Full fart ända in i kaklet

Ibland tror man att man vet vad man vill fast det visade sig vara fel.
 
Jag tänkte att efter allt detta bakande och firande och åkande fram och åter till stan så vill jag ha det tyst och lungt i några dagar. Sen när det blev problem med var vi skulle öva med kören eftersom Sockenstugan var upptagen av fettisdagsfesten slängde jag ur mig "vi kan vara hemma hos mig". Så nu har kören varit här och övat. Och ätit upp större delen av tårtan som var kvar. Bra! En bit blev det kvar, kanske lagom åt tre-fyra personer. Den kan vi äta till efterrätt imorgon kväll för då kommer K på middag. Det visste jag inte heller häromdagen när jag trodde jag ville ha det lugnt, att vi skulle få en middagsgäst. "Så klart, vad kul" svarade jag när Mannen sa att "K är här och jobbar, ska vi bjuda på middag?" Och på förmiddagen ska jag till stan igen, till Trygghetsrådet. Jäkla flängande, jag som skulle TA DET LUGNT! 
 
Men jag är jätteglad och pigg nu efter att kören varit här och lämnat av sin energi. Ibland är det tydligen inte lugn och ro jag behöver för att vila upp mig utan tjo och tjim och stim och prat (och sång). Imorgon blir det mer prat, först i stan och sen på kvällen. Mat och prat. Jag ska göra makaronilasagne och vintersallad tänkte jag och om jag hinner ska jag baka bröd. Enkel mat + nybakat bröd = lyxig middag. 
 
Men resten av veckan kanske blir lugnare? Träning på torsdag kväll hoppas jag. Jag börjar få abstinensbesvär. Kunde ju inte träna vare sig söndag eller måndag kväll (var upptagen med födelsedagsfirande). Sen är det fredag och helg och inget inbokat vad jag vet. 
 
Satt en stund och sydde idag. Det var faktiskt ett av mina mål med dagen, att tillbringa en stund i ateljén. Dels för att återhämta mig från det jag skrev ovan, dels för att jag har beställda änglar och häxor att göra klart. Men klar blev jag inte för symaskinen trilskades. Jag fick packa in den i bilen och åka ner på Mannens jobb och blåsa ren den med tryckluften. Sen fick den en droppe olja på spolhuset och sen gick den som en klocka. Inget tygtuggande och inga missade stygn. Duktig jag! Ska fortsätta sy imorgon, om jag hinner. En liten systund borde jag kunna klämma in tycker jag. 
 
Ritat klart en Zelma har jag gjort också. Kanske den sista för den här gången om Alva-Klaras mamma. Kanske.... hon är rolig, tanten.... hihi....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0