Kropp och själ och surrogat-yoga

Igår var jag på kören. Det var jobbigare än jag trodde. Jag är nog inte riktigt frisk än..... Jättejobbigt att stå upp länge, svårt att ta i när vi sjöng. Jag blev lite yr till och med när jag försökte kräma på. På slutet gick det inte alls så då var det bara att sluta försöka och sjunga det lilla jag kunde. Överhuvudtaget var kören ovanligt stillsam igår, jag var inte den enda med hosta och harkel. Stina tyckte vi var tysta. 
 
 
 
Idag har jag inte hunnit känna efter riktigt hur jag mår. Lite trött är jag i alla fall, minns att jag vaknade inatt och behövde gå på toa och trodde det var morgon snart. Kollade på klockan. Bara halv två. Varför kan jag inte få sova HELA natten för? Jag funderar på att skaffa en sån där sömnapp för att se hur jag egentligen sover. Såg på Vetenskapens värld igår om det här med att kolla sig själv via diverse appar och apparater istället för att sjukvården ska göra det. Det är nåt som tilltalar mig, funktionsnörd som jag är. Dom testade att få igång ett gäng damer som jobbade tillsammans genom att ge dom en stegräknare och en sömnapp. Minst 10 000 steg per dag ska man gå. Det funkade, dom blev aktivare eftersom dom SÅG hur aktiva dom varit. Nu funderar jag på att leta fram min gamla stegräknare. Jag vet att det finns stegräknarappar för telefonen men då måste man ju bära den på sig hela dagen och riktigt så liten är den inte.
 
 
Jag vill träna. Jag vill inte ta det lugnt. Jag är rädd att kolesterolet ska stiga igen samtidigt som siffrorna på vågen gör det. Nej det kanske inte händer för att jag inte tränat på en endaste vecka, jag vet...... Men jag är rädd att tappa det! Tappa farten! Jag får lita på att mina träningskompisar drar igång mig om det skulle hända. Snälla?
 
Kände att jag var tvungen att göra nåt för att hitta igen kroppen igen. Kropp och själ ska ju vara en enhet, så känns det inte nu när jag varit sjuk. Just nu kokar sinnet över medans kroppen inte orkar nåt. Eftersom jag aldrig varit på yoga fick det bli en egen variant: jag körde våran vanliga efter-träningen-stretch. Resultat: jag blev lugn och glad och lite mjukare i kroppen. Och fick fullt med skräp på kläderna. Salsmattan behöver dammsugas. Det var den mindfulnessen det. 
 
Carpe diem på er.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0