alias Kvasthilda

Igår var jag på dansmix, som vanligt på måndagar. Det var alldeles alldeles underbart. Som vanligt. 

 

Man börjar mjukt och försiktigt i början av passet och när dom sista låtarna spelas är man så hög på endorfiner och adrenalin att man kastar med håret (fast det är kort) och vevar med armarna och mungiporna är på väg att mötas bak i nacken. 

 

Varför kan inte all träning vara så här kul? Varför kan det inte vara dans flera gånger i veckan? Jag skulle gå varenda gång. Ja, inte om det var kör samma kväll eller möte med jobbet - men alla andra kvällar.

Jag fick ju presentkort på Butik New Me (fd Dress like Marie) i födelsedagspresent och jag hade nästan glömt bort att jag hade lagt undan ett plagg där. Jag hade tänkt på det ända sen jag provade det när jag var där efter jul och kände att jag ville nog ha det ändå. Skrev och bad M lägga undan det om det fanns kvar. Det gjorde det. Men det var den veckan jag var sjuk och då kunde jag ju inte gå dit. Veckan efter var det full aktivitet med tacos och badtunna, kvällsmöten, tårtbakning och dubbla födelsedagar. 

 

Men nu i veckan tog jag mig själv i kragen och gick till butiken. Och den fanns kvar! Tänkte kanske att hon hade gett upp hoppet om mig och hängt ut den i butiken igen men nejdå, hon plockade fram den åt mig när jag kom dit.

 

Undrar ni varför jag skriver "plagget", "det" och "den"? Jo, ser ni, jag vet inte vad jag ska kalla plagget för annars. I texten till fotot där jag såg det första gången så stod det "haremsbyxa". Fast när man har det på sig så känns det mera som en kjol. Visst är den frän!? Försökte få fram på fotona hur den är skuren. Hoppas ni fattar. Tillsammans med det svarta linnet jag har på bilden ser det nästan ut som en långklänning. 

 

Det går bra nu. Förutom en lat torsdag så har jag rört på mig ordentligt en hel vecka i sträck. Bra jobbat! 

 

Lördag: 4 km längdskidor 

Söndag: 8 km längdskidor 

Måndag: dansmix 1 timme

Tisdag: 30 minuter promenad 

Onsdag: 8 km längdskidor 

Torsdag: soffan 

Fredag: 8 km längdskidor 

Lördag: 8 km längdskidor 

 

Mycket skidor blev det. Kanske inte så konstigt att det känns lite i benen? Imorse när jag vaknade tyckte jag det liksom kröp i dom. Klart det måste kännas när man plötsligt börjar använda dom mycket mer. Säkert andra muskler än vid promenad och dans också. Musklerna på baksidan av axlarna känner jag också av. Staka staka!

 

Idag blir det ett eller två varv igen. Måste köra på när jag kan och medan snön ligger kvar. Solen tar bra på dagarna nu och det ska tydligen bli plusgrader till veckan. Hm, nu när vi äntligen fick snö. 

 

Igår blev träningen mycket riktigt endast en promenad på rasten. Men det var en härlig promenad, trots att det blåste kallt om kinderna. Solen sken och luften var skön att andas. Mitt huvud behövde både friskluften och ljuset. Har varit trött den här veckan, trots att det är sportlov och lite barn. 

 

Idag hann jag med friskvård innan jobbet, minsann. Fyra kilometer skidor blev det. Inte så raskt som i söndags för det hade snöat några centimeter så det blev mer finåkning i skogen än Vasaloppet. Men skönt var det.

 

Ikväll har jag varit lat men det kan man väl få lov att vara när man redan gjort ett pass längdskidor, va? Behövde inte ens laga middag. Jag åt ärtsoppa från frysen och dom andra hade åkt skoter på eftermiddagen och käkat kolbulle så dom var inte alls lika hungriga som jag, inte samtidigt med mig i alla fall. 

 

Få se vad det blir imorgon. Promenad på rasten kanske och så skidor på fredag? Jag öppnar på fredag så då gör jag helg tidigt. Då hinner jag åka skidor efter jobbet. Förresten, det är ju ljust jättelänge nu. Tänkte på det häromdagen när jag slutade halv fem och det inte hade mörknat än. Visst är det fantastiskt! Samma känsla varje vår. Samma förundran över att det blir ljust igen.

