alias Kvasthilda

Idag har jag åkt TVÅ varv på skidspåret. Det blir åtta kilometer, det. Klappar mig själv på axeln. Duktig flicka! 

 

I fredags tänkte jag också åka efter jobbet men då for jag först på affärn och handlade lite mozzarella och sånt till pizzan samt lite trevligt godis. Sen till bolaget och sen smet jag in på Stööks eftersom mina tofflor har gått sönder. Jag skulle justera karborrbandet över foten och lyckades istället slita bort det. Och nu vet jag att jag ska jobba en hel månad framåt så jag skulle nog behöva nya inneskor. Fast jag hittade inga jag var säker på att jag ville ha. Jag har ju mina röda "träskor", jag kan ta med dom så länge. Sen for jag hem och då var klockan redan tre och då blev jag lat. Det blev ingen skidåkning. Det blev pizzabakning och godisätning istället. 

 

Igår var det lördag och då hade jag ju en massa tid på mig kan man tycka men då satte jag igång att dammsuga hela huset, inklusive under soffan i sal´n. Huvvaligen.... Det var längesen nån gjorde det. Det var inte bara damm där ska jag säga! Nåväl, tiden gick och när jag var klar med städningen hade det mulnat på och börjat snöa så smått. Ska jag åka skidor ändå? Det var tur att jag bestämde mig för att ta ner julgardinerna istället. Rätt som det var började det tokblåsa och snöa på tvären. Tänk om det hade hänt när jag var mitt i spåret! Burr. 

 

Jag var i alla fall väldigt nöjd med att jag hade dammsugit och fått upp icke-julgardinerna. Nu är glada julen slut på riktigt. Fast dom där pinnarna till rull-upp-gardinerna lyser fortfarande med sin frånvaro. Herman och jag rullade upp dom utan pinnar. 

 

Men idag blev det skidåkning av! Trodde att snöfallet igår skulle ha sabbat spåret men det var oväntat bra. Det hade tydligen inte fallit så mycket snö ändå och nån hade åkt innan mig. 

 

Jag vägde mig förresten igår. Upptäckte till min förvåning att jag gått ner fyra kilo sen i julas. Är det verkligen möjligt? Jag tycker inte att jag har engagerat mig speciellt i vad jag äter och så väldigt mycket har jag inte tränat. Lite skidåkning och lite latin fusion och det är bara dom två senaste veckorna. Men tydligen så har jag legat på minus ändå om man ska tro vågen. 

 

Ja, är det så här enkelt så är det ju bara att fortsätta, inte sant?!

 

Äntligen! Jag har åkt på mina nya skidor!

 

Jag jobbade till halv ett idag och det var minus 3,5 så att jag skulle ut i spåret i eftermiddag var givet. Nu var det inte så bra spår som jag trodde för det har tydligen snöat lite i natt. Men det var kul ändå fast det inte gick så fort. Eller "kul" är nog inte rätta ordet. Skönt. Trevligt. Motion plus meditation. Det är alldeles tyst förutom suset från skidorna och gneket från stavarna. Och flåset från mina lungor. 

 

Skidorna funkade bra med tanke på omständigheterna. Det var inte bakhalt alls, snarare kunde det få vara lite mer "framhalt" men jag räknar med att en del av fästvallan nöttes bort av dagens åktur och då kanske problemet är löst. Det ska bli spännade att testa dom i ett ordentligt uppkört spår. Kanske man ska besvära sig med att åka till elljusspåret på Hammarn nån kväll, det är ju fler som åker där än i Pålgård så det är större sannolikhet att spåret är uppkört. Och så slipper man ha pannlampa.

 

Det var plusgrader imorse så jag blev lite orolig att skidföret skulle ta slut redan men sen blev det minus igen. Prognosen lovar heller inga plusgrader förrän möjligen på fredag eftermiddag och det kan ju ändra sig om vi har tur. Det är ljust mycket längre om dagarna också och ljusare ska det bli. Den mörka tiden är över för den här gången.

 

Och i måndags var jag på latin fusion igen! Lakritskvinnan är så glad, så glad! Vi måste ha en dikt på det här, annars vet jag inte vad som händer. Vi tar en gammal som jag skrev en vinter för flera år sen.

 

 

Jobbade måndag, tisdag, onsdag och torsdag förra veckan, på olika avdelningar där jag behövdes. Sen sa kroppen ifrån. På torsdagskvällen blev jag plötsligt väldigt trött. Ja det var ju ändå dags att lägga sig så det gjorde jag. Men så mycket sova blev det inte. Jag fick en sån otrolig halsbränna. Låg och vände och vred mig hela natten. Hittade till slut en ställning på vänster sida som inte var helt outhärdlig. Halvslumrade. "Nu kommer magsjukan!" tänkte jag. Men det gjorde den inte. 

