alias Kvasthilda

Insåg häromdagen att det var denna veckas torsdag jag skulle till frissan, inte nästa. Vad trevligt! Jag som börjat känna mig som en skurmopp uppi huvve. En röd och rätt modern skurmopp visserligen men ändock en mopp.

 

Nu är jag trimmad och snygg. All färg bortklippt från nacken. Får börja fundera på när det är dags för nyfärgning.



Tänk er känslan när man äntligen lyckats kränga på sig löpartightsen - bara för att upptäcka att man satt på sig dom avigt. Suck... Bara att skala av sig och börja om.

 

Nej, jag sprang inte men jag gick, nästan fem kilometer, med raska kliv och en pod i öronen.

 

Poddar är min senaste fluga. Jag har sagt upp Spotify premium och ökat på surfen på telefonen istället. Jag hade alltid för mycket månad kvar i slutet av surfen så att säga. Jag använde dessutom Spotify alldeles för sällan för att det skulle vara motiverat att betala 99 spänn i månaden bara för att kunna lyssna offline på mobilen. Nu med mycket mer surf för samma penning kan jag lyssna online det lilla jag lyssnar och jag kan instagramma och facebooka och allt vad jag gör utan att fundera på om min surf ska ta slut. Jag inbillar mig att jag gjort ett kap.

 

Poddarna behöver jag ingen internetkontakt för att lyssna på. Dom laddar jag ner när jag är hemma och har tillgång till wifi, sen kan jag lyssna när jag är ute och går, kör bil eller sitter i ateljén och syr. Wifin räcker inte ända ut dit tyvärr. Sen när man lyssnat klart på en pod raderas den från telefonen automatiskt. Så händigt så!

 

Nu ska jag ta och lasta lite skrot och skräp i bilen och fara på återvinningen och sen ska jag handla mat. Mjölk och sweetchilisås och fy faderullan.

 

Har haft besök av syster med familj så det har inte blivit mycket skrivet här dom senaste dagarna. Igår åkte dom hem, tidigare än tänkt på grund av det tråkiga, regniga, gråa vädret. På kvällen klarnade det upp och idag skiner solen. Typiskt va? 

 

Vi hann i alla fall gå runt Döda fallet och ner till älven en av dagarna det var sol och fint. Fikade goda tunnbrödmackor på serveringen och glass hemmavid (eller hos Lillens om vi ska vara noga). En annan dag gjorde vi pizza till middag. Lite loppis hann vi med också, den dagen det regnade som värst. Jag hittade två små risskålar på Lilla loppan i Ammer. 

 

Inatt drömde jag att jag var på jobbet. Barnen härjade, jag var arg. Vaknade med viss svårighet och kände hur huvudvärken smög sig in som en röd dimma. Jaha, det här blir kul. Jobba med huvudvärk.

 

Åt frukost och tog en ipren och håller tummarna att den lugnar ner sig. Migrän vill vi inte ha. Schas, schas.

 

Igår slog Lakritskvinnan till igen. Jag cyklade till och från jobbet. Jodå, det funkade. Ingen träningsvärk ännu efter slalombackspromenaden, inte ens när jag skulle cykla hem. Men när jag klev av cykeln hemma kände jag mig lite skakis i benen. Sen kom den mer och mer ju längre kvällen led, den där känslan av att man gjort nåt. Känner av det idag med. Stel i benen. Lite träningsvärk, både här och där.

 

Jag vill gärna skryta med att jag cyklade hela vägen den här gången. Ja, jag stannade visserligen två gånger i backen för att hämta andan men jag fortsatte cykla sen. Och när jag stannade var det inte förrän strax efter övre kyrkvägen den här gången! Lite längre än förra gången jag cyklade alltså.

 

Idag ska benen få vila. Inga backpromenader, ingen cykling. Jag kanske borde gå omkring på händerna hela dagen så benen får vila ordentligt? Jag blir nog populär på jobbet då.

 

Plötsligt, utan minsta förvarning, dyker hon upp ur dunklet. En svartklädd gestalt - oväntat stark, envis, målmedveten. Lakritskvinnan, en superhjältinna som ständigt överraskar.

 

Samling med Måndagsklubben vid slalombacken igår. Vi skulle ut och gå. UPP för slalombacken. Jo, precis så. Rakt upp. Eller rakt är det väl inte men ni förstår vad jag menar. 

 

Det var jobbigt!! Man får upp flåset på en gång och det finns liksom ingenstans att ta igen sig på vägen upp. Då måste man stanna och vila. Det fick jag göra några gånger, tro mig. Inte gick det fort och inte gick det lätt men jag tog mig upp på toppen! Flåsande som en blåsbälg. Tror banne mig att jag hade blodsmak i munnen. "Andas!" tyckte mina träningskamrater när jag satte mig ner bredvid dom. Jamen det är ju det jag gör...

