alias Kvasthilda

Hösttröttheten har som vanligt jagat Lakritskvinnan på flykten också. Det är bara latin fusion-passet på måndagkvällar jag lyckas ta mig iväg på. Och det har jag inte missat en enda gång!

 

Men nu är det slutsjunget på tisdagskvällar ett tag framöver så nu kanske jag orkar ta mig iväg på träningen på onsdagar istället? Vi hade vår avslutning nu i tisdags på hotellet, med konsert och insamling till Musikhjälpen och så middag efteråt. Jag åt hamburgaren och sen tog vi alla chokladfondant till efterrätt. Mmmmums. 

 

Igår gick jag i alla fall fem kilometer. Det är ju bra. Kanske berodde på att solen tittade fram mellan molnen. Det blir liksom lite lättare då. Fast jag vet ju att jag MÅR BRA bara jag sätter igång, vare sig det gäller promenad, styrketräning eller dans. Piggare och gladare. Frisk, stark och glad. Var det inte så vi sa?

 

Upp och hoppa! Rör på fläsket! Lakritskvinnan, here I come! 

 

Där ser man. Det är över en vecka sen jag skrev nåt här. Huvudet har varit så överbelastat att inget har kommit ut. Eller så är det tvärtom? Huvudet blir överbelastat för att jag inte skriver här?

 

Men det är så här nu. Det är höst och mörkt och jag är trött. Det är mycket på jobbet och det suger musten ur mig. 

 

Vi var i alla fall ute på vår årliga halloweenpromenad igår kväll. Tredje året i rad är det och i år var H med för första gången. Det blev några hushåll som fick besök av dessa märkliga filurer och fick smaka godsakerna ur korgen. Men vid tio var det som om hela Pålgård gått och lagt sig. Det var mörkt i husen och ingen öppnade. Då gick vi hem till E och H och spelade Chicago och åt popcorn istället. Jag vann! Och jag tog det vinnande sticket med en tvåa, haha!

 

Tidigare på dagen hade Mannen och jag varit ner till Delsbo och lämnat in fårskinnen för beredning. Sen for vi till Hassela och köpte en spånsug. Dom som sålde spånsugen hade också får. Världen är märklig.

 

Idag sken solen när jag klev upp. Genast blir man lite piggare. Vi "fick" ju sova en timme längre också eftersom sommartiden är slut nu. Oftast vaknar jag samma tid som vanligt ändå men gårdagens promenad och småhuttande på likör och grejer gjorde att jag lyckades sova till nio i alla fall (dvs tio om man går efter sommartid). 

 

Imorgon har jag faktiskt också sovmorgon. Det är dags för höstlov och flera som är lediga, både bland barn och personal så då får vi justera schemat lite så vi täcker upp dagen. Men det är nog bäst att släcka ner telefon och slå igen ögonen nu så man vaknar pigg och utvilad. Hoppas på en lugn vecka.

En hel vecka sen jag skrev sist ser jag och då var det också nästan en vecka sen inlägget innan. Men jag tänker desto mer. Kanske så mycket så jag inte hinner skriva ner det? 

 

Vi slaktade i lördags. Det kändes jobbigt. Så var det inte när vi hade grisar för många år sen. Man kanske blir fjaskigare med åren? Det är tur att dom ska hänga ett tag innan styckning så man får distans. Hoppas jag. Men alternativet till att äta djur som jag vet haft det bra blir för mig att inte äta djur alls. Fast man måste så klart inte föda upp dom själv. Vi får väl se vad det blir i framtiden. Mannen tycker vi ska ha fler får nästa sommar. Jag har inte tagit ställning till det ännu.

 

Arbetsveckan har gått fort tycker jag. Manfall i barngruppen pga att magsjukan har börjat härja. Ett säkert tecken på att vintern är nära. Vinterdäcken är på i alla fall, på tal om det. Nu får det snöa om det vill. Fast risken är obefintlig, det har varit 3-4 plusgrader hela veckan. 

 

Tror det blir lugnt i helgen. Baka matbröd kanske? Tvätta och sånt där. Nu brinner det i pannan och det är äntligen varmt överallt, även i tvättstugan och ateljén. Sy häxor skulle jag ha gjort, det är snart dags för julmarknaden. Men jag verkar ha gjort slut på den "hudfärgade" trikån och jag vet inte hur jag ska få tag på sån utan att åka till Sundsvall. Har inte riktigt lust med det och jag får inte lön förrän till veckan. Ska man till Birsta vill man ju kunna köpa saker UTIFALL man skulle hitta nåt.

 

Och så var det fredag igen. Jag tycker veckorna går fort nu. Tiden överhuvudtaget. Nästan halva oktober har gått. Sen kommer november med mörkret. Nej, nej, vi ska inte ta ut det i förskott. Huvva.

 

Imorgon ska vi slakta fåren. Känns vemodigt. Jag kommer att sakna knasdjuren. Härom kvällen när jag var nere i jordkällaren och ställde ner pallarna till potatissäckarna höll dom på att riva stängslet. Jo, ser ni, tunnan med kraftfoder står i förgården till jordkällaren och fåren trodde så klart dom skulle få mat och blev otåliga när det dröjde så länge. Dom stack ut huvudena genom stängslet och sträckte sig allt vad dom kunde för att se vad jag gjorde. Det var så en av stolparna höll på att fara och hela stängslet med den. 

