alias Kvasthilda

Vilket bra uttryck det är. Det är faktiskt som om man hade dom där uppgifterna hängade över huvudet, hotfullt tornande upp sig som åskmoln eller som tunga föremål som kan ramla ner i huvudet på en när som helst.

Jag tog en kort promenad för att få igång hjärnan på nåt sätt. Solen skiner och snön lyser vit på fur och gran, jag är trög som fan.

Jag har en skoluppgift jag måste göra innan måndag. Jag har haft flera veckor på mig att skriva men inte har det blivit nåt för det. Men nu har jag loggat in och läst igenom texten (igen) så nu ni.

Hackebacken hjälpte mig göra råndeg igår så rån måste jag grädda idag. Vilket innebär att locket måste bort på kökspannan för jag tror inte jag kan ha rånjärnet på glashällen. Och det innebär dessutom att jag inte kan ha en massa annat jag måste göra den närmaste timmen eller så. För jag vill inte avbryta när jag väl har börjat.

Jag ska hämta Hacke och en kompis som ska följa honom hem från fritids klockan halv tre och innan dess måste jag komma ihåg att hämta ut medicinen på Apoteket samt köpa smör. Eller margarin. Eller smör. Smör är dyrare men margarin är äckligt.....

Jag måste även köpa köttfärs och taco-pryttlar eftersom jag tänkte vi skulle äta det ikväll. Och alltså kan jag inte börja med någon rångräddning förrän efter maten eftersom jag behöver köket till att skära grönsaker och steka köttfärs. 

Sen har vi hela julhelsiket hängades däruppe också. Med julklappar, bakning och mat som ska handlas. Samt två födelsedagar. Tänk den som finge åka bort över jul. Slippa tänka.

Det bästa sättet att få undan är väl att ta en sak i taget antar jag. På´t bara.