 

Sen gick och sprang vi bilvägen ner. Jo, jag sprang faktiskt bitvis, jag som inte trodde jag skulle springa nåt. Men jag var väl uppvärmd av backpromenaden. 

 

Ja ni ser ju på kartan, alla pauser på vägen upp. Men sen gick det fint. Ner kommer man alltid som dom säger!

 

Idag var det Kung Chulalongkorns dag och vad passar då bättre än att fara till paviljongen? När det dessutom är marknad och fritt inträde. Försökte få med mig tonåringarna men icke, sa Nicke. Dom ville inte. Jo, jag vet att dom är stora och att kompisarna är roligare än mamma men NÅN gång kunde dom väl följa med? Försökte locka med thaimat. Nähä. Jag fick åka själv.

 

Solen kom fram strax innan jag skulle fara och när jag kom fram var det riktigt varmt. Pratade med M-K en stund innan jag gick in på området och kikade. Inte så många stånd men lite kul grejer att titta på var det. Kolla in dom här frukterna till exempel. Eller är det blommor kanske? Imponerande!

 

Vilken oerhört långseg och gråtrist dag det har varit. Nästan som en söndag om hösten. Men det är inte höst, det är sommar. Fredrik har namnsdag, alltså börjar fruntimmersveckan nu. Ja, då ska det väl kanske regna men det HAR ju redan regnat i sommar! Och värmen då? Var är den? 

 

Till slut blev jag less på att vara less. Tog bilen och for till M-K och hennes loppis istället. Pratade bort en stund. Hittade en eskilstunakniv, två gamla smörknivar i rostfritt och två vita små skålar, perfekta att ersätta dom ljusblå skålarna som börjar bli väl kantstötta för min smak. Fem kronor styck. Fyndigt värre! 

 

Vädret tidigare i veckan har gått upp och ner. Ibland varmt, ibland kalla vindar. Åskade gjorde det också en dag. Igår eftermiddag blev det riktigt sommarväder på eftermiddagen. Solen sken. Barnen tog av sig skor och strumpor, ja dom frågade faktiskt först om dom fick. Så klart dom fick det.  

 

När jag kom hem höll dom fortfarande på med takläggningen. Jojomen, nu har vi nytt tak. Grön plåt. Låter kanske konstigt men den lyser inte så färgstark som jag först befarade. Det ser riktigt bra ut. Jag satte igång med matlagningen när jag kom in eftersom jag jobbat till fem och det var hög tid för middag. Magen brummade, inte bara hos mig.

 

Hamburgare hade jag bestämt redan dagen innan att vi skulle äta. Ja, jag hade till och med bestämt mig för att baka hamburgerbröd! Jag är så less på att betala dyra pengar för friscobördet bara för att vi gillar hamburgare. Jag kan ju baka! Fast jag gick inte efter receptet jag testade förra sommaren utan efter ett annat, ett som lovade saftiga, mjuka bröd. 

 

Ja en kaka hann jag också med att baka på torsdagen. Chokladkaka med havretosca. Den lyckades jag bränna i botten. Suck. Hur gick det till? Jag lyckades skära bort det mesta av det brända och den smakade ganska bra då. Ingen har i alla fall klagat.

 

Idag har jag cyklat till och från jobbet! Ja, TILL jobbet är väl kanske inget att skryta om, det är ju mest nerförsbacke. När jag cyklade hem tog jag mig i alla fall ända till hembygdsgården innan jag flåsade för mycket och var tvungen att stanna och hämta andan. Det är längre än vad jag trodde jag skulle komma. Pålgårdsbacken är inget att leka med. Men växlarna funkade bra. Det var flåset som tog slut, inte benstyrkan. Jag vill gärna påpeka att jag hade varit och handlat lite grand också och hade en ryggsäck med bland annat en liter mjölk och en skapligt stor ostbit i som extra vikt. 

 

Det kostar en slant att köpa cykel men jag ser det som en investering i min hälsa. Om jag kan cykla till och från jobbet och så lite längre turer ibland kommer jag att förbättra min kondition på ett litet kick. Jag har ju ett benchmark på hemvägen att utgå ifrån nu: hembygdsgården!

 

Visst är den fin, min nya kompis?

 

Nu är det lite drygt fyra veckor sedan jag slutade med blodtrycksmedicinen. Idag var jag ner på sjukstugan efter jobbet och kollade blodtrycket själv i "hälsorummet" som dom har. Först ska man sitta ner och slappna av, sen ska man ta blodtrycket tre ggr med lite paus emellan. Resultat: 124/75. Det är fanimej jäkligt bra det! Jag lade lappen i lådan och förväntar mig INTE att dom ska ringa upp mig. Om dom nu inte tycker det är anmärkningsvärt lågt och misstänker att jag gjort fel vid mätningen förstås.

