Kalufs
Imorgon är det EN vecka kvar tills jag ska till frissan. En vecka kvar av ostyrig kalufs. Och ändå är det mitt eget val denna gång. Jag har bokat och bokat av och bokat om flera gånger. Velat klippa mig men sen ändrat mig igen. Jag ska ju spara ut lite lockar så frissan kan göra nåt nytt roligt tänkte jag. Men på måndag SKA jag klippa mig.
Det är rätt långt nu....
Vad ska det bli då? Ja jag tänkte mig nåt sånt här kanske. Sned, tvärklippt lugg och så lite mer lockar på resten. Fast jag tror det ska vara kortare i nacken. Hon var lite lik mig faktiskt. Grön tröja till och med.
Eller nåt sånt här? Hm, fortfarande lite långt i nacken som sagt....
Eller den här? Här börjar vi närma oss rätt längd tycker jag. Men den där coola bruttan är mycket yngre än jag. Ser jag ut som en gammal tant i en så kort och tvär frisyr? Njae, det är väl en fråga om attityd, va? Tänk er den frisyren i kopparrött istället. Och utan cigarett. Röka är inte coolt.
Det blev en bra dag
Bestämde mig för att börja trappa upp idag och börja äta mat. Ryckte upp mig. Fixade en promenaddate. Tvättade håret. Målade på ögonen. Kände mig gladare.
Åt lite kyckling till lunchsoppan. Otroligt gott.
Åkte ner på Hammarn och gick Kullsta runt med A och hunden Nixon (Promenixon?). Mer än hälften av tiden pratade vi om mat. Det säger lite grand om vad mat betyder för mig. Mat är inte bara näring för kroppen.
När jag kom hem gjorde jag en pytteliten fruktsallad, en Nutrilettshake och en kopp kaffe. Till middag gjorde jag pizza. Själv åt jag lite mer kyckling och drack sockerfri Portello. Vin är godare måste jag säga men det får bli en annan dag.
Känner mig fortfarande glad. Jag är nöjd med mitt beslut. Jag provade och det var inte min grej. Jamen då vet jag det!
Vikten ska fortfarande ner men det får bli på annat sätt.
Blä
Känner att jag sunkar ner mig när jag går hemma. Håret står på ända, nagellacket flagnar, jag hasar omkring här i mina mjukisbrallor. Ja, jag byter inte ens om när jag far på Hammarn. Drar bara på mig jacka och kängor. Huvva.
Kan ju även bero på att jag blir deppad av dieten. Visst är det tråkigt att räkna kalorier men äta pulversoppa är snäppet värre. Och då har jag inte ens haft nåt socialt liv att ta hänsyn till den här veckan.
Jag vet inte om jag ska fortsätta faktiskt. Jag har ju en massa påsar kvar men det är lång hållbarhet på dom. Jag skulle kunna äta shakes till mellis och kvällsfika. Jag skulle kunna äta soppa till lunch dom dagar det är "dålig" mat på jobbet. Som nu på måndag till exempel då det är potatisbullar och blodpudding. Det är inget jag har lust att smälla i mig första dagen av resten av mitt hälsosamma och lättare liv.
På onsdag är det potatismos och korv och på torsdag "makaronirätt med skinka". Sist det var "makaronirätt med skinka" fick vi kokta makaroner blandat med små skinkbitar och nån tomatsås. Det var varken gott eller mättande. Då passar det ju med soppa.
Vi får se hur jag gör. Jag har inte bestämt mig riktigt än.
Det går bra
Promenerade runt Rasan innan lunch. Drygt fem kilometer och det gick riktigt bra. Kände mig nästan helt normal. Vädret var lite tråkigt bara, grått och ett par plusgrader. Mötte M med lilla E i vagn. Dom skulle gå bort och äta lunch. Trevligt för dom. Själv åt jag min soppa i min ensamhet efter promenaden.
Det där lät ju deprimerande. Nejdå. Det är inte synd om mig. Potatis- och purjolökssoppan är ganska god. Eller så är allt gott, nu när jag äter så lite.
Igår for vi till Ö-vik en snabbsväng. På vägen hem sa Mannen "Men jag måste få köpa nåt att äta i alla fall.". Jamen så klart han fick det. Skulle jag förbjuda någon att äta? Själv tog jag en Cola Zero och en Nutrilett shake. Inte kul, nej, men det kommer att finnas hamburgare i framtiden för mig, det är jag säker på. Men inte just nu.
