Ur barnamun

Idag har det antingen varit gråt och grin och gnäll eller så har det varit flams och trams. Barn har slagit på andra barn, barn har saknat mamma, barn har varit ledsna av okända orsaker. E var nog värst ändå imorse när han försökte dra av sig strumporna och blev förbannad för att det inte gick. Orsak: han hade strumpbyxor på sig. Herrejösses vad arg han var! Han skrek och drog i dessa förbannade strumpor som inte ville lossna. Och så ska man inte skratta då..... Det hela påminde väldigt mycket om Dynamit-Harry när han försöker komma åt den inplastade ölen. Fast Harry skriker inte lika mycket som E gjorde. (Han fick ett par vanliga byxor sen istället för dom förtretliga strumpbyxorna)
 
 
Dagens replik får N stå för. En skiva med blandad musik var igång, inte bara barnlåtar utan även annat svängigt, bland annat Hey baberiba med Rockfolket och Burken. Ni som har hört den vet att på slutet så skanderar publiken "Burken! Burken!" N tittar på mig och säger "Ja tyck inte om gurka...." 
 
Det är det som är så härligt med barn. Dom tycker ingenting är konstigt. För dom är det helt normalt med en publik som ropar "Gurka! Gurka!" efter en låt. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Thea

Haha.... Va´gulligt!

2014-09-18 @ 22:04:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0