Ett beslut, en hemlis och ett avslöjande

Nu har jag skickat efter den där röda koftan. Jag tvekade in i det längsta. Det stod nämligen "leveranstid 3-6 arbetsdagar" när jag kom till kassan och jag tänkte att med vår vanliga norrländska otur lär det väl ta 6 dagar och då kommer paketet dagen EFTER konserten. Men sen bestämde jag mig plötsligt. Jag tryckte på "beställ". Jag kan väl ha den på julafton om den inte hinner komma till konserten? Beställde även en löpare och ett par stickade vantar och dom behöver jag inte ha innan den 20:de, dom räcker att dom kommer före jul. 
 
 
Löparen är röd och vit med glittrig lurextråd i. Väldigt julig om du frågar mig. Underligt nog så är det bara den andra julduken jag köper i mitt liv. Jag har liksom nöjt mig med det jag fått och ärvt. Men man måste inte nöja sig med det. Man får köpa eget om man vill. Jag minns hur nöjd jag var när jag köpte min första julduk på julmarknaden på slottet Bjärka-Säby (tror jag). Det var när jag nyss hade flyttat hemifrån och skulle göra julfint i min första lägenhet. "Husmoderns gästabud" hette mönstret som duken var vävd i. Kanske den duken siade om min framtid? Vi kanske inte har gästabud särskilt ofta här men en husmoder har vi. 
 
Det här är duken från Indiska. Jag ser fram emot att ha den på köksbordet i jul. Jag behöver mer glitter och glamour i mitt liv. 
 
 
Jag har luskat ut vad jag ska ha på mig på konserten. Jag kom på att jag har en svart satängblus med voilekant jag kan ha under koftan (eller utan om den inte hinner komma). Svarta finbyxorna nertill. Jag provade dom häromdagen och ja, pressvecken syns ju inte över låren förstås, dom pressas ut, haha..... Och magen putar. Jo men jag ser ju ut så just nu. Fast jag tycker inte det är snyggt. Jag vill inte se ut som om jag har för små kläder. 
 
Men nu ska ni få höra en hemlis - jag tog och införskaffade ett par shaping-trosor på Ica idag! Det finns ju att köpa där, av märket Pierre Robert (snyggt rim, va?) men jag har inte vågat köpa, mest av rädsla för att bli besviken. Att dom inte ska passa, att dom inte ska hålla in där det behövs, att dom ska sluta på halva skinkan som många trosor gör. Men dom passade! Smalare blev jag väl inte men jag tyckte jag blev mer jämntjock på nåt vis. Det märktes stor skillnad på finbrallorna i alla fall. Nu kan jag ha dom utan att fundera på magen. Ja, jag vet att man ska skita i sånt men det är inte så jäkla lätt. Den här magen har inte funnits där förut. Magen som var där innan var inte så här mjuk, inte ens när jag vägde lika mycket som jag gör nu. Den flöt inte ut på samma vis som den här gör. Jag vet inte vad som har hänt.
 
 
 
Suck. Jag får väl ta tag i vikten efter nyår igen eftersom jag inte riktigt trivs med att känna mig så här. Fast jag ser inte fram emot det. Räkna kalorier är det som fungerar för mig men det är så himla tråkigt. Och jag borde så klart börja träna igen men min onda axel och mina handleder ställer till det. Just ja, jag har inte berättat vad röntgensvaret sa, va?
 
 
Joråsåatte..... Den ljusnande framtid är vår. Eller inte. Nej, det är smärtstillande och inflammationshämmande som gäller framöver. Det lär ju förmodligen inte bli bättre med åren heller. Det positiva är att jag nu vet vad det är och att jag faktiskt törs träna igen, utan att vara rädd att ha sönder nåt. Jag testade genast att göra en burpee. Det gick inte..... Det brände till nåt jävulskt i axeln på vägen upp. Äsch, då. Jag får hitta annan träning jag kan göra. Dansa går bra, jag har testat. Hoppas det blir latin fusion på vårterminen. Fast inte på tisdagar då. Promenera går absolut bra. Springa kanske? Hoppas jag kan åka skidor utan att det gör för ont. Hoppas framför alllt det blir SNÖ så man kan åka skidor. 
 
Nu är det snart dags att gå ner på bastun. Det är damernas fredagshundring ikväll. Basta, tvaga sig, äta nåt gott, dricka ett eller ett par glas vin och prata och ha trevligt. En orgie i sinnliga njutningar. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0