Lakritskvinnan får en uppsträckare
Igår morse bestämde jag mig. Igen. Jag måste verkligen komma igång och röra på mig. Och HÅLLA IGÅNG också. Inte bara "börja" hela tiden. Jag såg i ögonvrån hur Lakritskvinnan stod och hånlog i ett hörn i köket. Men hallå, är det inte DU som ska dra igång mig, va? Lägg av med det där flinandet!
Jag bestlutade mig för att styrketräna. Tog fram mitt "träna-hemma"-anteckningsblock med listan på övningar. Startade Spotify och tog fram Latin fusionlistan för att värma upp lite. Here we go!
Men det blev ingen styrketräning. Jag fortsatte dansa istället. Till slut stod jag där, svettig, varm och glad och hade dansat i femtio minuter! Jäklar vad kul det var! Fastän jag bara var ensam i köket och rörelserna blev något begränsade av köksbordet och köksön. Jag gillar verkligen att dansa. Jag saknar verkligen latin fusion-passen.....
Faktiskt så känner jag av lite, lite träningsvärk i axlar och lår idag.
Idag tänkte jag ta en långprommis på förmiddagen eftersom jag bara skulle jobba eftermiddag men den planen får jag revidera för jag ska få jobba heldag istället. Och det är ju bra. Jag börjar klockan nio, om en timme alltså och sen är det jag som stänger. Sen är det kör klockan sex. Vet inte riktigt hur jag ska hinna planera in dagens motion. Kanske är det idag jag ska lyckas dra mig ut på promenad på rasten? Kanske jag får ta och spela boll med barnen när vi är ute?
Jag ska spana efter den svartklädda superhjältinnan under dagen.
Grön parkas
Idag sjöng jag med kören på FN-loppisen. För att det är trevligt med sång och för att dra folk. I måndags var jag dit med en bil-last gamla kläder, mest vinteroveraller och jackor som barnen haft men även ett par av mina gamla vinterjackor och lite leksaker. Kändes så skönt att bli av med allt gammalt som vi inte använder
När ReMix sjungit och fikat klart for vi till Sundsvall, Mannen och jag. Han skulle köpa lysrör och andra saker till garaget. Jag ville ha en grön parkas. Det minns ni väl att jag skrev? Och tror ni inte på fan - jag hittade en grön parkas! En som passade över rumpan, utan att vara för stor upptill. Fantastiskt! Didriksons var det dessutom. Det är kanske inte konstigt att jag gillar det märket. Dom kan tydligen sy jackor som passar på min kropp. Jackan är lång och värmer rumpen och kragen är hög. Tänk när nordanvinden friskar i sen i vinter och snön yr - då blir det skönt att dra upp blixtlåset ända till nästippen.
Min gamla vita parkas av märket JSF (Josefssons), den som var för trång över rumpan, såg jag hängande på någons arm på loppisen idag. Kanske får jag återse den på byn i vinter, vad vet man.
I bilen på väg hem från Sundsvall gick jag in på Facebook och läste där att dom fått in över 10000 på loppisen. En del gick direkt till hjälpinsatser i Grekland, en del ska användas till en integrationsaktivitet här i kommunen. Det känns jättebra men smått overkligt. Jag har alltså gjort skillnad här i världen. Jag har lindrar eländet om så bara lite grand. Och det enda jag har gjort är att städa förrådet och sjunga en stump! Det är som dom säger: ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Om jag köpte nåt på loppisen? Jo, jag köpte en ljuslykta i form av en prinsesskrona. Den stod där på bordet bland en massa andra grejer och jag blev lite kär. Kanske jag behöver få känna mig som en prinsessa jag med ibland?
Kläder efter väder
Äntligen kommer jag i mina jeans igen! Ska jag berätta hur jag gjorde? Jo, förstår ni, jag hittade igen mina gamla jeans som jag bar ut på vinden förut när dom hade blivit för stora. Jag trodde ett tag att jag kastat bort dom men när jag började rensa på vinden hittade jag en kasse och där var dom, minsann. Två par jeans i större storlek. Dom är faktiskt lite för stora men det kändes skönt att slippa kränga jeansen över låren. Jag får till och med plats med långkalsonger under. Det kan behövas nu. Igår var det långkalsongpremiär för mig.
Jo, jag har gått upp i vikt. Och? Tjocka människor får också finnas. Och smala. Och rödhåriga och blonda och vältränade och klena och starka och glada och ledsna och alla andra med. Så är det.
Speciellt tjock tycker jag förresten inte att jag är, det är bara lite fluff och så det att vissa kläder inte passar längre. Vilken tur att jag hittade jeansen. Förresten är det ju vinter och kallt snart. Dags för dom tre tje-na: Kjol, tjockstrumpor och kängor. Eller dra ett par täckbyxor över alltihopa.Vem behöver välsittande jeans då?
