Jag ska få skriva på gipset!
Jag menar förstås Herman. Dom ringde nyss. Nu är dom på barnavdelningen, Herman är gipsad och klar och har fått dropp så han har inte svultit ihjäl (trodde jag det på allvar då? Hm....Nja...) och ska snart få nåt att äta med om jag förstod dom rätt. Och han har beställt mannagrynsgröt till frukost!
Nu känns det mycket bättre när jag vet läget. Nu kanske jag kan sova gott i natt. Trots allt, det är ju bara ett BEN som är brutet. Det kunde varit värre. Faktiskt.
ja vilken tur i oturen, Gun!! Det kunde precis som du säger, varit värre... men när man är mitt upp i det så spelar det just då ingen roll, allt blir jättestort och hemskat tills man får lite perspektiv... oftast tror jag det blir barnens eget lugn som lugnar en....
Axel var lite fundersam över hur Herman nu ska kunna leka som vanligt. "Du vet mamma, det finns ingen som skrattar så mycket som Herman. Hela tiden!" Men det blir nog lite poppis om det blir autografskrivning på gips. Ja, visst är det tur i oturen med "endast" ett brutet ben...
Vad gullig kommentar av Axel!
Ja det var sött! Jo han är verkligen en glad kille. Utom när han har ont eller är hungrig.... Men sånt kan man ju åtgärda.
Och han blir säkert en hejare på kryckor. Kan man åka blades och hoppa och trixa så kan man nog lära sig gå på kryckor.