 

Potatisen, ja. Den har vi börjat ta upp. Återstår nio rader som vi ska ta imorgon eftermiddag. Potatisen blev jättefin i år. Speciellt Prinsess som Herman tycker bäst om, dom som vi fick minst av ifjol, dom var stora och fina och många i år.

 

Som sagt, det är för jäkligt när man avstår saker som är kul för att man inte orkar.

 

Jag for aldrig på Rusk. Jag kände att jag orkar inte med att frysa i 50 mil och sen sova i tält och kanske frysa lite till. Jag kände att jag klarar inte av en till helg utan sömn. Jag har redan ont i kroppen och det var stressigt på jobbet i veckan. Jag behöver återhämtning. 

 

Tråkigt. Jag har ju längtat efter Rusk. Träffa gamla kompisar. Fotografera. Men hälsan går före allt annat. Mannen fick åka utan mig.

 

Vi har ju åkt rätt mycket hoj i sommar ändå. Mc-semester tillsammans för första gången på många år. Vildmarksvägen med K och A. Trondheim för några veckor sen bara. 

 

Istället för att drälla omkring på Rusk och ha trevligt har jag förutom att ligga i soffan och softa hunnit med detta idag:

 

Köra ett latin fusion-pass i sal´n. Som just nu är det varmaste rummet i huset eftersom luftvärmepumpen sitter där. Hur tänkte jag egentligen?

 

Fredagsfotot 2016-09-30

Fredagsfotot 2016-09-23

 

Fredagsfotot 2016-09-15

Fredagsfotot 2016-09-03

 

Fredagsfotot 2016-08-28

Det är för jäkligt när man inte orkar ha kul! Att välja bort det roliga för att man är för stressad!

 

Vi hade en stökig dag på jobbet idag. Eftermiddagen var lite bättre men den flöt inte heller riktigt som önskat. Vi hade bestämt oss för att fira kanelbullens dag genom att baka pinnbröd till mellis, pinnbröd som vi skulle pimpa med smör, kanel och socker. Fast elden ville inte riktigt ta sig så mellis blev försenat. Ingen hade fixat pinnar heller. "Man kan grädda dom på gallret istället, det har jag gjort förut",  sa S. Jamen vad bra, det lät ju enklare än pinnar.

 

Fast till slut blev jag less på att vänta på glöd. Fröknar och barn hinner ju gå hem innan det här är klart! Jag gick till köket och rotade i kastrullskåpet och voilá - en gjutjärnspanna! Nu kunde vi sätta igång att göra pinnbröd. Eller pannbröd blev det kanske. Avnjöts naturella eller med "kanelbullssmör". Gottigott gott!

 

Man skall icke vara ute och slarva när man just varit sjuk. 

 

I fredags skulle vi på firmafest. Mannen hade bokat hotell i stan och så skulle vi ut och äta. Hotell därför att det blev billigare att ta bilar och sova kvar på hotell än att alla skulle ta buss tur och retur. Visst är det väl märkligt? Hur ska man få folk att åka kollektivt när det är på det viset?

 

Nå, det började bra i alla fall. Jag var rätt pigg på fredagen, jämfört med dagarna innan. Vi packade in oss ett gäng i grönbussen och for. 

 

Checkade in på Gamla teatern,  på världens minsta hotellrum kändes det som. Tjusigt var det i vilket fall.

Sen gick vi på Texas Long Horn och åt gott. Efter maten fortsatte till Brunkullan och tog lite mer att dricka. Det var när vi satt där som jag kände hur luften gick ur mig. Det var surrigt och musik och jag hade druckit öl. Och jag var nog inte riktigt frisk än.

 

Sen gick vi vidare till Bishops Arms. Där tog jag en Cola och satt mest och lutade mig mot mitt hörn. Fick ge upp till slut och gå därifrån och gick tillbaka mot hotellet. 

 

Vid hörnet på Donken stod H och väntade på E som var inne och köpte mat. Jag stannade och pratade. Ett par killar ropade åt oss att vi måste ju gå in och köpa fyllekäk. Nej, tack, det är bra för oss, svarade vi. Då kom dom och gav oss varsin kram innan dom gick in själva. Det gjorde mig glad. Jag som mådde pyton behövde verkligen lite sånt.

 

"Kolla där inne" sa jag till H "där sitter en och äter och har gitarren med sig."  Inte nog med det. När han kom ut från Donken kom han fram till oss och frågade om han fick sjunga en bit för oss. Så klart han fick. Det blev en Johnny Cash-låt, "I came to beleve". Tänk vad man kan råka ut för en kväll på stan, va?

 

Natten blev inte så bra för mig. Jag hade tung huvudvärk och nästäppa och magen var upp och ner. Förkylningar och fest är inte den bästa kombination tydligen. Blev inte mycket till sömn.

 

När vi hade ätit frukost dagen efter och packat ihop gick vi en sväng på stan. Mannen ville gå till Claes Ohlson sa han fast vad han skulle ha där visste han inte riktigt. Men jag hittade nånting som jag kollat på nätet efter och tänkt skicka efter: 

 

En vacuumförpackare! Precis den modellen jag ville ha!