Verkar bli påsklov för mig också den här veckan. Skönt att få sova på morgonen. En paus innan jag börjar jobba igen på måndag. Jojomen, förstår ni, nu blir det heltid ända till augusti. Bra va?
Imorgon är det måndag
Kommer ni ihåg vad jag skrev om att jag ville ha stöd i mitt beslut, vilket det än blev? Nu ska jag berätta.
Imorgon börjar jag med VLCD - very low calorie diet. Pulver, ja. Det som jag tidigare har haft svårt att tänka mig. För att jag gillar mat och för att bara dricka shakes/äta soppa låter så tråkigt. Men det är tråkigt att vara tung och osmidig också. Faktiskt.
Jag siktar in mig på maximal tid som är tre veckor men jag tar en dag i taget. Blir det en vecka så är det bra, blir det två, ännu bättre. Tre veckor - kanon! Sen har jag gjort upp en plan för tiden efter. Besöket på Itrim gjorde tydligen susen fast jag aldrig skrev in mig. Jag får vara min egen coach istället.
Jag har skrivit upp alla dagarna på en sida i collegieblocket, ända fram till den 13/6, så jag kan kryssa av dom med RÖD penna. I collegieblocket har jag dessutom lagt in en utskrift med några "målbilder" på mig själv. Visualisering!
Bilden till vänster är nog 15 år gammal men klänningen finns kvar, nerpackad nånstans där ute i förrådet. Dom andra två bilderna är från när jag gick ner i vikt för tre år sen. Sommarfin och snygg som fan. Och lite lättare än vad jag är nu. Pepp pepp!
Jag känner att jag skulle vilja föra nån slags dagbok över min viktresa, åtminstone första tiden som jag misstänker kommer att bli kämpig, men jag vet inte om jag vill att den här bloggen ska förvandlas till en bantarblogg. Jag har ju annat i mitt liv att skriva om också. Därför funderar jag på att skapa en underblogg till denna (som om jag inte har nog med bloggar...). En blogg där jag kan skriva hur det går och hur jag känner mig och där man kan gå in och läsa om man är intresserad. Där ni får läsa om det i rena siffror.
Jag återkommer i frågan imorgon - för då kör vi!
Jag har en plan
Sen jag skrev om besöket på Itrim har jag fått flera förslag på metoder att gå ner i vikt, bland annat 5:2 och LCHF. Tack för peppen. Jag förstår att ni tycker det är bra metoder eftersom dom har funkat för er men det är kanske inte den sortens uppmuntran jag behöver.
Alla metoder att gå ner i vikt funkar om man håller fast vid dom. Jag har räknat kalorier och det har funkat. När jag inte gått ner beror det på att jag ätit mer än mitt kalorimål. Enkel matematik. Men svårt lik förbannat.
Det jag behöver är stöd - oavsett vilken metod jag väljer. Vare sig det är LCHF eller 5:2 eller Nutrilett eller tallriksmodellen. Slippa höra "Men du är väl inte tjock!", "Man måste kunna göra undantag ibland!" eller "Det där är inte bra, gör så här istället".
Just nu är jag förkyld och orkar inte tänka på sånt. Jag äter det jag är sugen på, vilket ändå inte blir så mycket när jag mår som jag gör. Dessutom är det påskvecka och det kommer släkt och det blir mat och godsaker så viktprojektet får vänta tills helgen är slut.
Men på måndag, då kör jag. Då drar jag igång med en rivstart. Jag har gjort en riktig plan den här gången, nerskriven på papper, tidsbestämd och allt. Nu behöver jag bara ha några trogna supportrar som hejar på mig, ända in i mål. Är ni med mig?
Godmorgon torsdag, är du redan här?
Ringde Itrim igår och meddela mitt beslut. "Det är inte er det är fel på, det är mig", typ. Hon sa att hon förstod att det är svårt när man inte har en fast inkomst. Hon sa att jag kan ju tänka på det vi pratade om i måndags, om att det är när orken tryter och jag har planerat dåligt som jag äter fel och för mycket. Skaffa en plan för såna tillfällen. Det har hon alldeles rätt i.
Nåt måste samtalet i alla fall ha gett för nu har jag hållit min kaloribudget i två dagar. I tisdags tog jag en promenad på fem kilometer och igår morse innan jobbet dansade jag latin fusion i 30 minuter. Det ni! Och jag har tagit om av grönsakerna och salladen om jag inte blivit mätt av första portionen.