Jag tog in hela rasket från vinden igår. Täckjacka, yllekappa, täckbyxor, täckkjolar och så Hermans vinterjacka. Fast han tog sommarjackan av bara farten imorse. Jag frågade om han inte skulle ha vinterjackan. "Jag tycker inte det känns lika kallt idag" fick jag som svar. Kanske för att det är varmare inne nu när jag har slagit på cirkulationspumpen och värmen går ut på elementen. Kanske han hade mer grundvärme idag.
Men det var kläder det här skulle handla om, inte eldning. Kropp och kläder.
Som jag befarande sitter inte den röda täckjackan särskilt bra längre. Den är för trång över höfter och mage. Nu känner jag ett sug efter en vinterparkas istället. En grön kanske, en längre, som går ner över rumpan. Inte för att dölja den utan för att värma den. Problemet är dock rumpan. Jag vill inte ha storlek 48 för att den ska passa nertill, jag har bara 40 upptill. Det ser inte bra ut det heller. Varför är alla jackor så raka? Finns det nån parkas med prinsesskärnning? Min yllekappa funkar fortfarande även om den börjar se lite skamfilad ut och den passar mig utmärkt för det är just prinsesskärning på den.
Nåväl, jag får väl kolla på parkas när jag kommer på nån klädaffär eller sportaffär. Jag har redan en parkas kom jag på, en vit som jag köpte av en på jobbet för många år sen istället för att hon skulle returnera den. Jo, jag har använt den, i flera år hade jag den på vintern. Men den är också lite för trång över rumpan nu. Jag gillar inte det. Och jag vet inte om jag trivs i vitt egentligen. Lyxproblem, jo jag vet. Men jag tänkte skänka den till FN-dagsloppisen, faktiskt. Då kanske nån annan får nytta av den och så kommer det in lite pengar till en god sak.
Den här gillar jag. Didrikson - så klart. Jag är lite svag för Didrikson, jag erkänner. Jag har en regnkappa och två vindjackor därifrån. Men jackan kostar ju en slant. För det priset måste den verkligen sitta bra.
Move your body
Lakritskvinnan sitter här och funderar hur hon ska lyckas klämma in sin verksamhet denna vecka. Jag ska nämligen jobba måndag till torsdag. Jihaa! Men jag kanske måste ge mig ut på en rask promenad redan nu på morgonen för att hinna med motionen idag? Jag börjar inte förrän halv nio.
Sen kom jag på att gymnastikföreningens träning faktiskt börjar ikväll. Jamen så bra, klart jag ska gå på den. Hur går det med min axel då? Ja, det får vi se. Jag har ju inget större fel på resten av kroppen så att avstå på grund av en enda trilskande kroppsdel känns ju fånigt. Jag lovar att ta det lugnt med dom rörelserna.
Sjukgymnasten har inte hört av sig om nån ny tid ännu så jag vet inte när jag får nån mer hjälp heller. Men att röra på kroppen är alltid bra, det behöver jag ingen sjukgymnast som säger åt mig. Det har jag ju Lakritskvinnan som gör.
Lakritskvinnans återkomst
Jo det är sant! Hon är här för att stanna verkar det som (en stund i alla fall, man vet ju inte med henne. Ibland försvinner hon oförklarligt.).
Jag har nu promenerat dagligen, fem dagar i rad. Dom senaste dagarna minst fem kilometer. Bra jobbat! Nu gäller det bara att fortsätta hålla det tempot, minst. Kanske börja springa igen? Jag sprang ju faktiskt vägen ner den dagen vi gick upp för slalombacken. Jag såg att P hade skrivit att han skulle gå slalombacken upp ikväll. Hm, ska man hänga på eller? Det var jävulskt jobbigt sist....
I förrgår gick jag upp till vindskyddet för första gången denna sommar. Vi åkte visserligen skoter dit i vintras och grillade korv men det är ju rekreation, inte motion.
Jodå, solen sken!
Jag hade med mig kaffe och resterna av fredagsgodiset, några rader av helnöten jag köpt åt mig. Jag har bestämt mig för att sluta med lösgodis nu, ja på RIKTIGT! Jag har tänkt på det förut, att jag förmodligen äter mer godis när man köper olika sorter men i fredags insåg jag det på allvar. Jag bröt nämligen ner 200 grams chokladkakan jag köpt i bitar och lade i vår officiella godisskål. Det blev inte alls så mycket som det brukar var när vi har lösgodis i den. Nu var jag visserligen ensam om skålen men ändå! Äter vi så mycket godis?? Nej, hädanefter blir det chokladbitar för min del. Det är ändå chokladen jag tycker bäst om och ska man äta godis så ska man äta det man verkligen gillar.
