Höstfunderingar

Och så var det fredag igen. Jag tycker veckorna går fort nu. Tiden överhuvudtaget. Nästan halva oktober har gått. Sen kommer november med mörkret. Nej, nej, vi ska inte ta ut det i förskott. Huvva.
 
Imorgon ska vi slakta fåren. Känns vemodigt. Jag kommer att sakna knasdjuren. Härom kvällen när jag var nere i jordkällaren och ställde ner pallarna till potatissäckarna höll dom på att riva stängslet. Jo, ser ni, tunnan med kraftfoder står i förgården till jordkällaren och fåren trodde så klart dom skulle få mat och blev otåliga när det dröjde så länge. Dom stack ut huvudena genom stängslet och sträckte sig allt vad dom kunde för att se vad jag gjorde. Det var så en av stolparna höll på att fara och hela stängslet med den. 
 
Potatisen, ja. Den har vi börjat ta upp. Återstår nio rader som vi ska ta imorgon eftermiddag. Potatisen blev jättefin i år. Speciellt Prinsess som Herman tycker bäst om, dom som vi fick minst av ifjol, dom var stora och fina och många i år.
 
 
 
Vi var ju tvungna att äta klyftpotatis till middag igår, för att fira och för att provsmaka. Det fick bli rökt karré till och så bearnaisesås och lite grönsaker. Jättegott! 
 
 
Jag har hotat familjen med att "nu blir det enbart lammkött och pärer hela vintern!". Vi ska ju äta det vi har hemma, inte sant? Men det är egentligen ett klent "hot". Sämre kan man ju ha det i matväg. Och det känns ändå bra att veta att lammen haft det bra, även om jag kommer att sakna deras bräkande så fort dom hör att man är ute och deras försök att klia sönder stängslet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0