Idag fyller svärmor år så ikväll blir det tårta. Men jag är inte orolig att jag ska äta för mycket. Jag litar på mig själv nu.
Nu ska jag måla på ögonen och åka och jobba!
Det får gå ändå
Efter att ha sovit på saken (alldeles för lite som vanligt) har jag bestämt mig för att INTE skriva in mig på Itrim. Orsak: jag har inte råd att betala 590 kr i månaden när jag inte vet hur mycket jag får i lön nästa gång. Ja, även om jag hade haft ett fast jobb tycker jag faktiskt det är dyrt.
Nej, jag får väl återgå till min gamla kaloriräkning. Det funkar ju, bara jag är noggrann och inte ger upp bara för att det är tråkigt. Fortsätta gå på träningen på måndagar och onsdagar. Åka skidor så mycket jag kan. Det gick ju bra för tre år sen! Jag KAN gå ner i vikt själv - och sen ska jag banne mig stanna där!
Idag blir det dock ingen skidåkning. Det är åtta plusgrader och smältvattnet forsar utmed vägarna. Jag har svårt att tycka illa om det, fast jag gärna hade haft minusgrader och mer skidåkning. Det är så skönt med solvärmen! Men jag tror inte att vintern är slut riktigt än.
Öppnade idag så jag har redan slutat jobba. Nu har jag ätit "mellis" hemma med mig själv som sällskap och nu ska jag svida om till Lakritskvinnan och ta en riktigt lång promenad i solskenet!
Jag vet inte
Idag var jag in till stan. Jag hade bokat en tid på Itrim för ett samtal om vad dom har att erbjuda. Jag är så jäkla less på att det inte händer nåt med vikten. Less på att vara tung. Jag står bara och stampar på samma ställe känns det som. Kanske dom kan ge mig en knuff tänkte jag. Motivation.
Och det verkar dom kunna. Men jag vet inte. Det blir mycket pengar för mig, även fast dom gör avdrag för träningen om man har mer än fem mil och vill sköta den själv. Och jag tänker då inte åka 10 mil enkel resa för att träna när jag har fullgoda träningsalternativ nere på byn.
Man skriver oftast in sig på två år, för att få en bra uppföljning när man gått ner dom där kilona. Och det är ju bra. Att hålla vikten är nästan en större konst än att gå ner. Två år blir även billigare per månad än om man skriver sig för bara ett år eller månadsvis.
Men det blir många pengar på två år när man räknar på det. Många pengar när man som jag inte vet hur mycket man får in varje månad. Och kommer jag att orka fara in till stan varannan vecka för dom där gruppträffarna? Och uppföljningen var fjärde vecka.Tänk om jag lessnar? Då är pengarna bortkastade.
Eventuella soppor och pulver ingår väl inte i priset antar jag (om det blir det alternativet). Ännu mer pengar.
Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vet inte.
Nu är jag irriterad. Så blir jag när jag har ett viktigt beslut att fatta. Rastlös och irriterad. Vilken tur att jag ska byta om precis nu och åka ner på Hammarn och skaka rumpa och vicka på höfterna och dansa SKITEN ur den här kvällen!
Lakritskvinnans revansch
Idag har jag träningsvärk vill jag lova. Började igår eftermiddag, därför skippade jag skidåkningen efter jobbet. Även för att det hade snöat hela dagen och var nollgradigt. Inte så kul att åka ospårat med snö som klibbar fast under spannen.
Ja, jag var iväg på träningen i onsdags, jag skrev ju att jag skulle! Och jag var inte så otränad som jag befarade. Skidåkningen och dansen har uppenbarligen gjort en hel del med min kropp.
Jag kunde gå armgång fortfarande! Hela bommen fram och tillbaka! Det hade jag inte förväntat mig.
Kanske det blir skidåkning idag istället. Jag öppnar nämligen idag med och får ta helg tidigt. Skönt! Fast just nu är det minus tjugo så vi får väl se hur det går med ambitionerna.
