alias Kvasthilda

Igår funderade jag var min balans när det gäller maten tagit vägen. Fick ett par uppmuntrande tillrop. Tack för det. Känns redan bättre. Och idag har jag ätit äggröra, jordgubbar, melon och vaniljkvarg till frukost och har redan planerat lunchen. Bra! *klappar mig själv på axeln*

 

Medans jag ändå håller på kan jag ställa en fråga till: Vart har min STIL tagit vägen? Tänkte på det när vi skulle klä oss "somrigt" till konserten utan att frysa (vilket jag ju misslyckades skändligen med) och jag tänkte på det i lördags när vi skulle på grillfest och sedan på cruising. Då hade jag fortfarande ont i kroppen och var dörädd att frysa. Det blev gröna jeans, den blommiga koftan och senare en grön tröja på det och den grön- och vitrutiga halsduken. Och dom vita gympadojjorna. Ständigt dessa vita gympadojjor...... Jag tror dom snart växer fast på fötterna......

 

Grönt, grönt, grönt. Min trygghetsfärg. Och jeans. Ända sedan jag "växte i" mina gamla byxor plus dom jag fick av syrran har jag använt jeans, jämnt och ständigt. Fast det är klart, det har varit för kallt för kortbyxor och kjol. Hm, dålig ursäkt. Man kan har leggings under kjolen. 

 

Jag som har brukat klä upp mig till cruisingen! Dock har det varit mer 60-tal än 50-tal eftersom Paddan är från 60-talet. Jag gillar ju sånt. Att klä ut mig, att få till en stil "på riktigt". Till nästa år ska jag banne mig sy en 50-talsklänning och göra en total nostalgimakeover! Jag vägrar köpa mig en färdig klänning. Dels för att jag KAN sy, dels för att jag inte vill se ut som alla andra. Dom flesta verkar ha samma prickiga klänning med tyllunderkjol och sen är det bra med det. Ja möjligen har dom fixat håret lite. Inte tycker jag det passar med skinnjacka eller jeansjacka till 50-talsklänningen heller. Det blir som nån slags 50-talspinups70talshårdrocksraggare. En kofta eller kappa skulle passa bättre tycker jag. Jag funderar om det är för att dom är rädda för att se tantiga ut? Men man såg ju ut så på den tiden. Jag ser hellre tantig ut och är tidsenligt klädd än crossdressar mellan årtiondena.

 

 

Nåja, man gör som man vill. Själv hade jag som sagt gröna jeans och grön tröja. Inte så uppklätt direkt. Håret ska vi inte tala om. Det långa börjar bli för långt och det korta är fortfarande för kort för ett frisörbesök. Delvist urblekt och delvist ofärgat. Kanske jag bara behöver färga på det lite för att bli på bättre humör?

 

Tror det är att jag "går hemma" som gör att jag tappar stilen lite. Vem ska jag vara snygg för liksom? Mannen? Ja men han tycker alltid att jag är snygg (såvida jag inte klär ner mig jättemycket med flit) och förresten låter han mig klä mig som jag själv vill. En sån inställning kan man ju inte beklaga sig över direkt. Nej, jag behöver få vara "officiell" också ibland känner jag. Vardagssnygg. 

 

En annan orsak till stillösheten kan vara att jag rensade ur garderoberna rejält ifjol och inte har kommit ikapp med inköpen än. Jag skulle behöva både det ena och det andra men kassan tillåter inga utsvävningar och jag skulle förresten behöva lite smakråd också. Jag tror jag får be nån som känner till min stil att följa med till stora staden och shoppa nån gång. En personal shopper, det vore nåt. 

 

Idag ska jag till Döda fallet en sväng och hämta några saker. Ett ypperligt tillfälle att vara åtminstone LITE officiell. Men hur ska det gå? Jag har ju ingenting att ha på mig!