Häxeri
Har funderingar på att göra om mönstret. Ja, igen. Ja, NU, när jag bara borde sy på för att överhuvudtaget ha nåt att ställa ut på julmarknaden. Å andra sidan har jag nästan slut på beige trikå. (Jag tänker sluta använda ordet "hudfärgad" när jag menar beige. "Hudfärgat" kan vara många olika nyanser.) Jag har skickat efter ny men den kommer tidigast imorgon. Kanske nu är rätta tiden att experimentera med formerna.
Har sytt färdigt tre filurer den senaste veckan. Började med tre kroppar på en gång och sen avslutade jag dom en i taget, med olika hår och olika stilar. För det mesta vet jag inte när jag börjar var det ska sluta. Den här gången blev det en ängel med rödbrunt hår och två häxor, en blond och en svarthårig.
Den sista häxan, hon med rosa klänning, kommer med en nyhet: en näsa! Den blev inte jättebra, lite för smal och odefinerad nertill, men visst, det finns väl folk med smala näsor också. Det var första gången. Övning ger färdighet.
Men varför vill jag göra om mönstret då? Ja jag tycker fortfarande att armarna ser för stora ut ibland. Vidden över låren blir smalare än över höfterna när jag sytt fast benen. Så ser vi inte ut i verkligheten. Och var är egentligen rumpan? Dom har inte mycket till byst heller.
Hur jag ska få till det vet jag inte än. Kanske jag ska ta bort höfterna på bålen och lägga den volymen upptill på benen istället? Då hamnar även rumpvolymen på benmönstret. Tror jag...
Kolla på den här donnan. Det här är mitt mål, att få till en riktigt kurvig kropp med rätt proportioner. (Jo, jag vet att alla kvinnor inte är kurviga och följaktligen inte alla häxor heller men det går ju att göra olika mönster, inte sant?)
Men jag vill inte att det blir alltför många moment att sy. Då måste jag höja priset igen. Och jag har sålt mindre sen jag höjde priset. Fast jag vill inte gå tillbaka till gamla priset heller...
Proportioner, förresten. Dockan på bilden är väl inte speciellt realistisk egentligen. Hon har för stort huvud och för stora händer. Men det gör ju inget. Det är charmigt på nåt vis. Det ger karaktär. Kanske det är så jag måste tänka? Inga realistiska proportioner utan överdrifter åt rätt håll?
Måste kanske hitta på ett nytt sätt att sy vingar på också. Det är när jag ska vränga dom färdigsydda vingarna rätt som jag märker av mina värkande händer mest. Och sluta sy tänker jag ju INTE göra!
Vad gäller resten av jobbet, stil och hår och så, finns det i alla fall gott om uppslag....
Kommentarer
Trackback