 

Hoppas snön tänker ligga kvar nu så man hinner träna upp några skidåkarmuskler i rygg och axlar!

 

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår. Nej, det var inget ovanligt eller jättespännande men det var lika trevligt som det brukar vara: Jag var till frissan. 

 

Skulle bara klippa mig men när vi skulle tvätta frågade hon om hon fick testa ett nytt balsam med kopparfärg på mig. Så klart hon fick. Och medan det verkade undrade hon om hon skulle fixa ögonbrynen. Ok! Jag är så lättledd ibland. Men det BLIR snyggt med fixade ögonbryn. Speciellt med kortare lugg och ny färg på håret för balsamet var riktigt bra. Jag köpte en flaska. Lättledd som sagt.

 

Färgbomben jag har hemma är nästan slut så det var ändå dags att investera i ny färg. Det här balsamet tog lite på det ofärgade håret också så då kan jag använda det istället för att beställa tid för färgning nästa gång det är dags för klippning. Det blir nämligen i början på maj och det känns ju dumt att färga precis när vårsolen börjar ta. Sen blir det sommar och den dyra rödfärgen bleks bort ännu mer. Nej, då är det bättre att fylla på färgen med balsamet och sen ta nya tag till hösten. Då brukar man ändå vilja förnya sig. Billigare blir det också, i alla fall just nu.

 

Resultatet? En snygging!

 

Rapport från Lakritskvinnan:

 

Igår fick jag äntligen gå på dansmix igen. Jag har ju inte varit väg på två veckor. Först var jag sjuk och sen hade vi gäster. Nej, det blir till och med tre veckor, inte sant? 

 

Jäklar vad kul det var! Och jag kände mig skärpt till skillnad från senaste gången för tre veckor sen. Jag var väl på väg att bli sjuk redan då tänker jag. Den här gången hängde jag med, till och med på den nya dansen hon hade lagt till: Emergency med Icona Pop. En favorit! 

 

Idag får vi se vad det blir för träning. Jag känner mig lite sliten i kroppen men en promenad på rasten kanske? Efter jobbet vet jag inte om jag hinner träna för då ska jag iväg och göra en annan sak. Jodå, ni ska få veta vad det är när det är klart! 

Jäklar anamma vad bra det gick att åka skidor idag!

 

Var det fästvallan jag drog på innan jag åkte?

Var det för att jag åt ägg till frukost? 

Var det Vasaloppet som inspirerade? 

 

Jag kände mig glad och stark. Ok, lite inspirerad av Vasaloppet var jag nog för jag stakade mycket mer än jag brukar. I vanliga fall stakar jag mest när det går utför men nu gjorde jag det på släta marken också. I alla fall i korta intervall för jäklar vad det tog på axlarna. Hur klarar dom att staka sig igenom ett helt lopp? 

 

Nu jäklar ska det åkas skidor framöver, så länge det finns snö kvar! Och imorgon är det dans! Jag som inte varit på dansen på två veckor, jag längtar. 

 

Tätare rapportering från Lakritskvinnan kommer det också att bli framöver har jag bestämt. Jag känner mig peppad. Det måste vara vårljuset som gör det. Eller så är det endorfinerna efter skidåkningen.

Det har snöat till och från hela veckan och det är så vintrigt och fint ute. När man var på väg att ge upp hoppet om vintern och hade börjat tänka att det lika gärna kunde bli vår - då kom snön minsann. 

 

Igår sken solen och snön lyste vit på marken. Då vill man vara ute. Då vill man - ja, man vill ju åka skidor så klart! Undrar om nån kört upp spåret? Jag chansade. Drog på mig skidkläder och pjäxor och tog skidor och stavar och gick till Plassen. 

 

Spåret VAR uppkört. Jättefint var det. Men det gick trögt i början då det är flackt uppför. Det är bara en vecka sen jag låg för ankar i influensa. Det var bakhalt och det gjorde ont i armarna att ta i. Jag fick peppa mig själv: "Det är ju det här du vill! Åka skidor! Heja! Snart blir det utför!"

 

Och det blev det ju. Då gick det bättre. Inte jättefort men bättre. Och jag har ju inga höghastighetsambitioner med skidåkningen. Jag vill åka skidor helt enkelt. 

