alias Kvasthilda

Veckans vägning är gjord och resultatet denna vecka är plus 4 hekto. Vilket inte förvånar mig eftersom jag har haft svårt att hålla kalorimålet eftersom jag varit jättehungrig vilket i sin tur troligen beror på dom två hårda träningspassen vi körde denna vecka. Rejält med träningsvärk efter både måndagens och torsdagens pass. Ja jag känner av torsdagens pass än och det är söndag! 

 

 

Dom två senaste veckorna har jag heller inte gått ner mer än några hekto. Jag tror att kroppen börjar fatta vad jag håller på med och nu funderar den om den verkligen kan lita på att jag vet vad jag gör. Tro mig, kropp, det gör jag. Vi kommer att bli så friska och starka, du och jag! 

 

Eller så håller den bara på att omfördela. Man ska ju mäta sig också tjatar alla om. Och det gör jag. Vet ni vad? Det stämmer faktiskt. Dom här veckorna som jag stått nästan still så är det flera mått som blivit mindre. Jag ser det i spegeln också. Jag har en rakare, snyggare hållning (bra för mig som är kort, varje millimeter räknas) och jag tycker magen putar mindre. Och ska vi sluta tycka och gå till fakta så är det som så att sedan nyår har magmåttet minskat med FEM CENTIMETER. Man måste kolla varifrån man kom ibland! Blicka bakåt för att kunna se framåt. 

 

 

I torsdags när vi plockade in mattor och vikter i skrubben efter träningen föll mina ögon på en viktskiva som låg där på hyllan. "5 kg" stod det på den. Det är ungefär vad jag gått ner sen nyår. Jag var tvungen att plocka upp den och känna. Men...alltså.....det är en jäkla massa att släpa omkring på! Och detta vet man, visst vet man men ändå så VET man inte. Man fattar inte. Förrän man tar upp en vikt och känner på den.

 

Tänk om man hade gjort det när man gick upp dom där första fem kilona. Kanske man hade kunnat sätta stop redan då?