Synd om mig....

Där fick jag för att jag tyckte det kändes bra. Nu sitter jag här hemma, dyngförkyld. Det är väl dagisbacillerna som hunnit upp mig kan jag tro. Nä, jag vet, det finns inga särskilda dagisbaciller, det är samma baciller som alla andra har och dom är inte smittsammare än andra baciller men dom finns ju ÖVERALLT där barnen går fram. Och det är många snoriga näsor som torkats dom senaste veckorna. 
 
Det började redan i förgår kväll med att jag kände mig tjock i halsen och näsan (kan man vara tjock i näsan?). Sen blev det värre under gårdagen och igår kväll betedde sig näsan som en istapp om våren när solen skiner - det bara rann och droppade. Jag ska bespara er detaljerna men jag kände i morse när jag klev upp att det här går inte. Jag orkar inte. Dom får vara utan mig idag.
 
Ingen träning igår heller då så klart. Det förstod jag redan tidigt på dagen. Attans. Jag som "kommit igång". Men det är ju inget att göra åt det, mer än att vila. 
 
Har halvlegat i soffan under en filt och läst nu på morgonen. Jag fryser fast termometern säger att det är tjugo grader inne. Fan tro´t. Ute skiner solen i alla fall. Ser ut att bli en fin höstdag. Trevligt, det regnade nämligen inatt.
 
Ska gå ut sen och ta rätt på lite mer fallfrukt. Haqvins träd spiller sina äpplen bara det regnar eller blåser det minsta lilla, ja det räcker med att man står där och plockar från backen och kommer åt trädet lite. Har blivit en rejäl skörd dom senaste dagarna. Mer äppelmos blir det nog och kanske nån äppelkaka att spara i frysen till mörkare tider.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0