Hårfint
Igår var jag till frissan. Håret kändes egentligen inte så långt men jag ville vara fin till påsk om man får ju ta dom tider som finns när man själv har tid.
Syrran hade lagt till en bild på en sååå snygg frisyr på Pinterest.
Jag snodde den rakt av, utan att skämmas. Ok, lite då. Men det var det värt.
Ett tidshål är funnet
Jag har haft funderingar på att promenera till och från jobbet ibland för att få in mer vardagsmotion men jag har inte fått till det. Mest beror det nog på att jag egentligen inte vill promenera hem. När jag slutar vill jag hem NU.
På måndagar börjar jag sju och jag skjutsar Herman till bussen som går fem i halv. Då kan jag inte promenera till jobbet. Men imorse kom jag på en sak. Jag kan ställa bilen på jobbet och promenera den där halvtimmen innan jag börjar.
Så det gjorde jag!
Hur jag ska lösa det dom andra dagarna har jag inte räknat ut än men det kommer väl!
Lakritskvinnan slår tillbaka
Jamen det går ju bra det här! Det är tydligen bara att bestämma sig.
Träning söndag, måndag, tisdag. Mathållningen är rimlig, jag håller mig till kalorimålet (skapligt i alla fall). Ja, inte i söndags för då var vi på treårskalas men det var en kalkylerad risk. Prinsesstårta, morotskaka och kladdkaka med kokostosca var det som bjöds. Jag räknade det som ett "mycket speciellt tillfälle".
Idag har jag inte tränat. Inte ens promenerat på rasten för jag var så hiskeligt kaffesugen och trött och ville sitta ner med min kopp i lugn och ro. Men ute har jag fått vara ändå, både på för- och eftermiddagen eftersom det har varit utmärkt väder och barnen har lekt i solskenet. Det är just nu BÅDE gräva sand och åka stjärtlapp som gäller. Fast det senare börjar bli på gränsen att det går att göra och det första är fortfarande lite svårt eftersom marken är hård. Men cykla går bra.
Funderar om jag ska ta en prommis nu för klockan är bara tjugo i åtta men det har blivit mörkt och jag vet faktiskt inte om jag har lust. Jag kan ju få vara lat EN dag kanske? Mannen pratade om att basta hos Lillens ikväll, det låter ju inte så dumt. Få se om det blir det eller om jag hamnar i soffan.
Godkväll!
Hur svårt kan det vaaaa?!
Fredag igen och det känns väl inte som den bästa dagen att prata om att börja leva sunt men DET HÄR GÅR INTE LÄNGRE!
Tårta, tårta, kakor, kakor hemma och på jobbet äppelkaka, mannagrynsgröt, mackor, mackor, mackor. Jag finner det synnerligen svårt att leva som jag vill när jag inte får välja min mat själv. Jo, tårtorna kan jag väl låta bli, nu när vi har fyllt färdigt för ett tag, det är inte det som är det stora problemet. Det är att inte äta bara för att det står framme på bordet!
Det blir för mycket mackor på vardagarna. Visserligen har vi ofta kokt ägg som man kan välja som pålägg men jag behöver inte två mackor till mellis klockan två när vi åt frukost åtta och lunch elva. Så mycket energi gör jag inte av med.
På plussidan kan sägas att jag lastar halva tallriken med grönsaker till lunchen och jag försöker fixa ordentligt med grönsaker till middagen också men det verkar inte hjälpa. Jag har gått upp i vikt och jag verkar ha stannat där. Jag äter tydligen för mycket annat också.
Träningen fuskar jag också med. Orkar inte på måndagar och är tveksam till soman på torsdagar. Nej, jag var inte iväg igår. Jag var så innihelvitte trött så jag höll på att somna på soffan. Jag som skulle sova ikapp den här veckan när det var sportlov och jag fick sovmorgon! Trött varenda dag är jag! Jag undrar om det beror på den tveksamma kosthållningen.
Jag skulle behöva umgås i lite mer hälsosamma kretsar. Fast jag vill inte bli fanatisk heller. Bara äta LAGOM.
Är hon kär i frukterna?
Jag tror jag måste sätta upp ett riktigt mål. Skriva upp så jag ser det varje dag och kan fokusera på det och planera för eventuella frestelser som kommer i min väg. Men vad ska jag ha för mål? Frisk, stark, glad? Det var ju det jag skulle leva efter om man ska tro det jag skrev här på bloggen i maj i fjol. Och då hade jag inte ens börjat gå upp dom här senaste kilona. Den lappen sitter fortfarande på kylskåpet. Jag ser den inte längre......
Ok, vi kör väl det gamla vanliga, det är enklast så:
- Grönsaker eller frukt till VARJE mål. Hur jag nu ska lösa det på jobbet....
- Inga kakor eller andra sötsaker utom i VÄLDIGT speciella undantagsfall. Och då i begränsade mängder. Gäller även alkoholhaltiga drycker.
- Dra ner på mackätandet. Ät MAT. Och planera!
- Röra på mig VARJE dag. Även om det bara är en promenad. På rasten till exempel, istället för att kasta mig i soffan. Ut och gå! Ta med träningskorna!
- Drick vatten.
Låter det rimligt?
