg då att "vi är nog lite nervösa".......

Så började avslutningen. Efter mycket prat och avtackande och annat "onödigt" så började dom läsa upp dom som var godkända för bronsmärket. Gissa om jag blev förvånad när dom läste upp mig bland dom första. Och GLAD!!! Jag var så hispig att jag inte visste vilken hand man skulle skaka. Och jag tror inte han jag fick märket av fick nån kram heller, jag minns faktiskt inte, men han som delade ut diplomet tog om mig i alla fall, annars hade jag nog missat där med. Jag tror jag är förlåten, det måste vara fler innan mig som blivit vimsig när dom klarat bronsmärket!

Sen var det silvermärkets tur och sen alla diplom som skulle delas ut till dom som inte klarat sig samt dom som dansade för bygdedansdiplom. Det blev lite utdraget, det var trots allt över 100 par som dansade..... Och sist delades stort silver ut. 

Efteråt  samlade vi alla jämtar i vinterträdgården och ställde upp oss för fotografering. Tyvärr hade inte min hjärna klarnat än så jag tänkte inte på att lämna fram min telefon men jag blev lovad ett kort så vi får se om jag kan sätta ut det senare.