 

Klev upp vid halv nio och tog ett glas vatten med bikarbonat för nåt annat hade vi inte hemma. Beklagade mig för Mannen som var på väg till jobbet. Sååå trött! Ringde sjukstugan för att få en tid åt Haqvin som har fått hörselgångseksem. Lade mig på soffan under en filt och somnade.

 

Vaknade av att Mannen kom hem för att äta lunch. Ojdå. Vad är klockan? Jag ska ju skjutsa Haqvin! Men det var inte dags än. Kände mig faktiskt lite piggare. Vad bra.

 

Åt ett kex och drack en kopp kaffe. Nåt mer var jag inte sugen på. Hämtade Hackebacken och följde med honom till doktorn. När vi satt där och väntade kände jag mig tröttare och tröttare. Efteråt orkade jag bara åka till apoteket och hämta dropparna, inte handla. Jag måste vila lite först tänkte jag. Måste vara nåt mer än sömnbrist det här. Ska jag bli sjuk i alla fall?

 

Lade mig på den pålitliga gamla soffan igen. Somnade. Vaknade med huvudvärk. Mådde illa när jag provade att resa på mig. Migrän?!

 

Mannen fick handla istället för mig. Han och grabbarna fixade tacos medan jag låg och höll i huvudet för naturligtvis fanns det ingen migränmedicin hemma. Ipren tog ner det lite men det var fortfarande bäst att ligga ner. När deckaren var slut vid 11 gick jag upp och lade mig. Gud vad det kändes skönt att gå och lägga sig! Helt absurd tanke eftersom jag ju knappast gjort annat än att ligga på soffan hela dagen.

 

Sov i alla fall bra den natten men huvudvärken var kvar när jag vaknade. Hela lördagen tillbringade jag yr och illamående på soffan och då hade jag ändå varit och köpt diklofenak som brukar funka. Samma sak denna kväll. Det var så SKÖNT att gå och lägga sig i sängen!

 

Söndagen ägnade jag åt att vara "migränbakis". Hade lite värk när jag klev upp men illamåendet var nästan borta. Jag var till och med hungrig. Och törstig. Hela dagen drack jag vatten. Och fortfarande denna halsbränna! 

 

Kan man verkligen få halsbränna av migrän? Möjligen av migränmedicin - men jag fick ju halsbränna innan jag tog medicinen? Var det magsjuka i alla fall? En konstig en i så fall.

 

Igår var det måndag och jag jobbade igen. Kändes inte som det varit helg. Jag gjorde ju nästan inget annat än att ligga på soffan. Men inte känner jag mig utvilad för det. Jag skulle behövt en helg till. 

 

 

 

Skulle börjat jobba klockan 13 idag så jag hade planerat in en hel massa jag skulle hinna göra på förmiddagen. Man hinner en hel del när man kliver upp tidigt. Tänkte tvätta och vika tvätten som var torr, skära upp julskinkan jag köpte för halva priset (ja, en till...) och hinna ta en promenad för att skaka ut mina stela muskler. Jäklar vad det kändes efter latin fusion-passet igår kväll! Det var väl söndagens skidåkning som börjat ge sig tillkänna förstås. Dammsuga skulle också behövas. Och kolla Platsbanken inte att förglömma.

 

Efter jag hade skjutsat Herman och ätit frukost satte jag igång. Fyllde tvättmaskinen och tog fram julskinkan. Mitt i skinkskivningen hördes en saxofontrudelutt. SMS från S. "Kan du jobba 10 - 16:30 istället?" 

 

Jo, det kan jag ju. Jag kan ju inte svara "Nej jag måste hänga tvätt, dammsuga, promenera och söka jobb först". Men det är det här som är jobbigt. Att aldrig veta i förväg när jag ska jobba. Att alltid vara redo att ändra planerna. Jobbar man heltid vet man i alla fall när man måste jobba. 

 

Jag hann väl inte så mycket mer på förmiddagen. Tvätten fick jag hänga nu ikväll. Hann till och med köra en maskin till. Och imorgon vet jag var och vilka tider jag ska jobba. Om jag inte får ett SMS imorgon där det står nåt annat förstås.

 

En vacker dag kommer jag att åka till fel förskola vid fel tidpunkt. Då får ni leda mig hem.

Jag har åkt skidor! Ja, det är sant! Det var bara 12 minus och solen sken och eftersom vi pratade om skidåkning redan kvällen innan ryckte jag upp mig från soffan och gick ut och letade fram pjäxorna. Sen drog jag på superhjältestassen och spände på mig dom vallningsfria skidorna och drog iväg till spåret.