 

Körde bara ett varv. Huvudet var sugen på ett varv till men kroppen sa ifrån. Kanske bäst att ta det lugnt i början. 

 

Idag ska jag åka två varv. Nu har solen kommit fram ur molnen och spåret ropar på mig hör jag. Men först ska jag se på målgången i Vasaloppet. Heja heja!

Bra början på det nya året. Mannen och jag for upp till buan igår med skidorna i bagaget. Åkte spåret som dom drog upp häromdagen. 8,8 km blev det för mig, lite drygt milen för Mannen som tog ett extra varv runt Knussan. Skönt att vara ute i friska luften. 

 

Sen blev det kaffe, tunnbrödstut och clementin i stugan. Vi tände upp innan vi for så det var ganska behaglig temperatur inne där. 

 

Köpte en väldig massa mjölk innan helgen så jag skulle slippa fara på affären. Det var tillräckligt med handlande dom sista dagarna innan julafton tycker jag! Idag tömde vi dock sista paketet så då var det bara att ta tjuren vid hornen och masa sig iväg på affären. 

 

Julmat är ju inte direkt känd för att vara kalorisnål och fiberrik. Choklad är inte heller magert. Magen och resten av kroppen har mått därefter. Och som vanligt vid den här tiden på året infinner sig tankarna: jag borde äta nyttigare och bättre. 

 

Trogna läsare kanske har noterat att jag inte skrivit om min vikt på länge. Det beror på följande: jag vill inte att det här ska vara nån slags bantarblogg. Jag vill inte framstå som nån som tycker det är viktigt att vara smal. Det finns tillräckligt av sånt ute på nätet. Vi är människor allihopa. Tjock, smal, lång, kort, kvinna, man och allt däremellan. Vill man gå ner i vikt - visst, gör det. Men det är inte det som definierar mig som person. Jag är fortfarande Gun, vad jag än väger. 

 

Kroppen är ett färdmedel genom livet. Gör vad du vill med den. Och tänk på att du fortfarande är lika mycket värd som människa, vad du än väljer att göra.

 

Jag tänker alltså inte rapportera löpande om nån vikt. Vikt är oviktigt (höhö). Däremot kommer ni säker att få rapporter om Lakritskvinnans bravader i framtiden också. Jag gillar nämligen att röra på mig och kan det inspirera nån är det bra. Jag inspirerar mig själv genom att skriva om det. Det inspirerar MIG att andra "skryter" om sin träning. Vissa blir irriterande, jag vet. Men man måste inte läsa allt som finns på intörnettet.

 

Det blev lite vimsigt det här.Jag kom visst ifrån det jag började blogginlägget med - mathandlingen. Äta nyttigare. Jo, det vill jag ju göra. Under december och hela julhelgen har jag kapitulerat för tårtor och julkakor och alladdinaskar. Ingen mening att försöka motstå (resistance is futule) men ingen mening att beklaga sig heller. Det är ju gott att äta.

 

Apelsiner, avokado, äpplen, broccoli, sommargrönsaker och gröna ärtor köpte jag idag. Fibrer och vitaminer och fräscha smaker. Det längtar jag efter nu när julmaten börjar ta slut i skåp och skafferi. Idag blev det klimpsoppa och grönkålsgratäng till middag. Det tyckte magen om.

 

Jag vann! Jag vann ett par strumpbyxor från Dress like Marie! Dom har en adventskalender på Facebook och vissa dagar är det tävling och nu var det tydligen min tur att vinna! 

 

Gick in dit idag efter jobbet och mathandlingen för att inkassera min vinst. Så klart begriper jag att man har såna där tävlingar för att folk ska komma till butiken och att det är svårt att låta bli att kolla på annat när man väl är där - men det är kul ändå att vinna! Fanns gröna, petrol, vinröda och roströda strumbyxor att välja mellan. Mitt självklara val hade varit vinröda men jag tänkte att jag vill testa nåt annat den här gången. Så då blev det roströda istället. Fast jag funderar om inte petrol hade varit snyggt också....

