alias Kvasthilda

Nu har jag zumbat här hemma på köksgolvet igen. Jag vet, det var inte igår jag dansade senast men man får vara glad åt det lilla. Häromdagen promenerade jag dryga 4 km också, i skogsterräng. Det var ju bra.

 

Just nu är jag fanimej jätteglad att det blir nån kroppsrörelse överhuvudtaget. Jag fattar inte hur det kan vara så trögt. Kan det verkligen bero på mörker och kyla? Kroppen tror att det viktigaste just nu är att spara på energi så den överlever vintern. Ät allt du ser! Rör dig så lite som möjligt! 

 

Kära kropp. Det finns GOTT om energi lagrad. Du och jag kan leva på hullet ett tag, jag lovar. Det finns mat i både kyl, frys och skafferi och dom säljer fortfarande mat varje dag på både Konsum och Ica. Tagga ner. Sluta oroa dig. Vi svälter inte ihjäl i första taget. 

 

Kan vi komma överens om att verkligen röra på oss minst 30 minuter varje dag, som vi har pratat om förut? Du gillar ju att dansa, bara vi tar oss i kragen och sätter igång, inte sant? Det är väl bra träning? Vi behöver ju inte ens åka hemifrån, inte vara social, ingenting. Bara slå på musiken och sätta igång.

 

En halvtimmes promenad är inte heller nån större ansträngning för oss. Vi brukar vara ute längre tid än så, eller hur? Sist var vi ute en timme och trampade runt i skogen. Det var skönt. Frisk luft och kroppsrörelse. Visst gillar du det?

 

Vi kanske till och med kan ta upp styrketräningen igen. Du bygger ju ganska fort när vi väl har börjat. Det borde vi dra nytta av tycker jag. 

 

Medge att både du och jag blir piggare när vi rör på oss, kära kropp. Gladare och mer klartänkt. Mindre ont, både här och där.

 

Låt oss ta hand om varandra nu och samarbeta. Lyssna på varandra istället för att dra iväg åt olika håll. Jag tycker ju om dig, kropp. Var skulle jag ta vägen utan dig?