Och kom inte och säg "du är väl inte tjock!" eller "du duger som du är!". Jag vill inte ha tillbaka mina höga blodfetter, jag vill slippa blodtrycksmedicinen, jag vill känna mig LÄTT och STARK! Och det ska jag! SÅ DET SÅ!
Lakritskvinnan testar: Soma move
Ja i torsdags var det alltså dags för första soma move-passet. Egen yogamatta skulle man ta med och det äger jag faktiskt en fastän jag aldrig nånsin yogat i hela mitt liv. Men armhävningar har jag gjort.
Vad tyckte jag då?
Nja. Jag vet inte.
Var det svårt?
Jag har som sagt aldrig yogat förut. Kanske man tycker det är roligare då? Vi höll oss på mattan hela passet och gjorde diverse övningar som upprepades. Det skulle vara som ett flöde sa M. Tyvärr hörde jag inte instruktionerna riktigt under själva passet för musiken var för hög, men det går ju att påpeka till nästa gång. Och visst svettades jag. 45 minuter i ett svep varade det, utan pauser. Inte konstigt att man blir varm då. "Man måste inte följa takten i musiken" sa hon innan - men ledaren måste man väl ändå följa, annars blir man ju efter?
Var det jobbigt?
Så där. Lite trött i låren var jag efteråt men inte extremt. Fick däremot ont i handlederna under passet och dagen efter hade jag ont både i höger handled och i tennisarmbågen. Det var många övningar där man skulle stödja på händerna. Ingen träningsvärk förutom lite stelhet i rump- och lårmuskler som jag kände av när jag gick upp för trappen här hemma. Ingenting idag lördag.
Var det roligt?
Jag vet faktiskt inte. Jag föredrar latin fusion om jag ska vrida och vända på kroppen till musik. Dansa i takt till musiken. Då känner jag mig smidig och sexig som en puma. Nu kände jag mig lite halvklumpig. Nej det berodde inte på mina skor den här gången för vi var nämligen barfota. Sen gillade jag inte själva musiken heller, den var lite stressande ibland. Kanske det var för att jag inte hörde vad hon sa och inte hängde med riktigt. Jag åkte som sagt därifrån svettig men jag kände mig inte helt nöjd. Inte så där stark och oövervinnerlig som jag känner mig efter cirkelpassen.
Om jag ska sammanfatta (så här efter ett enda pass) så blir betyget:
Svårhetsgrad: Medel.
Själva rörelserna är inte så komlicerade men lite styrka och koordination krävs. Fast man ska väl BLI stark av träningen förstås....
Svettfaktor: Hög.
Man blir som sagt varm av att stå och röra sig i 45 minuter.
Styrkefaktor: Medel.
Axlar och lår får nog sitt och lite coremuskulatur kan man nog arbeta upp. Men slut blev jag inte. Nästan ingen träningsvärk.
Rolighetspoäng: Låg.
Jag tyckte inte det var speciellt kul helt enkelt. Jag föredrar cirkelpassen och latin fusion. På det första får jag känna att jag blir starkare och starkare, på det andra får jag känna mig smidig och elegant och att jag klarar av dansstegen bättre och bättre. Soma var lite enahanda om man jämför med dansen. Tycker jag.
Nu kanske man inte ska döma ut nåt efter första gången man testar det. Jag vet inte om det ska vara soma varenda torsdag nu men en eller två gånger till kan jag tänka mig att prova innan jag förkastar det helt. Att inte få träna på torsdagar vore tråkigt. Träna söndag, måndag, tisdag och sen inget mer i veckan känns inte som ett alternativ. Jag vill nog gärna sprida ut det lite mer.
Men det ska vara roligt att träna, annars kan det kvitta.
Klart slut från Lakritskvinnan.
Hallå?! Lakritskvinnan?!
Buhuhuhuuu! Lakritskvinnan har övergett mig! Var är du!? Snälla, snälla, kom tillbaka! Jag vill ju träna!
Jag tar mig iväg på latin fusion på tisdagar - that´s it. Ja, jo, förra söndagen lyckades jag ju faktiskt släpa mig iväg på cirkelträningen men det berodde säkert på att fotograferingen hägrade. Fick några fina foton till fotoutmaningen, tack vare träningskamraterna. Ja, så klart kändes det bra att träna också.
Men i måndags avstod jag, mest på grund av på knät som gjorde ont. Kände av det lite på tisdagens dans även om det var fötterna som gjorde mest ont den dagen. Jag MÅSTE köpa andra skor! Dom jag har nu har på nåt vis blivit för stora och fötterna halkar omkring inuti dom med resultatet att jag får ont. Dessutom är sulorna alldeles för hala. Nån sa att det kan bero på golvet i gympasalen också, att det är slitet och halt men det kan jag ju knappast byta ut på egen hand. Det får bli andra skor istället.
I torsdags orkade jag inte åka och träna, fast jag hade bestämt mig (trodde jag). Samma som förra torsdagen - jag är för trött i huvudet efter jobbet. Och idag är det söndag igen och här sitter jag vid datorn istället för att gå armgång och göra knäböj. Vad farao är det frågan om, va? Va?
