alias Kvasthilda

 

Fredagsfotot 2015-11-27

 

 

 

Jamen ursäkta mig då, kroppen, att jag bad dig samarbeta lite och få fart på oss. Jag vill ju bara att vi mår bra tillsammans. Nu mår jag inte alls bra. Jag är jätteförkyld, jag som skulle jobba idag. 

 

Har jobbat i femårsgruppen hela veckan. Det har känts bra men i onsdags slog huvudvärken till och sen har det gått utför. Igår gick jag omkring och frös och kände mig hängig. Imorse när jag vaknade insåg jag att det här kommer inte att gå. Jag kan inte jobba.

 

Sitter i soffan under en filt och slötittar på Nyhetsmorgon. Kollar på nätet efter röda kläder. Vi lär väl ska ha på oss svart, vitt, rött och grått som vi brukar på julkonserten och jag kan nog inte ha den röda tunikan jag hade för två år sen. Jag har ju den svarta klänningen men bara svart tycker jag är trist. Jag har tvärlessnat på svarta kläder och undviker det i möjligaste mån just nu. Dessutom är det "black friday" (höhö...)så jag tänkte att man kanske kunde fynda lite.

 

Den här gillar jag. Tyvärr fanns den bara kvar i XS på Boozt.com där jag hittade den. 

 

Den här som jag hittade jag på Indiska tycker jag är ännu mer "jag" men då är det nog för mycket grönt i mönstret för att passa in i julkonsertens dresscode. 

 

Det bästa vore att inte skicka efter utan att handla i en fysisk affär så jag kan prova kläderna på en gång. Var i på Jensens igår och rekade lite men hittade inget som jag gillade riktigt. Jaja, det är ju flera veckor kvar, ingen panik. Jag kanske hinner sy nåt till och med? Hm, undrar om jag feberyrar nu....

Nu har jag zumbat här hemma på köksgolvet igen. Jag vet, det var inte igår jag dansade senast men man får vara glad åt det lilla. Häromdagen promenerade jag dryga 4 km också, i skogsterräng. Det var ju bra.

 

Just nu är jag fanimej jätteglad att det blir nån kroppsrörelse överhuvudtaget. Jag fattar inte hur det kan vara så trögt. Kan det verkligen bero på mörker och kyla? Kroppen tror att det viktigaste just nu är att spara på energi så den överlever vintern. Ät allt du ser! Rör dig så lite som möjligt! 

 

Kära kropp. Det finns GOTT om energi lagrad. Du och jag kan leva på hullet ett tag, jag lovar. Det finns mat i både kyl, frys och skafferi och dom säljer fortfarande mat varje dag på både Konsum och Ica. Tagga ner. Sluta oroa dig. Vi svälter inte ihjäl i första taget. 

 

Kan vi komma överens om att verkligen röra på oss minst 30 minuter varje dag, som vi har pratat om förut? Du gillar ju att dansa, bara vi tar oss i kragen och sätter igång, inte sant? Det är väl bra träning? Vi behöver ju inte ens åka hemifrån, inte vara social, ingenting. Bara slå på musiken och sätta igång.

 

En halvtimmes promenad är inte heller nån större ansträngning för oss. Vi brukar vara ute längre tid än så, eller hur? Sist var vi ute en timme och trampade runt i skogen. Det var skönt. Frisk luft och kroppsrörelse. Visst gillar du det?

 

Vi kanske till och med kan ta upp styrketräningen igen. Du bygger ju ganska fort när vi väl har börjat. Det borde vi dra nytta av tycker jag. 

 

Medge att både du och jag blir piggare när vi rör på oss, kära kropp. Gladare och mer klartänkt. Mindre ont, både här och där.

 

Låt oss ta hand om varandra nu och samarbeta. Lyssna på varandra istället för att dra iväg åt olika håll. Jag tycker ju om dig, kropp. Var skulle jag ta vägen utan dig?

 

 

 

Fortfarande mörka dagar. Det är liksom kväll hela tiden. Fast imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret så det ut så här.

 

Man känner sig aldrig så långhårig som dagen innan man ska till frissan. Men imorgon är det dags. Då blir det egentid i Sollefteå igen. Klippa mig och gå på stan och kolla efter kjol och sen lunch på Nipan tror jag. Erikshjälpen ska få ett besök också, det var ju roligt att gå där och fynda. 

 

Ser inte ut som det är nån brådska att åka hem heller. Jag skulle egentligen varit värdinna för "fredagshundringen" nere på bastun men det är för få anmälda så ser inte ut att bli nåt. Det blir för kostsamt för byföreningen att köra igång bastun om det knappt kommer nån. Men det blir fler tillfällen. Jag behöver i alla fall inte skynda mig hem imorgon för att förbereda det ätbara. Åtminstone inte det ätbara till andra än familjen.

