alias Kvasthilda

Jag borde ha åkt till Ramsele idag. Lämnat ett gäng änglar och häxor och grafiska blad till försäljning, kanske julpysslat, fikat, surrat, varit social. Istället går jag här hemma och är på dåligt humör. Men jag tyckte det var för halt att åka dit. Larvigt. Jag borde ha åkt ändå. Jag hade behövt det. 

 

Klockan är bara strax över två, jag som trodde det var middag snart. Hur står det till med tidsuppfattningen egentligen? Solen håller på att gå ner. Snart blir det mörkt. Korta dagar. Två och en halv vecka kvar till Tomasdagen och vintersolståndet. Sen vänder det! Det kan man tänka på när det känns allt för mörkt och trist.

 

Ingen träning idag och ingen kör. Jag som vill träffa folk idag, inte dammsuga och tvätta. Inte baka heller. Jag har så svårt att inte nalla av degen när jag bakar kakor och det vill jag inte utsätta min kropp för idag igen, det räcker med gårdagens rångräddning. Goda blev dom i alla fall. Saffransbullarna också. Jag förpassade dom alla till frysen. 

 

Försöker avsluta en serie jag börjat skissa på. Jag kom på den en dag när jag var ute och gick en längre promenad men slutpoängen lät dröja på sig. Ända tills i måndags kväll på träningen när vi gjort hela passet och höll på att stretcha, DÅ kom jag på hur replikväxlingen skulle gå. På ett ungefär i alla fall. Måste det verkligen till ännu ett träningspass för att allt ska ramla på plats? Det verkar ju gå bra för hjärnan att tänka medans jag sysselsätter kroppen med annat.

 

Jag har dammsugit både uppe och nere. Nere var det flis och smulor, uppe var det damm och döda flugor. Nu är det en fluga här på kontoret och surrar runt igen. Var kommer dom ifrån?