Lakritskvinnans återkomst
Jo det är sant! Hon är här för att stanna verkar det som (en stund i alla fall, man vet ju inte med henne. Ibland försvinner hon oförklarligt.).
Jag har nu promenerat dagligen, fem dagar i rad. Dom senaste dagarna minst fem kilometer. Bra jobbat! Nu gäller det bara att fortsätta hålla det tempot, minst. Kanske börja springa igen? Jag sprang ju faktiskt vägen ner den dagen vi gick upp för slalombacken. Jag såg att P hade skrivit att han skulle gå slalombacken upp ikväll. Hm, ska man hänga på eller? Det var jävulskt jobbigt sist....
I förrgår gick jag upp till vindskyddet för första gången denna sommar. Vi åkte visserligen skoter dit i vintras och grillade korv men det är ju rekreation, inte motion.
Jodå, solen sken!
Jag hade med mig kaffe och resterna av fredagsgodiset, några rader av helnöten jag köpt åt mig. Jag har bestämt mig för att sluta med lösgodis nu, ja på RIKTIGT! Jag har tänkt på det förut, att jag förmodligen äter mer godis när man köper olika sorter men i fredags insåg jag det på allvar. Jag bröt nämligen ner 200 grams chokladkakan jag köpt i bitar och lade i vår officiella godisskål. Det blev inte alls så mycket som det brukar var när vi har lösgodis i den. Nu var jag visserligen ensam om skålen men ändå! Äter vi så mycket godis?? Nej, hädanefter blir det chokladbitar för min del. Det är ändå chokladen jag tycker bäst om och ska man äta godis så ska man äta det man verkligen gillar.
Igår var det ganska fint väder men dom hade lovat regn framåt eftermiddagen så jag tänkte att jag ger mig väl ut innan det kommer då. Eller hur..... Jag hann bara komma in på vägen till skidspåret när regnet började dugga från skyn. Sen ökade det. Till slut hällde det ner. När jag vek av från vägen och in bland buskarna tyckte jag det smattrade ovanligt mycket. Se där ja, det haglar ju. Tack för den. När jag nådde fram till första hygget (om man räknar från rätt håll) kikade solen fram men regnet höll i sig nästan ända fram till Plassen. Blöt och kall var jag när jag kom hem -men jag hade i alla fall promenerat!
Nu sitter jag och funderar på vilken motion jag ska unna mig idag. Jag behöver åka ner på Hammarn, kanske jag ska promenera ner istället? Men det är trevligare att gå i skogen, även om myggen bits (det är därför jag har huvan uppdragen). Och skulle jag inte springa sa jag?! Jag känner hur Lakritskvinnan rycker i min ärm. Kom igen! säger hon. Ut och rör på dig!
Kommentarer
Trackback