Igår var det ganska fint väder men dom hade lovat regn framåt eftermiddagen så jag tänkte att jag ger mig väl ut innan det kommer då. Eller hur..... Jag hann bara komma in på vägen till skidspåret när regnet började dugga från skyn. Sen ökade det. Till slut hällde det ner. När jag vek av från vägen och in bland buskarna tyckte jag det smattrade ovanligt mycket. Se där ja, det haglar ju. Tack för den. När jag nådde fram till första hygget (om man räknar från rätt håll) kikade solen fram men regnet höll i sig nästan ända fram till Plassen. Blöt och kall var jag när jag kom hem -men jag hade i alla fall promenerat!
Nu sitter jag och funderar på vilken motion jag ska unna mig idag. Jag behöver åka ner på Hammarn, kanske jag ska promenera ner istället? Men det är trevligare att gå i skogen, även om myggen bits (det är därför jag har huvan uppdragen). Och skulle jag inte springa sa jag?! Jag känner hur Lakritskvinnan rycker i min ärm. Kom igen! säger hon. Ut och rör på dig!
Teknikens under
Tänk er känslan när man äntligen lyckats kränga på sig löpartightsen - bara för att upptäcka att man satt på sig dom avigt. Suck... Bara att skala av sig och börja om.
Nej, jag sprang inte men jag gick, nästan fem kilometer, med raska kliv och en pod i öronen.
Poddar är min senaste fluga. Jag har sagt upp Spotify premium och ökat på surfen på telefonen istället. Jag hade alltid för mycket månad kvar i slutet av surfen så att säga. Jag använde dessutom Spotify alldeles för sällan för att det skulle vara motiverat att betala 99 spänn i månaden bara för att kunna lyssna offline på mobilen. Nu med mycket mer surf för samma penning kan jag lyssna online det lilla jag lyssnar och jag kan instagramma och facebooka och allt vad jag gör utan att fundera på om min surf ska ta slut. Jag inbillar mig att jag gjort ett kap.
Poddarna behöver jag ingen internetkontakt för att lyssna på. Dom laddar jag ner när jag är hemma och har tillgång till wifi, sen kan jag lyssna när jag är ute och går, kör bil eller sitter i ateljén och syr. Wifin räcker inte ända ut dit tyvärr. Sen när man lyssnat klart på en pod raderas den från telefonen automatiskt. Så händigt så!
Nu ska jag ta och lasta lite skrot och skräp i bilen och fara på återvinningen och sen ska jag handla mat. Mjölk och sweetchilisås och fy faderullan.
Det går bra nu
Inatt drömde jag att jag var på jobbet. Barnen härjade, jag var arg. Vaknade med viss svårighet och kände hur huvudvärken smög sig in som en röd dimma. Jaha, det här blir kul. Jobba med huvudvärk.
Åt frukost och tog en ipren och håller tummarna att den lugnar ner sig. Migrän vill vi inte ha. Schas, schas.
Igår slog Lakritskvinnan till igen. Jag cyklade till och från jobbet. Jodå, det funkade. Ingen träningsvärk ännu efter slalombackspromenaden, inte ens när jag skulle cykla hem. Men när jag klev av cykeln hemma kände jag mig lite skakis i benen. Sen kom den mer och mer ju längre kvällen led, den där känslan av att man gjort nåt. Känner av det idag med. Stel i benen. Lite träningsvärk, både här och där.
Jag vill gärna skryta med att jag cyklade hela vägen den här gången. Ja, jag stannade visserligen två gånger i backen för att hämta andan men jag fortsatte cykla sen. Och när jag stannade var det inte förrän strax efter övre kyrkvägen den här gången! Lite längre än förra gången jag cyklade alltså.
Idag ska benen få vila. Inga backpromenader, ingen cykling. Jag kanske borde gå omkring på händerna hela dagen så benen får vila ordentligt? Jag blir nog populär på jobbet då.
Hon är tillbaka och hon är galen!
Plötsligt, utan minsta förvarning, dyker hon upp ur dunklet. En svartklädd gestalt - oväntat stark, envis, målmedveten. Lakritskvinnan, en superhjältinna som ständigt överraskar.
Samling med Måndagsklubben vid slalombacken igår. Vi skulle ut och gå. UPP för slalombacken. Jo, precis så. Rakt upp. Eller rakt är det väl inte men ni förstår vad jag menar.
