alias Kvasthilda

Lade mig just på soffan och jösses, vad jag är trött. Jag stängde idag så när jag kom hem hann jag inte sätta mig i soffan nåt utan jag satte igång med maten på en gång istället. Jag ställde mig och stekte pannkakor för det var faktiskt några veckor sen sist. Till dom ställde jag fram jordgubbssylt, körsbärssås, keso och bregott. Som vanligt åt jag för många pannkakor för mitt eget bästa. Burp. 

 

Tänk vad mycket den där lilla stunden i soffan efter jobbet betyder. Återhämtning. Samma som rasten på jobbet. Då vill jag helst inte prata utan bara sitta eller ligga ner i tystnad. Kolla instagram och Facebook eller skriva på bloggen som jag gör nu. Eller blunda en stund. 

 

Ibland är det svårt att få den där återhämtningen på rasten. Ljudet av tjoade barn läcker in till personalrummet. Ljud läcker även in från kontoret om några sitter där och jobbar och pratar. Man hör inte vad som sägs, bara att dom pratar. Ibland kommer nån in till en och ska fråga nåt och det tycker jag är jobbigt. Det borde väl kunna vänta dom där få minuterna man har rast? Värst är ifall nån kommer och frågar hur länge man har kvar på rasten. Jo, det har faktiskt hänt. Avkopplande, inte sant...

 

"Lyckligtvis"  försvann både Mannen och Herman ner på jobbet nu efter middagen. Det är tyst i huset förutom en kurrande kattunge på min mage och en torrfoderknaprande kattfarbror ute i köket. Jag har inga ambitioner att göra nåt speciellt ikväll. I måndags kväll dansade jag och igår kväll var det kör. Dessutom promenerade jag från jobbet igår. Men ikväll blir det ingen träning. Jo, jag ska göra stretchövningarna jag fick av sjukgymnasten i fredags. Nåt mer avancerat än så orkar jag inte.