 

Jag visste inte om det var spårat, jag chansade helt enkelt. Och spår var det, fast bara skoterspår. Lite längre fram såg jag att någon hade skottat upp snö i spåret. Aha, nån håller på att preppa. Och mycket riktigt, till slut fick jag syn på P och S-E som stod och skottade. Jag pikade dom för att dom jobbade för långsamt, jag hade ju kommit ikapp dom! 

 

Trots att det bara var skoterspår tog jag mig runt hela vägen. Dryga fem kilometer stannade Runkeeper på när jag kom hem på gården. Bra jobbat! Inte för att det gick fort direkt men jag åkte i alla fall.

 

Nu har Mannen vallat mina nya skidor, dom jag köpte i november -14. Imorgon ska jag testa dom i elljusspåret efter jobbet. Och vet ni en annan sak? Imorgon kväll är det Latin fusion! Ja, det är sant! Kroppen jublar!

 

 

Kanske jag är dum på nåt vis. Jag köpte nämligen en likadan telefon igen. En Xperia Z3 Compact fast en grön istället för orange. Jag kollade på M4 Aqua som jag funderat på men jämförde jag med Z3 så var minnet bara hälften och kameran sämre. En annan sak som bidrog till valet var att priset var nedsatt på den gröna Compacten eftersom det var ett demo-ex. Tillräckligt nedsatt för att jag skulle välja den istället. Dessutom hade alla andra Xperia-modeller glasbaksida dom med. Jag slapp ändå inte undan så att säga.

 

Nu funderar jag allvarligt på att fixa en rem också. Det fanns ju till mobiler förut, varför inte nu? Funkade både som säkerhet när man fipplade på med mobilen, fotade till exempel, och att fiska upp den ur väskan med. Fast mobilerna var mindre på den tiden. Nu är dom nästan lika stora som själva handväskan. Inga problem att hitta igen den nu. 

 

Det är kanske en axelrem man ska ha på den? 

 

 

 

Först var det 24 grader kallt. Sen blev det mildare och snöade i flera dagar. Efter det blev det 24 grader kallt igen. Nej, det är inte kul. Man tänker bara på den där jäkla flisen som ska fyllas på. Det ska den ju i och för sig när det är fem minus också men det går inte åt lika mycket då och det blir inte lika utkylt om pannan skulle råka stanna. Det är mindre risk att nåt fryser sönder också.

 

Men än brinner det. Jag har ju två drängar som kan ösa flis. Ja, tre om man räknar Mannen fast han är väl mer husbonn än dräng kanske. Och så rycker jag in jag emellanåt, så gott som axel och händer klarar av.

 

Jag har jobbat tisdag, onsdag och idag. Det är inte så kul när det är för kallt att gå ut. Det blir stimmigt och stojigt inne. Bättre att dom får gå ut och rusa av sig. Skotta snö, åka pulka, pulsa runt i snön nu när det äntligen har kommit så mycket. Men det går ju inte riktigt när det är 24 minusgrader.

 

Jag skulle önska mig lite mildare väder och så att nån har kört upp skidspåret. Men det kanske är svårt när snön är som ejderdun. Det finns liksom ingen botten, förutom isen då, den som blev när det töade och regnade innan jul. Skulle ha vallat mina nya skidor också. 

 

Imorgon ska jag till stan. Jag har bokat tid hos en studievägledare på Mittuniversitetet. Nej jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor men jag tänkte att där har dom kanske några förslag. Det känns motigt att ge sig iväg när det är så kallt. Men jag får se till att bilen inte står still så länge åt gången så den håller värmen. Man blir ingen vidare miljövän i det här klimatet. 

 

Jag ska köpa en ny telefon också. Jag ringde Stjärna fyrkant i Sollefteå och frågade om dom byter display och baksida och vad det kostar. Jodå, dom hade till och med grejer hemma och det skulle gå på 2000 kr att byta fast då gäller inte garantin på mobilen längre. För 2000 spänn får jag ju nästan en ny telefon - med garanti. Då är det ju lika bra att köpa en ny lur. Men vad ska jag ha? Jag gillar ju Xperia så det kanske blir nån av dom modellerna. Men utan glasbaksida, tack. 

 

Nej, nu är det dags att aska ur pannan och jaga ut grabbarna att ösa flis. Elda elda!

 

 

 

 

 

Jävla skit. Mobilen åkte i golvet en gång för mycket. Nu är framsidan spräckt också och det går inte att trycka på skärmen. Det händer ingenting! Jag kan inte ringa, inte svara i telefonen. Fick ett mail nu att jag har ett meddelande från A-kassan - men jag kan inte logga in för jag kan inte använda mobilt bank-id för min telefon är paj! Och jag kan inte gå in via datorn för jag har XP och det vill inte banken befatta sig med. Jag kan inte installera bank-id-programmet på min dator! 

