alias Kvasthilda

Men hallå! Vart har Lakritskvinnan tagit vägen? Jag har inte sett henne på länge? Har hon rymt? Övergivit mig? 

 

Det skulle förklara varför jag har kommit av mig i promenerandet och springandet och tränandet. Fast nu är jag ju förkyld förstås. Men innan förkylningen. Jodå, jag har ju varit med på träningen måndagar och torsdagar ända sen den drog igång igen. Men det där tänket att jag måste röra på mig varje dag, vart tog det vägen? Jag måste se efter var hon har gömt sig, den svartklädda superhjältinnan!

 

Igår ropade skogen på mig. Jag kände verkligen att nu SKA jag ut och gå! Snorig eller icke snorig, ut ska jag! Och det gick bra. Jag tog det lugnt. Gick upp på hygget (nähä??) och njöt av utsikten. Förbannade mig själv för att jag inte tog med mig rätta kameran för dimman låg på ett utsökt läckert sätt över älven. Kanske ska tala om att det var åtta-tio plusgrader igår. Rena värmböljan! Funderade ett tag på att gå hem och hämta kameran och sen gå ner till gamla kyrkan, där har man fin utsikt över dalgången, men nej, jag orkade faktiskt inte.

 

Förkylningen pågår ungefär som dom brukar göra. Jag är inne i nysa-snora-fasen fortfarande - fast nog tycker jag det rinner LITE mindre än för två dagar sen. Det kan vara önsketänkande också. Jag vill bli frisk (friskare) till imorgon för då ska vi in på Bluesfestivalen. Men jag är ju pigg så det ska väl inte vara nåt problem. Jag får komma ihåg pappersnäsdukarna och låta bli att nysa på folk. 

 

Nu ska jag skjutsa Herman till bussen, han har sovmorgon på torsdagar. Ska spana efter Lakritskvinnan på vägen. Se ya!