Den spadlösa trädgården

Jag hittar inte spaden. Det gör inget. Jag har bestämt mig för att täckodla och då behöver man ingen spade. Inte i första taget.
 
Jag har täckt runt pionen jag köpte i fjol för där är det tämligen ogräsfritt fortfarande. Tidningar i botten (jag lämnade fritt en liten bit runt pionen, den vill inte vara helt under jorden), vattna på dom, sen lite jord ovanpå och så till sist gräsklipp. Tanken är: Ingen bar jord. Var i naturen ser du bar jord? Ingenstans skulle jag tro. Täckningen gör att rotogräset dör ut, fukten hålls kvar och att låta bli att gräva är bra för daggmaskverksamheten. 
 
 
Runt äppelträden har jag gjort likadant fast där avslutade jag med att täcka med bark. Och jag behöver inte köpa täckbark, jag har ju ett helt sågverk på gården! Utanför vedbon är det också bark på backen. Kan jag passa på att städa där på en gång! 
 
Sen tog tidningarna slut. Vi har ingen dagstidning så lagret var inte så stort.
 
Jag hade tänkt fortsätta runt rabatten där pionen står och fortsätta runt stenpartiet, med bark där kanske så gräsklipparen inte lämnar en bred gräsrand där ("gräsklipparen" syftar här på personen som klipper) och även täckt över den fula delen av stora rabatten på framsidan. Den fula delen är där clematisen står. Där är full av kvickrot, ja nästan en egen liten gräsmatta. Det är en stor sten som sticker upp där så det är svårt att få till nåt snyggt. Men om jag täcker och sen sätter timjan där, det skulle kanske funka? Timjan är tacksamt och kräver inget tjockt jordlager. Och det luktar gott. Den fina delen av rabatten, där växer riddarsporrar och nån gul blomma med jätteblad som jag inte vet vad den heter. Där har växterna fixat egen marktäckning för i skuggan av dom finns inga ogräs. 
 
Jag har alldeles för mycket planer. Jag måste tvinga mig att ta en sak i taget. Men man kan ju täcka nu och spara själva odlandet till nästa år. Det tänker jag göra med "rabatten" vid spaljen vid gäststugan. Där växte det humle och fänrikshjärtan förut. I fjol var det nog bara hundloka där. Och så libbstickan förstås, den trivs ypperligt. Den växer numer även på sitt gamla ställe. Tydligen blev det nån rotbit kvar när jag flyttade plantan och så låg den lilla rackaren där och bidade sin tid i några år innan den började växa och gro igen. Det gör inget. Det vill inte växa så mycket annat just där för verandan och trappen skuggar. Och libbstickan är häftig i sin höjd, speciellt med tanke på att det är min egen lilla bebis som jag dragit upp från frön. 
 
Nu ska jag fara på Granngården och köpa mig ett par arbetsbyxor av kortare modell samt ett par handskar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0