 

Man kan tycka att blodtrycket skulle vara högt istället eftersom jag kom direkt från jobbet men det var rätt lugnt idag. Ska jobba i två veckor nu, sen får vi väl se då. Jag har sökt andra jobb men inte hört nåt än. Det brukar ju kunna dröja.

 

Vet ni vad jag tänker göra imorgon då? Jag tänker åka till Sundsvall efter jobbet och köpa en cykel. Jo, jag har bestämt mig, jag ska ha en ny cykel. Det var två modeller jag spanade på igår, nån av dom måtte väl finnas kvar tycker jag. Dessutom började säsongsrean idag. Jag kanske kommer undan billigare än jag tror. Sen kan jag cykla till och från jobbet. Tjoho!

 

Nu ska jag ta och sätta igång med maten. Stuvade mackisar och korv blir det. Det är faktiskt ett tag sen vi åt det. Att det råkar vara stuvade makaroner och köttbullar på dagis på onsdag väljer jag att bortse ifrån! 

 

Haqvin och jag for ner på marknaden i fredags. Mannen jobbade och Herman var inte intresserad. När vi kom på Hammarn mötte Haqvin upp med en kompis och sen fick jag gå själv. Det gjorde inte så mycket. Det fanns många att stanna och prata med.

 

Ostförsäljare till exempel. "Ska du inte smaka lite ost?" frågar dom allihopa. "Jaaaa, tack!" säger jag. Så klart jag vill smaka ost! Det är ju så himla gott! Tyvärr har jag inte råd med all ost jag skulle vilja köpa. Men en liten bit blåmögelost blev det och ett par burkar getmese. "Det är ju färskvara så du kan frysa in ena burken mese när du kommer hem om du vill." Hohoho, den var rolig! Nej så sa jag inte. Jag log stort och sa att jag tror nog inte det är nån fara. Fast jag gjorde det, frös in en av burkarna. En skatt att ta fram senare. Fast Åsbergets brukar stå ibland på Hammarn på fredagar och sälja ost och mese så vi kan nog få vårat mesebehov tillfredställt ändå.

 

Jag köpte även tunnbröd och en burk honung. Tunnbrödet har vi snart ätit upp. Tre påsar på tre dagar. Det är lät hänt, det är ju så gott. 

 

Äta äta äta. Hur gör man för att heja detta ätande?

 

Igår var det finväder så då klippte jag gräsmattan, iklädd kort klänning. Tänkte solen skulle få en chans att ta lite. Såg senare på kvällen att det hade den minsann gjort för jag var röd på axlarna och högst upp på ryggen. Varför lär jag mig aldrig? Jag borde smort in mig. Sen var jag iväg på teatern och hjälpte till en sväng. Trevligt som omväxling. Kvällsmat blev hämtmat (pizza för mig. Äta äta äta...) och sen gick Mannen och jag till B och B och satt där och surrade tills klockan var två på natten. Hoppsan.

 

Idag for vi till Sundsvall och köpte en ny cykel åt Haqvin. Han har ju bokstavligen vuxit ur sin gamla. Jag blev också sugen på att köpa ny cykel. Min gamla är så dålig i växlarna, man får vara glad om man får i nån när man försöker växla. Den cykeln har jag "ärvt" av Mannen som tyckte den var i minsta laget och köpte sig en annan istället. Köpt på OK en gång i tiden. OK som inte ens finns kvar på Hammarn längre. När lade dom ner? Måste varit innan Herman föddes. Mer än 17 år sen alltså. Kanske jag ska kosta på mig en ny cykel då? En som fungerar. 

 

 

I onsdags tog jag en kombinerad långpromenad och loppisrunda. Om jag fyndade nåt? Jajamen, en kofta och en duk (egentligen tallriksunderlägg). Femtio kronor, det var väl bra? Jag som just konstaterat att jag gillar koftor och är på jakt efter fler enfärgade. Den här är ja, brunrosa kanske? Blekt roströd? Passade bra till den nya toppen från Indiska. 

 

Det var ett tag sen nu ser jag. Vi har varit på semester, därav bloggstilleståndet. Vi for till Norge och kringlade omkring på vägarna där och förundrades över vyerna.

 

Åkte via Funäsdalen där vi övernattade. Stannade i Röros och gick runt och kikade. Förundrades över alla fina, färgglada dörrar som fanns överallt på trähusen. Sen, när vi gick in på turistbyrån, upptäckte jag att jag inte var ensam om den saken för där kunde man köpa en affisch med en massa foton på dörrarna. Snyggt.

