Det där med åldern.

Läste att det är vuxenpoäng på kuponghandling. Roligt det där med vuxenpoäng. Lite halvskämmigt liksom.

Knepigt.

Känner vuxet folk som beter sig som ansvarslösa tonåringar. Jag ser vuxet folk som beter sig som trotsiga 4-åringar, som om dom måste bevisa att dom minsann kan göra som dom vill utan att nån ska lägga sig i. Undrar om dom är medvetna om det själva?

Känner folk i min ålder som säger "inuti känner jag mig fortfarande som 23". Folk (främst kvinnor) som säger "Jag fyller 25 år - IGEN, fniss!" eller "Nä jag har slutat fylla år". Hallå, hur tänker ni?? Vill ni inte utvecklas? Man kan väl inte komma nånstans om man hävdar att man står och stampar på samma fläck. Ser det där beteendet på Facebook också, folk som skriver sin födelsedag men inte sitt födelseår. Varför? Förklara gärna.

En del hävdar att killar bara blir 14 år. Taskigt sagt tycker jag. Tänk om dom tror det är sant? Hemska tanke.

Jag fyller snart år. Jag fyller 42 år. Inte "25 år igen". 42 är en bra ålder. Det var 41 år också när jag fyllde det.

Jag frågar mig: Evig ungdom, är det nåt att sträva efter?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0