Glädjeflicka?

Ett genomgående drag i allt jag gör tycks vara att folk blir glada av det. Och det är ju bra?

Redan på Konstskolan sa dom att dom blev glada av mina tavlor. "Gladkonst" döpte dom det till. På utställningen i helgen fick jag höra detsamma:  "Man blir glad av dina tavlor!"  (Jamen, köp då....)

Jag HAR väldigt kul när jag målar. Det kanske är det som skiner igenom? Det man är lite rädd för är att man ska uppfattas som mindre seriös bara för att man är en gladskit.... eller?

Förra veckan sa en kollega:
"Jag var in på din blogg förresten".
"Jaha" svarade jag "hittade du nåt intressant?"
"Ja - jag blev glad!"

När folk pratar om ReMix låter det också: "Man blir så glada av er, ni ser ut att ha så kul när ni sjunger!". Ja, det HAR vi! Sången är min drog och mitt lyckopiller. Ve dom veckor vi inte kan ha kör-rep! Idag satt jag i bilen på väg till jobbet och sjöng med i gamla inspelningar jag gjort när vi repat. Ja jag körde själv idag.... :) Och ändå är det kör IKVÄLL!

Jag är nog en positiv person i grunden. Nej, jag är inte glad jämnt. Jag mår skit ibland, jag kan vara trött och less på allt och alla, förbannad, ledsen, grinig, sur. Men det går över. Bara jag får sova. Eller äta kanske. Eller får vila från dom där jobbiga människorna. Finns ett fint citat om det:

“Before you diagnose yourself with depression or low self esteem, first make sure that you are not, in fact, just surrounding yourself with assholes.”
― William Gibson

Den gillar jag. Vi öser på med mera floskler tycker jag:

"Man ska alltid ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att man varit glad i onödan."

"Kan man vara glad för lite har man mycket att vara glad åt."

Inte för att det är nåt jag går och tänker på om dagarna - men nog är livet för kort för att inte ha kul?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0