Diskbänksrealism
Idag går det trögt. Kanske beror på att det är så kallt inne? Glömde berätta igår att det har snöat. Inte mycket , bara ett tunt lager vitt men det gör att det är lite ljusare ute. Men som sagt, det är ingen fart på mig idag. Fast jag har ju faktiskt:
Klivit upp
Ätit frukost
Hämtat ved
Hämtat ett paket köttfärs och en stek ur frysboxen ute
Tänt upp i både kökspanna och kakelugn.
Gett Hacke frukost
Kört igång en tvätt
Underhållit brasorna med en vedpinne då och då.
Bett Herman kliva upp (ca 20 ggr)
Men det är liksom sånt där som man inte räknar. Varför gör man så? Det räknas väl? Det tar ju tid. Ibland när jag känner på kvällen jag inte hunnit en massa saker så brukar jag tänka: det är ju för att jag gjort en massa saker. Och var inte dom viktiga då?
Igår fikade barnen och jag på Brödbiten. Det var viktigt. Vi hade det jättemysigt. (Sen att jag blev sur och trött senare på grund av att jag smockade i mig en mockabakelse till kaffet, det får jag ta på köpet...Ska hålla mig till chokladkaka och grädde i fortsättningen - fast då hade jag blivit utan fika igår.)
Jag sov en stund efter lunchen igår. Det var också viktigt. Jag var ju trött!
Nu sitter jag här och skriver. Det kanske inte är så viktigt? Men det är skönt att få skriva av sig. Mental hygien är också viktig. Egentligen startade jag datorn för att köra igång musik. Det går så mycket lättare att jobba då. Det jag borde göra är att städa badrummet. Det luktar skunk där igen. Kanske måste kolla under badkaret om det är en förrymt skunk som bosatt sig där?
Men faktiskt så ska jag gå och göra mig en kopp kaffe först. Det är också viktigt.