Peppar peppar
Det blev pannkakor till middag. Inte så bra eftersom jag går bestämt mig för att ikväll SKA jag iväg på träningen och pannkakor brukar lägga sig som en klump i magen som skumpar upp och ner när man tränar. Burk..... Men jag har en hel timme på mig att smälta maten innan jag måste fara. En hel timme att ångra mig på också.... Fast det tänker jag inte göra. Jag SKA åka. Hoppas det inte blir pannkaka av träningen också bara för att jag inte orkade tänka ut nån annan middag.
Jag har ju nya träningsskor och alltså ingen ursäkt. Testade skorna i måndag och jag har nog aldrig dansat så bra. Antingen berodde det på att dom satt så bra på foten och att sulan hade lagom fäste eller så börjar jag få kondis och muskler av all skidåkning. Förra veckan åkte jag åtta kilometer på tisdagen, fyra på torsdagen och åtta både lördag och söndag. Rekordvecka för den här vintern. Imorgon och på fredag öppnar jag och då hinner jag åka efter jobbet. Tjohej!
Igår köpte jag en ny sport-bh också, på Ica. En lila, precis som skorna. Kanske jag tror att eftersom skorna var så bra så är allt som är lila bra? Det fanns turkos och knallrosa också. Turkos gillar jag men rosa är väl inte riktigt jag. Men nu blev det en lila som sagt. Jag måste ju testa den med - alltså SKA jag iväg.
Några ursäkter jag glömt?
Jag har en jävulsk mensvärk men träning ska vara bra mot det sägs det.
Trött? Ja, det är jag. Jag blir så trött i huvudet av jobbet att jag egentligen inte har lust att åka iväg och träffa folk. Men jag får väl behärska mig och inte prata så mycket så huvudet får vila. Kanske ska köpa mig en sån T-shirt som en träningskompis har. Tyckte den skulle passa mig med. Träning är allvarliga grejer! Hihi...
Nu ska jag gå och byta om.
Heja heja
Blev ingen motion igår, mer än språngmarsch uppför stentrapporna på Hermans skola. Fem våningar upp. Pust. Vi kan väl kalla det för intervallträning då. Om man är generös. Idag blev det i alla fall ett varv i skidspåret efter jobbet.
Och igår köpte jag ett par nya träningsskor! Hittade ett par för 399 kr på Stadium outlet som satt hur bra som helst på fötterna. Jag gjorde några utfall och dansmoves i smyg mellan hyllorna i butiken för att testa sulorna. Dom fick inte vara för hala men inte så tröga så att knäna pajar när jag dansar. Tyckte dom kändes bra i sulan också. Det bästa var nog ändå att dom satt så bra på fötterna. Dom blå skorna jag kör med nu sitter inte så bra inser jag nu. Bakkappan har alltid varit konstig på dom, lite för rak. Håller inte fast foten på rätt sätt. Å andra sidan är det storlek 39 på dom och dom jag köpte igår var storlek 38! För det mesta drar jag 39 på bredden och sen får jag lägga i en sula för att skon ska passa men dom här var tydligen tillräckligt breda för mina blan.
Snygga är dom också men det är ju en smaksak. Fanns knallorange också men jag valde dom lila av nån konstig anledning. Och det är inte Adidas. Också konstigt. Jag kanske inte är riktigt frisk? Jag känner mig rätt trött faktiskt, bäst att gå och lägga sig.
Hålligång i skogen
Sitter här i soffan och känner mig lat. Det kan jag gott göra. Jag åkte åtta kilometer skidor på eftermiddagen nämligen. Två varv i spåret och det på rekordtid. Jag kände mig SNABB och STARK! Sen ska man inte jämföra min hastighet med någon annans. Det är mig själv jag tävlar mot. Förresten, det är det ju inte heller. Jag ska väl ändå samarbeta med mig själv, va, inte tävla?
Jag tänker äta en semla sen. Det är ju tisdag och dagens skidåkning gör att jag får plats med semla i dagens kaloribudget. Jo, jag har börjat räkna igen.... Jag väger mer än vad som är bra för mig. Jag har ont i höger knä, säkert samma skit som i axeln (artros) och rent logiskt borde belastningen på knät bli mindre om jag blir lättare. Dessutom är jag less på att inga byxor passar. Nej, nu ska överskottet bort. Hurra för nysnö och skidåkning!
Inte alltid så lätt att äta rätt heller när man jobbar. Idag var det "restfest!" enligt matsedeln. Det kan ju bli lite av varje, det, kan man tycka.