 

Om jag provade kläder? Jajamen! Det var ju inte riktigt meningen eftersom jag inte kan köpa nåt innan jag får lön men jag var medveten om riskerna när jag började. Det finns ju så mycket snyggt och roligt där! Jag provade bland annat en stor, härlig, skogsgrön tröja i tunnstickad ull, med huva och polokrage, eller hur man nu ska beskriva den. Den var nästan skuren som en cape. Under hade jag ett långt rostrött linne med spets nertill som stack fram lite snyggt nedanför tröjan. Tyvärr hade jag dom bruna gamla jobbarjeansen på mig och dom gjorde inte outfiten riktigt rättvisa. Men snyggt ändå. Det var ju det där med pengar då. Jag sa att jag måste vänta till på fredag då jag (kanske?) får lön. "Jag kan hänga undan den om du vill för det finns bara den här plus en lila." Va?! Finns det bara den?! Ja, då fick hon hänga undan den. På fredag ska jag klä mig lämpligare, med strumpbyxor, och åka och prova den igen och bestämma mig för om jag ska ha den eller ej. Plus det roströda linnet som hon också hängde undan.

 

Sen provade jag en kusin till snygga tunikan jag köpte förra gången. Den här kände jag igen från skyltfönstret innan julskyltningen, då tillsammans med "min" gröna kofta med fransar och en slokhatt. På den här gick applikationerna mer åt turkos och den hade inga ärmar. Jag gillar nog egentligen mer när det finns ärmar. Fast resten satt snyggt. Provade också några andra plagg men dom satt inte lika bra eller var inte riktigt min stil. Leggings borde jag egentligen ha provat men klockan började bli mycket och mitt blodsocker gick neråt, trots att jag fyllt på med en skumtomte ur en skål på disken. När jag kom hem kom jag på att jag borde kollat på linnen också. Aaargh! Den som ändå hade ett välbetalt jobb och barn som försörjde sig själv! Fast nu är det ju som det är. Jag får anpassa mun efter matsäcken.

 

Sen funderar jag på när jag i så fall ska använda alla kläder. Fast tunikan och koftan jag köpte har jag använt jättemycket! Köpte dom i början av november och jag hade dom redan på byfesten lördagen efter. Senaste gången var på julbordet. Då var det två andra som också hade tunikan, fast i rött/orange och blått! Tyvärr blev det inget gruppfoto taget. Jag tror ju att gillar man kläderna så använder man dom. Det finns alltid en anledning då. 

 

Det bästa med kläderna i den här butiken, vet ni vad det är? Man känner sig så o-tjock i dom!

 

 

Inte handla. Jag. Jomen tjena. 

 

Fast jag förstod att jag skulle hitta nåt. Jag visste vad jag gav mig in på. Faktiskt. Jag har ju dreglat över bilderna på Facebook. 

 

Jag var in på Dress like Marie, äntligen. Dom har nyss öppnat butik på Hammarn så igår eftermiddag slank jag in där. Och det fanns hur mycket roliga kläder som helst. Jag var tvungen att behärska mig. Man kan bara göra en sak i taget. Har jag hört....

 

Men den här outfiten slog jag till på! Svart tunika med gröna grejsimojer på och grön långkofta i jersey med svängiga fransar nertill. Jag brukar inte gilla fransar, annat än på sjalar, men det här kände jag mig snygg i!

 

Nej, det blev inget bättre så nu är jag hemma. Hosta, slem, huvudvärk. Usch.

 

Men kan man inte träna så kan man väl kolla på träningskläder? Jag har visserligen en hel låda full men det är inte mycket där som sitter bra på min kropp. Det mesta är för smalt och för litet. En del kläder börjar dessutom bli gamla och tappa karuschan. Dom borde jag slänga känner jag. Jag ska nog ta och göra en rensning i lådan nån dag.

 

Om, jag säger om, jag skulle köpa nytt så skulle jag vilja ha lite roligare kläder. Inte svart. Och det är inte bara för att svart är lite för tråkigt, lite för safe. Det är också för att jag inte är nån ungdom längre och mina ögon funkar därefter. Det går ju inte att hitta nåt i en hög med svarta kläder! Speciellt om det är lite dålig belysning. Jag behöver bra belysning och kontraster för att urskilja dom olika plaggen. Inte fyra nyanser av svart.

 

Jag tog och googlade och kolla här vad jag hittade! Dom här tightsen vill jag ha! 