Nä, jag får ta mig i kragen och gå på träningen imorgon kväll istället. Latin fusion på tisdag så klart och på torsdag SKA jag gå! Tre gånger i veckan ska väl inte vara nån omöjlighet, va? Och så promenader dom andra dagarna? Hur svårt kan det va?
Tänk, det fanns en tid när jag dansade folkdans på måndagar, boxades på onsdagar och tränade bodypump på torsdagar och söndagar. Det var tider det!
Kalla mig hårfagre
Fy farao vad jag känner mig långhårig nu! Och det är en vecka och en dag tills jag ska till frissan. Jo, jag löste problemet med arbetstiderna och hermanskjutsningen så jag kunde behålla den bokade klipptiden men det är ju så låååångt till dess. Håret hänger platt, ja hela ansiktet hänger tycker jag! Snart har luggen växt så mycket att man inte ens ser ansiktet längre. Ja, det vore förstås också en lösning på problemet.
Kanske jag ska styla det så här i väntan på klippning? Det är ungefär så det känns nu. En stor kalufs bara.
Risken finns att det blir en rejäl trimning när det väl är dags. Kommer folk att känna igen mig?
Jag vill ha en frisyr som inte hänger platt. Nåt som strävar uppåt istället, trots att man haft vintermössan på sig. Ja, det blir väl till att ha i saltvattenssprej och grejs också men klippningen ÄR viktigast.
Föna, styla, forma - varje dag! Nä, hugaligen! Lättsamt ska det vara. Jag har inte tid och jag har inte tålamod.
Den här kanske? Fin färg också, fast det har jag inte råd med just nu, jag kör på min gamla ett tag till....
Jag tror det blir bra, bara det blir kortare. Ansat, snyggt, stajlisch! Ja det är väl bara att vänta.... suck.....
Nytt år, nya löften, nya tag
Lakritskvinnan verkar ha smugit sig fram igen. Idag var tredje dagen i rad som jag tog en promenad. Bara en halvtimme idag visserligen men 30 minuter är bättre än noll minuter. Man kan väl se det som uppvärmning och öka på sträckan så småningom?
Uppvärmning skulle jag behövt på riktigt när jag promenerade idag. Det var kallt, tio minus. Igår var det något mildare men då blåste det isbitar istället. Jag som gick neråt kyrkan i akt och mening att gå grisrundan svängde höger istället och gick Pålgårdsbacken upp igen. Det blåste så det gjorde ont i pannan. Jag pallade inte tanken att gå ut på dom öppna fälten nedanför grishuset. Fy faderullan för blåst!
Jag har mutat mig själv med att jag ju kan ta med kameran och ta kort till fotoutmaningen när jag är ute och går. Jodå, några bilder har det väl blivit. En hackspett på en telefonstolpe fick, med lite beskärning och en split-toning, bli "utsiktsplats". Den är jag väldigt nöjd med.
Hur jag ska lyckas hitta tillbaka till det sunda ätandet vet jag däremot inte ännu. Jag försökte börja räkna kalorier igen häromdagen men det sket sig efter en enda stackars dag. Nu har jag ju inte tänkt köra nån speciell diet förutom "mat-dieten" men jag kände att jag behövde styra upp intaget på nåt sätt. Men, nähä, jag får väl göra på annat sätt då.....
Jag får väl vänta med det nya livet till på onsdag då alla helger är över. Då börjar jag jobba på dagis igen. Ända fram till sista mars ska jag jobba, det har jag nog inte skrivit, va? Jo, det känns bra. Lite pirrigt men skönt ändå att få ett schema och veta vilka tider och var jag ska vara. Skönt att få ett JOBB. Sen om det bara blir tre måndader så må det väl vara hänt då. Då HAR jag i alla fall jobbat i tre månader.
Förresten så drar väl snart gymnastikföreningens träning igång igen? Inget är som vardagens rutiner.
Frisyrfunderingar
EN ängel sålde jag på marknaden. Men det är ju bättre än ingen. Det var Gloria som flög sin kos, hon med det rosa håret och fårskinnspälsen. Jag har dessutom fått beställning på ytterligare en ängel. Med den jag sålde innan marknaden har jag lyckats med mitt mål - att skrapa ihop pengar till nästa frisörbesök!
Jag längtar redan. Det är två hela veckor kvar. Suck.... Det blev inte riktigt bra sist. Nånting blev fel med formen eller så tunnade hon ut det för mycket, jag vet inte. Just den frissan hade inte klippt mig innan så det var så klart ett lotteri men det kändes ju bra när jag gick därifrån. Men inte nu. Det går liksom inte att få fason på det. Det lägger sig platt hur jag än gör och kanten på luggen är för diffus på nåt sätt. Äh, hur ska man förklara det? Jag gillar skarpa kanter och kontraster med kort och långt. Nu är det liksom för utslätat.
Men det ska det bli ändring på om två veckor. Då ska jag bli julfin med både klippning, färg och slingor. Jag förvarnade M redan för några veckor sedan när hon klippte Herman att hon skulle börja fundera på nåt kul. Hon vet i alla fall vad jag gillar (tror jag) till skillnad från den helt okända frissan i Sollefteå. Ingen tantsnagg!
