Norge
Jag har uppenbarligen ett lättare sommaruppehåll på bloggen. Men det gör väl inget. Fast jag trodde ju att när jag inte skulle jobba så skulle tankarna börja flöda fritt och skrivandet komma igång på allvar. Samma med alla projekt här hemma. Nu skulle dom bli av!
Nä. Jag fick ju jobba på fritids istället. Och det var ju bra. Sen var Mannen och jag på semester till Norge. Det har jag inte skrivit om.
Vi åkte västerut. Vid Ås började det regna. När vi stannade i Åre för att proviantera på lämplig livsmedelsbutik hade det slutat. Bra. Vi fortsatte vidare via Skalstugevägen och in i Norge där vi stannade och käkade lunch. Gulaschsoppa på burk och nybakat bröd med baconost. Mumsigt. Mat smakar bättre utomhus.
Vi åkte sen västra sidan av Trondheimsfjorden, den så kallade "gyldne omvei". Och det må man säga att den gjorde skäl för namnet. Vilka vägar! Och vilka vyer! Speciellt tillfredställande var utsikten mot östra sidan Trondheimsfjorden, den vi annars brukar åka. Där var det mörkt av regnmoln. Men vi hade sol, vi. Stannade på ett ställe vid vattnet och tog en kaffe med glass till och bara njöt.
I Trondheim tog vi in på hotell. Var ute på kvällen och åt. Då, medan vi satt på restaurangen, kom regnet. Men det gick över och solen kom fram bakom molnen igen.Vi tog en promenad och fångade kvällsljuset.
Dagen efter - hotellfrukost! Fördelen med hotellfrukost är att man äter så mycket att man inte behöver äta på många, många timmar sen. Vi åkte utefter kusten och lyckades på något vis hålla oss borta från regnmolnen den dage också. Vi såg dom på avstånd men sen vek vägen av och dom försvann ur sikte. Såg hisnande vyer över fjordar.
I Kristiansund var det dags för stopp och hotell igen. Och så skulle vi äta ute förstås. Fisk ville jag ha eftersom förra gången vi skulle äta ute i Kristiansund sa Mannen "vi måste så klart äta fisk!" men inte hittade vi nån fiskrestaurang då heller. Det blev lasagne istället. Efteråt, när vi promenerade genom stan fick vi syn på en fiskrestaurang..... Men nuförtiden har vi ju Google Maps, gubevars. Där kan man "söka i området", till exempel efter restauranger. Så det gjorde vi och bestämde oss för Brasseri Bryggkanten, nere vid hamnen.
Så fort vi klev in på nämnda restaurang hörde vi nån som vrålade "Sööören!". Fast det kan ju inte gälla oss, va? Vi är ju i Norge, i Kristiansund, inte hemma. Men ser ni, världen är liten. Där vid ett bord satt en av Mannens anställda med fru och sällskap och skulle just hugga in på varsin tallrik musslor. Ja, jag säger då det. Musslorna såg goda ut men var nästan slut så vi beställde klippfisk istället. Ångad klippfisk med knaperstekt bacon, potatismos, smörsås, sparris och marinerade tomater. Jag törs inte berätta vad det kostade. Jag sa till Mannen att vi måste nog upprätta ett "äta ute i Norge"-sparkonto. Där kan vi avsätta pengar då och då och så får man äta ute för dom. Vi har ju inte så långt till Trondheim och sist vi åt fisk där var det inte heller alldeles gratis. Huvaligen....
Efter en god natt sömn och - ja, du gissar rätt! Hotellfrukost! - gav vi oss iväg igen. Mot Atlanterhavsveien. Men först måste vi åka genom Atlanterhavstunneln. Jo, den gick ju under vattnet en bra bit så namnet var väl berättigat då. Men jag har inget minne av att vi åkte tunneln sist vi var där. Atlanterhavsveien fanns däremot. Och nu kommer vi in på såna där saker som är svåra att beskriva i ord. Känslan av ett landskap. En väg, i skärgården, över öar och holmar. Med broar som vägarkikteterna (heter det så?) måste haft sina bästa och roligaste arbetsdagar när dom ritade.
Vi hittade ett gammalt tyskt fort i ett litet samhälle vid kusten.
Vi hade från början tänkt åka till Ålesund och övernatta där innan vi fortsatte inåt landet igen men väderleksprognosen sa att det skulle komma in åtminstone två regnfronter från havet. Det är ju liksom inte lika kul att åka mc när det är regnigt så vi beslutade åka inåt landet redan den här dagen istället. Vi bytte alltså kurs och vände näsan österut - mot Trollstigen.
Och nu är vi här igen - det där som är svårt att förklara i ord. Ja, det är inte lätt att förklara i bild heller. Man måste åka dit och uppleva det!
När vi stod där på toppen och lät oss hänföras av utsikten började det regna. Jaha. Vi får väl åka och hitta oss nånstans att bo då för till Geiranger hinner vi ju inte idag. Vi hittade en liten camping där dom hade en stuga åt oss, vid nåt som heter Gudbrandsjuvet. Regnet öste ner men vi höll oss torra i stugan. Mätta blev vi också fast lika flådigt som fiskmiddagen i Kristiansund blev det inte (men billigare).
Efter maten drog vi på oss jackorna och gick att beskåda själva sevärdheten.
Dagen efter for vi mot Geiranger. Där stannade vi och fikade (vi hade ju inte fått nån hotellfrukost). Vi åt sveler med römme och jordgubbssylt. Jag hade aldrig hört talas om sveler förut men eftersom det var dagens erbjudande så hakade vi på övriga fikagäster. Det var som en tjock pannkaka, tänk er amerikanska pannkakor fast lite större. Den var söt och god, mjuk men ganska spänstig i konsistensen. Det visade sig efter en snabb googling att sveler är nåt som förknippas med färjorna i Norge: https://no.wikipedia.org/wiki/Svele
Nån bild på sveler blev det inte, däremot tog jag ett foto på den guldfärgade Grållen som stod parkerad vid gångstråket.
Vi hade funderingar att åka upp till Dalsnibba, med vidunderlig utsikt över hela Geirangerfjorden, men när vi ringlade oss upp från Geiranger hamnade vi till slut bland molnen och det kändes inte som om det var nån idé att åka dit upp. Vi fortsatte istället och siktade mot att hamna i Röros till slut.
Efter en lång dags färd mot natt där vi hela tiden lyckade undkomma regnet som syntes på avstånd kom vi till Röros till slut. Sista biten blev vi faktiskt blöta. Vi hade bokat rum redan, på Vertshuset i Röros. Det visade sig vara en lägenhet till och med, mycket trivsamt inredd. Yllefilten på sängen skulle jag velat ha med mig hem (men så gör man ju inte).
Efter middagen gick vi ut en sväng. Det hade i stort sett slutat regna. Vi gick förbi en butik jag kände igen från tidigare besök. En keramiker som på nåt vis är själsligt besläktad med mig och mina häxor, eller vad säger ni?
Vi gick upp på slagghögarna.
Dagen efter (sedan vi ätit hotellfrukost så klart) for vi hem. Inte via Flatruet som vi tänkt först för det blåste kallt som attan. Vi tog snabbaste vägen istället.
Norge är ett trevligt land att semestra i. "Alla vägar är ju hojvägar!" som en mc-buren man i grannstugan på campingen vid Gudbrandsjuvet sa. Och vyerna är fantastiska. Synd att det är så dyrt med svenska mått mätt att äta ute. Vi får väl göra som vi sa i Kristiansund och skaffa ett "'äta ute i Norge"-konto så vi har råd med fler utflykter.
Kommentarer
Trackback