Det blev varmkorv, potatismos och skärbönor... Va?! Korv?? Vi fick ju korv stroganoff igår! Är det korvvecka, eller? Inte ens vitkålssallad fick vi, det som närmast är standard. Det och broccoli. Broccoli får vi väldigt ofta. Men inte idag.
Jag åt två slangar och lite mos och tog om av bönorna. Ändå var jag hungrig när jag kom hem och fick lov att ta en skinkmacka innan jag gav mig ut i skidspåret. Tur jag köpte dom där julskinkorna efter jul och skivade och frös in. Skinka är bra pålägg. Magert och mättande.
Åkte skidor i söndags med och igår var jag på latin fusion. Imorgon är jag ledig från jobbet för jag ska in till stan på utvecklingssamtal med Herman och sen ska vi på tandregleringen och höra vad dom tänker hitta på för nåt med honom framöver. När jag ska klämma in motionen har jag inte räknat ut än men det ska väl gå att lösa.
Jag ska nog fara på Stadium outlet och kolla på nya träningsskor också. Synd att jag bara har 18 kr på mitt konto. Tänk att man kan bli utan pengar av att jobba.
Det går ju bra det här!
Idag har jag åkt TVÅ varv på skidspåret. Det blir åtta kilometer, det. Klappar mig själv på axeln. Duktig flicka!
I fredags tänkte jag också åka efter jobbet men då for jag först på affärn och handlade lite mozzarella och sånt till pizzan samt lite trevligt godis. Sen till bolaget och sen smet jag in på Stööks eftersom mina tofflor har gått sönder. Jag skulle justera karborrbandet över foten och lyckades istället slita bort det. Och nu vet jag att jag ska jobba en hel månad framåt så jag skulle nog behöva nya inneskor. Fast jag hittade inga jag var säker på att jag ville ha. Jag har ju mina röda "träskor", jag kan ta med dom så länge. Sen for jag hem och då var klockan redan tre och då blev jag lat. Det blev ingen skidåkning. Det blev pizzabakning och godisätning istället.
Igår var det lördag och då hade jag ju en massa tid på mig kan man tycka men då satte jag igång att dammsuga hela huset, inklusive under soffan i sal´n. Huvvaligen.... Det var längesen nån gjorde det. Det var inte bara damm där ska jag säga! Nåväl, tiden gick och när jag var klar med städningen hade det mulnat på och börjat snöa så smått. Ska jag åka skidor ändå? Det var tur att jag bestämde mig för att ta ner julgardinerna istället. Rätt som det var började det tokblåsa och snöa på tvären. Tänk om det hade hänt när jag var mitt i spåret! Burr.
Jag var i alla fall väldigt nöjd med att jag hade dammsugit och fått upp icke-julgardinerna. Nu är glada julen slut på riktigt. Fast dom där pinnarna till rull-upp-gardinerna lyser fortfarande med sin frånvaro. Herman och jag rullade upp dom utan pinnar.
Men idag blev det skidåkning av! Trodde att snöfallet igår skulle ha sabbat spåret men det var oväntat bra. Det hade tydligen inte fallit så mycket snö ändå och nån hade åkt innan mig.
Jag vägde mig förresten igår. Upptäckte till min förvåning att jag gått ner fyra kilo sen i julas. Är det verkligen möjligt? Jag tycker inte att jag har engagerat mig speciellt i vad jag äter och så väldigt mycket har jag inte tränat. Lite skidåkning och lite latin fusion och det är bara dom två senaste veckorna. Men tydligen så har jag legat på minus ändå om man ska tro vågen.
Ja, är det så här enkelt så är det ju bara att fortsätta, inte sant?!
Vintersporteufori
Äntligen! Jag har åkt på mina nya skidor!
Jag jobbade till halv ett idag och det var minus 3,5 så att jag skulle ut i spåret i eftermiddag var givet. Nu var det inte så bra spår som jag trodde för det har tydligen snöat lite i natt. Men det var kul ändå fast det inte gick så fort. Eller "kul" är nog inte rätta ordet. Skönt. Trevligt. Motion plus meditation. Det är alldeles tyst förutom suset från skidorna och gneket från stavarna. Och flåset från mina lungor.