 

Det är väl själva f-n ändå. Jag bestämde mig ju, peppad av långpromenad på söndagen och dansen igår, att ta tag i motionerandet nu. Ingen kör på tisdagskvällar, jamen då kan jag ju promenera en sväng istället. Och på onsdag kväll är det cirkelträning. Det blir bra.

 

Igår efter dansen fick jag huvudvärk. Så brukar det inte vara men jag fikade och gick och lade mig. Imorse vaknade jag ur konstiga drömmar med hosta och segt slem i luftrören. Sen byggdes det på under dagen med trötthet och huvudvärk. Jag kände hur irriterad jag blev på saker som annars inte skulle varit så farligt. 

 

Varför ska man alltid bli förkyld när man bestämt sig för att träna?! Jag har ju inte ens kommit igång!

 

Tredje förkylningen den här terminen. Jag brukar inte bli sjuk så här ofta. Fast jag klarade mig faktiskt hela oktober och med tanke på hur dom snorar på jobbet, dom små, är det bra gjort. 

 

Nåväl, jag vet inte ännu om jag blir hemma imorgon. Det verkar inte speciellt lovande just nu, har gått omkring här hemma och kännt mig frusen och har ont i huvudet igen. Men jag ska sova en natt och imorgon ska jag känna efter vilket håll det lutar åt. 

 

Godnatt!

Hösttröttheten har som vanligt jagat Lakritskvinnan på flykten också. Det är bara latin fusion-passet på måndagkvällar jag lyckas ta mig iväg på. Och det har jag inte missat en enda gång!

 

Men nu är det slutsjunget på tisdagskvällar ett tag framöver så nu kanske jag orkar ta mig iväg på träningen på onsdagar istället? Vi hade vår avslutning nu i tisdags på hotellet, med konsert och insamling till Musikhjälpen och så middag efteråt. Jag åt hamburgaren och sen tog vi alla chokladfondant till efterrätt. Mmmmums. 

 

Igår gick jag i alla fall fem kilometer. Det är ju bra. Kanske berodde på att solen tittade fram mellan molnen. Det blir liksom lite lättare då. Fast jag vet ju att jag MÅR BRA bara jag sätter igång, vare sig det gäller promenad, styrketräning eller dans. Piggare och gladare. Frisk, stark och glad. Var det inte så vi sa?

 

Upp och hoppa! Rör på fläsket! Lakritskvinnan, here I come! 

 

Hämtade ut paketet från Lager 157 i torsdags! Visst skrev jag att jag hade beställt jeans, va?

 

Och det går nog att vänja sig vid smala stretchjeans, tror jag. I alla fall blev det rätt snyggt med linne och långkofta till tycker jag. Modernt så det förslår.

 

Linnet är också från Lager 157. Kostade 30 kr. Jag köpte tre, ett svart, ett vitt och ett beige.

 

Köpte ett par svarta jeans också. Dom funkar ju också. Kanske inte så snyggt med huvtröjan till men man kan väl ha annat. Och mjuka och bekväma är dom. Lite ovant att dom sitter åt längs med hela benet men man vänjer sig väl.

 

En regnjacka köpte jag också. Det ska jag också ha på jobbet. Lite lång i ärmarna för jag tog L/XL men jag tänkte att jag ska få plats med tjocktröja under. Jag vet hur det blir sen i oktober november när regnet och kylan kommer och man ska stå ute och passa barn.

 

I tisdags när jag skulle på kören tog jag på mig klänningen jag ropat in på tradera. Man får passa på att vara fin när man ska iväg nånstans och det inte är jobb! Har inte lagt ut nåt kort på den än men den är blommig och färgglad, lite åt 70-talshållet. Visste inte vad jag skulle ta för skor till. Det blev till slut ett par svarta, platta. Inte så skoj. 

 

När vi stod där på körövningen, uppställda på rad noterade jag att en av tjejerna hade converse med höga skaft till sin klänning. Ja, det kan man ju faktiskt ha. Dom finns i olika färger och jag gillar ju kängor med snörning. Kanske vore nåt? En annan av tjejerna hade ett par sneakersliknande skor i orange mocka till sin klänning. Jamen, det är så klart nåt sånt jag vill ha, nu när det fortfarande är för varmt för vinterkängorna men för kallt för sommarskor. 

 

Igår slank jag in på Stööks efter jobbet. Och snacka om flyt. I den enda lilla reakorgen som fanns kvar låg dom här skorna! 

