alias Kvasthilda

En före detta kollega gick ett tag på träffar där dom skulle samtala om att leva i nuet och att inte stressa, bland annat. För att hinna dit i tid fick han rusa iväg och blåsa iväg till stan i bilen direkt efter jobbet. Till slut insåg han att det här går ju inte. Stressa iväg för att hinna i tid för att samtala om att ta det lugnt?

 

Sånt där kan vara svårt att upptäcka hos sig själv. Man vill så mycket men så blev man avbruten av nån eller av sina egna tankar och började göra nåt annat och så går tiden och man inser att ska jag hinna det där andra också, det där som skulle få mig att må bra, då måste jag skynda mig och så blir man stressad och så mår man i alla fall inte bra. Dumt.

 

Idag ville jag ut och springa. Jag känner ett SUG efter att få gå ut och springa. Bra va? Det gick fort att bli beroende. Igår promenade jag och det kändes bra. Då går det nog bra att springa idag, tänkte jag. Men jag hade en fruktansvärd mensvärk, som en kniv som vreds om, så jag tog en ipren mitt på dagen och väntade på att den skulle verka. 

 

Då knackade det på dörren. Det var dom som skulle hyra Lillens. Jag följde med dom dit. Sen blev jag hungrig så jag åt lunch. Det regnade ute. Hm, ska jag vänta på att det slutar? Just det, vi hade ju bjudit hem farmor på surströmming vid fem. Jag måste ner och handla. Men jag hinner springa när jag kommer hem från affären. "Klockan är ju bara halv tre." tänkte jag när jag for från Ica. 

 

Fast när jag kom hem kände jag: nu skyndar jag mig igen. Skyndar mig för att jag ska hinna göra nåt som får mig att må bra. Försöker klämma in så många uppgifter som möjligt. Och sen får jag stressa med maten.

 

Jag gjorde en kopp kaffe och en tunnbrödmacka och satte mig i soffan och skrev det här istället. Tog det lugnt. Jag hinner faktiskt springa ikväll om jag vill. Det gör inte ens nåt om klockan blir åtta innan jag kommer iväg. 

 

Hädanefter ska jag göra med löpningen som med gruppträningen. Boka tid med mig själv. Då vet jag när jag är upptagen och kan planera efter det. Springa är ju inget måste utan nåt jag vill göra och som jag mår bra av. 

 

Nu ska jag börja förbereda för surströmmingsmiddag. Det är en och en halv timme kvar så jag behöver inte stressa.