Skidorna funkade bra med tanke på omständigheterna. Det var inte bakhalt alls, snarare kunde det få vara lite mer "framhalt" men jag räknar med att en del av fästvallan nöttes bort av dagens åktur och då kanske problemet är löst. Det ska bli spännade att testa dom i ett ordentligt uppkört spår. Kanske man ska besvära sig med att åka till elljusspåret på Hammarn nån kväll, det är ju fler som åker där än i Pålgård så det är större sannolikhet att spåret är uppkört. Och så slipper man ha pannlampa.
Det var plusgrader imorse så jag blev lite orolig att skidföret skulle ta slut redan men sen blev det minus igen. Prognosen lovar heller inga plusgrader förrän möjligen på fredag eftermiddag och det kan ju ändra sig om vi har tur. Det är ljust mycket längre om dagarna också och ljusare ska det bli. Den mörka tiden är över för den här gången.
Och i måndags var jag på latin fusion igen! Lakritskvinnan är så glad, så glad! Vi måste ha en dikt på det här, annars vet jag inte vad som händer. Vi tar en gammal som jag skrev en vinter för flera år sen.
Oh skidspår!
Du har en enda kurva svår
där jag ibland på näsan står.
Men för det mesta tycker jag det går
som på ett järvägsspår.
Och för musklerna i mina lår
detta snörika år
jag en lysande framtid spår!
Du har en enda kurva svår
där jag ibland på näsan står.
Men för det mesta tycker jag det går
som på ett järvägsspår.
Och för musklerna i mina lår
detta snörika år
jag en lysande framtid spår!
Lakritskvinnan glider igen
Jag har åkt skidor! Ja, det är sant! Det var bara 12 minus och solen sken och eftersom vi pratade om skidåkning redan kvällen innan ryckte jag upp mig från soffan och gick ut och letade fram pjäxorna. Sen drog jag på superhjältestassen och spände på mig dom vallningsfria skidorna och drog iväg till spåret.
Jag visste inte om det var spårat, jag chansade helt enkelt. Och spår var det, fast bara skoterspår. Lite längre fram såg jag att någon hade skottat upp snö i spåret. Aha, nån håller på att preppa. Och mycket riktigt, till slut fick jag syn på P och S-E som stod och skottade. Jag pikade dom för att dom jobbade för långsamt, jag hade ju kommit ikapp dom!
Trots att det bara var skoterspår tog jag mig runt hela vägen. Dryga fem kilometer stannade Runkeeper på när jag kom hem på gården. Bra jobbat! Inte för att det gick fort direkt men jag åkte i alla fall.
Nu har Mannen vallat mina nya skidor, dom jag köpte i november -14. Imorgon ska jag testa dom i elljusspåret efter jobbet. Och vet ni en annan sak? Imorgon kväll är det Latin fusion! Ja, det är sant! Kroppen jublar!
Ett beslut, en hemlis och ett avslöjande
Nu har jag skickat efter den där röda koftan. Jag tvekade in i det längsta. Det stod nämligen "leveranstid 3-6 arbetsdagar" när jag kom till kassan och jag tänkte att med vår vanliga norrländska otur lär det väl ta 6 dagar och då kommer paketet dagen EFTER konserten. Men sen bestämde jag mig plötsligt. Jag tryckte på "beställ". Jag kan väl ha den på julafton om den inte hinner komma till konserten? Beställde även en löpare och ett par stickade vantar och dom behöver jag inte ha innan den 20:de, dom räcker att dom kommer före jul.
Löparen är röd och vit med glittrig lurextråd i. Väldigt julig om du frågar mig. Underligt nog så är det bara den andra julduken jag köper i mitt liv. Jag har liksom nöjt mig med det jag fått och ärvt. Men man måste inte nöja sig med det. Man får köpa eget om man vill. Jag minns hur nöjd jag var när jag köpte min första julduk på julmarknaden på slottet Bjärka-Säby (tror jag). Det var när jag nyss hade flyttat hemifrån och skulle göra julfint i min första lägenhet. "Husmoderns gästabud" hette mönstret som duken var vävd i. Kanske den duken siade om min framtid? Vi kanske inte har gästabud särskilt ofta här men en husmoder har vi.
Det här är duken från Indiska. Jag ser fram emot att ha den på köksbordet i jul. Jag behöver mer glitter och glamour i mitt liv.
Jag har luskat ut vad jag ska ha på mig på konserten. Jag kom på att jag har en svart satängblus med voilekant jag kan ha under koftan (eller utan om den inte hinner komma). Svarta finbyxorna nertill. Jag provade dom häromdagen och ja, pressvecken syns ju inte över låren förstås, dom pressas ut, haha..... Och magen putar. Jo men jag ser ju ut så just nu. Fast jag tycker inte det är snyggt. Jag vill inte se ut som om jag har för små kläder.
