November-nostalgi

Tänk att det redan är den tjugonde. Vart tog november vägen? Men ska man klaga egentligen? Nej, nu ser vi fram emot första advent och tända ljus.
 
 
Har läst lite på bloggen vad jag skrev den här tiden i fjol:
 
Jag klagade över trötthet och magont, att jag inte får saker gjorda och att det var mörkt. Ungefär samma som i år alltså, minus det magonda. Magen är bättre sedan jag bytte blodtrycksmedicin men mörkret, fokuseringproblemen och tröttheten är densamma. Jag antar att det faktiskt HAR med årstiden att göra. 
 
Jag kämpade på med ateljén. Den blivande ateljén ska jag väl säga, i november var det mest ett rum med en massa prylar som stod i vägen. Jag bar ut grejer och målade och stod i. I december lade jag golvet och dagen före nyårsafton flyttade jag in. Det är alltså mindre än ett år sen! Känns som jag haft ateljén hur länge som helst. Jag trivs verkligen i den. Och jäklar vad jag har jobbat för den, det inser jag nu när jag läser vad jag skrev ifjol! 
 
 
Jag deppade över min dåliga ekonomi. Det gör jag faktiskt inte nu, inte på samma sätt. Jag vet inte om jag har lärt mig ännu bättre att hålla i slantarna eller om det beror på att jag har jobbat och fått lite påfyllning i kassan. Jag tänker i alla fall inte bränna mina besparingar på julen i år. Vi får ta det som det är. Barnen ska få julklappar så klart och vi vuxna löser det på nåt sätt. Julklappslotteri kanske? Och mat äter vi ju varje månad. Lite sill och hembakt knäcke så är jag nöjd. Ok, en julskinka också. Ekologisk.
 
 
En sak till vi gjorde i november ifjol var att dra igång nya värmesystemet med fliseldad panna. Ja jag är fortfarande nöjd att vi gjorde det. Det är enkelt att underhålla, bara att fylla på flis och aska ur emellanåt. Fast inatt hade pannan stannat, det kände jag när jag klev upp i morse. Det var svalt i huset. Magasinet var helt tomt. Men man ska se det positiva i det - flisen hade inte hakat upp sig på väggarna! Det VAR slut, på riktigt. Det stora gåtan är varför ingen av oss fyllde på igår.
 
 
Jag kan konstatera att jag nog var rätt stressad den här tiden ifjol. Det är sånt där jag har svårt att se när jag är mitt i det. Jag förstår det när jag läser efteråt. Ska bli spännade att se vad jag tänker nästa år när jag läser vad jag skrev i år. Vem vet, kanske det blir en resumé av hela året redan på nyårsdagen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0