alias Kvasthilda

Jag följde Herman till läkaren idag. Han är visserligen 18 år men han har svårt att formulera sig ibland och har dåligt minne, speciellt i stressande situationer. Jamen, ni vet väl själva hur det kan vara hos läkaren? Man glömmer hälften av vad man skulle säga, fast man är normalstörd (kanske). Men om vi är två kanske vi glömmer hälften var tänkte jag. Eller kommer ihåg, menar jag så klart.

 

Anledningen till besöket var en remiss från barn- och ungdomsmottagningen angående Hermans migrän och övriga huvudvärk. Han blev utskriven därifrån i och med att han fyllde 18 och då ska alltså vårdcentralen ta över. Han är även utskriven från barn- och ungdomshabiliteringen så jag antog att vårdcentralen tar över där med. Observera att det alltså var vårdcentralen som erbjöd honom en tid på grund av remissen, inte vi som begärt tiden.

 

När vi kom dit och läkaren hade hälsat på oss satte vi oss ner och han började kolla i journalen. Han undrade varför vi var där. Va? Det var ju vårdcentralen som erbjudit oss en tid? Just det, det var en remiss. Varifrån kom den? Neurologen? Nä, barn- och ungdomsmottagningen. Han bläddrade hit och dit i journalen. Frågade Herman hur ofta han har migrän. Han berättade att han får migrän väldigt ofta, speciellt när han anstränger sig fysiskt. Han får alltid aura då och ibland går det tillbaka och ibland blir det ett migränanfall. Det är väldigt handikappade. Han blir nästan överdrivet försiktig för att han är rädd att få migrän.

 

Läkaren frågade vad han gör nu, om han går på gymnasiet. Herman berättade att han gått ut nyss och att han jobbar lite åt pappa ibland, men att det är svårt på grund av att han får ont. Att han sökt vidare till högskola men inte vet ännu om han kommit in. Läkaren tyckte att det måste du ju kolla. Han tyckte inte det var bra att Herman inte gjort högskoleprovet för att han glömt det och inte bra att han sökt för sent till högskolan, också för att han glömt det. Nä, det är ju inte bra, förstås. Men inte behöver vi väl ett läkarutlåtande på det? Och Herman HAR dåligt minne och dålig koll. Det är en del av diagnosen. Att pika honom för det blir inte minnet bättre av 

 

"Och så ska han börja med körkortet" inflikade jag. Ja men DET gav ju inget jobb eller framtid, tyckte läkaren. Öh...nähä? Fast bor man här så bör man nog ha körkort för att komma nån vart, rent bokstavligen också. Fast det sa jag inte, jag var så pass förvånad över hans attityd att jag inte kom på nåt att säga. Jag menar, att läsa till körkortet och övningsköra bil, det kommer att kräva en hel del av Hermans energi, det tror jag. Jag frågade om man behöver läkarintyg för att ta körkort när man har ADHD. "Det vet jag inte. Men körskolan vet säkert." 

 

Jag frågade om sömnen. Herman har svårt att varva ner och somna. Han tar melatonin men det hjälper sämre nu. Nä, det fanns inget mer att göra. Han tyckte Herman skulle skaffa sig rutiner och inte sova så länge. "Skaffa sig"?? Det är jävligt lätt att säga! Vem ska hjälpa honom med det då? Ja, det blir väl JAG då förstås! Som vanligt! 

 

Men jag orkar inte mer! Han är 18 år! Jag har knuffat runt honom i 18 år! Jag kan inte tjata på honom hela livet och se till att han gör det han ska! Jag vill att han får hjälp att styra upp sitt liv! Hjälp att inte begränsa sitt liv på grund av huvudvärken! Han behöver hjälp. JAG behöver hjälp. Jag kan ju inte lämna honom vind för våg, bara för att han blivit myndig. 

 

Men nån hjälp fick vi inte. Vi kunde höra av oss om vi behövde förnya recepten. Jag tror det var dom minst väl spenderade 300 kronorna i mitt liv. Kan man reklamera ett läkarbesök och få pengarna tillbaka? 

 

Jag var så besviken att jag började grina i bilen på väg tillbaka till jobbet. Ringde Mannen och bölade och berättade vad läkaren sagt. Att det var ett totalt värdelöst besök. 

 

Jag saknar habiliteringen. Där förstod dom Hermans problem. Den här läkaren verkade mest tycka att han är lat. Jag saknar barn- och ungdomsmottagningen. Där förstod dom huvudvärksproblematiken. 

 

Så här i efterhand funderar jag på hur kunde jag tro att vi skulle få nån hjälp på vårdcentralen. Nu måste jag gå vidare på nåt vis. Men inte ikväll. Jag är så trött. Jag var totalt slut efter det där läkarbesöket. Jag är fortfarande ledsen och trött. Jävla skit.