Men nu ska ni få höra en hemlis - jag tog och införskaffade ett par shaping-trosor på Ica idag! Det finns ju att köpa där, av märket Pierre Robert (snyggt rim, va?) men jag har inte vågat köpa, mest av rädsla för att bli besviken. Att dom inte ska passa, att dom inte ska hålla in där det behövs, att dom ska sluta på halva skinkan som många trosor gör. Men dom passade! Smalare blev jag väl inte men jag tyckte jag blev mer jämntjock på nåt vis. Det märktes stor skillnad på finbrallorna i alla fall. Nu kan jag ha dom utan att fundera på magen. Ja, jag vet att man ska skita i sånt men det är inte så jäkla lätt. Den här magen har inte funnits där förut. Magen som var där innan var inte så här mjuk, inte ens när jag vägde lika mycket som jag gör nu. Den flöt inte ut på samma vis som den här gör. Jag vet inte vad som har hänt.
Suck. Jag får väl ta tag i vikten efter nyår igen eftersom jag inte riktigt trivs med att känna mig så här. Fast jag ser inte fram emot det. Räkna kalorier är det som fungerar för mig men det är så himla tråkigt. Och jag borde så klart börja träna igen men min onda axel och mina handleder ställer till det. Just ja, jag har inte berättat vad röntgensvaret sa, va?
Joråsåatte..... Den ljusnande framtid är vår. Eller inte. Nej, det är smärtstillande och inflammationshämmande som gäller framöver. Det lär ju förmodligen inte bli bättre med åren heller. Det positiva är att jag nu vet vad det är och att jag faktiskt törs träna igen, utan att vara rädd att ha sönder nåt. Jag testade genast att göra en burpee. Det gick inte..... Det brände till nåt jävulskt i axeln på vägen upp. Äsch, då. Jag får hitta annan träning jag kan göra. Dansa går bra, jag har testat. Hoppas det blir latin fusion på vårterminen. Fast inte på tisdagar då. Promenera går absolut bra. Springa kanske? Hoppas jag kan åka skidor utan att det gör för ont. Hoppas framför alllt det blir SNÖ så man kan åka skidor.
Nu är det snart dags att gå ner på bastun. Det är damernas fredagshundring ikväll. Basta, tvaga sig, äta nåt gott, dricka ett eller ett par glas vin och prata och ha trevligt. En orgie i sinnliga njutningar.
Typiskt
Jamen ursäkta mig då, kroppen, att jag bad dig samarbeta lite och få fart på oss. Jag vill ju bara att vi mår bra tillsammans. Nu mår jag inte alls bra. Jag är jätteförkyld, jag som skulle jobba idag.
Har jobbat i femårsgruppen hela veckan. Det har känts bra men i onsdags slog huvudvärken till och sen har det gått utför. Igår gick jag omkring och frös och kände mig hängig. Imorse när jag vaknade insåg jag att det här kommer inte att gå. Jag kan inte jobba.
Sitter i soffan under en filt och slötittar på Nyhetsmorgon. Kollar på nätet efter röda kläder. Vi lär väl ska ha på oss svart, vitt, rött och grått som vi brukar på julkonserten och jag kan nog inte ha den röda tunikan jag hade för två år sen. Jag har ju den svarta klänningen men bara svart tycker jag är trist. Jag har tvärlessnat på svarta kläder och undviker det i möjligaste mån just nu. Dessutom är det "black friday" (höhö...)så jag tänkte att man kanske kunde fynda lite.
Den här gillar jag. Tyvärr fanns den bara kvar i XS på Boozt.com där jag hittade den.
Den här som jag hittade jag på Indiska tycker jag är ännu mer "jag" men då är det nog för mycket grönt i mönstret för att passa in i julkonsertens dresscode.
Öppet brev till min kropp
Nu har jag zumbat här hemma på köksgolvet igen. Jag vet, det var inte igår jag dansade senast men man får vara glad åt det lilla. Häromdagen promenerade jag dryga 4 km också, i skogsterräng. Det var ju bra.