 

Jag kan inte svara på sms. Jättedumt eftersom det är via SMS jag får veta om jag ska jobba. Som tur är vet jag redan att jag ska jobba imorgon. Men sen då? Alla antar ju bara att man har en mobil! Att man ska svara.

 

Hur i helsike kan man tillverka mobiler som inte tål att hanteras? Om man tappar den i klinkergolvet, ok, då förstår jag att den går sönder. Men den ska väl tåla att man tappar den på mattan eller ett trägolv tycker jag. Vad tror dom att folk gör med sina telefoner egentligen? Bara har dom i fickan och pratar med handsfree eller lurar? Och den här Xperian har glas både på framsidan och baksidan. Hur tänkte dom där?

 

Jag måste ju ha en telefon. Jag hittar inte igen min gamla Samsung heller och det spelar nog ingen roll för jag tror inte att det går att stoppa ett micro-sim i den gamla härken. Min gamla Xperia hittade jag, den lilla söta med utfällbart tangentbord. Men vad hjälper det, det är samma problem där. Simkortet passar inte. 

 

Det här är jättestressande. Tänk att jag är så beroende av mobilen för att göra saker. Och jag kan inte bara gå och köpa en ny mobil för det är 10 mil till närmsta elektronik-kedja. Ja, det ska vara TKH som har nån mobil då, eventuellt. Jag har faktiskt inte ringt och kollat. Kanske ska göra det? Tur vi har fast telefon fortfarande....

Plötsligt händer det. Plötsligt fick jag för mig att vi skulle åka ner till Eskilstuna innan jullovet var slut. Eller plötsligt och plötsligt - jag hade funderat på det men visste inte om jag orkade. 50 mil i bil och vinter och kallt och snö på vägen. Huvva. Fast sen bestämde jag mig i alla fall för att ta med grabbarna och åka. 

 

Vi for i tisdags, efter att grabbarna hade LAN-at hela natten. Det var tyst och lugnt i bilen, mest hela vägen. Zzzz..... Tyvärr började det snöa och det var halt på E4-an så det gick inte så fort. Men vi klarade oss betydligt bättre än andra. Det kom trafikmeddelande på trafikmeddelande på radion, vi körde förbi en bärgningsbil som höll på att bärga en stackare, en bit längre fram stod en bil i diket på andra sidan, längre fram i en backe en långtradare som fått stopp. Det gick bra för oss kan man säga - vi höll oss på vägen. Sen slutade snöfallet lagom tills det skymde. Tack för det. Skönt att slippa köra i både mörker och snöyra. 

 

Efter snön kom kylan. När jag klev upp på onsdag morgon var det minus 14. Vad är det här, tänkte jag, vi for ju söderut? Men hemma var det visst ännu kallare. På torsdagen hade temperaturen sjunkit till minus 20. Jösses! 

 

På onsdagen var vi och gratulerade M som fyllde 70. Vi fick en mycket god smörgåstårta och en marängtårta till efterrätt. Tårta på tårta så att säga. Och kaffe och Cava och en massa surr och prat. Mycket trevligt.

 

På torsdagen åkte vi och shoppade lite kläder till grabbarna. Det verkar ha blivit nån slags tradition, det är alltid nån som behöver nåt. Och så hade dom presentkort på Dressman som dom fått i julklapp. Haqvin lade genast vantarna på en knallrosa t-shirt. Herman köpte en överrock! Jag har länge sagt att han skulle passa i en rock, han är lång och smal och jag har liksom sett framför mig hur han skulle se ut i en. Och det stämde, han blev jättesnygg i den. "Han ser ut som Sherlock" tyckte Haqvin. Och jag höll med, det gjorde han faktiskt! Öronlappsmössa nästa, då? Jag vet inte. Men han skulle nog passa i samma frisyr kanske?

 

 

På nyårsafton gick jag upp på hygget och drack kaffe. Årets sista kopp på årets sista dag. Men det blåste snålt där. Inte mycket snö att tala om heller, som ni ser. 

 

 

Nyårsaftons kväll tillbringade vi hemma. Vi åt tacos och kollade på "Grevinnan och betjänten" och sen gick Mannen och jag till Lillens och bastade. 

 

Efter bastun kändes det som om det faktiskt skulle kunna få plats lite efterrätt. Jag hade planerat att göra skumtomtepannacotta men sen glömde jag bort det och när jag kom ihåg det igen var det lite för sent, den ska ju stå ett tag och stelna. Så vi hade ingen pannacotta som stod och väntade på oss. Men Haqvin kom med ett förslag: mugcake. Ja! Det går ju fort. Vilken bra idé. Och så glass, kolasås och jordnötter till. Mums!