alias Kvasthilda

Jaaa äntligen dags! Vi for ut i god tid, man vill ju inte trängas. Första gången i Globen, var går man in, hur ser det ut? Var ska vi sitta??

Förbandet hette the Answer och var från Belfast enligt sångaren. Hårdrock, inte alls tokigt. Kolla, dom har en hemsida: http://www.theanswer.ie/home.html. Men även om man är bra så....vilket öde va, att vara förband till ACDC. Alla väntar ju bara på att DOM ska börja!

Och det gjorde dom. Vilken show! Jag säger bara: Angus Young, det är mannen! Han KAN inte stå still tror jag. Till slut låg han på rygg på golvet och spelade. Snacka om att ge allt. Och Brian Johnson som svassar runt och brölar med sin hesa stämma. Passionerade människor är alltid intressanta. Naturligtvis får vi inte glömma övriga bandmedlemmar, fanns inte dom så skulle inte dom två andra kunna vräka ut sig som dom gör. I början satt vi väl och klappade takten och kanske sjöng med lite. På slutet så skrek vi bägge två. Whoooo!! Rock´n´roll!

Bästa låt: Thunderstruck. Underbart. Tätt följd av TNT.

Roligast: Den enorma ballongdamen Rosie som satt grensle på loket och - stampade takten! Då var jag faktiskt tvungen att ta fram mobilen och knäppa ett kort. Många satt med kameran på hela tiden men då är man inte där tycker jag. Jag valde att ha det i mitt eget minnet istället. Men här har ni henne: a whole lotta Rosie. Ja en hel del Rosie var det!



Rolig var också Angus stripp till the Jack. Inte är han bildskön men vi skrek ändå när han drog av sig kläderna och avslutade med att visa kallingarna. Det stod ACDC på dom.... Underbart larvigt!

Mest imponerande: Angus gitarrspelande på Let there be rock, sista låten innan de obligatoriska extranumren. Han äger publiken fullständigt. Springer runt, uppför en trappa och står ovanför scenen och spelar. Slår ett ackord och lägger handen bakom örat för att höra om vi vill ha mer. Jaaa, klart vi vill! Hela Globen tjuter! Ojojoj.

Om ni vill se så finns det gott om klipp på Youtube. Sök på "ac dc globen". Då får ni se Rosie stampa takten!

Jag läste recentionen i Aftonbladet efter premiären och där stod det nåt om att man gick från konserten med tinnitus och ett leende från öra till öra. Och precis så var det. Jag hade nämligen glömt öronpropparna på hotellrummet så vi var lite lomhörda när vi gick därifrån. Lomhörda men lyckliga.