alias Kvasthilda

Inatt drömde jag att jag var på jobbet. Barnen härjade, jag var arg. Vaknade med viss svårighet och kände hur huvudvärken smög sig in som en röd dimma. Jaha, det här blir kul. Jobba med huvudvärk.

 

Åt frukost och tog en ipren och håller tummarna att den lugnar ner sig. Migrän vill vi inte ha. Schas, schas.

 

Igår slog Lakritskvinnan till igen. Jag cyklade till och från jobbet. Jodå, det funkade. Ingen träningsvärk ännu efter slalombackspromenaden, inte ens när jag skulle cykla hem. Men när jag klev av cykeln hemma kände jag mig lite skakis i benen. Sen kom den mer och mer ju längre kvällen led, den där känslan av att man gjort nåt. Känner av det idag med. Stel i benen. Lite träningsvärk, både här och där.

 

Jag vill gärna skryta med att jag cyklade hela vägen den här gången. Ja, jag stannade visserligen två gånger i backen för att hämta andan men jag fortsatte cykla sen. Och när jag stannade var det inte förrän strax efter övre kyrkvägen den här gången! Lite längre än förra gången jag cyklade alltså.

 

Idag ska benen få vila. Inga backpromenader, ingen cykling. Jag kanske borde gå omkring på händerna hela dagen så benen får vila ordentligt? Jag blir nog populär på jobbet då.