 

Ah, det bästa med hösten, vet ni vad det är? Ja, skördetiden, plocka bär, koka sylt, jaga älg, jag vet, men det var en annan sak jag tänkte på.

 

Träningen har börjat! 

 

Igår var det latin fusion. Som vi har längtat! Och det var riktigt många som ville skaka rumpa igår. Hoppas ingen blev avskräckt för det är inte lätt i början. Och det vara bara nya låtar! 

 

På onsdag är det cirkelträning som vanligt. Vi får se om jag tar mig iväg, förra terminen gick det ju trögt. Jag var ju på kören på tisdagar och då kändes det inget kul att vara hemifrån onsdag kväll också. Torsdag hade varit perfekt men då var det den där soman som jag inte gillade. Den här terminen vet jag inte.

 

Just det, det ÄR kör ikväll. Oh, happy day! 

Jag har resignerat. Jag har beställt smala stretchjeans. Ja, smala! Ja, beställt! Jag som egentligen inte vill ha smala jeans och skulle sluta skicka efter kläder för att dom aldrig sitter som jag tänkt.

 

Jag vill ju helst prova byxor innan jag köper men vi ska inte till Sundsvall eller så just nu vad jag vet och jag behöver jeans. Dom jag har håller på att falla i bitar, främst nertill och mellan låren. Dom jag beställde nu skulle vara extra mjuka och jag tänkte att dom kanske passar att ha på jobbet i höst och vinter. Behövs bekväma byxor när man ska kräla på golvet med barnen och så ska dom rymmas under överdragsbyxorna och skoterstället sen när den tiden kommer.

 

Det är problematiskt med arbetskläder tycker jag, det tror jag att jag skrivit om förut. Jag vill inte ha samma kläder som jag har annars. Man får mat och gröt och färg och sand på dom och måste tvätta dom ofta och dom slits av det. Det blir att jag använder sånt som redan är välanvänd och lite urtvättat. Samtidigt vill jag ju vara åtminstone vardagssnygg. Inte se alltför sunkig ut. Svårt. Varför har inte förskolepersonal rätt till arbetskläder? 

 

Så jag bestämde mig igår. Jag beställer dom där jeansen jag tittat på. Det får väl bli smala jeans då, det finns ju nästan bara det eller "boyfriend"-modell nu. Vilken "boyfriend" har såna jeans förresten? Lite för stora, illasittande jeans med uppvik, ska det alltså vara nåt man lånat av killen? Skulle jag låna Mannens jeans är jag inte säker på att jag skulle få dom över låren ens och dom skulle definitivt inte sitta löst!

 

Haqvin behöver också jeans säger han. Han har samma problem som jag. Han vill ha raka ben, inget slimmat som sitter åt. Men det är MODERT med SMALA jeans - för killar också! Förhoppningsvis finns modellen han har nu kvar att köpa på Dressman. Fast vi hittade tyvärr ingen lapp i byxorna där det stod vad modellen heter, annars hade vi ju kunnat beställa istället för att åka till Sollefteå eller så. Vad enkelt det hade varit. 

 

Mina jeans beställde jag från Lager157. Finns en butik ute vid Birsta men jag har aldrig varit in där måste jag erkänna. Det är en jeansmodell av deras eget fabrikat och dom kostade 200 kr paret och köpte man två par gick det på 300 kr så skulle jag inte trivas i dom är det ingen ekonomisk katastrof.

 

Dom är alltså väääldigt smala och stretchiga... Jag tänkte att ska jag ge upp och börja använda tajta är det lika bra att gå all in. Andra tjejer går ju i smalsmala jeans, alltså kan jag med. 

 

I'm sexy and I know it!

 

En före detta kollega gick ett tag på träffar där dom skulle samtala om att leva i nuet och att inte stressa, bland annat. För att hinna dit i tid fick han rusa iväg och blåsa iväg till stan i bilen direkt efter jobbet. Till slut insåg han att det här går ju inte. Stressa iväg för att hinna i tid för att samtala om att ta det lugnt?

 

Sånt där kan vara svårt att upptäcka hos sig själv. Man vill så mycket men så blev man avbruten av nån eller av sina egna tankar och började göra nåt annat och så går tiden och man inser att ska jag hinna det där andra också, det där som skulle få mig att må bra, då måste jag skynda mig och så blir man stressad och så mår man i alla fall inte bra. Dumt.