 

Hade tänkt bjuda på plockmat i form av grönsaker och frukt med dipp, bland annat en röra med kidneybönor, soltorkade tomater och västerbottensost som jag gjorde i måndags. Den blev supergod! Receptet hittade jag i "Vår gröna kokbok" som jag köpte redan förra sommaren men inte utnyttjat än. Men nu när jag kommit igång med den vegetariska matlagningen vet jag plötsligt vad jag är ute efter när jag bläddrar i boken. Nu har jag hittat jättemånga recept jag vill prova. I originalreceptet till den här röran är det parmesanost men det hade jag inte hemma. Det måste gå lika bra med västerbottensost från frysen tyckte jag. Dock ska jag inte mixa det med stavmixern nästa gång (det stod så i receptet!), i alla fall inte i mixerbehållaren som hör till den. Det gick knappt. Det kläggade ihop och jag tror det luktade bränt om stavmixern eller om jag bara imbillade mig, jag vet inte. Det var ingen höjdare i alla fall. Jag HAR ju en utmärkt matberedare jag kan använda! 

 

 

Bakat har jag också gjort idag. Ett vitt bröd, "italienskt bondbröd" typ, med lite rågsikt i som jag tänkte skulle smaka bra med mina röror på. Och en kaka till efterrätt. Det blev blåbärskakan H bjöd på i tisdags när vi övade med kören. Vi hade inte tillgång till Sockenstugan så vi hade en offentlig övning på äldreboendet på Nyviksvägen istället, i deras fina vinterträdgård. Efteråt hade vi fika. Jag hade bakat rågsiktkakor och H blåbärskaka som sagt, A hade gjort drömmar. Jättegott alltihop. Att jag inte ätit middag innan KAN ha inverkat på mitt omdöme. Jag jobbade den dagen och hade stängning och eftersom jag visste att vi skulle fika struntade jag helt enkelt i att planera nån middag. Resten av familjen fick käka matdosor ur frysen. Ja inga Dafgårds alltså utan hemlagade matdosor. Det gick således ingen nöd på dom. Heller. 

 

 

 

 

Igår morse bestämde jag mig. Igen. Jag måste verkligen komma igång och röra på mig. Och HÅLLA IGÅNG också. Inte bara "börja" hela tiden. Jag såg i ögonvrån hur Lakritskvinnan stod och hånlog i ett hörn i köket. Men hallå, är det inte DU som ska dra igång mig, va? Lägg av med det där flinandet!

 

Jag bestlutade mig för att styrketräna. Tog fram mitt "träna-hemma"-anteckningsblock med listan på övningar. Startade Spotify och tog fram Latin fusionlistan för att värma upp lite. Here we go!

 

Men det blev ingen styrketräning. Jag fortsatte dansa istället. Till slut stod jag där, svettig, varm och glad och hade dansat i femtio minuter!  Jäklar vad kul det var! Fastän jag bara var ensam i köket och rörelserna blev något begränsade av köksbordet och köksön. Jag gillar verkligen att dansa. Jag saknar verkligen latin fusion-passen.....

 

Faktiskt så känner jag av lite, lite träningsvärk i axlar och lår idag. 

 

Idag tänkte jag ta en långprommis på förmiddagen eftersom jag bara skulle jobba eftermiddag men den planen får jag revidera för jag ska få jobba heldag istället. Och det är ju bra. Jag börjar klockan nio, om en timme alltså och sen är det jag som stänger. Sen är det kör klockan sex. Vet inte riktigt hur jag ska hinna planera in dagens motion. Kanske är det idag jag ska lyckas dra mig ut på promenad på rasten? Kanske jag får ta och spela boll med barnen när vi är ute? 

 

Jag ska spana efter den svartklädda superhjältinnan under dagen. 

 

 

Jag fick jobba hela veckan. Inte illa. Den enes nöd, den andres bröd. Jo, jag vet att det heter "den enes DÖD", inte "nöd" men riktigt så illa var det inte som tur var.

 

Så mycket annat har jag alltså inte gjort i veckan. Inga stora projekt i alla fall. Men idag har jag suttit och sytt. Vaknade strax innan åtta och klockan nio satt jag i ateljén. Riktigt ateljéväder var det med regn som skvalade ner från en grå himmel. Sydde klart en häxa. En riktig favorit. Kanske därför det tog lite tid att avsluta henne. Jag ville ha alla detaljer perfekta. 

 

Fina accessoarer fick hon.

 

I lördags gjorde jag misslyckade rödbetsbiffar. Jag följde ett recept jag gjort förut (fast det är nog säkert 20 år sen) men dom blev jättelösa och konstiga. Jag provade dessutom att steka dom i ugnen för jag är less på matoset som blir när jag steker på spisen. Det måste vara fel på fläkten när det blir så osigt. Det luktar stekt mat i hela huset i timmar efteråt. Eller är det så i alla kök?

 

Kikärtsbiffarna gick i alla fall bra att steka i ugnen. Jamen då vet vi det. Dom smakade precis som dom skulle. Ja, rödbetsbiffarna smakade också ok men konsistensen var hemsk. Som gröt. Nä förresten, stekt gröt hade nog blivit fastare än dom här biffarna.