Det var jobbigt!! Man får upp flåset på en gång och det finns liksom ingenstans att ta igen sig på vägen upp. Då måste man stanna och vila. Det fick jag göra några gånger, tro mig. Inte gick det fort och inte gick det lätt men jag tog mig upp på toppen! Flåsande som en blåsbälg. Tror banne mig att jag hade blodsmak i munnen. "Andas!" tyckte mina träningskamrater när jag satte mig ner bredvid dom. Jamen det är ju det jag gör...
Sen gick och sprang vi bilvägen ner. Jo, jag sprang faktiskt bitvis, jag som inte trodde jag skulle springa nåt. Men jag var väl uppvärmd av backpromenaden.
Ja ni ser ju på kartan, alla pauser på vägen upp. Men sen gick det fint. Ner kommer man alltid som dom säger!
I want to ride my bicykel
Idag har jag cyklat till och från jobbet! Ja, TILL jobbet är väl kanske inget att skryta om, det är ju mest nerförsbacke. När jag cyklade hem tog jag mig i alla fall ända till hembygdsgården innan jag flåsade för mycket och var tvungen att stanna och hämta andan. Det är längre än vad jag trodde jag skulle komma. Pålgårdsbacken är inget att leka med. Men växlarna funkade bra. Det var flåset som tog slut, inte benstyrkan. Jag vill gärna påpeka att jag hade varit och handlat lite grand också och hade en ryggsäck med bland annat en liter mjölk och en skapligt stor ostbit i som extra vikt.
Det kostar en slant att köpa cykel men jag ser det som en investering i min hälsa. Om jag kan cykla till och från jobbet och så lite längre turer ibland kommer jag att förbättra min kondition på ett litet kick. Jag har ju ett benchmark på hemvägen att utgå ifrån nu: hembygdsgården!
Visst är den fin, min nya kompis?
När jag ändå var i Birsta och drällde passade jag på att använda mitt presentkort på KappAhl. En topp hittade jag och sen en kofta på HM, grön och fin. Dock inte den ljusgröna färgen som det var på koftan jag saknar men en sån kanske dyker upp så småningom, vad vet man. Ett glimmande nagellack för 10 spänn fick följa med hem också. Blågrönt. Jag kanske borde variera mig lite?
Enda kruxet med att cykla till och från jobbet är att det är besvärligt att handla på vägen hem. Tänkte flytta cykelkorgen från min gamla cykel till min nya imorse men då upptäckte jag att den cykeln inte alls var hemma. Den står ju kvar hos H och T sen vi var där och lyssande på Simon Erics. Jag har inte saknat den. Avslöjande. Så lite cyklar jag alltså. Hm, det ska det blir ändring på.
Imorgon blir det nog bilen i alla fall för jag behöver handla en massa mjölk och morötter och annat som nog blir för tungt att lasta i ryggan och kämpa sig upp för Pålgårdsbacken med. Men det hindrar ju inte att jag cyklar lite senare!
Lågtryck både här och där
Nu sitter jag här i soffan igen under filten, istället för att vara ute och gå eller springa eller nåt annat aktivt. Men det blåser kallt ute och jag är trött och har ont i axeln. Denna förbaskade axel som nu gör ont hela tiden. Jag har i alla fall fått en tid hos sjukgymnasten nästa vecka så jag hoppas på hjälp till bättring.
Var förresten till läkare förra veckan för att diskutera blodtrycksmedicin och trötthet. Denna förbaskade trötthet som jag dras med. Jag misstänkte biverkningar av enalaprilen eftersom jag dessutom har haft yrsel när jag rest mig och även när jag stått upp en stund. När vi tränar med kören till exempel.
Blodtrycket låg nu på 125/80. Det är ju ganska lågt, det. Så pass lågt att läkaren tyckte att jag istället för att testa nån annan medicin skulle sluta helt och sen komma tillbaka efter fyra veckor och testa blodtrycket igen. Ja, tack, sa jag! Jag fick även lämna en massa blod på labb för dom vanliga kollarna: hb-värde, socker, sköldkörteln mm men L ringde dagen efter och meddelade att jag är "laboratoriefrisk". Är det sig inte likt så säg.
Men det är så klart bra att jag är frisk. Vad jag ska göra åt tröttheten vet jag däremot inte. Sova mer? Ja kanske. Det blev lite senare än vanligt igår. Syster E med familj kom hit på väg norrut och skulle övernatta hos Lillens. Det blev mat och sen surr hela kvällen så klart.
Idag började jag sju och ingen att skjutsa till bussen så en liten sovmorgon blev det ju men jag har nåt vagt minne av att jag vaknade och gick på toa i natt. Det vore ju bra om man fick sova hela natten utan avbrott.
