alias Kvasthilda

Idag var jag in på danskurs i stan. Vi skulle träna på polskorna som ska vara med på uppdansningen  för polskmärket (läs mer här ). Jag ska inte dansa upp....tror inte det i alla fall. Fast man kan ju ändra sig.....
Nå, vi hade lunchpaus. Då ringer det på min mobil. Det är Sören och det första han säger är "ta det lugnt nu men".... och blir man lugn då?? Nä.
Herman hade ramlat i slalombacken och brutit benet! Dom var på väg in till stan med ambulans. Jämmer och elände.....
Ja efter kursen var slut fick jag ju vackert fara hem och ta rätt på lillebror som var hos en kompis. Jag kunde inte fara till akuten för jag hade ingen bil, jag samåkte. Och Sören hade inte heller nån bil för han åkte med ambulansen in.  Och handla skulle jag hunnit gjort också, det var nästan bara "slut" kvar i kylskåpet och klockan var halv 5 när vi passerade stadsberget. Men då var Gun (en annan Gun) så snäll och skjutsade mig på ICA innan hon skjutsade hem mig så jag fick handla det nödvändigaste. Sen hämta Hacke, hem och laga nån mat (jättehungrig eftersom jag bara ätit pastasallad till lunch).
Herman ringde vid halv 6 så jag fick prata med honom. Då var han ganska lugn. Dom väntade på att han skulle gipsas. Tydligen skulle dom söva honom också. Nu pratade jag med honom för en stund sen och då väntade dom fortfarande på sövning och gips. Och han var JÄTTELEDSEN för han var hungrig..... och fick inte äta eller dricka nåt inför narkosen.... :(
Mammahjärtat gjorde ont! Stackars liten.....
Nå, jag antar att dom sover kvar, dom kan väl inte skicka hem ikväll honom om han ska sövas? Och med jättegipset urban på benet? Jag vet inte alls hur det funkar!! Suck...... Varför måste man ha så långt till lasarettet?

Bara vänta och vänta och vänta på besked......