alias Kvasthilda

Idag har jag gjort en både mental och fysisk uppryckning och dragit mig ur en svacka som jag inte varit medveten om att jag hamnat i. När jag passerade spegeln i förmiddags insåg jag att jag klätt mig i:

 

A: ett par jeans jag inte gillar. Dom har smala ben och består mest av polyester. Hur tänkte jag när jag köpte dom? Dessutom är blixtlåset trasigt så det åker ner hela tiden.

B: en topp som är för lång och som har en volang precis där jag är som bredast. Inte klädsamt alls.

Samt C: toppat detta med en knallrosa plyshhuvjacka med ficka på magen. Blicken som mötte mig i spegeln var trött. Det enda som satt på någorlunda plats var håret. Näää, vad är detta!

 

Är detta bruden som har "What not to wear" som favoritprogram på TV? Som nyss har köpt Trinny & Susannas "The body shape bible"?

 

Eftersom jag skulle byta om för min förmiddagspromenad (all träning är träning!) så hivade jag kläderna i tvättkorgen. Jeansen kommer ICKE att få bo i min garderob i fortsättningen. Dom får bli lagningslappar till mina andra jeans. Sen sminkade jag mig. Jajamen! Fastän jag bara skulle ut på promenad. Ja jag ska ner och handla sedan (med min "personliga assistent" Mannen, bilkörning är inget för mig just nu) men jag har varit osminkad på affärn förr så vad är skillnaden idag? Jo, jag kände mig mycket snyggare och piggare sen jag fått lite färg på kinderna och lite djup i blicken. 

 

Efter promenaden bytte jag om till KLÄNNING. Me like klänning. Jerseyklänning och leggings. Och örhängen och halsband. Nu känner jag mig representabel när jag passerar spegeln. 

 

Nu ligger jag på soffan och väntar på att sjukstugan ska ringa upp mig. Måste höra om uppföljningen av det här, fortsatt medicinering och eventuell sjukgymnastik. Jag ligger även och väntar på att få ta mina värktabletter men jag tycker faktiskt att det känns bättre idag, bättre än på länge. Kan det vara för att jag är så förbannat snygg?