Maten kan ju också påverka tröttheten. Denna förbaskade mat som man ska ha varenda dag. Ikväll blev det pannkakor, nåt vi faktiskt inte har ätit på hela fyra veckor! Jag har inte direkt saknat det heller. Känner hur dom ligger som betong i magen. Till lunch på dagis fick vi en helt ok köttfärssås men makaronerna var degiga och vitkålssalladen hade dom rivit ner grön paprika i. Huvva.
Nä, uppryckning för bövelen! Nu ska jag leta fram latin fusion-spellistan på Spotify och ta mig en svängom här hemma. Sen ska jag sätta mig och planera våra framtida middagar. Jo för det ska jag! Nu är jag less på det här gnället.
Footloose
Gled in på Stööks efter jobbet på jakt efter ersättare till både mina vita gympadojjor och mina gamla bruna sandaler. Att hitta ersättare till sköna skor, det är inte lätt...
Istället stod dom här och ropade på mig. Nej, jag har inte köpt dom. Inte än.
Det var ju inte såna jag skulle ha. Men dom är mjuka och sköna, dom är gjorda av flätade resårband. Känns knappt på foten. Och så roliga med alla färgerna! Jag är bara lite rädd att dom ska vara alltför mjuka, så att jag får ont i fötterna. Men jag kommer ju inte att ha dom när jag springer maraton som hon på affären sa.
Jag gillar sommarskor som man bara drar på sig. Ja man kan bara stoppa i foten om man vill, bakkappan är mjuk så det gör inget, den blir inte nertrampad och förstörd. Och jag gillar färger. Man blir ju GLAD när man ser skorna!
449 kr. Ska jag slå till?
Jeans igen
Kolla! Här är beviset för att klädmånglarna inte vet vad dom pratar om när dom säger att jeansen är raka. Kolla bara!
För inte fasen kan jeansen BÅDE vara raka och i bootcut??
Toppen. Not.
Jag vet inte hur jag ska göra med jeansen. Dom är jäkligt stora över rumpan och i midjan. Jättestora alltså. Jag skulle nog behöva byta ner två storlekar för att dom ska sitta bra. Frågan är då vad som händer med passformen i benen?
Kolla här:
Dom ser ju hyfsat raka ut i benen, inte sant?
Men kolla här då, från sidan.
Dom är ju strutformade. Om jag beställer två storlekar mindre så dom passar bra över höft och rumpa kommer dom säkert att bli så smala att dom sitter åt över vaderna och låren också. Det var ju inte vad jag var ute efter. Jag ville ju ha raka byxor.
Var i helskotta får man tag man raka, vida jeans?
Nu har jag fotat toppen också. Fast "toppen" är inte vad jag vill säga om den. Alldeles för blaskig i färgen, jag gillar inte ringningen och den är för kort så den slutar precis där min mage putar ut.
Det var ju DÄRFÖÖÖÖR jag skulle sluta skicka efter kläder på postorder.....Detta väntande och så passar det inte, skicka tillbaka och vänta på ny storlek och så passar det i alla fall inte. Det är bättre att fara till stan, ränna i affärer och prova kläder och bli less att inget passar, prova en ny storlek på en gång, ta en fika eller käka mat, handla annat man behöver och så har man fått en utflykt och haft lite trevligt på köpet. Varför kan jag inte lära mig det en gång för alla?
Jag tror jag skickar tillbaka både jeansen och toppen. Om ingen vill prova dom och köpa av mig dom förstås? Men det får ske IDAG. Jag tänker skicka tillbaka dom i kväll när jag ska på Hammarn och hämta Herman.
Det finns hopp om livet
Idag är första dagen på hela veckan som jag känner att jag kanske, kanske mår lite bättre. En aning klarare i skallen, en aning piggare i kroppen. Jag klarar av att gå upprätt längre stunder utan att bli matt och må illa på en gång. Ja, jag kan sitta upp istället för att ligga ner när jag vilar!
Det river fortfarande i luftrören när jag hostar. Det gör ont och det rosslar. Luftrörskatarr? Inatt vaknade jag av att det var tungt i bröstet och jag fick liksom tvinga mig själv att hosta för att få upp slemmet. Ja, ursäkta, det där var kanske too much information....
Jag är hemma från jobbet idag med och jag tror jag blir hemma imorgon. Fast jag har dåligt samvete för det, jag vet hur svårt det är att få vikarier. Men vad ska jag göra? Som man brukar säga om barnen på dagis: dom kan vara tillräckligt pigga för att leka hemma men orkar inte med stöket på dagis. Fast jag känner mig inte speciellt lekfull här hemma heller måste jag ju säga. Jag orkar inte med mig själv ens. Blir mycket soffliggande och surfande på mobilen. På Tradera till exempel.
