Veckans andra vegetariska: Lasagne

Om det ser ut som vanlig lasagne och smakar som vanlig lasagne - då är det förmodligen vanlig lasagne. Eller?
 
Jag lurade halva familjen igår. Jag gjorde vegetarisk lasagne och alla tyckte den var som vanligt. Ja Herman visste om det eftersom planen slank ur mig när han frågade vad vi skulle äta till middag. Och planen var inte från början att luras men eftersom det psykologiska har stor del i hur vi uppfattar saker (till exempel smak) så tänkte jag att jag säger inget. Dom får äta och så ser vi vad dom säger. 
 
Dom sa "mmm, det här var gott". Och tog lite till. 
 
 
Jag gjorde som jag brukar när jag gör lasagne förutom att jag hade i röda linser i "köttfärssåsen" istället för köttfärs. Annars lade jag ner samma omsorg som jag brukar på den. Den fick lika mycket lök och vitlök som vanligt (fast jag fräste lite extra länge) och den fick samma kryddor och fick koka lika länge. Inge fusk. Fast det var svårt att beräkna hur mycket vatten det skulle vara, linserna svällde och det höll på att bränna fast i botten. Jag fick fylla på med vatten lite försiktigt ett par gånger, jag ville ju inte att den skulle bli för blaskigt heller. Nåja, man lärs sig medans man håller på. Nästa gång slår jag nog på mer krosstomater. Min medsvurne fick provsmaka. Jodå, det smakade som vanlig köttfärssås fast konsistensen var lite annorlunda, tyckte han. Godkänd alltså. 
 
 
Kokade en vitsås med ost i, varvade såser och lasagneplattor som vanligt i en ugnsform, strödde lite extra ost ovanpå och så skjuts in i ugnen. Rivna morötter, avocado och äpplen till. Gott var det! Nej ingen bild. Den ser ju ut som en vanlig lasagne för bövelen, det skrev jag ju i början av inlägget.
 
Rubriken är "Veckans ANDRA vegetariska". Vad var då veckans första? Jo det var majsbiffar med bulgur, grönkål, granatäpple och vitlökssås. Det kan ni få en bild på. Majsbiffarna gjorde jag så här: i mixerskålen hällde jag ner en burk avrunnen majs, ett ägg, ca 2 dl vetemjöl, en knivsudd harissa, lite grillkrydda chili och så tog jag några tag med saltkvarnen. Mixade försiktigt så det inte skulle bli för slätt, jag ville ha lite majsbitar kvar. Klickade ut i smörad stekpanna och stekte dom på båda sidor tills dom hade "stannat" och fått fin färg. Dom blev JÄTTEGODA! Alltså, myckte godare än jag trodde dom skulle bli. Familjen var hänförd. Nej jag skryter inte. Gör dom! Och tycker man inte att det här är "biffar" så kan man väl kalla dom "majsplättar" och servera med andra tillbehör. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0