Kolla kanten på luggen, det är det där jag menar! Men resten av håret är för slätt. Det blir liksom pälsmössa av det. Nej den tar vi inte.
Det här är snyggt! Fast fel röd för mig. Men snyggt.
Och det här är.....hm, jag trodde nästan det var jag först. Ja det är väl den formen jag brukar ha kanske. Men mer rött ska det va!
Men kolla - en till "jag". Fast jag vill nog ha snaggat i nacken (och rödare färger som sagt) men ser ni nu vad jag menar med kant på luggen och kontraster mellan långt och kort? Den här frisyren tyckte jag var väldigt mycket "jag". Den får godkänt!
Nu längtar jag ännu mer till den nionden december. Fast så fort som tiden går nu så är vi väl där i ett nafs.
Mönsterpassning
Jag vet vad jag vill sy nu. Jag vill sy klänningen som jag skickade efter mönster till för, hm, låt se... ett och ett halvt år sen, var det verkligen så länge sen? Då hade jag ingen ateljé, bara gäststugan utan värme på vintern. Jag får skylla på det.
Jag gillar hennes kängor också.
Läser i det gamla inlägget att jag tänkte sy en sommarklänning då men nu vill jag så klart sy en vinterklänning. Jag har kommit så långt att jag tagit fram mönstret och läst mönsterbeskrivningen. Den finns på engelska och på franska. Jag kan inte franska så jag får läsa den engelska för att förstå hur jag ska göra men måttangivelserna i den är i tum så då måste jag gå till den franska beskrivningen för att det ska bli rätt. Ja vem har sagt att det ska vara lätt här i livet.....
Jag har också tagit fram mönsterpapper och mellanlägg men jag vet ännu inte vilket tyg jag ska sy den i. Fick en snilleblixt häromdagen. Jag har ju grön fuskmocka! En fin, mossgrön nyans, en klänning i det kan ju bli hur coolt som helst! Fast när jag tog fram det så insåg jag att insidan på mockan nog inte är så mysig att ha mot kroppen. Den kanske passar bättre till ett ytterplagg med foder än en klänning. Lyckligtvis har jag fler tyger. Det trevliga i sammanhanget var att det går åt två meter tyg, ett typiskt standardmått när jag köper tyg som jag inte riktigt vet vad det ska bli. Två meter räcker till både det ena och det andra. Tror mamma gör likadant för jag hittade ett tyg jag fått av henne som också var två meter, ett svart och vinrött med paislymönster. Fast sen upptäckte jag att mönsterkonstruktören har tänkt att krage och manschetter ska vara i en avvikande färg. Det ska alltså vara 60 cm till av ett annat tyg. Äsch!
Jag gjorde timeout och gick in och lagade middag istället. Jag ska fortsätta mitt klänningsfunderande idag. Kanske rita av mönstret och kolla om inte krage och manschetter får plats nånstans ändå på dom två meterna tyg. Jag har visserligen många olika tyger som jag skrev men alla passar inte till klänning. Det här ska vara ett vävt tyg, inte allt för tunnt. Ja, typ ett skjorttyg kanske, det är ju en skjortklänning. Men jag är inte den puttinuttiga typen. Inget småblommigt. Inte marint heller. Paisly är perfekt åt mig. Men jag hittade inget tyg som matchade det eller som avvek tillräckligt mycket för att passa som krage. Och inte kan jag riva runt och flytta tygbuntar hur mycket som helst heller med min stackars arm.
Visst skulle jag kunna ta vilket tyg som helst där materialet stämmer men jag vet inte om jag vill lägga ner en massa arbete på en klänning som jag sen inte vill använda. Jag minns den senaste klänningen jag sydde. Jag tror jag har använt den EN gång. Fast det var egentligen inget övningsobjekt, jag trodde faktiskt att den skulle bli bra. Men materalet var lite otäckt syntetiskt, jag lyckades inte med mönsterpassningen, den blev lite för tajt över bysten och modellen var lite, hm, tantig..... eller om det var ägarinnan som var det.....
Undrar om man kan göra nåt annat av den?
Kroppsligt
Nu har jag tagit en uppfräschande dusch så där mitt på lördagen. Jag har bättrat på hårfärgen med färgbomben och jag har rakat mig. Klippt naglar och smort in mig med mitt lemon-limedoftande body butter och tagit på deodorant samt rena kläder. Nu känner jag mig som ny.
(Ni som inte vill läsa om min kropps påhitt kan sluta här. Ja, det finns många bloggar som handlar om annat, t.ex. mode eller fotografering eller cupcakesbakning. )
Anledningen till duschen var en synnerligen ofräsch känsla av att jag (och kläderna) luktade. Jag tror på allvar att jag är på väg in i min andra pubertet. Rätt som det är blir jag överhettad. Igår kväll till exempel. Jag tog och gick ut på verandan, barfota. Aaaah, vilken lättnad! Jag gick omkring där en stund, barfota, i minusgraderna. Det var så skönt! Jag stannade där tills det nästan gjorde ont i fötterna.