Har ju lovat mig själv att sluta "fynda", både på Tradera och andra ställen. Det slutar för det mesta med att jag är missnöjd med kvalitén eller att kläderna är för små eller nåt. Dock kunde jag inte motstå denna klänning (skyller på mitt förkylda, förvirrade sinne). Jo, det står Desigual i den men det vete sjutton om den är äkta. Men den är fin ändå. Den sitter precis på min kropp och jag tycker nog den är värd det lilla jag betalade för den, även om den skulle vara en kopia. Tyvärr luktar den tvättmedelsparfym så jag har hängt ut den på vädring.
Lite mer sommarväder skulle heller inte skada innan jag använder den. Solen skiner men så mycket mer är det inte. Men man får väl vara glad åt det lilla.
Stora jeans, fula naglar och överkänslig katt
Kläderna från Haléns låg i brevlådan igår! Om dom passade? Njae....
Jag tog tydligen i för mycket när jag valde storlek. Kläderna från Haléns brukar vara så små tycker jag. Men inte denna gång. Att jeans är för stora i midjan är visserligen nåt jag är van vid, det kan man få sy in, men dom här var för stora över rumpan också. Frågan är om jag ska gå ner en eller till och med två storlekar? Hur många centimeter skiljer det mellan storlekarna, tro? Jag tror att jag skulle gilla dom om dom bara passade upptill, dom är nämligen ganska jämnbreda nedanför höfterna, så där som jag vill ha jeans. Inte jättevida men med lite pös nertill. Tyvärr är det inte hundra procent bomull utan polyester också. Begriper inte varför dom ska stoppa in polyester i kläderna. Nåja, det är i alla fall inte stretch.
Den randiga toppen jag beställde får ni inte ens se. Inte för att den satt så himla illa utan för att jag inte knäppte nåt kort på den. Dom "aprikosa" ränderna är alldeles för blaskiga i färgen för mig. Förresten vet jag inte om jag trivs i randigt längre. Och tyget var ganska tunnt. Jo, jag är kinkig. Den får dom tillbaka, nu när jag ändå måste byta storlek på brallorna.
Har tydligen glömt mitt löfte till mig själv att sluta köpa på postorder. Det blir mest returer nuförtiden. Antingen är jag för kinkig eller så är jag dålig på att uppskatta min egen storlek och kroppsform. Eller så är det klädtillverkarna som är dåliga på det. Så är det nog. Jag tror jag ska ta en shoppingtur till Birsta när jag får lön.
Försökte roa mig igår i mitt förkylningselände genom att måla naglarna. Gav den ljusgröna färgen ännu en chans. Men nej! Det ser ut som jag målat naglarna med grönt tippex! Det är inte min färg helt enkelt. Jag får väl måla över..... Suck.....
Förkylningen går sin gilla gång. Ingen förbättring. Jag snorar och mår kass och det river i luftrören när jag hostar. Jag som brukar hämta mig rätt fort när jag blir förkyld. Men inte denna gång. Nähäpp. Jag funderar på om det kanske är pollen ändå, plus en förkylning. Nysningarna och snuvan och ögonklådan började ju innan förkylningen. Jag ska fara på apoteket idag och köpa tabletter tänkte jag. Man måste väl kunna testa, va?
Verkar som om katten inte tycker om min röst nu när jag är förkyld. Igår lade han sig tillrätta vid mina fötter i soffan men när jag började prata med honom studsade han upp och blängde på mig. Jag fortsatte prata och han bara stirrade på mig. Sen hoppade han ner från soffan och gick ut ur rummet. Detta upprepades ett par gånger senare under dagen. Låter jag verkligen så konstigt?
Här låg han kvar men kolla blicken jag fick....
Tant eller tonåring
Jag saknar min gröna kofta. Den halvlånga med liten volang på ärmarna och framkanten. Men den var så sliten så det var hål på flera ställen, därför kasserade jag den. Fast jag minns inte var jag gjorde av den. Kastade jag den verkligen? Ligger den inte ute i nån kasse i ateljén? Den var så grön och fin....
Jag har i alla fall beställt ett par baggy jeans. Från Haléns av alla ställen. Vi får väl se om dom passar på denna icke linjära kropp. En randig topp fick hänga med på beställningen också. Ingenting annat föll mig i smaken. Jag har tydligen blivit väldigt kräsen. Hittar INGENTING som jag vill ha, vare sig på Ellos eller Haléns eller KappAhl eller nån annan "vanlig" modekedja. Indiska däremot, dom har käder i min smak. Färgglatt och mönstrat och ofta med bra skärningar. Hm, dom är väl också en "vanlig" modekedja kanske.....jaja....