 

Idag ville jag ut och springa. Jag känner ett SUG efter att få gå ut och springa. Bra va? Det gick fort att bli beroende. Igår promenade jag och det kändes bra. Då går det nog bra att springa idag, tänkte jag. Men jag hade en fruktansvärd mensvärk, som en kniv som vreds om, så jag tog en ipren mitt på dagen och väntade på att den skulle verka. 

 

Då knackade det på dörren. Det var dom som skulle hyra Lillens. Jag följde med dom dit. Sen blev jag hungrig så jag åt lunch. Det regnade ute. Hm, ska jag vänta på att det slutar? Just det, vi hade ju bjudit hem farmor på surströmming vid fem. Jag måste ner och handla. Men jag hinner springa när jag kommer hem från affären. "Klockan är ju bara halv tre." tänkte jag när jag for från Ica. 

 

Fast när jag kom hem kände jag: nu skyndar jag mig igen. Skyndar mig för att jag ska hinna göra nåt som får mig att må bra. Försöker klämma in så många uppgifter som möjligt. Och sen får jag stressa med maten.

 

Jag gjorde en kopp kaffe och en tunnbrödmacka och satte mig i soffan och skrev det här istället. Tog det lugnt. Jag hinner faktiskt springa ikväll om jag vill. Det gör inte ens nåt om klockan blir åtta innan jag kommer iväg. 

 

Hädanefter ska jag göra med löpningen som med gruppträningen. Boka tid med mig själv. Då vet jag när jag är upptagen och kan planera efter det. Springa är ju inget måste utan nåt jag vill göra och som jag mår bra av. 

 

Nu ska jag börja förbereda för surströmmingsmiddag. Det är en och en halv timme kvar så jag behöver inte stressa. 

En före detta kollega gick ett tag på träffar där dom skulle samtala om att leva i nuet och att inte stressa, bland annat. För att hinna dit i tid fick han rusa iväg och blåsa iväg till stan i bilen direkt efter jobbet. Till slut insåg han att det här går ju inte. Stressa iväg för att hinna i tid för att samtala om att ta det lugnt?

 

Sånt där kan vara svårt att upptäcka hos sig själv. Man vill så mycket men så blev man avbruten av nån eller av sina egna tankar och började göra nåt annat och så går tiden och man inser att ska jag hinna det där andra också, det där som skulle få mig att må bra, då måste jag skynda mig och så blir man stressad och så mår man i alla fall inte bra. Dumt.

 

Idag ville jag ut och springa. Jag känner ett SUG efter att få gå ut och springa. Bra va? Det gick fort att bli beroende. Igår promenade jag och det kändes bra. Då går det nog bra att springa idag, tänkte jag. Men jag hade en fruktansvärd mensvärk, som en kniv som vreds om, så jag tog en ipren mitt på dagen och väntade på att den skulle verka. 

 

Då knackade det på dörren. Det var dom som skulle hyra Lillens. Jag följde med dom dit. Sen blev jag hungrig så jag åt lunch. Det regnade ute. Hm, ska jag vänta på att det slutar? Just det, vi hade ju bjudit hem farmor på surströmming vid fem. Jag måste ner och handla. Men jag hinner springa när jag kommer hem från affären. "Klockan är ju bara halv tre." tänkte jag när jag for från Ica. 

 

Fast när jag kom hem kände jag: nu skyndar jag mig igen. Skyndar mig för att jag ska hinna göra nåt som får mig att må bra. Försöker klämma in så många uppgifter som möjligt. Och sen får jag stressa med maten.

 

Jag gjorde en kopp kaffe och en tunnbrödmacka och satte mig i soffan och skrev det här istället. Tog det lugnt. Jag hinner faktiskt springa ikväll om jag vill. Det gör inte ens nåt om klockan blir åtta innan jag kommer iväg. 

 

Hädanefter ska jag göra med löpningen som med gruppträningen. Boka tid med mig själv. Då vet jag när jag är upptagen och kan planera efter det. Springa är ju inget måste utan nåt jag vill göra och som jag mår bra av. 

 

Nu ska jag börja förbereda för surströmmingsmiddag. Det är en och en halv timme kvar så jag behöver inte stressa.