alias Kvasthilda

I måndags styrka och kondition, igår latin fusion. Heja mig! 

 

Jag tycker bäst om reggaeton har jag kommit fram till. Inte så gracilt och puttenuttigt utan stompigt och buligt och stora rörelser. Ja inte vet jag om vi dansar "riktig" reggaeton. Det spelar väl ingen roll? Det är kul, det är svettigt, man blir glad! Jag gillar rytmen och jag gillar att ta plats på dansgolvet. Jag kan ibland beklaga att jag bor på en liten ort. Jag skulle vilja dansa mer. Kanske gå en kurs (finns det reggaetonkurser för medelålders tanter?). Fast jag ÄR glad att vi faktiskt har latin fusion-passen på tisdagar.

 

Igår var det inte Lakritskvinnan som for iväg för att svänga på höfterna. Den här superhjältinnan(?) hade inga svarta trikåer utan gröna haremsbyxor, neongul bh och blågrönt linne. Ja, det är byxorna jag sydde i somras. Jag tänkte att dom skulle passa bra när man ska ta stora kliv och ta ut rörelserna ordentligt. Och det funkade utmärkt! Man måste inte vara snygg och ha coola kläder när man tränar men man får om man vill!

 

Det finns dock två problem med brallorna.

 

1: Dom sitter åt för mycket i midjan.

Jag ska nog göra som jag tänkte i somras och sy ett par med trikålinning istället för smock. Vidareutveckla modellen.

2: Dom blir skrynkliga när man tvättar dom.

Det funkar ju inte. Jag har inte lust att stå och stryka mina träningskläder även om jag bara dansar en gång i veckan. Alltså - sy ett par nya, speciellt anpassade för träning. Man skulle haft nån tunn jersey kanske?

 

Fast jag gillar det där kräkgröna tyget med "grafitti" på. Och jag gillar färgen på linnet men själva tyget är kass. Det är ett sånt där "burn-out"-tyg och tydligen försvann stretchen helt när dom "brände ut" det, fastän det är ribbad trikå. Det är liksom alldeles tunnt och slappt och ingen spänst alls i det. Nåja, jag har fler linnen och det finns linnen att köpa. 

 

Det kändes kul att klä sig lite annorlunda på latin fusion-passet än på dom vanliga passen. Lite mer färg, lite ledigare. Frågan är vem den där donnan på dansgolvet är om det inte är Lakritskvinnan? 

 

Vi börjar bli riktigt många på träningen nu. Men det finns en sak jag inte begriper: hur kan vuxna människor hålla på att prata med varandra om ditten och datten under stretch och nervarvning? Tror dom att passet är slut? Hallå, det står en människa där framme och INSTRUERAR! Visa lite respekt för sjutton!

 

För mig handlar inte stretchen så mycket om det fysiska stretchandet av muskler utan om att hitta igen sin kropp igen, få allt att fall på plats efter träningspasset liksom. Att samla sig. Det är väldigt svårt att fokusera på muskler och andning om det står några och pratar bredvid om hur det var på jobbet idag. Hade det varit idrott i skolan och ett par elever som stått och pratat hade läraren säkert sagt till. Men vuxna människor borde väl förstå bättre tycker jag? Eller får man göra som man vill när man är vuxen?

 

Ibland händer samma sak under passet. Att säga uppmuntrande kommentarer till varandra eller fråga hur om nåt man inte förstod är ok tycker jag men att stå och prata om annat medans ledaren instruerar, det är störande. Sen när det är dags att köra igång måste "pratarna" fråga vad vi ska göra för dom har så klart inte hört vad ledaren sagt. Aaargh! Hur gamla är ni?!