Klänningen på bilden ovan är från Indiska. Den köpte jag till ett bröllop för några år sen och den är så FIN! Jag triv så bra i den. Påminner mig om min mormors sommarklänningar. Undrar om det finns nåt klänningsmönster kvar efter henne? Mamma?
När jag surfade runt efter "baggy jeans" hittade jag bland annat dom här, från Desigual. Visst är dom fräna! Jag blev lite kär i dom, jag. Visserligen är det inte jeans som håller åt det mjuka som en korsett som jag skrev om förut men jag skulle FÅ PLATS i dom. Kanske. Om dom nu finns i min storlek. Nu är dom lite dyrare än vad jag brukar vilja betala för jeans men frågan är om jag ska nöja mig med billigt krafts som inte passar och gör mig irriterad eller om jag ska följa begäret och skicka efter dom och testa? Jag kanske kommer att trivas alldeles ypperligt i dom och använda dom jättemycket och då blir snittpriset per användningstillfälle inte så högt. Det bästa vore förstås om dom fanns i en fysisk butik nånstans så jag slapp skicka efter och jäklas. Finns det några butiker som säljer Desigual?
Ett plagg jag velat ha länge är en skinnjacka fast jag vet inte vilken stil och vilken färg det ska vara. Nu är det förstås VÄLDIGT modernt med skinnjacka, speciellt bland damer i min ålder så då tappar jag lusten lite grand. Jag vill ju inte se ut som en kopia av alla andra. Jag vill se ut som jag.
Jag tror inte jag ska ha en svart. Fast det kanske beror på modellen? Jag har faktiskt en svart skinnjacka men den är köpt i början på 90-talet och lider av sviterna av den tidens mode: pingvinärm och oversize. Plockade fram den när vi hade "hårdrocksrfredag" på mitt förra jobb. Jo, brallorna är också från den tiden. Märligt nog passar dom, fast jag väger säkert 20 kg mer på den här bilden än när mamma sydde dom. Det säger en del om passformen på byxor nu och då. (Säger hon som suktar efter "haremsjeans"!)
Ja, rock chic är ju snyggt. Fast jag tror inte att det är jag riktigt. Jag är nog mer bohemisk i min stil. Så vad har man då? Brun skinnjacka? Jag har faktiskt en brun skinnjacka också, som jag fått efter mamma. Hon använde den när jag var liten. Fast den är tvärtom mot den svarta skinnjackan - den är fruktansvärt smal och slimmad. Jag måste nog gå ner 20 kg och dessutom göra mig av med mina armmuskler om jag ska kunna ha den. Däremot passade den alldeles utmärkt till mitt fotoprojekt på konstskolan. Det enda som inte är äkta 70-tal är håret. Åsså jag då. Jag är ju faktiskt ett par år äldre än Volvon.
Fast jag är tveksam till brunt skinn också. Jag är ju brunhårig när jag inte färgar kalufsen, kanske det blir för lite kontrast om jag ska ha en brun jacka? Suck, det verkar ta tid det här. Jag får väl fortsätta att leta. Om ingen har nåt tips förstås? Vad ska jag ha för jacka? Var hittar man snygga skinnjackor som passar en medelålders tant som inte vill se ut som vare sig tant eller tonåring? En jacka som ser ut som jag.
Tjoho!
Jag gjorde det! Det gick trögt men jäklar, jag gjorde det!
Tre kilometer totalt blev det, med några pauser. Inget ont i höften medan jag sprang men efteråt.... Tror inte jag skrivit det men jag har fått problem med höften, gör ont när jag promenerar till och med. Men inte när jag springer tydligen.
Det började för flera månader sen, ja kanske innan jul till och med. Knät och höften gjorde ont när jag var på träningen. Inte mycket men jag hade problem med stabiliteten när jag skulle göra utfall bland annat. Jaja, jag får väl ringa sjukstugan om det inte blir bättre...
Jag tänker i alla fall fortsätta vara ute och röra på mig så mycket det går. Ja, springa!
Jeansjävlar
Kunde inte riktigt släppa det där med dom vida pösjeansen. Jag började googla och efter många sökord och mycket sorger och bevär hittade jag dom här.
Jamen nåt sånt skulle väl passa, va? Bra vidd och 100 % bomull - ingen stretch! Vita sneakers har hon på bilden också, perfekt. Konstaterade att sökordet tydligen är "baggy jeans" och testade med det. Då fick jag upp såna här jeans istället:
Jamen hallå? Var är dom där jeansen "baggy" nånstans? Blir dom "baggy" så fort dom inte sitter som strumpbyxor? Det verkar ha skett en betydelseförskjutning när det gäller ord som "baggy" och "rak". "Raka ben" verkar alla byxor ha som inte är utsvängda nertill. Så tolkar inte jag det. Enligt mig är byxbenen raka om dom har samma bredd nertill som vid låren. Men såna byxor kan man knappt få tag på nu.