Humöret har jag skrivit om förut. Känns lite som att jag ska ha mens hela tiden. Morr... Fast det kan ju vara höstmörkret också. Eller sömnbristen som uppstår när man vaknar mitt i natten, sjöblöt av svett. Men nu har jag lärt mig att ha fönstret öppet i sovrummet och stänga dörren en stund innan jag ska gå och lägga mig. Ja i natt hade jag fönstret öppet hela natten och jag tror faktiskt jag sovit utan avbrott också.
Idag är det första november. Ute snöar det. Igår var det halloween och en herr Häst for på halloweendisco. Eller är det månne Harry Boy?
Just det, jag var ju till doktorn med min arm igår. Det ÄR tennisarmbåge. Skönt. Jag är så lättad att det inte har med diskbråcket att göra. Jag fick en kortisonspruta och så är det bara att massera och undvika sånt som gör ont. Jag kan äta ipren om jag vill och jag kan smörja in med voltaren gel om jag vill. Idag känns det faktiskt lite bättre. Det kan förstås bero på en mer avslappnad inställning till smärtan också, nu när jag vet vad den beror på.
Nu ska jag gå och stajla mitt hår så jag känner mig ännu finare och fräschare. Tjingeling!
Blä blä blä
När jag inte skriver här är det antingen för att jag gör en massa roliga saker och inte hinner skriva eller för att jag inte mår bra och inte vill skriva. Varför ska jag vräka ur mig mina dåligheter på er? Fast jag skrev förstås häromdagen att jag var trött och grinig....
En del av det dåliga humöret beror nog på att jag har ont i högerarmen och -handen. Det började uppe vid armbågen och nu har jag problem med att hålla en gaffel på normalt sätt. Jag har fått tid till doktorn imorgon bitti så vi får väl se då vad det kan vara. Jag är som vanligt mest rädd för ett nytt diskbråck. Men det kan ju vara nåt så simpelt som tennisarmbåge, trots att jag aldrig spelat tennis i hela mitt liv. Jag vet inte om det kan påverka greppet. Jag tror doktorn får avgöra vad det är för fel.
Den onda handen gör att jag försöker vila den så mycket som möjligt vilket är urtråkigt. Jag vill ju göra saker här hemma. Jag får ont av att dammsuga, ont av att röra i grytan. Ja det är väl inte så skojiga aktiviteter kanske men jag behöver faktiskt mina fingrar för att kunna sy också! Har ni tänkt på det va? Jag försöker använda vänstern istället och det har fått mig att inse att den armen fortfarande ÄR svagare efter diskbråcket. Jo, pekfingret är ju lite avdomnat fortfarande, jag vet, men jag trodde inte det var så illa. Fast om jag spänner musklerna över axlarna kan man se att trapezius på vänster sida är bra mycket större än på höger. Det är den (och säkert andra muskler) som får kompensera för dom försvagade musklerna. Jag blir alltså sned på köpet. Inte så bra.
Jag tänker i alla fall gå på träningen ikväll, trots onda armen. Jag har ju många andra muskler som går att träna. Och träningsvärken i benen sedan tisdagens latin fusion har gått över nu.
Svettigt värre
Jomen det gick bra med strömavbrottet. Jag gjorde middag så den var klar strax innan fem, tände ljus lite här och var i huset och sen fick dom bryta strömmen bäst dom ville. Fast visst är man beroende av ström. Man kan inte köra diskmaskinen, inte spela dator, inte läsa (om man inte har ficklampa). Gick inte att gå ut på internet heller, allt försvann. Jag passade på att aska ur pannan när det hade stannat och fyllde på flis i magasinet. Sen for jag och tränade och när jag kom hem var strömmen tillbaka, grabbarna hade släckt alla ljusen och inte nog med det, det brann i pannan! Nej, det var inte barnen som tänt upp igen utan det hade tagit sig själv när flisen började matas på igen. Fantastiskt.
Träningen gick också bra. K körde med oss så vi var alldeles slut när passet var över. Och igår var det latin fusion. Härligt! Och många deltagare på passen både i måndags och igår. Det är hälsovecka nu och man får prova på gratis, det kanske är därför. Jag var i alla fall rejält svettig igår när vi var klara. Det rann utefter ryggen och i ansiktet. Jag fick ta av mig glasögonen efter halva passet för dom halkade ner hela tiden. Jag vet inte om man blir mer taggad när det är mycket folk så man kör hårdare? Det kan också vara att jag börjar bli säker på stegen och då kan jag ta ut rörelserna mer. Svettigt var det i alla fall!
Igår var jag in till stan igen. Herman skulle till ögonkliniken och jag följde med utifall han skulle få såna där droppar i ögonen. Fast det fick han inte. Han hade nog kunnat gå själv egentligen. Jag var INTE sugen på att åka. I vanliga fall försöker jag passa på att shoppa lite när jag är in men igår gick det trögt. Jag har fortfarande presentkortet på Stadium att göra av med så jag tänkte att varför inte förnya träningsgarderoben? Men när jag kom till stan var jag hungrig så jag började med att äta. Sen hade jag ju en tid att passa också och då blir jag stressad och inget blir roligt.
