alias Kvasthilda

Regeringen tycker att det viktigaste i hela världen är att ha ett jobb, till och med viktigare än att må bra och ha ett fungerande liv. Platsanvisning heter det. Jag måste söka ett jobb jag inte vill ha på en ort där jag inte bor. Därför att jag "söker jobb i hela landet". Man måste söka jobb i hela landet, annars får man ingen A-kassa. Så klart jag "söker jobb i hela landet", vad ska jag annars leva på?. Fast på riktigt, vem gör det när man har ett fullt fungerande liv där man bor? Hus, familj, en sambo med eget företag.

 

Och varför i jösse namn skulle jag vilja jobba i SVEG?? Det finns väl svegsbor som behöver jobb? 

 

Usch, jag blir alltid så här nere när jag varit till Arbetsförmedlingen. Jag hade nog mina aningar att det skulle bli så dessutom, jag drömde jättekonstiga saker i natt. Vaknade strax efter sju fast det blev sent igår kväll. Jag behöver i alla fall inte ringa kundtjänst och redovisa till veckan eftersom jag var på besök idag men när det blir dags att redovisa septembers "aktiva arbetssökande" är det nya tider för då är det webben som gäller. Jag fick ett brev häromdagen som handlade om det, inklusive dom vanliga hoten, men dom visste inte på AF här på byn hur själva webbsidan kommer att se ut. 

 

Nu ska jag alltså söka det där förbannade jobbet plus några till i Östersund som kanske kan passa. Fast jag bor inte i Östersund heller. Men pendlingsmöjligheterna är ju lite bättre än till Sveg förstås. Suck.....

 

Nu undrar ni, kära läsare, om jag inte gjort nåt kul i helgen? Jodå, men jag orkar inte skriva om det idag. Jag är för less. Drabbad av tillvarons meningslöshet. Det är för mycket negativt just nu. Herman börjar skolan på onsdag och ingen lägenhet har han fått så han lär väl få pendla. Ja, jag slipper ju oroa mig för hur han sköter sig ensam i stan men det sliter att resa varje dag, det fick jag uppleva när jag gick på Konstskolan. Det är därför jag vill ha jobb på närmare håll. Jag vill inte pendla.

 

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt. Nu är det bara att vänta på att den här dagen tar slut så man får sova och börja på ny kula imorgon. Hämta krafter så man kan söka en massa jobb man inte vill ha så arbetsförmedlingen blir nöjd. Vad jag känner är tydligen av underordnad betydelse.