 

Hittade en hytte precis vid uppfarten till Galdhöpiggen. Efter middagen for vi upp på Galdhöpiggen. Vi gick inte upp på själva toppen utan stannade vid Juvasshytta där man kan utgå om man vill bestiga toppen. Man kunde gå på en "trottoar" utlagd över det steniga landskapet så det gjorde vi, ända fram till glaciären Juvfonne och ingången till en isgrotta. Där var man tvungen att ha guidning för att gå in så vi skippade det denna gång. Man ska nog ha bättre skor än gympadojjor om man ska gå på glaciärvandring och bergsbestigning. Längs med "trottoaren" fanns informationstavlor där bland annat djurlivet nämndes. Man kunde få se snösparv och hare till texempel. Och det var nästan som om nån stått och skickat ut djuren för våran skull för plötsligt kom det två sparvar och satte sig framför oss och en liten bit längre fram skuttade en hare bland stenarna. Undrar vad dom äter där uppe i "stenöknen"? Lavar?

 

Jodå, isen ligger kvar på Juvvatnet.

 

 

Lunchdags.

 

 

Hardangervidda. Skapliga plogkäppar.

 

 

Eidfjord där vi övernattade.

 

 

Blev mycket bilåkning dom här dagarna men vi ville ta oss ner till Stavanger och Preikestolen. Den här dagen hittade vi ett väldigt tjusigt vattenfall att äta lunch vid.

 

 

Vi tog oss ända ner till Stavanger den dagen. Eftersom kvällen var varm bestämde vi oss för att ta in på campingen som låg alldeles vid vägen upp till Preikestolen. Överhuvudtaget tycker jag vi hade ett väldigt flyt med våra övernattningställen. Nåväl, vädret ändrade sig. När vi hade slagit upp tältet och börjat laga middag så satte det igång att tokblåsa. Vår campinggranne talade om att det skulle bli regn och åska. Så klart, den enda natten vi campar ska det bli regn! Vi lade stenar runt tältet och hoppades på det bästa.

 

 

Det här var vad vi hade köpt till middag - Joikakakor i viltsås. Jag tyckte burkarna såg ut som hundmatsburkar men gubben ser ju glad ut så det kanske är gott? Som köttbullar i sås. Enligt innehållsförteckninger så var det nöt, får och renkött i köttbullarna och getost i såsen. Lite vilt är aldrig fel och getost brukar ju också gå ner. Men nej, den får inga höga betyg av oss. Vi köpte två burkar men en förblev oöppnad och står nu i vårat skafferi. Om nån känner för att smaka så kan ni komma och hämta den. Enligt hemsidan som jag läst på nu var dom populära i Sverige förut, så popuär att dom tog slut på affären och folk försökte smuggla burkar över gränsen. Fan tro´t.

 

Inte blev det mycket sömn den natten inte. Det kom vindbyar och slog mot tältduken så det dånade och vid tvåtiden nångång började regnet piska och åskan mullrade. Tror jag slumrade till lite nån gång efter att åskan gett sig iväg. På morgonen sken solen och det var som en bastu i tältet. Men det är ju precis som det ska vara. 

 

Sen drog diset in och det blev lite småmulet. Det gjorde inget. Det var ju idag vi skulle gå upp till Preikestolen. Då vill åtminstone jag slippa gassande sol. Vi smorde in oss med solkräm ändå och så kepa på och uppåt det bar. 

 

 

 

Ner tog det en timma och 35 minuter. Under tiden drog moln in från havet och när vi var nere vid parkeringen igen var fjälltopparna skymda av dis. Vi hade tur med vädret! Sen for vi till Stavanger och tog in på hotell. Det behövde vi efter tältnatten och dagens långa promenad. Vi tog en promenad i "byen" och hittade en Egon-pub där vi beställde mat. Hamburgare, dricka och öl. Jag tänker inte tala om vad det kostade men det är tur att vi lagade det mesta av vår mat själva på semestern, det kan jag ju säga! Men gott var det. Vi hade bara ätit macka till lunch när vi satt på Preikestolen och sen en glass när vi kommit ner igen så vi behövde verkligen fylla på med mat. Och det är nåt visst med hamburgare!

 

 

Efter en god natts sömn i en hotellsäng med LAKAN (inte sovsäck!) gick vi ner och tog för oss av hotellfrukosten. Oh, vad jag gillar hotellfrukost! Man har massvis att välja på och man behöver inte laga nåt själv! Sen packade vi ihop och drog iväg igen. Dags att vända näsan hemåt. Men först for vi till Lysebotn, längst in i Lysefjorden via en först väldigt slingrig väg över fjället och sen en riktig serpentinväg ner i fjorden. 

 

Sen for vi hem. Jo, det var faktiskt så. Vi for hela vägen hem, med några stopp för att pinka, sträcka på benen och handla varor till middagen (som vi för övrigt lagade till vid några bord och bänkar bredvid en mack). Radio Norge följde oss åt med sin 80-talskväll en bra bit in i Sverige.