Var ska jag få plats med mina lår? Och mina vader? Nej jag tänker inte gå omkring i leggings när jag inte tränar, bara för att dom har glömt hur man syr jeans som passar min kropp. Nej, jag är inte bitter, jag är sur.
I like your style
I onsdags var jag till stan och följde Herman på återbesök till lasarettet angående huvudvärken. Kan väl berätta att röntgen inte visade nånting farligt så det är vanlig migrän han har men det var inte det som det här inlägget skulle handla om. Det skulle handla om stil.
Igen. För det här skrev jag om förra sommaren också. Var är min stil?
På jobbet är det svårt att vara snygg. Det är risk att man får färg, snor, mat och en massa annat på dom och man tvättar sönder dom. Varför får inte dagispersonal arbetskläder förresten? Jag begär inte att jag ska få det, jag som bara är vikarie, men dom som är ordinarie? Ett par, tre välsittande toppar/t-shirts i bra kvalitet som tål att tvättas många gånger, två par arbetsbyxor, vindtäta ytterplagg, både jacka och byxor. Hade dom varit snickare hade det varit en icke-fråga.
Efter läkarbesöket passade jag på att gå lite i affärerna medan Herman var på akupunktur. Fick ett presentkort på KappAhl när jag fyllde år och även pengar så jag gick dit för att kika om jag hittade nåt. Gjorde samma när vi var i Sundsvall förra helgen men då blev jag bara på dåligt humör. Det finns ju inget!!! Jag provade några jeans då och även i onsdags men allt är så jä****a smalt så varenda bula på kroppen syns! Och så är det stretch i allt. Håller inte in nånting. Det är som att dra på sig ett linne när det är en korsett man behöver. Nä jag får harva på med mina gamla jeans som jag knappt kommer i just nu. Och gå ner dom där kilona så jag inte blir byxlös.
Har sett både på Hammarn och i stan att folk går omkring i jeans som inte alls sitter åt utan är lösa så det måste ju finnas. Raka, vida ben och så ihopdraget med pös nertill. Såna kan jag tänka mig, med mina nya, vita högskaftade sneakers som jag visserligen inte köpt än men som jag vill ha. Såg en tjej i kanske trettioårsåldern på Ica häromdagen som hade såna pösiga jeans med vita sneakers till. Hon hade en kofta med intressant skärning och var kortsnaggad. Jag gillade hennes stil. Jag ångrar att jag inte sa det till henne. Då kanske hon hade kunnat tala om var hon köpt byxorna. Och så hade hon förmodligen blivit glad.
Varför kan man inte bara säga sånt till folk? Varför är det så svårt? Syrran berättade att det var en som ropat det till henne när dom var i USA. "I like your style, ma´m!" Tror hon hade svart kjol, zebrarandig sjal och rosa gympadojjor. Förut tyckte jag inte gympadojjor till kjol var snyggt men nu tycker jag det är helt ok. Det kanske har med åldern att göra? I onsdags när jag for till stan hade jag bytt om till klänning, heltäckande tunnstrumpor och "tantskorna" med klack. Kofta utanpå klänningen och så vårkappan. I stan var det kallt och blåste. Ja, vad trodde jag, att det skulle vara vår och varmt? Jäklar vad ont jag fick i benen och fötterna efter ett tag! Längtade efter tjockare strumpor och gympadojjor. Vad är det med kroppen?! Är det tanten som tittar ut?
Det skulle så klart vara lättare att klä sig snyggt OCH bekvämt med en större klädbudget. Tyvärr tillåter inte en barnskötarlön inom kommunen detta. Och på tal om detta är det dags att fara till jobbet nu. I grå mjukisbrallor, vit topp och turkosmönstrad huvtröja. Hej, fredag, här kommer jag!
Heja Lakritskvinnan!
Ny vecka, nu tar vi nya tag!
Promenerade imorse innan jobbet. Bara 25 minuter men det är i alla fall 25 minuter mer än inget. Heja!
Imorgon öppnar jag. Då tänker jag gå till och från jobbet. Hoppas det slutar blåsa så förbenat till dess. Man får verkligen hålla i hatten idag. På kvällen blir det tårta för B fyller år. Kan ju vara bra att göra plats för den då!
Tänkte hinna med kören också. Körsång bränner kalorier, det är jag säker på. Jag brukar vara hungrig när jag kommer hem.
Heja mig!