Just nu är jag fanimej jätteglad att det blir nån kroppsrörelse överhuvudtaget. Jag fattar inte hur det kan vara så trögt. Kan det verkligen bero på mörker och kyla? Kroppen tror att det viktigaste just nu är att spara på energi så den överlever vintern. Ät allt du ser! Rör dig så lite som möjligt!
Kära kropp. Det finns GOTT om energi lagrad. Du och jag kan leva på hullet ett tag, jag lovar. Det finns mat i både kyl, frys och skafferi och dom säljer fortfarande mat varje dag på både Konsum och Ica. Tagga ner. Sluta oroa dig. Vi svälter inte ihjäl i första taget.
Kan vi komma överens om att verkligen röra på oss minst 30 minuter varje dag, som vi har pratat om förut? Du gillar ju att dansa, bara vi tar oss i kragen och sätter igång, inte sant? Det är väl bra träning? Vi behöver ju inte ens åka hemifrån, inte vara social, ingenting. Bara slå på musiken och sätta igång.
En halvtimmes promenad är inte heller nån större ansträngning för oss. Vi brukar vara ute längre tid än så, eller hur? Sist var vi ute en timme och trampade runt i skogen. Det var skönt. Frisk luft och kroppsrörelse. Visst gillar du det?
Vi kanske till och med kan ta upp styrketräningen igen. Du bygger ju ganska fort när vi väl har börjat. Det borde vi dra nytta av tycker jag.
Medge att både du och jag blir piggare när vi rör på oss, kära kropp. Gladare och mer klartänkt. Mindre ont, både här och där.
Låt oss ta hand om varandra nu och samarbeta. Lyssna på varandra istället för att dra iväg åt olika håll. Jag tycker ju om dig, kropp. Var skulle jag ta vägen utan dig?
Om paj och choklad och kjolar och en tröja
Fortfarande mörka dagar. Det är liksom kväll hela tiden. Fast imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret så det ut så här.
Snö! Inte mycket men det blir i alla fall lite ljusare. Det hade tydligen snöat lite i fredags också men då var jag i Sollefteå och där snöade det då inte. Det ösregnade snarare. Jag var i alla fall till frissan och blev snygg och sen åt jag lunch på Café Petter. Jag dissade Nipan den här gången eftersom Erikshjälpen inte är öppen på fredagar. Istället blev det en kycklingpaj med soltorkade tomater och så en stor bit fudgekaka till efterrätt. Så gott! Chokladig och kladdig och mäktig. Jag var mätt hela eftermiddagen, ända tills jag kom hem. Glömde visst knäppa kort på den men pajen fick vara med på bild, mest för att jag plötsligt kom ihåg att jag drömt att jag bakat en väldigt lyckad paj. Fast vilken fyllning det var på den vet jag inte, bara att botten blev perfekt och att jag fick beröm för det. Måste vara Hela Sverige bakar som spökade.
Ja det blev en heldag med mig själv. Gick på stan och kollade efter kjol. Provade flera stycken, även dom jag tyckte såg tveksamma ut. Man ska alltid prova! Men till slut hittade jag en modell på Lindex som satt riktigt bra. Den fanns i två färger (förutom svart) så jag slog till och köpte båda. Lika bra att passa på. Jag blev också förälskad i en tröja men jag köpte den inte. Jag tänkte att jag måste fundera och ångrar jag mig så kan jag skicka efter den. Så här såg den ut. Visst är den bedårande, den lilla räven?
Att jag inte köpte berodde på flera saker:
- Jag gillar egenligen inte grått. Kommer jag att använda den? Fast räven sätter ju färg på tröjan, det gör den.
- Jag är inte så förtjust i tröjor med motiv på. Lite tonårsvarning. Eller lite åttiotalsvarning. Fast det är ju samma sak för mig förstås.
- Tröjan är i bomull och ull. Den är alltså ganska varm. När ska jag ha den? Jag som får såna värmeattacker ibland.
Den satt ganska bra. Passade till kjolarna också. Men jag vet inte. Jag måste fundera....
Jag for ändå ut till Kläddax, fastän jag redan hittat två kjolar. Alltså strosade jag runt där utan nåt egentligt mål. Möjligen kunde jag ju reka inför julkonserten. Det lär väl ska vara svart, vitt och rött som vanligt och tunikan jag hade för två år sen kan jag nog inte ha nu. Och bara svart är så tråkigt. Nåväl, jag hittade inget jag egentligen ville ha så jag for hem istället.
