Vilken jävla smäll!
Nu fungerar hjärnan igen. Tror jag.
Igår morse när jag skjutsat Herman till bussen ställde jag mig och strök tyger som jag tvättat. Strök och funderade, gick upp och väckte Haqvin, fortsatte stryka, sa hejdå till Haqvin, fortsatte stryka. Plötsligt fick jag en strålande idé. Det var verkligen som en lampa tändes ovanför mitt huvud. Jag släppte allt jag hade för händer och gick raka vägen till byrån och letade fram idéboken och skyndade mig att skissa ner det. Jag lovar, jag kände mig som Dynamit-Harry efteråt - vilken jävla smäll!
Vad det var för revolutionerande som jag kom på? Jo, jag kom på hur jag ska göra mina julänglar. Låter kanske inte så märkvärdigt. Men jag har tänkt i flera år att jag ska göra julänglar (jag syr ju redan änglar, hur svårt kan det vara liksom??) men jag har inte fått till dom. Dom ska ju vara juliga på nåt sätt också, inte bara änglar. Nä, jag gör nog mer året-runt-änglar som en kompis sa. Mina änglar har inga vita särkar och blonda lockar. Inga ljungande svärd heller fast det skulle nog passa dom bättre än vita särkar när jag tänker efter.
Men nu vet jag hur jag ska göra! Jag blev så inspirerad att jag gick ut i gäststugan och - städade. Hela dagen. Ja, jag blev lika förvånad själv. Jag trodde jag skulle gå ut och sy. Men istället organiserade jag om tygerna och rensade bort en massa. Fyra soppåsar blev det och då har jag ändå bara gått igenom drygt häflten av tygerna. Vi pratar nu inte "klädtyger", hela metrar och så, utan mindre bitar av tyger som räcker till dockkläder, änglar och andra småprojekt.
Jag har nu slängt tyger jag inte gillar och aldrig kommer att använda. Dom flesta har jag fått från mamma för längesen, tyg som blivit kvar från kläder hon sytt. Jomen jag gillade dom DÅ, när jag fick dom. Braåha. Men nu syr jag nästan aldrig dockkläder. Jag har också slängt bitar som är för små, slamsor, remsor, sånt där jag sparat för att tyget är fint och det kan nog komma till användning! Fast det egentligen bara är skräp.
Man kan nog säga att jag har städat ur mina gamla ambitioner för att få plats med mina nya. Känns bra.
Kommentarer
Trackback
