Ditt och datt

Jamen hallå. Ja, jag finns här, trots att jag inte skriver. Har hänt en massa och jag är trött och less. Ungefär så kan man sammanfatta tiden jag inte skrivit.
 
Fast det är inte bara tråkigheter som hänt, det är inte därför jag är trött och less. Tror det är hösten och mörkret som vanligt. Det, och att jag har ont i händerna och höften och axeln. Det blir man less av. Jag tog mig i kragen i fredags och ringde sjukstugan. "Det är fullt i kön, var god försök senare." Jaha. Tack för den. Nu när jag äntligen kom mig för att ringa. Jag kom så klart inte ihåg att "försöka senare", vi var lite personal och hade fullt fokus på att få ihop dagen. "Lyckligtvis" var många barn sjuka också. Annars brukar det vara i ofas. Första veckan brukar barnen vara sjuka och veckan efter bryter det ut hos personalen. Men denna gång hade vi "tur". Jag ska prova och ringa igen imorgon måndag. 
 
Vad skrev jag om sist? Färg tror jag, va? Och om att vi skulle sjunga på E-s fest för livet. Jag vägrade svart på den festen. Jag hade min "70-talsklänning" med blommor i orange, rött och lila, orange strumpbyxor och gula sandaletter. Det var en bra fest. Vi sjöng. Det gick bra. Ingen bröt ihop medan vi sjöng. Hur publiken gjorde vet jag inte, jag koncentrerade mig på S som dirigerade. Men det kändes bra att sjunga. 
 
Den helgen bestämde jag att hösten var här på allvar. Jag tog in alla omogna tomater och plockade bort och packade ner bevattningssystemet. Men jag har inte tagit bort plantorna ännu. Det ska jag göra idag. Tomaterna lade jag på brickor på köksbänken för att mogna efter och det har faktiskt fungerat. 
 
 
Vi tog också upp potatisen. Blev inte mycket i år, tyvärr. Vi fick väl tillbaka det vi satte ungefär. Plockat äpplen och kokat äppelmos har vi också gjort. Det är verkligen skördetid nu. Nästa helg ska vi slakta lammen. 
 
 
B hade satt majrovor också och vi fick en hel famn med oss hem. Smakar ungefär som kålrot fast mildare. 
 
 
Vi har en ny medlem i familjen. Pussel heter hon fast för det mesta kallas hon buskatten, lillkissen eller fjolla. Lego har accepterat henne bra fast han tycker att hon är irriterande ibland, särskilt när hon kör upp ansiktet i hans mage. Det finns ju inget att snutta på där och han gillar inte att man rör magen. Då kan hon få en snyting och då slänger hon sig genast ner på sidan. Men det är full fart på dom ibland här hemma, dom smyger på och jagar varandra och verkar tycka det är spännande. Det händer att Pussel faktist kan ta det lugnt i närheten av honom. Då kan dom äta mat sida vid sida. Det känns bra tycke jag.
 
 
 
Förra helgen var Mannen och jag på Ruskträffen. Vi åkte redan på torsdag eftermiddag och hade bokat hotell i Gävle. På kvällen gick vi ut på en indisk restaurang och åt. Inte frös jag särkilt mycket heller, det var elva grader hela vägen ner till Gävle. Dagen efter var det solsken. Vi åkte via Valbo och stannade i Gysinge och gick in på Gysinge byggnadsminnesvård. Det är fint i Gysingen. Åkte turistvägen över forsarna. Tänk att vi alltid stannade och fikade där när jag var liten. Nu skulle man aldrig komma på tanken på grund av alla mygg. Men förra helgen var det myggfritt. 
 
Framme på träffen slog vi upp tältet och firade in helgen genom att utnyttja kaffebiljetten. Kaffe och macka plus att vi köpte Rusktårta. Det måste man ha! 
 
 
Tyvärr var vädret inte lika trevligt som det brukar vara på Rusk. Det regnade i omgångar. Fast det blir ju fint sen när solen kommer fram och skiner på regnmolnen. 
 
 
Jag frös faktiskt inte alls första natten, kors i taket. Vi hade tältsängarna med och på tältsängen hade jag en tunn luftmadrass plus en sovsäck. Sen en sovsäck till ovanpå. Det var väl dessutom mulen på natten så temperaturen gick aldrig ner speciellt långt. Ingen frost denna Rusk. Och så eldade vi i kaminen så klart. 
 
 
Andra natten frös jag lite grand och på vägen hem var det inte kul. I Valbo tittade jag på termometern. 2,5 plusgrad. Hurr! Men det blev varmare ju längre norrut vi kom. I Söderhamn var tempen uppe på 10 grader och i Sundsvall kom solen fram. Men då var jag redan nerkyld. Skönt att komma hem och lägga sig i ett varmt bad. 
 
Den här veckan har som sagt varit jobbig. Barn sjuka, personal sjuka, inga vikarier. Jag har haft huvudvärk och känt mig småförkyld men det kan ju ha varit stress förstås. Att stanna hemma har inte varit ett alternativ. Och jag har haft ont i händer och höft och axel som jag skrev  - fast det kan ju ha varit sviter från helgen som var. Att sova på en tältsäng är inte samma som att sova hemma i sängen och att frysa bakpå en motorcykel gör en ju inte mindre smärtfri. Tänk vad man utsätter sig för, bara för att få en helg långt bort från alla måsten. 
 
Den här helgen har följaktligen varit full med "måsten" som inte blev gjorda förra helgen. En stor hög med tvätt, ett sovrum fullt med kläder på golvet, en massa damm och skräp i hörnen och en massa saker som stod överallt. Igår röjde jag. Vi bjöd hem farmor och B och B på middag, en utmärkt morot för att börja städa. Jag kokade en bit märgpipa och gjorde klimpsoppa och så bakade jag bröd på färdig mjölmix, mörkt lantbrödmjöl tror jag det hette. Ja, jag lyckades till och med svänga ihop en äppelkaka till efterrätt. 
 
Idag tänker jag ta det lugnare. Det finns tvätt kvar så det måste jag fortsätta med och jag måste nog röja ur växthuset och plocka bort uteblommorna. Filtarna och kuddarna på verandan borde vi nog också ta in. Jag vill inte ha svartmögelprickar på allting.
 
Igår lade sig oktoberdimman när skymningen kom. Kändes väldigt höstigt. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0