Plockade i alla fall på mig en bunt linnen samt ett par lite slappare byxor. Kanske passar till dansen tänkte jag. Fast linnena var för smala allihop. Smala och långa. Och visst är dom töjbara, jag KAN dra ner dom över höfterna, men sen när jag rör mig så far dom upp eftersom dom dessutom är lite halkiga och så lägger dom sig som en korv i midjan istället. Äsch! Och byxorna ska vi inte tala om. Rumpan och låren blev ungefär dubbelt så stora i dom. Och ser man tjockare ut MED kläderna än utan, då ska man inte köpa dom. Förresten var det fel blå färg på dom också. Det ska vara turkos.
Vi ser alla ut som vi gör och ingen kroppsform är mer rätt än nån annan. Men kan nån berätta det för dom som designar träningskläder, tack? Just jag är väl ingen sylfid men man KAN vara vältränad och ändå ha smal midja och breda höfter. Faktiskt. Eller stor byst eller nåt annat som avviker från den raka formen. Var finns dom kläderna?
Nu ska jag gå och stoppa mina träningskläder i tvättmaskinen. Dom ligger i en hög på sovrumsgolvet och ovanpå dom ligger katten och sover. Så är det varenda gång. Kan nån förklara hur det kan vara mysigt att ligga och sova på mina svettiga kläder?
Skaka rumpa!
I måndags styrka och kondition, igår latin fusion. Heja mig!
Jag tycker bäst om reggaeton har jag kommit fram till. Inte så gracilt och puttenuttigt utan stompigt och buligt och stora rörelser. Ja inte vet jag om vi dansar "riktig" reggaeton. Det spelar väl ingen roll? Det är kul, det är svettigt, man blir glad! Jag gillar rytmen och jag gillar att ta plats på dansgolvet. Jag kan ibland beklaga att jag bor på en liten ort. Jag skulle vilja dansa mer. Kanske gå en kurs (finns det reggaetonkurser för medelålders tanter?). Fast jag ÄR glad att vi faktiskt har latin fusion-passen på tisdagar.
Igår var det inte Lakritskvinnan som for iväg för att svänga på höfterna. Den här superhjältinnan(?) hade inga svarta trikåer utan gröna haremsbyxor, neongul bh och blågrönt linne. Ja, det är byxorna jag sydde i somras. Jag tänkte att dom skulle passa bra när man ska ta stora kliv och ta ut rörelserna ordentligt. Och det funkade utmärkt! Man måste inte vara snygg och ha coola kläder när man tränar men man får om man vill!
Det finns dock två problem med brallorna.
1: Dom sitter åt för mycket i midjan.
Jag ska nog göra som jag tänkte i somras och sy ett par med trikålinning istället för smock. Vidareutveckla modellen.
2: Dom blir skrynkliga när man tvättar dom.
Det funkar ju inte. Jag har inte lust att stå och stryka mina träningskläder även om jag bara dansar en gång i veckan. Alltså - sy ett par nya, speciellt anpassade för träning. Man skulle haft nån tunn jersey kanske?
Fast jag gillar det där kräkgröna tyget med "grafitti" på. Och jag gillar färgen på linnet men själva tyget är kass. Det är ett sånt där "burn-out"-tyg och tydligen försvann stretchen helt när dom "brände ut" det, fastän det är ribbad trikå. Det är liksom alldeles tunnt och slappt och ingen spänst alls i det. Nåja, jag har fler linnen och det finns linnen att köpa.
Det kändes kul att klä sig lite annorlunda på latin fusion-passet än på dom vanliga passen. Lite mer färg, lite ledigare. Frågan är vem den där donnan på dansgolvet är om det inte är Lakritskvinnan?
Vi börjar bli riktigt många på träningen nu. Men det finns en sak jag inte begriper: hur kan vuxna människor hålla på att prata med varandra om ditten och datten under stretch och nervarvning? Tror dom att passet är slut? Hallå, det står en människa där framme och INSTRUERAR! Visa lite respekt för sjutton!
För mig handlar inte stretchen så mycket om det fysiska stretchandet av muskler utan om att hitta igen sin kropp igen, få allt att fall på plats efter träningspasset liksom. Att samla sig. Det är väldigt svårt att fokusera på muskler och andning om det står några och pratar bredvid om hur det var på jobbet idag. Hade det varit idrott i skolan och ett par elever som stått och pratat hade läraren säkert sagt till. Men vuxna människor borde väl förstå bättre tycker jag? Eller får man göra som man vill när man är vuxen?
Ibland händer samma sak under passet. Att säga uppmuntrande kommentarer till varandra eller fråga hur om nåt man inte förstod är ok tycker jag men att stå och prata om annat medans ledaren instruerar, det är störande. Sen när det är dags att köra igång måste "pratarna" fråga vad vi ska göra för dom har så klart inte hört vad ledaren sagt. Aaargh! Hur gamla är ni?!
Fyndfredag
Herman hade tid på habiliteringen i fredags och medan jag ändå var i stan passade jag på att stämma träff med några av konstkompisarna. Av nostalgiska skäl tänkte vi fika på Kupan eftersom det var där vi fikade när vi målade väggarna i Medborgarskolans lokaler.
