alias Kvasthilda

Igår skulle A absolut ha mig till att lära mig kassan ordentligt. Jag har mest varit i köket och stökat eftersom det är där jag behövts men nu när det är mycket lugnare hinner hjärnan med på ett helt annat vis. Jag är inte lika rädd att det ska bli fel. Men vi är alla olika. Vissa har undvikit kassan medan andra helst vill slippa steka burgare.

 

Nåväl. På eftermiddagen kom ett par kunder in. Med mitt nyvunna självförtroende kastade jag mig in bakom disken. "Zwei cola, bitte." Aha, tyskar. Och jag kan ju faktiskt lite tyska. Självförtroendet var på topp så jag körde på och tog det på deras språk, om än lite stapplande. Lite ringrostig blir man när man inte praktiserar. Knappade in både kladdkaka och wienerbröd utan problem. Sen skulle jag fråga om dom ville ha vispad grädde. Vad farao heter grädde på tyska? Jag vet det ju! Och hur säger man "varsågod"?? En helt normal artighetsfras! Vad är det med mig?

 

Jag kastade mig ner under disken och in i kylen och hämtade den vispade grädden istället för att fråga. Nickade och log. Det funkade bra det med.

 

En timme senare kom jag på det: "bitte schön" så klart. Ytterligare en timme senare ploppade ordet för grädde upp i medvetandet: Sahne. Jag sa ju att jag visste det!