alias Kvasthilda

Orkade inte skriva nåt igår. Jag var så less och det hade bara blivit gnäll gnäll gnäll kände jag. Fast det kommer det att bli nu också för jag är fortfarande deppig. 

 

Så klart det har att göra med att pengarna sinat. Igen. Idag kommer studiebidraget och det skulle räcka till nästa torsdag då A-kassan kommer igen, det var vad jag hade tänkt. Fast igår kom instrumenteringen till Passaten med posten, reparerad och klar och det vore ju bra om jag kunde lösa ut den så jag får tillbaka min röda fara och slipper åka lånebil. Ska jag vara ärlig så blev det faktiskt billigare än jag trodde det skulle bli men pengar är ändå pengar. Jag vill inte ha fler utgifter. Jag vill kunna leva utan att ta av mina besparingar jämnt. Vad ska jag göra när dom tar slut?

 

Jag är så less på att HELA TIDEN tänka på hur mycket pengar jag har. Kan jag passa på att handla det där som är billigt? Nej. Jag får vara utan för det mesta. 

 

Deppigheten har med allra störta säkerhet att göra med sömnbrist också. Haqvin hostar och hostar. Jag vaknar av hans hosta om nätterna fastän vi har två stängda dörrar emellan. Igår vägrade han gå på skolan, han orkade inte, han var bara ledsen. Jag ringde vårdcentralen och vi fick en tid på eftermiddagen. Mannen var dit med honom eftersom jag var tvungen att åka till stan och tandregleringen med Herman. Men nej, snabbsänkan såg bra ut. "Bara" virus, bara att vänta. Dock hade ingen lyssnat på lungorna vilket jag tyckte var konstigt. Varför gjorde dom inte det? Han låter som han har fått lungsot tycker jag (eller som jag gissar att dom lät).

 

Inatt var klockan tre när jag vaknade av hackandet och hostandet. Jag var så trött i morse så när jag höll på ute i pannrummet och försökte tända upp i pannan som slocknat under natten så började tårarna rinna. Det kändes så eländigt allting. 

 

Hände inget positivt igår? Jo faktiskt. När vi skulle till tandregleringen blev vi sena. Kom dit tio minuter efter vi skulle varit där. När vi precis hängt av oss jackorna ropade dom upp Herman. "Förlåt oss, har ni fått vänta länge nu" sa sköterskan. Dom var alltså försenade, dom med. Där hade vi tur.

 

Efter besöket gick vi på Café Entré på lasarettet och fikade varsin stor leverpastejmacka. Jag kan rekommendera dom, dom är jättegoda (finns annat pålägg också). Sen blev det Dressman och förbrukning av presentkort. Han köpte en vinröd skjorta och en svart enkel tröja. Samma försäljare som förra gången, han som Herman tyckte var så bra. Han diskuterar och tipsar och visar hur man kan bära kläderna. Herman kan behöva lite vägledning, han är väl inte direkt en sån som läser modemagasin men han vill gärna se snygg ut. 

 

Sen hem och slänga ihop en middag som jag själv inte hann äta eftersom det var 20 minuter kvar till träningen skulle börja när det var klar. Jag hade slevat i mig lite yoghurt och müsli istället medans jag lagade maten. Vilken tur jag tog den där stora mackan till fikat och ingen bulle eller nåt annat fjask. 

 

Träningen gick lite trögt i början men sen kom jag in i en andra andning (adrenalin?) och på andra varvet GICK JAG ARMGÅNG. Bara ett par "steg" men ändå! På första vändan hängde jag bara i bommen för jag trodde inte jag kunde men på andra varvet var jag förbannad (det VAR nog adrenalin) och tänkte "jag SKA" och så försökte jag få kroppen att pendla - och då funkade det! Jag kunde!

 

Sen for jag hem och åt carbonara och ett ägg och två kex med jordnötsmör. Jag var HUNGRIG. Och trött.

 

Jag är fortfarande trött. Ska baka Matildabröd nu, sen måste jag nog ut och ösa flis. Jag vill inte att det ska slockna i pannan igen. Städa hos Lillens måste vi också göra idag. Men sen tror jag att jag måste göra nåt kul, annars kräks jag.