Dock hade jag lite tid på mig innan vi skulle träffas och det var marknad på torget. Klart jag måste kolla där. Köpte bröd, en kavring och en levain med surdeg, och getmese och en mögelost. Jag som ska hålla i pengarna den här månaden, hmm.... Men jag motstod både honung och havtornsmarmelad för att inte tala om en marmelad med blåbär och konjak. Ja, man fick provsmaka, så klart. Mmmm, vad god den var! Kan tänka mig den på en god ost. Men det får bli en annan gång, kanske.
Efter att vi hade fikat och pratat en massa på Kupans fik, gick vi en vända bland kläder och prylar. Jag hittade en hel hög med kläder som jag var tvungen att prova. Och nästan allt passade!
Voilá! En västklänning! Fast jag måste dra in magen för att den ska sitta bra. Och jag som inte brukar köpa kläder som är för små för att "jag ska gå ner i vikt så att den passar". Men den här köpte jag. Och jag SKA gå ner i vikt så den passar bättre, det bestämde jag ju innan jag hittade klänningen.
En brun topp med grönt mönster och en jacka/kavaj i brun stretchtwill.
En riktigt snygg kavaj.
En topp i mesh med sammet på. Ni får ursäkta att bilderna är lite småsuddiga, jag vet inte vad det beror på. Kameran ville inte riktigt idag.
Jag köpte även en bok och så tre ljusmanchetter (som skall demonteras och användas i häx- och änglatillverkningen). Allt detta betalade jag 194 riksdaler för. Kläderna känns i stort sett oslitna. Snacka om fynd.
Genom att handla på Kupan har jag åstadkommit rena Kinderägget: jag har sparat pengar åt mig själv, jag har bidragit med pengar till Röda Korsets verksamhet och jag har sparat lite på miljön genom att köpa begagnat. Och så blev jag lite snyggare också.
Hemmaträning
Dagens träningspass: flisning. Jag (och barnen till att börja med) drog fram bakar ur högen åt Mannen som matade in dom i flishuggen. När vi var klara var jag genomblöt av svett. Det är väl träning det? Snart kan vi tända upp i pannrummet. Då blir det inte bara varmare inne utan även ute i ateljén. Och då kan jag sitta där och sy upp ett lager med änglar och häxor. Passar bra nu när jag blir arbetslös igen. Jobbar bara måndag och tisdag, sen är jag "ledig" igen.
Gårdagens träningspass var storstädning. Eller stor och stor men jag plockade i alla fall rent överallt på nedervåningen och dammsög och torkade golv. Bar ut sandaler och andra sommarskor till uthuset, ställde in alla kängor i tvättstugan. Bland annat. Känns bra. Känns lite renare, lite mindre rörigt här hemma. Svettig blev jag också.
Igår blåste det som sjutton. Det rasslade och skramlade på verandan. Kollade ut och såg pantflaskor som rullade runt på verandagolvet. Gick ut för att ta rätt på dom. En påse tomburkar hade kasat bort till andra änden av verandan. Kollade ut över räcket och ut på gräsmattan. Tomburkar där med. Ojdå. Dom hade rullat ut under räcket och fortsatt en bra bit bort. Jag plockade ihop hela rasket och bar till bilen och sen fortsatte jag med plast, papper, glas och plåtburkar av bara farten. Så blev det rent på verandan också.
Imorgon kväll blir det ingen träning, det blir tårtätning istället. Det är ju inte riktigt samma sak men someones got to do it. Det är M som fyller fyra år. Undrar vad en sån liten fröken önskar sig?
Ursäkternas seger?
Träningen börjar numera klockan åtta på torsdagar. Det var bättre med klockan sju tycker jag. Nu har jag gott om tid efter middagen att hitta på ursäkter för att inte gå. Å andra sidan hinner maten sjunka ordentligt.
- Det blir så sent innan jag är hemma igen och har duschat och fikat. (Ja men det blir inte senare i säng än vanligt.)
- Jag är trött. (Men träningen gör mig pigg, inte sant?)
- Jag har ingen lust. (Va??)
- Jag måste göra andra saker. (Näää, dom kan väl vänta?)
- Jag har varit borta varenda kväll den här veckan. Jag känner att jag vill vara hemma. (Latmask! Fast det stämmer att jag inte varit hemma.)
- Jag har ont i armen.
Jo men det sista är faktist sant. Igår när jag bar hem en (av Mannen) fullpackad julakasse med ved från Lillens så gjorde jag illa tummen och handleden när jag baxade upp handtagen på axeln. Det var tungt trots att veden är löjligt torr. Sen kånkade jag hem denna tunga kasse på ryggen och efteråt har jag haft ont i armen, mest i biceps. Jag har svårt att tro att det är träningsvärk sen måndagens träning som sitter i ännu (och ännu mindre efter latin fusion). Frågan är då om jag ska skippa träningen och låta armen vila? Nu ska vi väl inte bara göra pull ups och armhävningar men ändå. Jag vill inte förvärra skadan.
Ja vi får se. Jag har ännu en liten stund på mig att bestämma mig.
Välkommen tillbaka, Lakritskvinnan!
Härliga träningsvärk, välkommen tillbaka!
Latin fusion-passet igår gick alldeles utmärkt förutom vissa rörelser som inte funkade så bra - det tog emot i musklerna efter träningen i måndags. Men roligt var det! Ja, jag tror knappast att alla steg satt som dom skulle heller men det spelar ju ingen roll. Jag var jättesvettig när vi var klara. Och glad! Och för övrigt har vi inga speglar i gympasalen. Så det så!
