Firmafest

Man skall icke vara ute och slarva när man just varit sjuk. 
 
I fredags skulle vi på firmafest. Mannen hade bokat hotell i stan och så skulle vi ut och äta. Hotell därför att det blev billigare att ta bilar och sova kvar på hotell än att alla skulle ta buss tur och retur. Visst är det väl märkligt? Hur ska man få folk att åka kollektivt när det är på det viset?
 
Nå, det började bra i alla fall. Jag var rätt pigg på fredagen, jämfört med dagarna innan. Vi packade in oss ett gäng i grönbussen och for. 
 
 
 
Checkade in på Gamla teatern,  på världens minsta hotellrum kändes det som. Tjusigt var det i vilket fall.
Sen gick vi på Texas Long Horn och åt gott. Efter maten fortsatte till Brunkullan och tog lite mer att dricka. Det var när vi satt där som jag kände hur luften gick ur mig. Det var surrigt och musik och jag hade druckit öl. Och jag var nog inte riktigt frisk än.
 
Sen gick vi vidare till Bishops Arms. Där tog jag en Cola och satt mest och lutade mig mot mitt hörn. Fick ge upp till slut och gå därifrån och gick tillbaka mot hotellet. 
 
Vid hörnet på Donken stod H och väntade på E som var inne och köpte mat. Jag stannade och pratade. Ett par killar ropade åt oss att vi måste ju gå in och köpa fyllekäk. Nej, tack, det är bra för oss, svarade vi. Då kom dom och gav oss varsin kram innan dom gick in själva. Det gjorde mig glad. Jag som mådde pyton behövde verkligen lite sånt.
 
"Kolla där inne" sa jag till H "där sitter en och äter och har gitarren med sig."  Inte nog med det. När han kom ut från Donken kom han fram till oss och frågade om han fick sjunga en bit för oss. Så klart han fick. Det blev en Johnny Cash-låt, "I came to beleve". Tänk vad man kan råka ut för en kväll på stan, va?
 
Natten blev inte så bra för mig. Jag hade tung huvudvärk och nästäppa och magen var upp och ner. Förkylningar och fest är inte den bästa kombination tydligen. Blev inte mycket till sömn.
 
När vi hade ätit frukost dagen efter och packat ihop gick vi en sväng på stan. Mannen ville gå till Claes Ohlson sa han fast vad han skulle ha där visste han inte riktigt. Men jag hittade nånting som jag kollat på nätet efter och tänkt skicka efter: 
 
En vacuumförpackare! Precis den modellen jag ville ha!
 
 
Vi ska ju packa lammkött snart och jag länge tänkt på det där med plastpåsar och vad isiga dom blir inuti. Nötköttet vi har köpt har varit vacuumförpackat och då blir det ingen is inuti. Och nu har vi en själva! Tänk så händigt även till pålägg som jag brukar skiva själv (med min nya skärmaskin! Pryltokig? Jag?). Julskinkan jag brukar köpa till extrapris efter jul till exempel. Det blir ju suveränt! 
 
Lördag eftermiddag tillbringades i soffan, tupplurandes och vilande. Kvällen blev tidig. Söndagen var lite mer aktiv. Tvättade, sydde på några nya änglar, handlade, lagade porterstek och bakade en äppelkaka till fikat niorna ska fixa på tisdag kväll.
 
 
Tisdag, ja. Det är imorgon det. Då ska jag till frissan. Äntligen. Och idag är det måndag och ni vet ju vad det innebär, inte sant? 
 
 
 
Trackback




RSS 2.0