Jag HAR verkligen kommit igång igen. Jag promenerar varje dag på min rast. Det brukar bli ett par kilometer. Och så styrka och kondition i måndags och dansen igår. Imorgon är det dags för styrka och kondition igen. Vi får väl se vad det passet har att bjuda på.
Det känns så bra!
Jag ser en svartklädd gestalt träda fram ur fjärran
Imorgon jobbar jag sista dagen. Sen börjar mitt nya liv. Igen.
Jo det är sant. Jag mår inte bra av att fuska med maten, det har inget med "ideal" eller "att vara duktig" att göra. Äter man kakor och mår bra tycker jag man kan fortsätta med det om man vill. Jag vill inte, jag vill äta sånt jag mår bra av. Och en kaka IBLAND. Precis som förut.
Hitta tillbaka till det vegetariska. Laga vettig och billig mat. Äta god MAT och vara nöjd med det.
(Här skulle det ha varit en bild på en glad kvinna som äter och ser nöjd ut men när jag sökte på "kvinna äter" på google dök det bara upp bilder på kvinnor som äter sallad tokgarvandes, gnager på ett äpple i förbifarten eller gapar och för en hamburgare eller en kaka/chokladbit mot munnen med en förförisk blick mot kameran. Slutsats: "Kvinnor" blir glada av sallad, äter äpple som mellanmål och äter kakor och hamburgare när dom är kåta. Eller nåt. Ja det blev i alla fall ingen bild, sorry.)
Jag vill börja träna igen. Vecka 37 drar gymnastikföreningen igång höstterminen. Hurra! Spännande att se vilka pass det blir. Om det blir latin fusion på tisdagar så tänker jag gå på det. Kören har paus i höst pga barnafödande ledare och dans är väl inte riktigt samma sak men det ger endorfinpåslag i alla fall. Det behövs.
Dessutom börjar barnen snart skolan igen. Då blir det helt andra vardagsrutiner. Möjligen MÖJLIGEN blir det lättare att hålla mina löften till mig själv: att hålla mig frisk, känna mig stark och vara glad. För det var ju det jag skulle göra, inte sant? Fast jag har faktiskt varit frisk nästan hela sommaren när jag tänker efter. Blev förkyld strax efter Turkietresan men sen har jag klarat mig. Och ganska glad har jag varit också. Stark? Ja kanske. Fast också trött och less när jag kommit hem från jobbet.
Nä, nu är det dags för nya tag. Jag kommer att tjata om maten och motionen här på bloggen, var så säker.
Välkommen tillbaka, Lakritskvinnan!
Sommardiet?
Lakritskvinnan verkar ha semester. Vi gick visserligen en ganska lång promenad i fredags, syrran och jag, ner till gamla kyrkan och tillbaka och så "benmördarbacken" hem men nån vidare pulsökare var det ju inte. Jag är visserligen på benen hela dagarna när jag jobbar och det kanske är hälsobefrämjande? Dom säger ju att vi sitter ihjäl oss nuförtiden när vi hänger framför datorerna både på jobb och på fritid. Att jobba i kök kanske är bra för den cardiovaskulära hälsan?
Min diet är i alla fall inget vidare dom dagar vi har mycket på jobbet och jag inte hinner äta min matdosa. Jo, jag försöker ha med mig lättsam mat. Dom första veckorna gick bäst, då hade jag med mig olika sallader och sås gjord på kvarg. Lämpligt med kall mat när det är så varmt. Sen har det blivit mer besökare och det har gått utför. Det har blivit allt från varm macka till morotskaka och glass. Inte bra. Fast jag äter riktig mat när jag kommer hem. Det är ju bra.
Nu när vi haft familjen på besök så blir det också mycket mer gofika än annars. Det blir liksom semesterliv eftersom dom ju är här på semester. Exempel på fika förra vecka är vetelängd, chokladboll, wienerbröd och glass med hjortronsylt. Å andra sidan har vi ätit ganska bra mat till middag (förutom en dag då det blev pizzerian i Långsele): Hemgjorda hamburgare med hembakat bröd, grillade fläskkotletter med ljummen potatissallad och igår en repris på potatissalladen fast med grillad korv mm som jag skrev om i förra inlägget. Fast det var nån jäkel som hade köpt chips igår. "Nån som vill ha chips?" "Jaaaa!" ropade jag som svettats i ett trettiofemgradigt kök hela dagen. Fast jag åt inga mängder måste jag väl få skryta med. Det var dillchips och jag tycker man blir så konstig i munnen av kryddblandningen. Ofräsch på nåt sätt. Tacka vet jag lättsaltade chips.
Hur i helsicke ska man komma upp på banan igen? Frukosten är inga problem, där äter jag ordentligt. Oftast ägg i nån form, äggröra till exempel och så en skål yoghurt med honung och nån frukt eller en skopa bär. En kopp kaffe med en skvätt mjölk till och jag är mätt och belåten och redo för dagen. Det är väl ändå ingen dum frukost? Och middagen är bra. Det är allt det där emellan som ställer till det.
